I HVILANS TECKEN - Ps 23

Vila på Tjärö.

Jag har kommit ut. Ur garderoben. Ur sjukstugan. In i arbetsprövningen. På nytt, igen, en gång till.

Jag vill dela några tankar denna sista augustidag, men inte kring debattklimatet i Svenska kyrkan, inte kring "team Antje" eller "team Annika". Det får vila ett tag.

I förra veckan var jag i Vadstena och levde med Bön & Bad. Dopp i Vättern och bön i Klosterkyrkan.

Församlingen från Jönåker hade sin terminsstart där, eller "kick-off" som det heter på svengelska.
Avspark. Uppspark...
Usch vilket fult ord. I kyrkan måste vi kunna prata på ett annat sätt.

Vi kom på ett bättre uttryck:

- Inandning! Breeth In...

Start-bana. Take-off!

Idag har jag haft glädjen att få följa med Karlshamns församlingsmedarbetare på en In-andning i skärgården.

Vi samlades vid Hvilans kapell i den lummiga kyrkogårdsparken i Karlshamn.
Man kan tycka att en terminsuppstart skulle vara full av energi och almanacksplanerande.
Men inte här!

Inte ens en tipsrunda...

Vilken kommun är vi i?

Det började med båt från Järnavik ut till Tjärö, med morgonsolen glittrande i havet.
Temat var - Bara Vara.

Är det sant?! Min sönderstressade skalle lystrade extra noga - ska vi inte Göra Något?
Jo.
Pilgrimsvandra. I tystnad...

Detta var den vackraste start jag har varit med om!
Hela arbetslaget fick ladda med vila och tystnad för att samla ihop sig själv, och sin själ efter semestern.

Och jag efter den Mycket Långa Sjukskrivningen.

Atlantångaren från Skalleviken...

HERREN ÄR MIN HERDE
    INGENTING SKALL FATTAS MIG.

Dessa ord ur Psaltaren 23 har jag haft svårt för.
Allting har ju fattats mig!!

Likväl har jag allt jag behöver...

Vi fick sätta oss ned på klipphällarna och ta tid till eftertanke.
Jag tänkte.

Vårt samhällsbygge får många människor att haverera.
Det teknokratiska livet är utan herde.
Ekonomismen är religion och Mammon är Gud. Jag hoppar av.

Och tackar Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen som nu lett mig ut på gröna ängar.

Stig-finnare.

HAN FÖR MIG I VALL PÅ GRÖNA ÄNGAR
    HAN LÅTER MIG VILA VID LUGNA VATTEN.

Jag älskar de gröna ängarna!

Men det ligger bajs på stigen. Djurens spillning är det gröna gräset omvandlat till näringsavfall.

Vad har jag spillt?
Vilka förspillda tillfällen lämnar jag efter mig?
Ibland har kroppen bara bestått av ett enda långt jäsande näringsavfall... av stress.

Men Gud för mig sakta tillbaka. Steg för steg.
Här sitter vi nu, och vilar, vid lugna vatten.
Andningen har landat nere i magen igen.

Breeth In.

Kraftig inandning.

HAN GER MIG NY KRAFT
   HAN LEDER MIG PÅ RÄTTA VÄGAR
      SITT NAMN TILL ÄRA.

Ordet "kraft" är uppfordrande. Det förpliktigar.
Jag vill inte ha mer kraft som ska rusa genom mig och synliggöras i kalendern och manifesteras i förrättningar!

Kraft som slukar vila och äter håltimmar.

Vad är detta för en sorts kraft?
Är det av en annan kvalitet?

Hur vet man skillnaden mellan egen kraft och Guds kraft?
Min järnvilja och Guds vilja.

Vad är vad?

Rätt = lätt.
Rätt = svårt.

Lätt = också svårt.
Svårt = bara svårt... Rätt så svårt i alla fall.

Guds kraft pumpar inte ut adrenalin i blodomloppet och förgiftar systemet.
Guds kraft är inte en kemisk substans i kroppen som höjer kortisolnivån.

Alldeles för många kyrkoarbetare hinner inte stilla sig och hämta kraft.
Men här i Karlshamn gör man det!
På arbetstid.

Vilan är normalläget. Djupandningen är utgångspunkten.

Gren - rot - stam.

Varför vill Gud ge oss sin kraft?
Inte för att vi ska ställa varann på piedestaler eller applådera varandra.
Inte heller för att vårt namn skall hamna i de heliga predikoturerna eller läsas på affischer.

Nej - för sitt namn till ära!

ÄVG. Ära Vare Gud. Äras den som äras bör.
Gud är vårt fokus. Inte jag och inte du. Detta är en befrielse för mig!
Där har snälla församlingsbor en skuld ibland då vissa höjs till skyarna. Inte ens änglarna vill det.

Högmässa - Guds namn till ära! Ja, så ska det stå.

Nu kommer nästa svåra del av Psaltarpsalm 23.

Jag är nervös.

INTE ENS I DEN MÖRKASTE DAL FRUKTAR JAG NÅGOT ONT
   TY DU ÄR MED MIG
      DIN KÄPP OCH STAV GÖR MIG TRYGG.

Jovisst har jag fruktat!
Jag har varit livrädd. För att adrenalinpåslaget ska ta mig. För att tidspressen ska äga mig.
Och för att hjärnans matthet aldrig skall gå över.

Nej, ont har jag inte haft, men överbelastningen har orsakat andra problem.
Du kanske också har dina erfarenheter.

Huvud, axlar, knä och tå, knä och tå, sjunger vi med barnen och på språkcaféet.
Men den roliga gymnastiksången möter ett kvidande från kroppens inre, där mage och tarmar inte heller orkade jobba.
Sjukskrivna, tillsammans. Hela mig. Hela jag.

Stäng in mig! Eller släpp ut... In.

Käppar och stavar har hjälpt mig fram.
Läkare och terapeuter har sett och förstått.
Och med Tiden som bästa redskap har de återskapat den trygghet som det högt uppskruvade arbetstempot berövade mig.

Kick-off!

DIN PLIKT OCH KRAV
    GÖR MIG STYGG.

När man pilgrimsvandrar så är käppen den som ger bromsande stöd i nedförsbacken, medan plikten driver en utför. Eller hur!

Stavens ögla drar fåret loss ur taggbusken, men kraven snärjer en människa i snåren.

Från Gud kommer inte plikt och krav.
Vem införde det?

Krav- och pliktpinne?

- Det finns bara två sorters seglare, sa en kollega.
- Jasså, vilka då?
- De som har gått på grund och de som kommer att gå på grund.

Men inte kapten Lindén!

DU DUKAR ETT BORD FÖR MIG I MINA FIENDERS ÅSYN
   DU SMÖRJER MITT HUVUD MED OLJA
     OCH FYLLER MIN BÄGARE TILL BRÄDDEN.

Vem är fienden?
Gränslösheten. Tillgängligheten. Snällhets-kulturen och alla ja-sägare!

Det dukade bordet är avgränsat på jorden, tidsbestämt i almanackan och omgivet av sanningssägare som också kan formulera ett Nej så man inte går under.

Huvudet då?

Järnaviks hjässa.

Vi klev på i Järnavik... Järna som i Hjärna, läser jag på skylten. Alltså skalle. Hjässa.
Skalleviken. The Head-Bay.

Huvudet skall smörjas med olja. Gärna det.
Pannan är varm. Inuti är det överlastat.

Overloaded brain. Delete memory. Genast.

Oh Herre, smörj mitt huvud med Helig Ande!

Men fyll inte min bägaren till brädden! Rädslan kommer över mig igen.
Det räcker med lite i botten, tack.

Ska den fyllas med bredden?!
Nej, nu hörde jag fel. Mångfaldens förbreddelse som splittrar och tvingar oss sprattla på ytan. Fyll oss med djupet. I bägaren.

Så enfaldig är jag.

Snart skulle en enkel mässa dukas på klipphällen ute på Tjärö.

Mässan förbereds.

DIN GODHET OCH NÅD SKALL FÖLJA MIG
   VARJE DAG I MITT LIV

OCH HERRENS HUS SKALL VARA MITT HEM
   SÅ LÄNGE JAG LEVER.

Vilka vackra medvandrare - Godhet och Nåd.
Men ondska och oförsonlighet lägger fälleben och man stapplar på steget.

Så kallas jag då tillbaka, ut ur min sjukstuga, till Herrens hus, där nya kamrater och medarbetare vandrar med mig längs de gröna ängarna.

På väg till grundet...

De andra arbetslagen på Tjärö såg tröttare ut än vi på sin "kick-off".
Innan vi ens har börjat sjunger Svenska kyrkan den ljuvliga Taizésången att vila ut...

MIN SJÄL FÅR VILA UT I STILLHET HOS GUD
   I FRID FYLLS JAG AV LIV.

ENDAST HOS HERREN FINNER SJÄLEN VILA
   VILAR UT HOS GUD. Psalm 771.

Start i Hvilans tecken.

Den första arbetsdagen är slut.
En båt klyver vattnet och får vågorna att fånga himlens färger.
Som en silverblank duk rullas den in mot land, där vi sitter.

Himmelen på rulle.
Vågorna sköljer tången. Och så blir det stilla igen.

Bara krusningar återstår då vinden för vågorna tillbaka.
Jag är med i denna livets rörelse.
Stilla är mina vågor. Endast håret är krusigt.

Tecken.

Vilsamma hälsningar från Helene Sture Järnfelt,

- arbetsprövare och lossdragen från grundstötningen.

TOLERANS - TÅLAMOD

Det farliga korset.

Vår tids credo handlar om att vara tolerant. Det är det finaste man kan vara.
Acceptera allt och alla.
Det allra finaste är att vara tolerant mot de intoleranta... det är verkligen höjden!

Många medlemmar inom Svenska kyrkan tänker att det är detta som är den kristna kärnan - att vara tolerant.

Jag tänker inte tala om personlig läggning eller livsstil, utan det farliga korset.

Fotona kommer från en resa till Irland, dit Karlskrona stadsförsamling åkte med sina medarbetare - efter att ha sparat pengar i flera år... Inget snyltande på skattepengar, alltså.

Men - är toleransen kyrkans budskap?

Vad ska vi tolerera?

Nej. Inte alls.

Nu gräver vi i Bibelns texter. Jag ska försöka ge dig ett sammanhang där Nya Testamentet talar om ett annat ord, nämligen Tålamod.

Men först en satirisk text från Patrik Lindenborgs blogg, där han vasst beskriver Svenska kyrkans trosbekännelse, efter det vaga stödet från kyrkans ledning i Uppsala, vad gäller att stötta kristna förföljda och stå upp för korset.
Jag citerar valda delar:

"VI HAR TILLIT TILL GUD FADER FÖRÄLDER
HALVSMÄKTIG
HIMMELENS OCH JORDENS METAFORISKA SKAPARE.

VI HAR OCKSÅ TILLIT TILL ATT JESUS VAR EN BRA MÄNNISKA
...
BILDLIGT TALAT SITTANDE PÅ HALVSMÄKTIG GUD FADERS VÄNSTRA SIDA.

DÄR IFRÅN INTE IGENKOMMANDE, TY DOMEN HAR VI TAGIT BORT.

VI HAR OCKSÅ TILLIT TILL MUHAMMED
EN VELIG, ALLMÄNNELIG KYRKA
DÄR MAN FÅR TRO VAD MAN VILL,
ALLAS SAMFUND...
OCH DE DÖDAS BEGRAVNING EFTER ETT LAGOM LÅNGT LIV".

De dödas uppståndelse?

Om det är tolerans som är vårt ärende, så är ju detta jättebra!
Vilken inkluderande trosbekännelse!
Men då får vi sluta läsa Bibeln och sluta säga högt vad Jesus själv sa.

Feminister vill till och med kalla honom för "Jesus Sofia" = visheten, för att komma bort från det maskulina ordvalen.

Vi lever med en förnekelse-teologi som skapar allt större tomrum.
I toleransens namn skapas grupper för interreligiös samverkan, där alla religioners lika värde hävdas - tvärt emot både kristendomen och islams egen uppfattning.

Ingen Gud får bli exklusiv och ingen får göra anspråk på sanningen.

Exklusivt!

Owe Lindeskär, pastor och missionär, skriver i ett månadsbrev www.kerygma.se följande:

- I den postmoderna religionsblandningen är allt tillåtet - bara ingen blir exklusiv.
Det går bra att vända sig mot Mecka eller tillbe fornnordiska gudar.
Man kan be till Jesus eller Buddha, det spelar ingen roll i den universella religionsutövningen.

Owe Lindeskär fortsätter:

- Här finns knäppta händer, radband, fetischer och ikoner, tända ljus, stenar och kristaller, helgonbilder och trollformler.
Den interreligiösa rörelsen är förberedelsen för antikrist, som blir den ende guden som så småningom tillåts bli exklusiv i en global världsreligion, som världens invånare kommer att följa.

Särskilt de som är toleranta materialister och religiösa analfabeter.

- Men detta är inget alternativ för Jesu brud, skriver han.

För Lammets brud räcker det med Jesus och hon älskar honom, såsom han älskar henne, och hon inväntar hans tillkommelse - på riktigt.

Samverkan utan identitet?

Nej, något om tolerans står det inget om i Bibeln. Däremot om tålamod:

ANDENS FRUKTER ÄR:
- KÄRLEK, GLÄDJE, FRID, TÅLAMOD, VÄNLIGHET, GODHET, TROFASTHET, ÖDMJUKHET OCH SJÄLVBEHÄRSKNING.
Galaterbrevet kap 5:22.

Bibelförklaringarna likställer ordet "tålamod" med:

- att ha fördrag med, att härda ut, lida och utstå.

Men inte att "acceptera" såsom vi menar med ordet "tolerant".

Andens frukt.

Svenska kyrkans ledning är som sagt i blåsväder för att ÄB inte tagit tillräckligt tydlig ställning för de förföljda kristna i Mellanöstern.
Hon tycks hellre skydda islams anhängare och deras känslor. De ska inte behöva se några kristna symboler...för att inte bli uppretade. Jag hoppas jag har fel.

Paulus, som själ varit fängslad och förföljd i Mellanöstern, skrev för 2000 år sedan:

JAG VILL INTE VARA TILL ANSTÖT FÖR NÅGON, INGEN SKALL KUNNA ANMÄRKA PÅ MIN TJÄNST.
SOM GUDS TJÄNARE VISAR JAG VAD JAG DUGER TILL:

- MED STOR UTHÅLLIGHET, UNDER PÅFRESTNINGAR, TRÅNGMÅL OCH NÖD.
UNDER PRYGEL, FÅNGENSKAP OCH UPPLOPP,

UNDER MÖDA, VAKA OCH SVÄLT,
MED RENHET, KUNSKAP, TÅLAMOD OCH GODHET,

MED HELIG ANDE, UPPRIKTIG KÄRLEK, SANNINGENS ORD OCH GUDS KRAFT,

MED RÄTTFÄRDIGHETENS VAPEN TILL ANFALL OCH FÖRSVAR,
I ÄRA OCH VANÄRA,
MED DÅLIGT RYKTE OCH MED GOTT RYKTE.

2 Korinterbrevet kap 6:3-8

Hunger efter Guds rättfärdighet.

Det är detta vi har att utstå, som kristna.
Plötsligt skakas kulturkyrkan om. Hembygdskristendomen håller inte längre. Kaffet är ljummet liksom tron.
Det är allvar nu.

En viktig talesperson i detta sammanhang är Mona Walter.
Hon har varit bekännande muslim men lämnat islam och konverterat till kristendomen.
Hennes ord väger mycket tungt.

Tidningen Dagen publicerar idag en artikel, där hon är knivskarp. Jag citerar, eftersom jag är så trött på mig själv, säkert du också...

- Gunnar Sjöberg, Svenska kyrkans kommunikationschef i Uppsala vill inte att korset skall användas som en markör mot andra grupper = muslimer.
Men hur vore det om Svenska kyrkan någon gång kunde stå upp för och ta ställning för kristendomen och de kristna som förföljs, istället för som nu släta över och aldrig ta en konflikt med någon annan religion?

Mona Walter fortsätter:

- Motsättningar mellan religionerna finns redan, vilket framgår av islams inställning till andra religioner, men det vill Svenska kyrkan inte erkänna.

Den är så rädd för konflikt och för att skapa motsättningar att den hellre utplånar sig själv...

(Min understrykning).

Utplånad. Mellifont Abbey.

- Är det verkligen Svenska kyrkans ansvar att skydda muslimer mot kristen påverkan och symboler?

Att företrädarna talar om kärlek och samförstånd mellan islam och kristendom är inte heller en lösning, skriver Mona Walter.

- Att identifiera problemet är det enda sättet att verkligen kunna lösa det.

Äntligen en sanningssägare, med status och kraft!

Jag torkar mina tårar och låter mina såriga händer vila - efter allt vältande av kyrkans tunga förnekelsestenar - nu kommer både kunskap och mod fram!
Jag är inte längre ensam om att säga detta. Mona Walter fortsätter:

- Det är inte jihadister som utför attacker runt om i Europa som är det verkliga problemet.
Nej, det finns redan i islam, som inte erkänner andra religioner.
Icke-muslimer är "kuffar", de som förnekar sanningen.

- Om kristna, judar, muslimer och den övriga befolkningen står bredvid och inte erkänner att det finns problem med islams inställning till andra religioner, ja då är vi en del av det som skapar problemet.

Ser inga problem. Kyrkoruin...

Det är skillnad på tolerans och tålamod.
Det är stor skillnad på att "acceptera allt" och att "stå ut med" lidanden.

Vår tid är hellre tolerant och relativiserande, så slipper man ju lida för en sanning som andra ifrågasätter.

Men snart nog kommer ni toleranta att få lida för ert credo då de intoleranta får bestämma.
Nej, nej, bli inte arg på mig!
Lyssna på den somaliska kvinnan igen:

- Islam avhumaniserar de kristna och ger dem mindre mänskovärde.

Enligt Koranen 9:30-33 beskrivs kristna och judar som "najusin" - vilket betyder "orena".
I Koranen 5:76-77 anklagas kristna för att begå "shirk" - synd, vilket betyder att dyrka någon annan bredvid Gud, Allah, och att göra Jesus till Guds son.

Mona Walter frågade sina imamer och andra lärda om varför de som muslimer skulle hata kristna och judar, fick hon till svar:

- Det är Allah, Gud, som ger oss människor ett värde. När Allah säger att kristna och judar är smutsiga kan jag som enskild muslim inte trotsa detta.
Man hänvisade till Sura  3:106:

NI MUSLIMER UTGÖR DET BÄSTA SAMFUND SOM FÅTT UPPSTÅ.

Kan vi restaurera vår kyrka också?

Ärkebiskopen, en rabbin och en imam skrev ju i DN den 9 augusti (se förra inlägget) att:
- Det blir inte fred på jorden om inte världsreligionerna håller fred sinsemellan.

Naturligtvis!

Men vill alla det?
Om så är fallet kan man ju fråga sig vad islams ledare gör för att få till fred i Mellanöstern?

Mona Walter förklarar:

- Varför ser vi inte denna vilja till samexistens mellan islam och övriga religioner i Mellanöstern?

Jo, därför att islam behöver inte krocka med demokrati och religionsfrihet där!
I Mellanöstern är islam i majoritet och kan leva ut sin sanna natur, som i dagens läge är intolerant och totalitär.

Slut citat. Av en f.d. muslimsk kvinna som levt med detta inpå bara kroppen.

Tålamod... Tolerans.... ?

När den katolske prästen Jaques Hamal i Rouen fick halsen avskuren så är det ett budskap till oss kristna i Europa att vi inte längre kan skyddas mot det som kristna i Somalia och Irak får utstå...

... särskilt inte med en kyrkoledning som tappat fokus på frimodigheten att förkunna Kristus.
Vi väntar på nya klargöranden nu när semestrarna är slut.

Frågan är om vi inte korsfäster honom om igen idag, i vår toleranta förnekelse?

Den lodrätta pålen i korset har ramlat.
Kvar är tvärbjälken - som ett minus...

".. utgav sin ende son..."

Det kan jag inte tolerera!
Men jag ber med Paulus om tålamod att invänta den svage, och stå ut med hån och förakt.

Halvsmäktiga hälsningar,
Helene F Sturefelt, otålig apologet och sanningssökare.

GUDS SVÄRD

Vad är "Guds svärd"?

Guds svärd - vad är det?
Jag vandrar i ett industriområde och funderar och ber i en spontan pilgrimsvandring, utan stav, över den senaste veckans debatt.

Jag utgår ifrån att du hängt med i artiklarna kring hur kyrkan ska ställa sig i förhållande till islam, annars blir kanske detta inlägg svårt att hänga med i.

"Det är ödesdigert att möta terrorhot med kulturkamp" står det i Dagens Nyheter, à pro på uppmaningen att frimodigt bära sitt kors runt halsen.

Men att ha på sig ett kristet smycke betyder inte att man är emot något, utan att man är för.
Att vara kristen är att vara för Jesus Kristus.

Jag läser en välskriven artikel i DN undertecknad de tre stora religionernas företrädare i Sverige;

- Anders Arborelius, biskop i Stockholms katolska stift, Antje Jackelén, ärkebiskop i Svenska kyrkan, Mahmoud Khalfi,  ordföranden i Sveriges imamråd, Nadia Marhri Lodin, ordförande i Sveriges muslimska råd och Ute Steyer, rabbin i Stockholms judiska församling.

Tillsammans skriver de:
- Rädsla och aggression är dåliga rådgivare.

Ja, det är det, och de fortsätter:

Suddigt? Beror på vilket fokus vi har.

- En situation där hets utges för realism och samverkan för naivitet är kontraproduktivt. Tro, kunskap och kultur är bättre alternativ.

Ja, absolut.

Men det märkliga är att vi använder samma ord fast i motsatt riktning:

- uppmaningen från några präster som startade en grupp på Facebook - "Mitt kors" - kallas här "hets", när de/vi själva ser det som en längtan att visa vår kristna identitet.

- och att de/vi i denna "falang" skulle kalla samverkan för "naivitet". Så har jag inte uppfattat det.

Samverkan och dialog, gärna!
Men inte på bekostnad att vi reducerar korset, det var ju det som startade protesten mot Svenska kyrkans ledning.

Annat fokus.

Så, i samma artikel lyfts fram olika uttryck angående GUDS SVÄRD, både i Gamla Testamentet, Nya Testamentet och i Koranen.

Tillsammans lyfter dessa religionsföreträdare fram:

- Tyngden av olika textdelar och vad som anses vara den mest adekvata tolkningen varierar.

Jag ska stanna upp inför det här nu, men först en fråga till mig själv:

Religionsdialog kan ha flera utgångspunkter:

- textstudium av de heliga Skrifterna,
- lyssna på de troende utövarna,
- lyssna på dem som lämnat och konverterat - och som därmed också kan jämföra olika religioners innehåll på ett personligt sätt,
- att utifrån ett andligt perspektiv ställa frågan "hur blir man frälst?"

På min enkla blogg försöker jag ha med alla fyra perspektiven med jämna mellanrum.

Detta är ingen religionsvetenskaplig rapport, det är inte heller ett uttalande för hela yrkeskåren utan just ett personligt vittnesbörd av det jag själv har funnit och står för.

Målet är just dialog såsom "trons kritiska röst" där missionsbefallningen är min drivkraft.

Metoden är bibelstudium, i både ord och bild, med ett lättsamt språk som jag hoppas inte missuppfattas.
Jag är partipolitiskt obunden, men det vet du redan som brukar vara här och läsa.

Inte min predikstol.

Jag börjar med min egen tradition. Vad menas med "Guds svärd"?
Finns det verkligen ett sådant uttryck i Bibeln?
Ja, det gör det.

Som bildspråk används ordet SVÄRD för "krig", "Guds domshandlingar" och för "makt och myndighet".

Men Nya Testamentet talar inte om stål och blänkande klingor.
Det är Guds Ord som är svärdet! Det är Ordet som skär igenom märg och ben, samveten och grumliga uppsåt.

En himmel mellan olikheterna.

I Efesierbrevet talas om "Guds rustning", men ljudet av vapenskrammel uteblir. Istället handlar det om andliga vapen:

HÅLL STÄNDIGT TRONS SKÖLD FRAMFÖR ER,
MED DEN SKALL NI FÅ DEN ONDES ALLA BRINNANDE PILAR ATT SLOCKNA.

OCH GRIP FRÄLSNINGENS HJÄLM
OCH ANDENS SVÄRD SOM ÄR GUDS ORD. Ef 6:17

Trons sköld?

Jesus själv är Guds ord förkroppsligat.
Därför säger Jesus om sig själv:

- JAG HAR INTE KOMMIT MED FRED UTAN MED SVÄRD.

TY JAG HAR KOMMIT FÖR ATT STÄLLA EN MAN MOT HANS FAR, EN DOTTER MOT HENNES MOR... Matteus kap 10:34.

Vad handlar denna splittring om? Bråk och blodsutgjutelse?
Nej.
Jesus är ärlig då han vet att det han säger och gör kommer dela oss i två läger - att acceptera det Gud säger om synd, förlåtelse och försoning - eller förkasta det.

Att bli kristen kan orsaka uteslutning ur familjegemenskapen, vilket våra muslimska vänner berättar obehagliga historier kring.

Utesluter inget.

Bibeln tolkar sig själv.
Lukas evangelium redogör för vad vad den rättfärdige gamle mannen Symeon sa när han äntligen fick se Jesusbarnet:

SYMEON VÄLSIGNADE DEM OCH SADE TILL HANS MOR MARIA:

- DETTA BARN SKALL BLI TILL FALL ELLER UPPRÄTTELSE FÖR MÅNGA I ISRAEL.
JA, OCKSÅ GENOM DIN EGEN SJÄL SKALL ETT SVÄRD GÅ - FÖR ATT MÅNGAS INNERSTA TANKAR SKALL GÅ I DAGEN.
Lukas 1:35

Svärdet är återigen Guds ord, som är Jesus, inte ett militärt vapen.
Och ingenstans uppmanar Jesus oss att strida med fysiskt våld! Tvärtom.

Minns du när Petrus ville försvara honom mot soldaterna i Getsemane trädgård?
Han drog sitt svärd för att försvara Jesus, som genast bad honom att stoppa tillbaka det i skidan.

Inte svärdet.

Johannes beskriver i den uppenbarelse han fick Jesus på följande vis, i en vision:

JAG SÅG NÅGON SOM VAR LIK EN MÄNSKOSON...

I SIN HÖGRA HAND HÖLL HAN SJU STJÄRNOR,

OCH UR HANS MUN KOM ETT SKARPT, TVEEGGAT SVÄRD,
OCH HANS ANSIKTE VAR SOM SOLEN NÄR DEN LYSER I SIN KRAFT.
Joh Uppb 1:16.

Solens kraft.

I artikeln i DN hänvisar de muslimska religionsföreträdarna några ord ur Koranen.

- Varje sura (kapitel) börjar med en hänvisning till Guds barmhärtighet.
Frihet i religion skall råda:

DET FINNS INGET TVÅNG I RELIGIONEN.
DEN RÄTTA VÄGEN ÄR TYDLIGT SKILD FRÅN FÖRVILLELSEN.
Sura 2:256 (i Zettersténs översättning är det vers 257.)

På ett annat ställe, när Muhammed formade sitt samfund i samförstånd, finns ett gott ord:

OM MAN DÖDAR EN OSKYLDIG MÄNNISKA ÄR DET SOM ATT DÖDA HELA MÄNSKLIGHETEN.

Åh, om vi alla kunde följa det!

Ta bort taggtråden.

Men strax i samma kapitel läser jag:

OTROGNA ÄR DE SOM SÄGER:
- GUD ÄR FÖRVISSO KRISTUS, MARIAS SON. Sura 5:19.

Och det är ju här problemen börjar. Hur för vi en dialog kring det?
Rädslan ökar i kapitel 8:

OCH NÄR DIN HERRE MEDDELADE ÄNGLARNA DENNA UPPENBARELSE:

- JAG ÄR MED ER, STYRK ALLTSÅ DEM SOM TROR. JAG SKALL INJAGA SKRÄCK I DERAS HJÄRTAN SOM ÄR OTROGNA; HALSHUGG DEM OCH HUGG AV DEM ALLA FINGRARNA.
Sura 8:12.

Vem är det som kommer med aggressionen?
Är det vi som polemiserar när vi läser det som står?

Jag har mött många muslimer som flytt hit i rädslan för vad de mött i sina hemländer.
Senast var det några unga afghanska män som sa:

- Varför är vår Gud bara nöjd när vi dödar? Vi vill inte det! Var är kärleken?
Muhammed hade blod på sina händer som krigsherre, har er Jesus det också?

Detta är den vardag jag lever i.

Flykten.

Nej, jag vill inte uppvigla, jag vill inte konfrontera, men det är ju olikheterna som pockar på uppmärksamhet att bli uttydda på ett ärligt sätt!
Att blunda för detta gör att oron gror ännu mer.

Jag ber er:
- Lyft fram detta och förklara!
Artikelförfattarna skriver:

- Religionsmöten och intelligenta samtal om religion behöver vi, lika självklart som en utbildning för religiösa ledare som håller hög akademisk och teologisk kvalitet.

Ja, tänk om vi då skulle ha statligt neutrala utbildningar för både rabbiner, imamer och präster där man studerar varandras texter, får ställa frågor och söka svar tillsammans!

En sådan öppenhet skulle vara otroligt spännande!
Och kommunicera detta i utbildningsprogram i radio, TV och i församlingslivet.

Öppenhet.

En insändare i gårdagens lokaltidning gör en genomgång av de män som utfört den senaste tidens terrordåd.
Han menar att de alla hade ett kriminellt förflutet och inte alls var några "guds heliga krigare".

Denne skribent tar dem i försvar och menar att "de inte kan mycket om islam och knappast läst Koranen".

Jag tänker i mitt stilla sinne; vi kan naturligtvis ha åsikter om allt, men om vi ska uttala oss om något bör vi ju faktiskt själva ha läst både Bibel och Koran, eller hur?
Annars blir ett bara ett känslomässigt tyckande och det är inte det vi menar med "religionsdialog".

Jag är beredd att försvara varje människa! Men inte alla livsåskådningar.

Sanningen skall göra er fria.
Vad är sanning?
Jag är rädd.

Stairways to heaven.

Jag avslutar detta inlägg med att citera judarnas bönbok, tillika den som Jesus själv läste ur, liksom vi i den kristna kyrkan:

DE OGUDAKTIGA DRAR UT SVÄRDET OCH SPÄNNER SIN BÅGE,
FÖR ATT FÄLLA DEN SOM ÄR BETRYCKT OCH FATTIG,
FÖR ATT SLAKTA DEM SOM VANDRAR I REDLIGHET.

MEN DERAS SVÄRD SKALL GÅ IN I DERAS EGET HJÄRTA, OCH DERAS BÅGAR SKALL BRISTA SÖNDER. 
Psaltaren 37:14

Det vi sänder ut, kommer tillbaka.

Skydd eller hinder?

Jag sjunger stilla Olof Hartmans psalm 62:

ÄN FINNS DET EN VÄRLD,
DEN LEVER TROTS MAKTER AV DÖD OCH FÖRDÄRV.

TY ORDET BLEV MOTSAGT, GUDS SKAPELSESORD,
OCH REDAN SATT YXAN I LIVSTRÄDETS ROT,

MEN RÄDDNINGEN SÄNDES OSS OVANIFRÅN;
GUDS ENFÖDDE SON.

I kärlek till er alla, med Guds frid.
HFS,

- som inte talar med kluven tunga men väl med det tveeggade svärdet,
- och som nu tar semester och välbehövlig vila. Du också?
- Siloarna i Sölvesborg är vackra i sin styrka.

Mjuka och hårda värden.

SVENSKA KYRKAN - Kryp tillbaka till KORSET

Genomlys mig.

Är Svenska kyrkan tom och tömd på sitt innehåll?

Nej, det är hon inte, än, men hon driver sig själv åt det hållet, vilket den senaste veckans artiklar i tidningar och på Facebook visar med stor tydlighet.

Identitetskrisen blir allt djupare. Predikan allt tunnare. Och korsen allt färre...

... liksom de kristna i Mellanöstern.
Många troende i Sverige väntar fortfarande på att högsta ledningen ÄB ska uttala ett fördömande mot folkmorden på kristna som IS utför.

Men det är tyst.

Ser vi inte?

I denna obegripliga tystnad har ett upprop startats på FB; att ta ett foto på sitt eget halssmyckes-kors och lägga ut det, som stöd.
"Mitt kors" har efter bara några dagar redan 4000 "selfies" på Facebook.

I sin iver att inte stöta sig med andra religionsutövare vill nu Svenska kyrkans ledning ta bort korset.
Kommunikationschef Gunnar Sjöberg, själv präst, ogillar uppmaningen att bära sitt kors i solidaritet för förföljda kristna, med orden:

- Uppmaningen känns uppviglande och okristlig i de motsättningar som redan råder. Vill vi dra saken till religionskrig?

Vad är detta??

Om inte annat än en oerhörd rädsla för islam.

Hur är det möjligt att Svenska kyrkans ledning kan ge efter för en sådan oro?
Kanske är det något jag inte förstår, men i så fall måste jag få uttrycka det.

Göm ditt farliga kors.

Jag upplever det som att inte alla lever med Bibelordet längre, det som ger oss vår kristna identitet:

TY TALET OM KORSET ÄR EN DÅRSKAP... 1 Korinterbrevet 1:18.

RÄDSLA FINNS INTE I KÄRLEKEN,
   UTAN DEN FULLKOMLIGA KÄRLEKEN FÖRDRIVER RÄDSLAN.

RÄDSLAN HÖR SAMMAN MED STRAFF... 1 Joh brev 4:18

Redan har många lämnat Svenska kyrkan då det uppdagades onödigt dyra resor för församlingsarbetare.
Men nu lämnar allt fler av en annan anledning, som är ännu värre.
Ann Heberlein skriver:

- De är besvikna på den kyrka de varit trogna sedan de döptes.

I Svenska Dagbladet skriver Margit Richert:
- Gudstjänsterna har reducerats till icke-förpliktigande doftljusandlighet...

Doftljusandlighet?

Jag backar några steg och tänker mig tillbaka till mitt eget sökande i tonåren.

Om jag då hade mött en kyrka som inte talat om sin herre Jesus Kristus, utan bara lekt lekar och tänt värmeljus, ja då hade jag inte varit kristen.

Om jag hade mött en kyrka som inte var stolt över sin tro, ja då hade jag inte smittats av någon frimodig glädje, utan dragit vidare, osökt och ofrälst.

Om jag inte hade hört predikningar som beskrev mitt elände - och vägen ut ur det - då hade jag inte varit befriad från synden utan kvar i mitt mörker.

Kvar i mörkret?

Jag dröjer mig kvar vid det gamla uttrycket "Förspillda tillfällen", allvarsrubriken som togs bort i den nya evangelieboken.
Det finns en text där från Johannes Uppenbarelsesbok - Andligt liv i fara att dö:

OCH SKRIV TILL ÄNGELN FÖR FÖRSAMLINGEN I SARDES:
SÅ SÄGER HAN SOM HAR GUDS SJU ANDAR OCH DE SJU STJÄRNORNA:

- JAG KÄNNER DINA GÄRNINGAR, DET HETER OM DIG ATT DU LEVER, MEN DU ÄR DÖD.

VAKNA UPP OCH STÄRK DET SOM FINNS KVAR, OCH SOM VAR NÄRA ATT DÖ.
Joh Uppb 3:1-2.

Lyssna till ängeln!

Är Svenska kyrkan på väg att andligen dö?

Är våra biskopar, prostar och kyrkoherdar så förblindade av tidsandan att ni inte ser vad som håller på att hända?
Vill ni inte leda en kristen kyrka?
Vill ni omformatera vår kyrka till en allmän religiös inrättning med psykologiska kåserier och tamhet?

Vem skall försvara och förklara kristendomen om inte ni gör det?

Jo, jag vet... Fotfolket! Församlingsborna. Den lilla troende människan som fortfarande läser sin Bibel och lever i gemenskap med Jesus Kristus.

Nej, inte alla kyrkoledare går i den fållan. Men ni måste visa er nu! Tala!
Förkunna i den kraft Helig Ande ger er!

KOM IHÅG VAD DU HAR HÖRT OCH TAGIT EMOT
  OCH BEVARA DET - OCH VÄND OM! Joh Uppb 3:3

Läs. Förkunna!

Men lugna dig nu, Helene, vi måste vara lite smidiga! Realpolitiskt kloka, milt gränslösa och välkomnade.
Ja, med så låga trösklar att de är nedfilade till gropar, där vi faller.

TALET OM KORSET ÄR EN DÅRSKAP...

... FÖR DEM SOM GÅR FÖRLORADE - vilka är de?
MEN FÖR OSS SOM RÄDDAS ÄR DET EN GUDS KRAFT.

Guds kraft! Ja!
Tystnad kan vara smart realpolitik ibland, men just nu behöver vi ord som tolkar vad som sker.

Naturen talar om vi tiger.

Jag hade en mardröm:

- Det kom ett stort folk och invaderade vårt land. Vi tog bort allt som kännetecknade vår identitet - inte av tvång utan av egen vilja.
Efter ett tag fanns det en annan svartare flagga, en annan svartare mänskosyn och fullt med månar över allt.

Solen hade gått i moln, folket kunde bara krypa och kvinnorna var borta, insvepta i svarta lakan.
Rädslan var stor. Ingen vågade tala. Ingen hade andra åsikter än den offentliga.

Och mitt i alltihop satt Japans president och ropade från sin tron:

- Jag vill avgå! Jag är för gammal...
- Nej, du fortsätter, du är ju gudomlig. Hur skulle det se ut om en gudomlig människa detroniserade sig själv och blev som en av oss?!

Heliga böcker bars omkring, högt ovanför huvudena, med vacker ornamentik men obegriplig text.
Alla bugade och böjde sig, tills en liten pojke sa:

- Den här boken är likadan som kejsarens nya kläder. Tom.

Jag vaknade med ett ryck.
Vilken hemsk dröm!
Men när jag läste morgontidningen såg jag att det bara hade börjat...

Korsberga fina kyrka.

Så, vad ska vi ha Svenska kyrkan till?
En moder kan göra fel, hon kan glömma sitt barn, men hon kan också vända om och göra rätt.
Säga förlåt.

Krypa till korset...

Ja, snälla kyrkan, kryp tillbaka till korset!

Visa oss alla vad Jesus har gjort för oss på korset, med en försoning som är gränslös - för alla!
Det är Jesus och hans gärning som är gränslös... inte vår undfallenhet i en förment religionsneutralitet.

Igenom ska du.

Men Gunnar Sjöberg är rädd att högerextremister ska utnyttja korset till sina grumliga syften.
Alltså bör vi inte visa korset alls.
Även vänsterradikala och andra extremister kan ta det som är vårt.

Jaha, men då kan vi inte göra något över huvud taget eftersom allt kan kidnappas och missbrukas.
Det är fel väg att gå.

Tvärtom ska vi ta tillbaka både kors och flagga, visa på dess innehåll, utbilda och undervisa, missionera bland muslimer, ateister, buddhister, likgiltiga medlemmar, skåningar och cyklister... alla!

Vi byter innehåll.

Och så gör vi ett saligt medlemsbyte:

- Alla ni som inte är intresserade av kyrkans innehåll; ni kan gå ur kyrkan.
- Och alla ni som vill fira kristna gudstjänster med lovsång, förbön och bibelvarma predikningar, ni kan komma tillbaka!

- Ni som fortfarande är medlemmar och står förundrat och ser på vad som händer; ni vaknar nu, letar upp ert kors och er konfirmationsbibel och kräver av er kyrkoherde att få kunskap utifrån era frågor.

Byt plats med varann!
Det blir ungefär lika många kvar - fast med en helt annan glöd och längtan efter Guds Ord.

Jag vill se Dig!

Allvarsordet, till mig själv, till dig och våra kyrkoledare är alltså det som ängeln säger till församlingen i Sardes i gamla Turkiet, men nu till kyrkokansliet i Uppsala, Malmö och Stockholm.

- Vi får se upp så vi inte är andligt döda, trots att vi tycker oss ha namnet om att vara levande... med doftljus och utan krav på omvändelse.
Och utan kors.

Den extrema islamismen angriper allt som de uppfattar om osedligt och otrohet mot Allah.
Det andliga kriget är redan här, och det blir inte mindre av att vi är undfallande.
Tvärtom dränerar vi oss själva på kraft.

Dialog kan bara ske när vars och ens tro beskrivs utan förminskning.

Förminskar inte.

Jag gläder mig åt att tillhöra en missionskyrka som inte räder korset.

Vid nattvardsringen i söndags sågs en ljuvlig blandning människor från hela världen.
På knä stod vi sida vid sida - syriskt ortodoxa, eritreaner, yazidier, längtande muslimer och gammaltroende kyrkfolk...

I några kyrkor är den kristna identiteten stark.
Och det är där man inte är rädd, där man inte skäms för "korsets dårskap" och där samtalstonen är god och Kristus-centrerad.


Käre himmelske Far,
Hjälp din kyrka i Sverige att krypa tillbaka till korset.
Förlåt oss att vi skäms så för evangeliet...

Tänd på nytt Ditt brinnande ljus av tro i våra hjärtan.

Jesus Kristus,
Hjälp mig att alla timmar bära dagens tyngd i lydnad mot Din kärlek.

Tack att jag får förena min börda med din, när Du bar Ditt kors.

Låt kroppens krafter räcka till, och ge oss en sådan iver att likna Dig att vi gärna möter dem Du sänder i vår väg.

I Guds, Faderns och Sonens och den Helige Andes namn, amen.

Jesus, Du är där!

Är det dags att spika upp nya teser på kyrkporten?
Luther såg sin kyrka tappa sitt budskap. Men hans reformation har tagit slut och det är dags att spika igen... 499 år senare.

Korsmärkta hälsningar från en som inte vill krypa, för vem som helst..

Helene Sture Medlemsfelt, 

- som studerade på balkongen det Ord som gett mig nytt liv och stor glädje.

- mina ljus är luktfria... men kanske sotar veken något för den som inte har mina erfarenheter,
- partipolitiskt obunden.