TRO PÅ ISEN

Kruthuset i isspegling.

Mitt i bloggvilan måste jag bryta in med en alldeles underbar stund på skärgårdsisen i Karlskrona.

Det var med darrande upphetsning jag satte fötterna på isen igen.
Långfärdsskridskorna var snörade och jag kände den hårda och skrovliga ytan under metallskenorna.
Nu drar vi!
Ut över vidderna. Tro på isen!

Tro på isen.

"Tron är mitt svagströmsbatteri" skrev August Strindberg.
Skärgårdsisen är min tro, skriver jag.

VINTERNS IS-SKORPA
GÖR DET OMÖJLIGA MÖJLIGT.

JAG GÅR PÅ VATTNET - JAG VISSTE DET!

SJÄLENS TROS-SKORPA
TAR EMOT DET OMÖJLIGA - SOM EN MÖJLIGHET.

JAG ÅKER PÅ ISEN - VISST BÄR DET.

Är det omöjliga omöjligt?

Men när tövädret kommer
   blir det omöjliga omöjligt...

Jag vill inte brista
   och gå igenom!

När plusgraderna förstör min is
   smälter tron på bärkraftens förmåga

Tvivel och otro
   gör att inte ens det möjliga blir möjligt...

Himmelsk Paradis-is!

GUD, om det finns en vinteravdelning i din himmel
   så vill jag vara där
   med isar som bär, bortom förnuftets alla gränser
   in i evigheten!

Kristallklara is-hälsningar
Helene Sturefelt, långfärdsskrinnarinna.

Ja, jag skall vila. Lägg i backen!