SKRATTA! ELLER SKÄRP DIG.

Skratta! Eller skärp dig?

Får man skratta i kyrkan? Är en kristen människa glad? Går det att brista ut i gapskratt ibland, eller är det självbehärskning som gäller?

Jag tycker om att ha roligt. Jag skrattar ofta och letar gärna fram ordvitsar i stundens ögonblick.

Men alla är inte som jag, ha ha!

I min närhet fanns en person som sällan skrattade. 

- Det är inget att skämta om! var ofta kommentaren.

- Men, vi vill bara skoja lite... 

- Det gör man inte!

- Men, vi behöver släppa på spänningarna!

Nix.

Nix. Kontrollera dig!

Nu ska du få en professors ord på detta så att du inte tror att jag sitter här och bara tycker.

Att det är roligt.

Professor Ola Sigurdsson, som forskat inom tros- och livsåskådning vid Göteborgs universitet, har skrivit om humor i "Gudomliga komedier" i tre volymer.

Jag hämtar några tankar från hans forskning.

Någon viker sig dubbel av skratt åt en situation, någon annan småler lite artigt medan en tredje rycker likgiltigt på axlarna. 

Hur kan reagera så olika? Varför har vi så olika uppfattningar om humor?

Frågan om humor är så allvarlig (!) att det kan vara det som får en relation att hålla.

Eller inte hålla.

Man skrattar inte åt samma sak.

- Du är bara dum.

- Men snälla, kom igen! Skratta nu då!

- Det är verkligen inte roligt. Bara barnsligt.

Ola Sigurdsson "Gudomliga komedier".

Naturligtvis präglas vi av vår barndom och den familj vi växer upp i, men humorn går djupare än så.

Det handlar om kontroll...

Ola Sigurdsson lyfter fram de gamla grekerna:

- Komedi ansågs länge som något ofint. Det var närmast en dygd att utöva självkontroll och inte skratta. Om man skrattade kunde man ju tappa fattningen, och det var ovärdigt.

Professorn fortsätter:

- Humor sågs länge som något hotfullt. Det var tragedin som var det högsta och komedin det låga.

Komedi eller tragedi?

Här vill jag koppla in ett bibelord från Galaterbrevet, som talar om andens goda frukter. Ta till dig dessa nio godbitar och lägg märke till det andra och det sista ordet:

ANDENS FRUKTER ÄR:

- KÄRLEK, GLÄDJE, FRID, TÅLAMOD, VÄNLIGHET, GODHET, TROFASTHET, ÖDMJUKHET OCH SJÄLVBEHÄRSKNING.

Galaterbrevet 5:22.

Guds goda Ande lägger ett leende på våra läppar när vi lever i frid i hjärtat, genom Jesus Kristus.

Det talas inte uttryckligen om att "skratta" - glädjen är inte "flabbig" - men den är glad!

Den kristna empatin går hela linjen på humörs-svängningarna.

Det står skrivet i Romarbrevet:

GLÄD ER MED DEM SOM GLÄDER SIG, OCH GRÅT MED DEM SOM GRÅTER.

Rom 12:15.

Och så gör vi i den kristna själavården - vi gråter med den som är olycklig. Vi sitter inte stela och tysta och bara lyssnar enligt någon psykologisk modell. F'låt...

Och mot slutet kan vi brista ut i gapskratt när det onda släpper sitt tag och befrielsen kommer!

Befriande skratt.

Ola Sigurdsson öser ur sin forskning och tar ett steg fram i historien:

- Men i och med renässansen, och sedan Shakespeare, så undermineras denna bild av självkontroll. Även evangelierna såsom Luther lyfter fram dem visar att människan inte har den kontroll över sig själv, som hon tror.

Jag reser mig upp och tar fram ur min bokhylla Nathan Söderbloms studier av Luther i sin skrift "Humor och Melankoli" - den skall du läsa!

Så här skriver Nathan Söderblom i Uppsala, 1919:

"Humor och melankoli", Nathan Söderblom.

"Luther var av naturen hurtig och gladlynt. Men han plågades även av tungsinne och ångest, som knappast satt djupare märken hos någon annan av litteraturens och historiens stormän.

Humorn bevarade åt honom själens friskhet och frihet i det dagliga livet.

Humorn har nämligen blick för det mänskliga i dess ringhet och dess storhet.

Den finner anledning till skämt och löje där vanliga ögon endast ser en intresselös gråhet eller en stel högtidlighet.

Men även där det lustiga och förvridna förekommer har humorn en hjärtlig känsla.

Vad humorn obarmhärtigt ratar det är förkonstlingen.

Skratt och skämt kan vara farliga sanningssägare." (sid 4).

Hur tänkte stegbyggaren här...?

Jag är lutheran ut i fingerspetstungan!

Men, sa inte bibelordet att vi skall öva oss i självbehärskning? Är inte skrattet en motsägelse mot det?

Man skall vara en stram kristen tant med knut i håret och stripig mun...

Nej, nej! Inte alls!

Självbehärskningen handlar om ondskan. 

Håll igen dina fula uttryck! Var tyst med ditt föraktfulla tal!

Sprid inga falska rykten, snacka inte skit och var inte upprorisk mot Gud och medmänniskor.

Det är där självbehärskningen kommer in.

Låt inte det kärlekslösa, glädjefattiga, otåliga, ovänliga, negativa, otrogna och stolta komma ur din mun! Detta är egoismens ruttna frukter och motsatsen till Andens frukter! 

Sura inte!

Ola Sigurdsson säger:

- Just att människan pendlar mellan att ha kontroll och att vi kan tappa oss själva, gör att vi i grunden är komiska. Vi är inte de kontrollerande varelser vi tror.

För mig är humorn en spontan reaktion på något som sägs eller händer. 

Men så fort någon säger "Nu skall vi har roligt" eller "Nu skall vi se en humorfilm" då stelnar jag... Det blir konstlat och skrattet försvinner.

Humor hör ihop med det oväntade, med överraskningen. Jag kan inte skratta på beställning. Kan du?

Eller är det då man skall dricka alkohol?

För att tvångssläppa på kontrollen? Och flabba?

Det är  i n t e   r o l i g t   - - -

Inte så. Inte för min del.

Vi svenskar anses vara mer tillbakahållna än andra, och ler snarare än skrattar.

Men en sak är säker - skrattet är den bästa spänningsbefrielsen - och det kan pågå hela dagen, om vi vill!

Jag låter Luther och Nathan Söderblom få sista ordet:

"Den äkta humorns hjärtelag är kärlek.

Men en ömtålig uppriktighet gör humorn till en 'enfant terrible' ('hemskt barn') för all slags uppstyltad känslosamhet och förkonstling

Humorn ser det lilla i det stora och uppfattar något värdefullt i det ringaktade.

Ja, humorn blandar skämt i allvaret, och allvar i skämtet". (sid 5).

Humor i allvaret, tack!

Så var det sjömannen som ville sy upp en sjömanskostym åt sin son:

- Vilket tyg skall det vara? frågade skräddaren.

- Fartyget... 

Ett trefaldigt  ha ha ha!

Eller den här, från bygdens som huserar Sweden Rock:

- Du vet väl att Gud älskar hårdrock?

- Nej, vad menar du?

- Gud är en nit-älskande gud...

!!

Tack, käre himmelske Fader, att vi får glädja oss med dem som är glada, och gråta med dem som är ledsna. 

Tack för att Du tröstar, uppmuntrar och fyller oss med din gode Andes alla glada gåvor!

Amen.

Smilfinkshälsningar från Miss Piggy och mig,

- Helene Sture Skämtfält - bortom all kontroll!

End. Slut. Eller Ta Bort!

Artikeln var publicerad i Sydöstran, fredagen den 15 nov 2024.

Och Nathan Söderblom var ärkebiskop... för mer än hundra år sedan.