VÄNTAN OCH SYSSLOLÖSHET

Väntan och sysslolöshet.

Tycker du om att vänta? Klarar du av mellanrummen mellan olika aktiviteter eller tillhör du dem som suckar över förlorad effektivitet?

Det är lördagskväll och kyrkklockorna har ringt in helgen. Det är söndagen före Domssöndagen och temat är vaksamhet och väntan.

Jag vill dela några ord från radions helgmålsbön på P1.

Texterna är mycket kraftfulla och jag tillhör dem som älskar allvaret, annars blir glädjen inte tydlig för mig. Jag citerar några korta rader:

DU HAR BEVARAT ORDET OM MIN UTHÅLLIGHET, OCH DÄRFÖR SKALL JAG, HERREN, BEVARA DIG FRÅN PRÖVNINGENS STUND, SOM SKALL KOMMA ÖVER HELA VÄRLDEN FÖR ATT PRÖVA JORDENS INVÅNARE.

Uppenbarelseboken 3:10.

Vinterväglag är en annan prövning.

Som barn lär vi oss vänta på uppvaktningen då vi fyller år. Vid julen lär vi oss vänta på tomten och julklappsutdelningen. "Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge" säger ordspråket.

Men det är värre när vi sitter i väntrummet på lasarettet. När en älskad familjemedlem ligger på operationsbordet och vågskålarna mellan liv och död väger lika, då är väntan obarmhärtig.

Då blir sjukhusväggarnas bleka färg Ett med den ångest vi känner, och lysrörens kalla ljus är bara mörker.

Vem är det som är uthållig?

Är det livet som är uthålligt? Är det läkarna som opererar som är uthålliga, eller är det den människa som ligger under kniven och väntar på att bli hel igen?

Kanske är det jag som sitter där på den hårda stolen som är uthållig, och förbereder mig på att mista den jag älskar, eller få tillbaka henne?

Så reflekterar Mikael Kurkiala som höll andakten i radions helgsmål.

Friskvägen.

Han berättar att han vistats länge i USA hos det nordamerikanska Lakotafolket.

Det var långa stunder av dagen som inte var fyllda av någonting. De upplevde inte att de var sysslolösa, inte heller att de väntade på något. De bara var... tillsammans. 

I livet.

Vår tid är så nervös. Vi pendlar mellan överaktivitet och meningslös väntan på försenade tåg.

Mobilen i hand ser tummen fara fram och tillbaka över skärmen i en tillfredsställelse som aldrig kommer.

Nutidsmänniskan i 2000-talet kan inte vänta.

Stunder av "ingenting" upplever vi som ineffektivitet. 

Och jagar ifatt utbrändhet och hjärtinfarkt.

Jag tänker på vad professor Bodil Jönsson säger om tid:

- Det är just mellanrummen som blir den "ställtid" där allting stannar av och nuet landar. Den får vi inte aktivera bort.

Det mår varken hjärnan, hjärtat eller någon annan del i oss bra av.

Uteblev friskheten?

Mikael Kurkiala lyfter fram att det är skillnad på att vänta på något och att invänta något. 

Att bara vänta sysslolös skapar irritation.

Att invänta är mer positivt. "Tiden är mogen" säger vi. Det handlar om tillit och förtröstan.

Det som skall komma är redan på väg.

Det frostnupna gräset låter oss ana att vintern är på väg, eller tranornas skri om våren låter oss förstå att snart är sommaren här. Vår väntan gör en inre förändring i oss. Vi vet... snart...

Jesus använde ofta uttrycket "min tid är inte inne" eller "snart är tiden inne" då lärjungarna undrade när tiden för Gudsrikets ankomst skulle inträffa. De frågade och tjatade om tiden lika ivrigt som barnen inför julafton.

Men de fick lära sig vänta.

Så får även vi.

Snart är tiden inne.

Mikael Kurkiala avslutar med en judisk berättelse.

- Varför kommer inte Messias? frågade en ung chassid sin rabbin. Förr var vi kanske inte beredda. Men nu, efter förintelsen och judarnas återkomst till det heliga landet borde väl ändå villkoren vara uppfyllda och tiden inne?

Rabbinen böjde sig fram och sänkte rösten:

- Jag skall berätta en hemlighet: det är inte vi som väntar på Messias, det är Messias som väntar på oss.

- - -

Det är Messias som väntar på oss...

Det är Jesus som väntar på oss...

Låt oss be.

Gud, ge oss tålamod att dröja kvar i nuet.

Hjälp oss att inte forcera det som behöver tid.

Lär oss att invänta ordens och meningarnas mognad innan vi yttrar dem.

Gör oss vaksamma och vakna inför de och dem som behöver vår närvaro uppmärksamhet.

Hjälp oss se det som är oss givet. 

Påminn oss om att vår väntan kanske redan är över.

Herren välsigne oss och bevare oss.

Herren låte sitt ansikte lysa över oss

och vare oss nådig.

Herren vände sitt ansikte till oss och give oss frid.

I Faderns och Sonens och den helige Andes namn.

Amen.

Imorgon, söndagen den 17 nov, är det gudstjänst i Asarums kyrka där det judiska och kristna lyfts fram med temat "Rötter och liv" - vi följer Jesus in i synagogan.

Tänk om vi ses där!

"Jesus i synagogan".

Inväntande hälsningar, Helene F Sturefelt,

-  som tackar vår käre himmelske Fader för att Han är uthållig i sin väntan på oss. Att vilja komma hem...

- och som tränar teologisk väntan på tågstationer - särskilt i Hässleholm...

Livsfara - att vänta för länge...?!

 öljfsa