Den blev över.
Den gamla patriarkala traditionen erbjöd denna möjlighet den 29 februari... Snällt.
- Skjut på då!
- Vad skall jag skjuta på?
- Nej, du skall inte skjuta på någon, du skall skjuta PÅ!
Förvirringen var total när väninnan skulle förklara att hon ville ha lite hjälp på traven, att våga ta det där sista steget och fråga... Hon var så kär.
Himlen landar.
Hon var trött på män. Trött på att de alltid var trötta.
Trött på att de så ofta la på sin grova röst för att dölja sin underlägsenhet.
Trött på att de spelar tysta och svåråtkomliga för att inte avslöja sin okunnighet eller rädsla.
- Här ska inte frias något alls! sa hon. Jo möjligen ska kvinnan frias (!) från tvånget att umgås med den underlägsne mannen, som aldrig vill ta sin plats som Man!
Det är bättre att vara singel. Lättare. Men tråkigare...
Det sista sa hon inte.
Skalet smälter.
- Han är så uuuunderbaaar!
- Pfft!
Så började hon berätta om den Goda Mannen.
- Han hade kommit vilse och frågade mig efter vägen! Kan du tänka dig, en man som erkänner att han gått vilse! Då finns det hopp!
Sen började han skratta åt sig själv, skylten stod bara en bit bort. Vilken prestigelös självdistans!
Väninnan tittade under lugg, med bister min:
- Antingen är en man en tigande buddha eller på flykt från sig själv.
- Men inte den här! Den Goda Mannen var inte alls rädd för sina känslor, inte heller för att uttrycka dem.
- Faller du så lätt? Män är missförstådda, hjälplösa och kan inte kommunicera. Lura inte dig själv med att tro att en man kan komma ut ur sitt gömställe och visa sig mänsklig.
Det luktade bitterhet.
Ur gömstället.
- Han är kristen.
Väninnan satte både kaffe och fastlagsbulle i halsen, spottade och sa:
- Religiös??
- Nej, kristen. Vi slog följe där på skogsrundan och han berättade att Jesus gjort honom fri.
- Inga kommentarer...
- Han berättade att han bett till Gud för sin fega omanlighet. Jesus gjorde honom fri att spegla Guds kärlek...
Speglar Guds kärlek.
- Det vet jag inte än, men en sak vet jag, att jag mött en Älskande Man, som inte har behov att vara medelpunkten i sitt eget liv. Det känns som om jag skulle kunna få plats...
Kaffet var uppdrucket och väninnan sa:
- Om du verkligen har funnit en God Man som förstår att Kvinnan är livets centrum, då kan han göra dig lycklig.
- Och jag honom!
God Man.
Där slog hon till. Nej, hon sköt honom inte. Det var väninnan som sköt på.
Skottdagen.
- Vill du bli min?
Helene Skottfelt,
- lyckligt skjuten av amors pilar, inspirerad av Walter Trobisch bok "Den missförstådde mannen".
- samt fotograferat nere i båtviken, Gullberna Park, en stund av mindfulness och gudomlig närvaro i isens sista glans.
Amors pil.
Den gamla dementa kvinnan behövde hjälp. Hon fick sig en God Man, som hette Agneta...
Så underbart.
- Vad har du för titel?
- "God Man".
Vad vackert skrivet med så sanna ord!
SvaraRadera