FASTA, FASTARE, FASTAST

Bibel på arabiska, Bibel på svenska, Koran på svenska.

Varför skall man fasta i religiös mening? Vad är meningen, vad är målet?

I år sammanfaller den kristna fastan med den muslimska. På Askonsdagen började både kyrkans fasteperiod och ramadan. Jag lever i ett multikulturellt område, därför skall jag göra en enkel jämförelse mellan dessa båda traditioner.

Fast, fastare, fastast.

Vår kristna fasta har rötter långt ned i Gamla Testamentet, där fastan var ett sätt att kunna avstå det materiella, för att söka Gud.

Det handlar aldrig om att blidka Gud - försoningen är redan klar - utan att ta bort sina egna mänskliga hinder och umgås med Gud mer intensivt. Fastan hjälper oss att lyssna in Guds röst.

Islams Bok.

Jag läser på Islamiskt forum där jag finner några gemensamma punkter - och en avgörande skillnad.

"Grunden i ramadan handlar om något djupt mänskligt; strävan efter mening, kontakt och att investera i livet efter detta.

Ramadan är inte bara en religiös skyldighet, det är för muslimer även en andlig 'återställningsknapp', alltså en chans att tjäna belöningar som överskrider denna tillfälliga värld."

Det tycker jag om! Att fastan kan vara en 'andlig återställningsknapp' - ja, gärna! Det behövs sannerligen.

Det är så mycket som tar vår uppmärksamhet bort både ifrån varandra och från bönen. Nu avsätts tid för läsning och reflektion, i bön, tillsammans.

Islamiskt forum.

För muslimen ligger fokus på mat, att inte äta eller dricka under dagsljuset, i solidaritet med de fattiga och för att komma i bättre läge inför Gud.

Men för oss kristna är inte maten det väsentliga. 

Vi uppmanas att se över de begär vi är bundna av - mat är ju nödvändigt, och vi äventyrar inte energin under dagen då vi arbetar eller går i skolan.

Fast, fastare, fastast.

Den moderna fastan i kyrkan i västerlandet handlar allt mer om att erkänna vad vi lägger vår tid på:

- mobilen, datorn, TV, och mobilen igen... prylar, saker, och resor... socker, cigaretter, alkohol... och mobilen igen.

För egen del tar jag dessa 40 dagar som en utmaning att göra mig av med saker. Jag tömmer bokhyllor och pärmar, städar och gör plats, ger bort, slänger och försöker ge bort lite till. 

Det är så skönt!

Ge bort, slänga, ge bort, slänga...

Islamiskt forum skriver vidare:

"Kärnan i islam är tron på ett liv efter detta, en dag då varje människas gärningar vägs och deras eviga öde avgörs.

Denna tro skapar brådska. Livet är oförutsägbart, men ramadan är ett garanterat årligt 'fönster' för att förtjäna barmhärtighet och välsignelser."

Här är den stora skillnaden mellan kristen tro och islam:

- Ingen kan 'förtjäna' Guds barmhärtighet. Vi är alla stora syndare och kan aldrig med våra gärningar gottgöra det!

Var skulle den gränsen gå? Hur många försök till godhet krävs för att Gud skall acceptera det som tillräckligt?

Det faller på sin egen orimlighet.

"Garanterat årligt fönster". Njae...

Det var ju den villfarelsen Luther plågades av då han gick i kloster. 

- Hur skall jag finna en nådig Gud? undrade Martin Luther, och kämpade tills han höll på att gå under.

Då läste han det förlösande ordet:

DÅ VI NU HAR GJORTS RÄTTFÄRDIGA GENOM TRO

HAR VI FRID MED GUD, GENOM VÅR HERRE JESUS KRISTUS.

Romarbrevet 5:1

Det handlar om att kapitulera inför Gud med sin egen otillräcklighet.

I den förtvivlade tomheten kan vi bara räcka fram våra två tomma händer... och ta emot den försoning Gud själv fick åstadkomma, då Jesus gav sitt liv på korset.

Denna smärtsamt jublande upplevelse är den frälsning som räddar varje människa, även muslimen.

Att läsa Romarbrevet sakta i ett enda stycke är sannerligen ett vidöppet fönster mot Guds nåd!

Det kan många konvertiter vittna som, som därigenom äntligen funnit frid.

Jesus har gjort allt i vårt ställe.

Därför blir skillnaden så tydlig vad gäller fastetidens syfte just med ordet 'förtjäna'.

Koranen ger den gudsbilden att Allah belönar den som anstränger sig. Det blir ju en slags egenrättfärdighet... Titta vad jag klarar...

Islamiskt forum skriver:

"Muslimer tror att uppriktig fasta under ramadan utplånar tidigare misstag och erbjuder gudomlig förlåtelse och förnyelse.

Profeten Muhammed lärde får förlåtelse för sina synder genom att fasta."

Fast, fastare, fastast.

Åter igen, ingen kan 'förtjäna' Guds förlåtelse.

Som kristen går jag in under fastetiden på grund av att Jesus redan gjort försoningen åt oss. Mitt avstående är en konsekvens av tacksamhet, inte en gärning som ska leda fram till hans nåd.

Jämförelse.

En annan infallsvinkel är alla de som verkligen inte har något att fasta ifrån. Livssituationen är så ansträngd att fastetiden blir ett hån...

Och jag kan för egen del säga att vissa perioder av livet har varit en konstant plåga av 'avstående'... där välmåendet på många plan har varit borta. 

Därför behöver jag för egen del leva mycket mer i påskens klang och jubel, i glädje över att mycket i livet har vänt till det bättre - av nåd.

Fast, fastare, fastast i livets bekymmer.

Klagovisorna. Herrens nåd att det inte är ute med oss!

Ytterligare en infallsvinkel är alla de muslimska barn jag har omkring mig där jag bor, med flera skolor i närheten.

Den muslimska fastan gäller bara vuxna, framför allt män - inte gravida kvinnor och absolut inte barn!

Likväl hör jag barn tala om att "jag skall inte äta förrän klockan fem"... ??

Här är det ett frivilligt (?) markerande att 'jag är inte som ni', 'jag är bättre, jag gör detta'...

Jag är bekymrad.

Fast, fastare, fast i ett system som inte är det bästa...

Rätt slaktat kött.

Under dessa 40 dagar läser jag dagligen min Bibel, men inte mer än vanligt. Jag läser även lite i Koranen, och har gett mina muslimska grannar en Bibel på arabiska.

Det är viktigt att vi vet vad den andre läser... för att förstå varann.

Koranen liknar inte Bibeln alls. Det är lösryckta notiser av det som vi känner igen, organiserat efter det längsta kapitlet först, det kortaste sist. Det blir tyvärr mycket svårläst, men jag försöker:

DETTA ÄR SKRIFTEN, DET RÅDER DET INGET TVIVEL OM,

EN VÄGLEDNING FÖR DE GUDFRUKTIGA,

DEM SOM TROR PÅ DET FÖRDOLDA, FÖRRÄTTAR BÖNEN OCH DELAR MED SIG AV DET VI BESKÄRT DEM.

OCH DEM SOM TROR PÅ VAD SOM NEDSÄNTS TILL DIG,

OCH VAD SOM NEDSÄNTS FÖRE DIG OCH ÄR FÖRVISSADE OM DET TILLKOMMANDE LIVET.

FÖR DEM SOM ÄRO OTROGNA ÄR DET FÖRVISSO LIKGILTIGT

OM DU VARNAR DEM ELLER INTE, DE TROR ICKE.

GUD HAR FÖRSEGLAT DERAS HJÄRTAN OCH ÖRON,

OCH ÖVER DERAS ÖGON ÄR ETT TÄCKELSE,

JA, DEM VÄNTAR ETT FÖRSKRÄCKLIGT STRAFF.

2:a suran vers 1-6.

Det är inte så inbjudande, men jag skall fortsätta. Jag har redan läst igenom Koranen en gång, och mina böner är att varje muslim som i sin Koran läser namnet 'Isa' - Jesus - skall få ett kärleksfullt möte med honom.

Kärlek från Jesus, till alla människor.

Här avslutar jag min reflektion över fastan och återkommer om en vecka.

Fasta från bokstäver...

I frid,

Helene F Sturefelt,

- fast, fastare, fastast.

Baklava!