SKJUTNINGAR OCH MORD Psaltaren 64

Sverige är värt ett bättre öde.

Mitt emellan pilgrimsvandringen i Östergötland och Valborgsfirandet nås vi igen av rapporter om dödsskjutningar. Sverige har blivit ett vilda västern, eller snarare "Vilda Norden"...

Vid min morgonbön läser jag Psaltaren 64, och plötsligt gick morgontidningens rubriker ihop med bibelläsningen:

   HÖR MIG, GUD, NÄR JAG KLAGAR.

   RÄDDA MIG!

   FIENDEN FYLLER MIG MED SKRÄCK.

   Psaltaren 64:2.

- Tre döda i Uppsala utanför en frisörsalong i Vaksala. Tre unga män låg döda på marken när polisen kom. En man är gripen.

- Misstänkt skjutning i Malmö. 

- Lugnt villaområde beskjutet av okända gärningsmän. "Hur kan detta hända oss här?!"

Varför skjuts det så vilt i Sverige??

   GÖM MIG FÖR DE ONDAS HOP,

   FÖR SKOCKEN AV OGÄRNINGSMÄN.

   DE VÄSSAR SINA TUNGOR SOM SVÄRD,

   DE SIKTAR MED SKARPA ORD SOM PILAR,

   FÖR ATT SKJUTA DEN OSKYLDIGE UR BAKHÅLL.

   PLÖTSLIGT SKJUTER DE, UTAN ATT TVEKA.

   Psalt 64:3-5.

De som eventuellt kommer till domstolsförhandlingar klarar sig undan fällande dom genom att skylla på varandra, och alla andra. 

Istället skulle man kunna använda den gammaltestamentliga stilen att döma båda, för att då höra hur och om vittnesbörden ändras. 

Men hur skall en människa någonsin kunna förstå säkert vad som har hänt, om man själv inte varit där?

Göm dig under pilträdet.

   DE EGGAR VARANDRA, DE RABBLAR FÖRBANNELSER,

   DE GILLRAR SNAROR OCH SÄGER:

   - INGEN SER DET.

   Psalt 64:6.

Det börjar på skolgården:

- Du vågar inte!

... för att trigga igång det busstreck som i förlängningen kan leda till brott.

Vi läser om utanförskap och värdegrunder där man inte accepterar det samhälle man lever i.

Själv tar man rätten i sina händer och misstror allt och alla. 

Vi läser om svårigheter med skolgången och behovet av att ha en tillhörighet och vara behövd.

Plötsligt har de en pistol i handen... med löfte om "snabba pengar"... och ett uppdrag - ja, de har "pilar i sitt koger" som David skriver i sin bönepsalm 64.

Skolfasad.

   DE TÄNKER UT OGÄRNINGAR, 

   MEN DÖLJER VAD DE TÄNKT UT - 

   EN AVGRUND ÄR MÄNNISKANS HJÄRTA.

   Psalt 64:7.

Polisen vill nu kunna avlyssna även tonåringar för att komma åt den kriminalitet som sprider sig likt ett våldsamt virus.

Mobiler, sms och kodade mejl driver unga killar (och allt fler tjejer) till att begå handlingar som de aldrig tidigare hade kunnat tänka ut.

Hjärtat blir en avgrund.

Stäng inte våra polisstationer!

Tro inte att det går att blicka inåt och där finna enbart "ljus och harmoni"! Där finns också drivkrafter som har mörka förtecken, behov av bekväm lätthet, girighet och status. 

Att inte erkänna människans ondska gör att vi inte kan förstå vad som händer.

Ondska är inte politik. Ondska är först och främst en andlig kamp. När den blir synlig - genom Guds förvandlande ljus och kärlek - då kan en förändring börja ske. Först då kan goda politiska beslut driva situationen framåt.

Och vad gör Gud själ? 

Är Gud overksam? Ovetande om vad som händer på jorden?

Nej, inte alls!

Men vi tycker inte om att höra att Gud, som är Ande och Sanning, avslöjar sanningen om oss - och skjuter sina pilar...

Trons sköld släcker den ondes brinnande pilar.

Kung David har erfarenhet av detta, och skriver i sitt bönesamtal med Herren:

   MEN GUD SKJUTER SIN PIL, DEN TRÄFFAR DEM PLÖTSLIGT.

   DERAS TUNGA FÅR DEM PÅ FALL, ALLA SOM SER DET FÖRFÄRAS.

   ALLA MÄNNISKOR GRIPS AV FRUKTAN,

   DE FÖRKUNNAR GUDS VERK,

   DE BESINNAR VAD GUD HAR GJORT.

   Psalt 64:8-10.

Herren Gud skjuter sin pil av helig rättfärdighet. När den pilen träffar en människas hjärta, kommer en stor "syndanöd"... Vad har jag gjort??

Fängelsetaggtråd, Karlskrona.

En lång och mödosam väg börjar, att konfrontera sig med sig själv. 

Märkligt nog sker det allt oftare på fängelser där det finns kristna präster som lyssnar och tar emot bikt. På vissa anstalter finns det till och med tysta klosterceller, där internen slipper fångväktarna, dubbelt inlåsta, och kan slappna av inför Gud, som både älskar, förlåter och upprättar.

Det där den typen av pil som vår Gud skjuter, inte fördömelsen eller straffpilen. Vår Gud, Bibelns Gud, vill inget annat än att upprätta den fallne. 

Jag ber och låter tidningsrubrikerna landa i Psaltarens sista vers:

   DEN RÄTTFÄRDIGE GLÄDER SIG ÖVER HERREN,

   OCH TAR SIN TILLFLYKT TILL HONOM.

   DE REDBARA PRISAR SIG LYCKLIGA.

   Psalt 64:11.

Redbart lyckliga.

Hur ska Vilda Norden kunna återställa ordningen?

Kan bönens pilar bli de vapen som likt påve Johannes Paulus II's ickevåld fick hela Sovjet på fall?!

Läs mer här:

Sturellas Fotoblogg: "HUR MÅNGA DIVISIONER HAR PÅVEN?"

Käre himmelske Fader,

- hjälp oss komma tillrätta med kriminaliteten i vårt land!

Sänd goda ledare som vågar sätta gränser och finner kloka vägar att agera efter.

Förlåt oss vår naivitet som skadar lika mycket som våldet...

Jesus, dina ord på korset ringer i mina öron:

- Fader, förlåt dem, ty de vet inte vad de gör...

Visa oss då! 

Amen!

Sanningens bälte. 

Dystra, men hoppfulla hälsningar,

Helene F Sturefelt,

- pilbedjare, som deltog i ett bibelstudium i Allianskyrkan, Göteborg, om Guds vapenrustning utifrån Efesierbrevet kapitel 6,

- och som fotograferade pileträden i Ronneby.

Pileträd vid nya å-promenaden i Ronneby.

PILGRIMSVARANDE vid ALVASTRA KLOSTERRUIN

Alvastra klosterruin.

Frihet, enkelhet, delande. 
Det är så underbart att få vara en del av pilgrimsrörelsen i Sverige! 

De sju nyckelorden ger identiteten tillbaka vad det är att vara människa.

Vi körde bil upp på E4 i höghastighetstempo... tills vi kunde bromsa in och börja landa vid Alvastra klosterruin.

På ett sätt kan jag erkänna att bilen gav oss frihet, det var enklare än att ta tåget med fyra byten... och vi hade ett mycket fint delande under bilkörningen, min medresenär och jag.

Innan pilgrimscentrum i Vadstenas längre vandring tog sin start, gjorde vi en egen liten reflektionsrunda i Alvastra. 

Enligt klockan var vi inte där längre, men relativitetsteorin viskade att vi befann oss där i flera hundra år!

Solgult skafferi.

Stenarna i klosterbygget från medeltiden andades ett helt annat tempo. Långsamheten för dem kanske var dryg och tråkig. För oss är den livsnödvändig för att inte vi skall gå under i effektivitetens hysteri.

Vi läste om cisterciensernas matvanor; de åt inte kött men gärna fisk och anlade till och med en fiskdamm för rudor, sutare och braxen. Det är annat än färdigpanerade torskbitar...

Livsberättelser om medeltida liv.

Solen lyste på maskrosorna, som öppnat sin butik av nektar till humlor och bin. Vi  försökte fantisera fram hur det kunde ha sett ut på Alvastra, där heliga Birgitta bott med sin make Ulf. Sveriges allra äldsta "bibliotek" lär ha funnits där.

Armariet var namnet på den boksamling som fanns i nischen där vi stod. Där hade gudstjänstböcker, predikan och meditation förvarats.

I Uppsala universitetsbibliotek finns bevarat två handskrifter som tillhört Alvastra.

Orden är så viktiga för mig. Om jag inte har ord att beskriva det jag ser och upplever, då har jag liksom inte någon erfarenhet av det... Orden lyfter fram upplevelsen till medvetenhet.

Armariet.

Därför var det med extra respekt jag stod där i klostrets nisch och blickade upp mot Omberg och ned mot den grunda fågelsjön Tåkern, allt medan de medeltida valven omgav mig.

Men när vi sedan vände oss om och gick till den del som varit kyrka, så tog orden slut. 

Vi ställde oss där altaret stått och tiden stannade...

Stilla sjöng vi "Härlig är jorden, härlig är Guds himmel" och blicken försvann genom det trasiga kyrkfönstret.

Kyrkan i ruiner.

Kyrkans stenväggar omslöt oss med böner från förr. De svarade med sitt eko och sjöng lovsång med oss; "Skön är själens pilgrimssång".

Pilgrim. Främling, den som kommer över fältet. Den som ständigt är på väg.

Pilgrimen inser att livet innehållet ständiga uppbrott. Det går inte att stagnera, även om man vill det. Livet rör sig hela tiden.

Mellan dessa valv i Alvastra tänkte jag att just nu pendlar livet mellan två L:

- längtan och lidande.

Omvälvande valv.

Ibland händer det att dessa två känslor går vilse och blir till psykisk ohälsa.

Men att längta och att lida är så djupt mänskligt! 

Det fina är att pilgrimsrörelsen är mycket bra på att ta hand om just dessa erfarenheter - och sätta ord på dem.

Längtan har en riktning:

- jag längtar efter med stillhet och tystnad!

- jag längtar efter mer tid till bön och bibelläsning.

- jag längtar efter fler att få dela mina tankar och känslor med.

Även lidandet har en riktning. Där jag befinner mig just nu, gör det ont. Det visar att något måste förändras.

Det är inte själva känslan av lidande som det är fel på, utan det är det som lidandet pekar på åt oss!

Ena halvan har dött. Andra halvan grönskar.

Vi lever i påskens efterfirningstid. Denna klosterruin påminde oss om Kristi lidande, hans kropp som bröts ned på korset, hans ingång i döden och hans närvaro i dödsriket i tre dagar.

Men alla uppbrutna tak och vidöppna väggar blev även en stark sinnebild av uppståndelsen - den omöjliga friheten som bara Guds son kan ge oss!

Jag tyckte nästan jag kunde ana honom och hans närvaro...

Är det DU!?

700 år senare satte vi oss i bilen och åkte där ifrån. Vad är klockan? Hur mycket är tiden? 

Var är vi och vem är vi?

Frihet. Enkelhet och delande.

Vi lever pilgrimsliv år 2025 och säger nej till "välfärdslandet" som stressar sönder oss.

Vi söker Guds väg istället och ber med heliga Birgitta:

HERRE, VISA MIG VÄGEN

OCH GÖR MIG VILLIG ATT VANDRA DEN!

Vägen mellan 1300-tal och 2000-tal.

Tack käre himmelske Fader

att det är möjligt att svänga av från motorvägen och söka de små stigarna istället.

Hjälp oss att finna tystnad och stillhet i vårt inre.

Låt våra hjärtan och tankar vila hos Dig.

Helig Ande, jag överlåter min längtan och mitt lidande till Dig. 

Jesus, jag såg Dig nog...!

Tack för att Du alltid ser mig, särskilt när det är svårt.

Amen.

Alvastra klosterruin, Östergötland.

Bilgrimshälsningar från Helene F Sturefelt,

- småvägslängtare och stillhetsnjutare.

"HUR MÅNGA DIVISIONER HAR PÅVEN?"

Påve Franciskus, 2013-2025.

Den stora händelsen som alla talar om just nu är att påven FRANCISKUS har dött.

Efter att ha hållit sitt sedvanliga påsktal från balkongen i Rom var hans livsgärning slut.

Tidigt på Annandagens morgon somnade han in, då en stroke avslutade kroppens sista krafter.

Franciskus visste nog vad som hände...

Hur många gånger under sitt 88 åriga liv hade han inte hört evangeliernas berättelse om Jesus på påsken!

När Jesus uppstår på Påskdagen vinkar påven för sista gången till världens folk.

När lärjungarna går ut från Jerusalem till Emmaus och får följe med en okänd - som visade sig vara Jesus - så får påven följe ut ur livet av samme Herre, in i döden, och ut igen, på Andra Sidan.

Det är stort!

Visste påven att detta var hans sista tal?

Frågan är vilken makt kristendomen har, och i detta fallet den katolska kyrkan.

Påven Franciskus var känd för sin enkla livsstil. Han värnade de fattiga, flyktingar och klimatkris.

Han revolutionerade sin kyrka då han på en flygplan intervjuades och talade om homosexualitet:

- Om båda vill leva tillsammans och leva troget med varann, vem är jag att döma?

Denne påve har dessutom utnämnt kvinnor till flera viktiga poster inom hierarkin - vilket är ett viktigt steg för kvinnor att snart kunna prästvigas i katolska kyrkan. 

Margit Sahlin, Sveriges första kvinnliga präst.

Ännu mer dessutom lär det vara så att Franciskus var beredd att släppa på celibattvånget för att bli präst...

Att få leva ut sin naturgivna sexualitet i ett gott äktenskap skulle spara många djävulskt syndiga övergrepp - - - När påven Benediktus XVI den sextonde avgick 2013 befann sig katolska kyrkan 

i sin djupaste kris på århundraden.

Men det förändrades när argentinaren Jorge Bergoglio blev påven Franciskus. En helt ny inriktning tog form, utan behov av maktanspråk.

Hej då! Vila i frid! Och stort TACK.

Nu vill jag fokusera på den politiska makt som ligger osynlig i vår kristna tro.

Jag citerar ledarsidan i vår lokaltidning, där militärhistoriker och kommunikations-rådgivaren Erik Gutiérrez-Aranda skriver i Sydöstran, 23/4-25:

"Hur många divisioner har påven? frågade Stalin hånfullt under Jaltakonferensen 1945, när Churchill föreslog att påven borde involveras i diskussionen om Polens framtid.

Den sovjetiske diktatorn var övertygad om att endast militär styrka hade verklig betydelse.

Historien gav sitt ironiska svar genom att en polsk teolog och författare valdes till påve och var verksam under åren 1978 till 2005.

Denne Johannes Paulus II blev katalysator för demokratirörelsens framväxt i Östeuropa under Kalla Kriget, och sedemera Sovjetunionens fall. 

Läxan om en mjuk makt är lika relevant idag."

Johannes Paulus II på plats som förändrade världen.

Militärhistorikern fortsätter:

"Katolska kyrkan är med sina 1,2 miljarder anhängare en global kraft vars inflytande ofta förbises när världsledare fokuserar på militär styrka och ekonomiska sanktioner.

Denna mjuka makt formar människors djupaste övertygelser på ett sätt som politiker sällan lyckas med."

Jag har varit i Polen, i Gdansk, och sett de platser där Johannes Paulus II verkade. Det berättas om en tyst manifestation då tusentals katoliker samlades och påven höjde sin hand till välsignelse - en gest som tyst manade till frihetskamp, utan våld.

En kort tid senare föll muren, 1989.

Som turister kände vi historiens vingslag i Gdansk.

Nu spekuleras det ifall det kan vara möjligt att vår svenske kardinal Anders Arborelius kan bli den nye påven? Möjligheten finns eftersom han är en av de 135 kardinaler som skall komma överens om vem de vill välja. Dock känner de inte varandra så väl - utspridda över hela världen - men vi får se. 

Den helige Ande verkar än idag.

Påven Franciskus har visat att Vatikanen kan anpassa sig efter sin tid och uppvisat "en smidighet som får världsledare att framstå som kortsiktiga" skriver Erik Gutiérrez-Aranda. Han tänker en svindlande tanke:

"Tänk en påve från landet där Gustav Vasa genomförde en av Europas mest systematiska utrotningar av katolicismen. Kloster revs, kyrkoskatter konfiskerades och präster fördrevs i en reformation som blev modell för andra protestantiska länder.

Fram samma land, som idag rankas bland världens mest sekulariserade samhällen, skulle den universella kyrkans ledare träda fram... Det skulle i så fall vara en paradox jämförbar med när drottning Kristina chockade Europa genom att abdikera från Sveriges tron och konvertera till katolicismen på 1600-talet."

En god artikel av Erik Gutiérrez-Aranda.

Vår svenske kardinal Anders Arborelius är dock inte särskilt förtjust i att få denna fråga vad han tror om sina möjligheter att bli biskop.

Innan påven Franciskus dog hade han nämligen bett honom om att inte längre behöva vara kardinal. Arborelius längtar tillbaka till klosterlivet i Skåne.

Påven hade beviljat förfrågan - men inte angett från och med när det kunde tänkas ske.

- Så just nu hänger jag lite löst, säger Anders Arborelius trött.

Jag gillar honom. Anders Arborelius har vid flera tillfällen gästat pilgrimsdagarna i Vadstena då teologin utformats kring denna rörelse.

- När är alldeles för känslomässiga i er tro, sa Arborelius vid ett föredrag. Ni är impregnerade av era sportfrågor "Hur känns det?"... Ni skulle säkerligen kunna säga så till Jesus på korset... 

Det finns en vilsammare inställning till trons liv.

Tack!

Pilgrimsteologdagar i Vätternkyrkan, Vadstena.

Jag citerar militärhistorikern Erik igen, i hans spännande spekulationer:

"För Vatikanen skulle det kunna erbjuda en unik möjlighet att välja en påve från sekulariseringens epicentrum! Det skulle sända ett tydligt budskap:

- Om katolska kyrkan kan återfå inflytande i Sverige, så kan den göra det var som helst i världen!

Dessutom har katolska kyrkan ett diplomatiskt nätverk som når platser där konventionella politiska kanaler står maktlösa.

Det vore historiens fulländade ironi om katolicismens återkomst i Norden symboliseras genom en svensk påve.

Stalins fråga får då sitt definitiva svar: Påvens 'divisioner' består av människors hjärtan - en kraft som visat sig mer uthållig än både vapensystem och världsliga maktstrukturer."

Människors hjärtan är det starkaste vapnet.

Jag känner mig hoppfullt glad!

Jag vill tro på den gemensamt kristna kraften från alla samfund - inte bara katolska kyrkan som har lite att lära av oss andra - där bönen kan försätta berg och där Sanning och Kärlek kan fälla även vår tids despoter.

Kommunikationsrådgivaren Erik Gutiérrez-Aranda får sista ordet:

"Att många betraktar scenariot som jag tecknat som osannolikt är förståeligt.

Men samma skepsis mötte tanken på att en polsk kardinal skulle bli påve under Kalla Krigets höjdpunkt, och leda till upplösningen av det sovjetiska imperiet och framväxten av ett fritt Europa.

Historien har en förmåga att överraska även de mest klarsynta bedömare".

Påven Franciskus dog den 21 april 2025.

Påven Franciskus är död. 

Men Jesus lever!

Käre himmelske Fader - överraska oss!

Utse en ledare som står för Sanning, Kärlek och Enkelhet.

Låt varje ledare avsäga sig lögnen, likgiltigheten och lyxen.

Herre, ge oss ödmjukast den fred vi själva inte kan skapa.

Amen!

Hjärtliga divisionshälsningar,

Helene F Sturefelt,

- ekumenisk protestantkristen, med Jesus i centrum.

Herren använder Arborelius där han bäst behövs.

HJÄLPER PÅSKEN?

Mitt påskträd i julgransfoten.

Vad ska påsken vara bra till? 

Folk springer runt och letar efter kvastar, påskägg och skyller på en hare som gömt dem... Påskkärringar och häxor är i farten så fjädrarna ryker.
Men ingenting av detta ger någon näring för själen.

Vad skall påsken vara bra för?

Det är ju skönt med några extra lediga dagar så att man hinner med att göra fint i trädgården och sedan vila sig lite. 

Men sen då?

Det existentiella djupet ropar ju efter svar på livets lidande och den slutliga döden. 

Hur skall man stå ut med det utan att tappa tron på livets mening?

Kan vi inte släppa det här tramset snart?

Ända sedan jag upptäckte påskens egentliga innehåll har jag levt efter en livsmodell som håller att leva efter.

Varje gudstjänst gestaltar ett drama som jag inte vill missa. Alla känslor finns där. Inget mörker är främmande. Inte heller någon glädje, som till slut exploderar!

Skärtorsdagens sista måltid ger mig flera möjligheter:

- Hemma runt bordet bryter vi det stora Kristus-brödet synligt så att vi kan ana att rättvisa är en del av Guds väsen. Brödet, maten, skall räcka till alla, runt hela vår jord.

- Jesus tvättade lärjungarnas fötter innan måltiden. Han som var störst gjorde sig till de andras tjänare. Det blir en mycket vacker mänskosyn om vi alla lever efter det - att tjäna varandra. Jämbördigt!

- Svikaren Judas satt också runt bordet. Det påminner mig om att det i varje familj finns en som har det svårt... och som inte vill tillhöra gemenskapen... men som Jesus ändå ser.

Vårt speciella Kristusbröd.

Långfredagen är korsfästelsedagen. 

- Vi får tillåtelse att vara lite låga i humöret denna dag. Även om solen skiner behöver vi inte vara glättigt glada eller påtvingat lyckliga. 

Långfredagen är en sorgedag. Där får alla sorger plats och Jesus på korset tar min börda på sig.

Och hela världens synd och skuld!

- Hemma dukar jag direkt på bordet, utan duk och med släckta ljus. Jag serverar påskalammet och det blir ingen fika den eftermiddagen... Eller? Kanske en liten glass med mörkaste choklad?

Jesus för världen. Kristianstad.

Sen vågar jag inte berätta att jag ändå gjorde något mycket förbjudet... jag gick på fotboll på Strandvallen och såg när Mjällby besegrade Hammarby med 3-1! 

Den runda bollen symboliserade kampen mellan de gulsvarta och de grönvita - jag skriver inte kampen mellan gott och ont - men spännande var det. 

Och livets egen smärta fanns där någonstans mellan fotbollsmålets stolpar. Livet kan gå på offside, det kan bli gult kort som varning för felaktigt beteende och det kan bli straff... Man kan bli utbytt eller bli sittande på bänken utan speltid. 

Men det kan också bli fullträffsmål! Så är det med det lilla livet vi lever också.

Mjällby besegrade Hammarby, 18 april 2025.

Påskafton är en dag av vila och väntan.

Vi åkte till släkten i Småland och fick se när fåren tog hand om sina nyfödda lamm!

Verkligheten säger att de inom ett år kommer att bli nästa års påskalamm i frysdiskarna...

Kusinen bar in de nyfödda i ladan, till skydd mot räven. Han höll dem lika varsamt som den herde jag lärt känna, vid namn Jesus Kristus... 

Djupt berörda körde vi hem i kvällningen.

En riktig herde i Småland.

Påskdagen är jubeldagen!

Så underbart att få gå till kyrkan och sjunga alla de starka psalmerna:

- Upp min tunga att lovsjunga hjälten som på korsets stam, för oss blödde, led och dödde som ett skuldlöst offerlamm...

- Vad ljus över griften han lever O fröjd! Fullkomnad är Skriften, O salighets höjd.

- Bordet dukas med finaste duk och ljus, med godaste maten vi kan hitta på. Janssons frestelse... och sill...! Sill igen! ; )  Uppstått har Jesus, hurra hurra.

Glädjeglass!

Dessa fyra starka dagar inrymmer hela vår existens. 

Svek och bedrägeri finns med och göms inte under bordet. Ödmjuk självuppoffring är där, liksom att få syn på den Gud som älskar oss var och en på det mest utgivande sätt världen skådat.

Döden blir uttalad, smärtan likaså. Ångesten i Getsemane erkänner livets värsta djävlighet - att uppleva sig övergiven av Gud själv.

Och sedan kommer det mäktigaste av allt  - att livet segrar över döden, samtidigt som påskliljorna går genom asfaltens svarta yta. Det verkar som om Gud har kontroll över hela skeendet... då behöver jag inte vara rädd!

Påskens dagar ger mitt liv den djupaste mening.

Uppståndelsekorset i Tyska kyrkan, Karlskrona.

Och sedan kommer ännu en firningsdag: Annandag Påsk.

Det är löftet om mötet med den uppståndne herren. Kvinnorna vid graven fick ett personligt möte, berättar evangelisterna. 

Många, många människor där efter har fått samma möte, både personligt och i drömmar, eller i det djupaste mörker då Jesus gett sin FRID in i plågade hjärtan. 

I vår familj fick vi vara med om en stor högtid, denna Annandag Påsk, då en av våra ungdomar valde att ta emot det heliga dopet och bli inlemmad i Guds heliga förbund. 

Stunden var fylld av stor närvaro och Guds stilla helighet då Ordet blev läst och Vattnet upphällt.

Dophögtid!

Så, för att svara på frågan:

- Hjälper påsken?

Ja, det gör den, om man närmar sig dess egentliga innehåll - och umgås med personen Jesus.

Det finns ett HOPP som är större än allt annat i vår kristna tro.

Det märks särskilt tydligt vid begravningar; familjer där tron är närvarande har en sorg som inte är nattsvart.

Därför ber jag lite extra för dig som inte har tron levande i ditt liv, att du skall få ett möte med Jesus, i bönen, i lovsången, så att ditt liv blir förvandlat av det nya liv, som föds inifrån.

Glad Påsk!

Varje söndag!

Helene F Sturefelt,

- äggätare och bibelläsare.

Ägget som symbol för det nya livet.

P.S. Påven Franciskus dog på Annandagen efter att ha gett sina sista krafter i en påskhälsning på Påskdagen. Så underbart att få avsluta sin livsgärning just vid denna tid på året!

Dessutom är det så att kyrkans kraft visade sig vara starkare än all militärmakt då påven Johannes Paulus II fick muren på fall och hela Sovjetunionen...

Hjälper påsken?

JA!

Påven visar kraften i den kristna tron.

Har någon sett min kvast? Jag skall ut och sopa gårdsplanen...

... rent från kaniner och kärringar!

STILLA VECKAN och EVIGT LIV med AI

Kan AI förlänga våra liv?

Det är verkligen två ytterligheter - att leva i Stilla veckan och följa Jesus på hans lidandes väg OCH lära sig mer om den artificiella intelligensen i "Smartare än en hjärna", del 2.

Jesus ber lärjungarna tillreda den sista måltiden i ett stort rum i övervåningen. Anders Hansen, forskare och psykiatriker, intervjuar Bryan Johnson som försöker förlänga sitt liv med hjälp av AI's insamlade forskningsrapporter.

Jesus vill ge sitt liv. Bryan vill förlänga sitt liv. Jesus går frivilligt in i döden. Bryan vill absolut inte dö. 

Jesus blev 33 år. Bryan vill gärna bli minst 200 år...

Bryan Johnson fyller år bara var 19.e månad...

Denne amerikanske miljardär använder all tid och pengar på att träna, äta rätt och sova tillräckligt länge. 

Han har kunnat fördröja sitt åldrande så att han nu firar sin födelsedag var 19:e månad - inte var 12:e som vi andra.

Jag kan mycket väl hålla med honom om att vi lever fel och äter processad skräpmat som förstör våra kroppar. Vi arbetar för mycket och sover för lite. Vi sköter inte vår kropp med den omsorg den behöver. Det är en kulturell dödsdom.

- Varför inte uppdatera kroppen med hjälp av vetenskapen? AI hjälper mig hålla koll på detta, säger Bryan Johnson.

Anders Hansen lyssnar.

Vid den sista måltiden tog Jesus ett bröd, bröt det och gav åt lärjungarna och sade:

TAG OCH ÄT, DETTA ÄR MIN KROPP.

Likaså tog han en bägare, tackade Gud och gav åt dem och de drack alla ur den.

DETTA ÄR MITT BLOD, FÖRBUNDSBLODET, SOM BLIR UTGJUTET FÖR MÅNGA.

De åt bröd och drack vin. De åt påskalamm och bittra örter som en påminnelse om befrielsen från slaveriet i Egypten. Det var ingen processad mat med konstiga tillsatser...

Viktigast av allt är att denna måltid rymmer hela meningen med livet.

Nattvarden rymmer meningen med livet.

Den rike amerikanen är helt fokuserad på sin kropp. Det är riktigt obehagligt. Han talar inte om vad meningen med detta jättelånga liv skulle vara, mer än att det skall bli jättelångt... 

Tänk att bli 250 år och bara leva för att leva längst?!

Jag tänker på citatet:

"Fyll dina år med liv, inte ditt liv med bara år".

Andreas Hansen träffar religionshistoriker David Thurfjell i en kyrka. 

- Kommer AI förändra vår syn på religion?

- Nej, egentligen inte. Människan kommer alltid att skapa etiska system för moral för sitt sätt att leva. Det är så vi är disponerade.

David och Anders.

Anders Hansen, 50 år fyllda, erkänner att han börjar bli lite rädd för döden. Men Bryan Johnson menar att det behöver han inte.

- Vi har världshistoriens absolut största möjligheter att skapa evigt liv här och nu!

- Jag antar att det är många religioner som erbjuder ett sätt att slippa den oron, säger Anders.

- Människor har erbjudits religiösa lösningar ett bra tag, säger Bryan som står långt bort från denna erfarenhet, och missförstår en del. Han säger:

- "Om du följer de här reglerna så får du evigt liv. Det predikar både kristendom och islam."

Nej, inte inom kristendomen.

Nej, verkligen inte!! Islam lämnar jag där hän, det är ett helt annat system än kristendomen där de utlovar martyrbiljett till paradiset när de dödar en "otrogen" (jude). - - - 

Det är endast Jesus som kan ge evigt liv genom att vi lever i gemenskap med honom - inte följer några regler! Denne manipulerade herr Johnson har inte förstått kristendomens kärna.

Johannes skriver:

VI FÖRKUNNAR FÖR ER DET EVIGA LIVET, SOM VAR HOS FADERN OCH BLEV SYNLIGT FÖR OSS, GENOM JESUS KRISTUS.

1 Joh 1:2

TY SÅ ÄLSKADE GUD HELA VÄRLDEN ATT HAN GAV DEN SIN ENDE SON, FÖR ATT VAR OCH EN SOM TROR PÅ HONOM INTE SKALL GÅ UNDER, UTAN HA EVIGT LIV.

Joh 3:16.

Att "inte gå under" betyder inte att inte dö. Det betyder att vår själ inte skall utplånas efter döden.

Kroppen dör, men inte själen.

Kroppen kommer att dö - det går inte att undvika - men den människa som har tagit emot syndernas förlåtelse genom Jesus försoningsdöd på korset och sedan uppståndelsen, har övergått från döden till det eviga livet, redan här och nu, andligt talat.

Vad spelar det för roll om vi blir 300 år om vi inte har arbetat med vår själ i kärlek och förlåtelse? 

Vad hjälper det om vi har hela skafferiet fullt av kosttillskott om vi inte kan leva i sanning och rätt?

Om vi missar hela meningen med livet - att leva i relation med Gud och varandra - vad spelar det då för roll om AI har fört alla protokoll åt oss och ger den senaste statistiken vad gäller näringsintag?

Fixerad vid det yttre. Glömmer det inre.

Jag läser passionsdramat i Stilla veckan:

"När de hade sjungit lovsången gick de ut till Olivberget.

Jesus sa:

- Ni skall alla komma på fall...

Från Hosiannarop till hämnd-rop; "korsfäst, korsfäst"...

Är det så vi gör med Kärlekens Gud som vill visa oss ett annat sätt att leva?

Som verkligen  ger evigt liv!?

Olivberget i Jerusalem.

Fortsättning följer.

Stilla hälsningar med smak av evighet - utan AI.

Helene F Sturefelt,

- som tackar Anders Hansen för denna utmärkta programserie.

"Det kommer vara ofattbart om 400 år att vi gav upp vår livskraft".