JAG BEHÖVER INTE VETA - Oriah Mountan Dreamer

Medsols. Eller mot?

Inte medhårs.
Men lagom mycket mothårs så att sanningen känns.

Här kommer en stark text av Oriah Mountain Dreamer, om att möta en annan människa, bortom artighet och tomma floskler.

Hennes ord har jag bildsatt med egna foton från Stumholmen i Karlskrona.
Det var en äventyrlig vandring i kvällssol med ett roterande moln över oss..

Yrke?

JAG BEHÖVER INTE VETA VAD DU HAR FÖR YRKE -
JAG VILL VETA VAD DU BRINNER FÖR
OCH OM DU VÅGAR DRÖMMA OM ATT MÖTA DITT HJÄRTAS LÄNGTAN.

JAG BEHÖVER INTE VETA HUR GAMMAL DU ÄR -
JAG VILL VETA OM DU KOMMER ATT TA RISKEN ATT FRAMSTÅ SOM EN DÅRE,
FÖR KÄRLEKENS SKULL, FÖR DINA DRÖMMARS SKULL OCH FÖR ÄVENTYRET ATT LEVA.

Äventyr att leva.

JAG BEHÖVER INTE VETA VAR PLANETERNA STOD NÄR DU FÖDDES -
JAG VILL VETA OM DU KRYMPT IHOP OCH STÄNGT DIG
AV RÄDSLA FÖR YTTERLIGARE SMÄRTA.

Egen identitet.

JAG VILL VETA OM DU KAN SITTA MED SMÄRTA,
MIN ELLER DIN EGEN,
UTAN ATT FÖRSÖKA GÖMMA DEN, MILDRA DEN ELLER GÖRA NÅGOT ÅT DEN.


JAG VILL VETA OM DU KAN VARA I GLÄDJE,
MIN ELLER DIN EGEN,

OM DU KAN DANSA VILT OCH LÅTA EXTASEN UPPFYLLA DIG ÄNDA UT I FINGRAR OCH TÅR,
UTAN ATT MANA OSS ATT VARA FÖRSIKTIGA, REALISTISKA
ELLER HÅLLA DE MÄNSKLIGA BEGRÄNSNINGARNA I MINNET.

Vågar hoppet!

JAG BEHÖVER INTE VETA OM HISTORIEN DU BERÄTTAR ÄR SANN -
JAG VILL VETA OM DU KAN GÖRA NÅGON ANNAN BESVIKEN FÖR ATT FÖRBLI SANN MOT DIG SJÄLV,

OM DU KAN BÄRA ANKLAGELSER OM SVEK
OCH ATT INTE SVIKA DIN EGEN SJÄL.


JAG VILL VETA OM DU KAN VARA SANN
OCH DÄRMED PÅLITLIG.


JAG VILL VETA OM DU KAN SE SKÖNHET
ÄVEN OM VARJE DAG INTE TER SIG UNDERBAR.

Var sann.

JAG BEHÖVER INTE VETA VAR DU BOR ELLER HUR MYCKET PENGAR DU HAR -
JAG VILL VETA OM DU KAN STIGA UPP EFTER EN LÅNG NATTS SORG OCH FÖRTVIVLAN,
MÖRBULTAD ÄNDA IN I MÄRGEN,
OCH ÄNDÅ GÖRA DET SOM BEHÖVER GÖRAS FÖR BARNEN.

JAG BEHÖVER INTE VETA VAR ELLER VEM DU HAR STUDERAT -
JAG VILL VETA VAD SOM HÅLLER DIG INIFRÅN
NÄR ALLTING ANNAT FALLER IFRÅN.


JAG VILL VETA OM DU KAN VARA ENSAM MED DIG SJÄLV,
OCH OM DU I SANNNING TYCKER OM DITT EGET SÄLLSKAP I DE TOMMA STUNDERNA.

Min bänk.

JAG BEHÖVER INTE VETA VEM DU KÄNNER ELLER HUR DU KOM HIT -
JAG VILL VETA OM DU KOMMER ATT STÅ I ELDENS MITT,
MED MIG, UTAN ATT RYGGA TILLBAKA.

JAG VILL VETA OM DU KAN LEVA MED MISSLYCKANDEN,
DINA ELLER MINA,
OCH ÄNDÅ STÅ VID SJÖKANTEN NÄR FULLMÅNENS SILVERGLANS LYSER, OCH ROPA:
- JA!

Ja!

Detta är en sann trosbekännelse för varje brusten människa som inte vill svara på ytliga frågorna.

Orden kommer från någon som verkligen är intresserad av människan bakom maskerna.
Vilket intressant samtal det kan bli!

Jag vill inte bli definierad med mitt yrke, min ålder, stjärntecken, ekonomi eller vilka högstatus-människor jag eventuellt känner...
Vill du?
Det är blir en börda och en falsk bild, som ingenting säger om vem man är som person.

Redan har jag brutit konventionen och vägrat svara just på dessa frågor...
Intressant att vara nyinflyttad och försöka ge ett annat fokus när man ska lära känna varann.

Men först blir det tyst...
- - -
Fast det är klart, det är inte alltid man vill berätta vad man brinner för heller.
Då kan det vara skönt att gömma sig bakom en yttre fasad.

Stumholmen, inte längre stängt.

Oriah Mountan Dreamer är en kanadensisk kvinna, född 1954 (se, där kom det!).
Hon skriver andliga texter bortom de religiösa dogmerna.
Just denna text är översatt av Alexander Kielding och Elin Berggren.

Och frågan är vad som är viktigast:
- att hålla det falska skenet uppe och vara socialt smidig, eller
- att göra andra besvikna för att vara sann mot sig själv.

Det handlar inte om middagskonversation "om maten smakade bra" där smidigheten är en dygd, utan om de djupare frågorna.

Mitt eget svar är att nu när fasaden brustit så finns det bara en väg att gå, och det är sanningens väg.

Men det kostar besvikelse när man inte längre vill, eller orkar, leva upp till andras förväntningar.
Eller sina egna.
Mycket besvikelse.


Ja, jag vill bära anklagelser om svek om det är nödvändigt för att inte svika min egen själ.
Ja, jag vill bära misslyckanden för att visa att också jag är "bara en människa".

Och visst kommer jag att stå där vid sjökanten i fullmånens silverglans och ropa att jag vill vara med ett tag till, trots mental smärta, sjukskrivning och utebliven karriär, i yttre mening.

Tagen ur tjänst, tills...

Det är i sprickorna som krukan släpper ut mest ljus.

Helene F Sturefelt,

- som inte behöver veta vem du är, men gärna vad Oriahs text sa till dig.

Och om du känner några kändisar... ; )