LÄTTLÄST ELLER TRÄNA HJÄRNAN?

Tränar vi våra sinnen?

Vi går till gymmet och tränar kroppen. Men när tränar vi hjärnan?
Det finns lättsmälta program och förenklad populärvetenskap, men när får hjärnan lite motstånd?

Nobelpristippade Alexis Wright från Australien röner just nu stor uppmärksamhet. Hennes litteratur anses som en utmanande läsning och fjäskar inte för läsaren.

Tegelstensromanen "Praiseworthy" har ca 700 sidor, där man får följa en aboriginsk familj som drabbas av ett oroväckande dimmoln där de bor.

Alexis Wright ville fånga tidsandan och visa hur människor runt om i världen är sammankopplade med varandra, och med naturen.

Nobelpristippade Alexis Wright.

Det tog henne tio år att skriva denna jätteroman.

Hon verkar skriva meningar med bisatser, precis som Paulus gör i sina brev, och det gör att en enda mening kan bli en halv sida lång. Det är utmanande att läsa, menar många.

Alexis Wright säger:

- Det finns mycket litteratur idag som är lättläst. Böcker kommer och går. Det finns böcker som har en hållbarhetstid på bara tre-fyra veckor, och sedan är det slut och ger inte mer.

Och sedan säger hon något som träffade mig:

- Jag kan inte se mig själv skriva en bok som bara håller tre till fyra veckor! Efter all ansträngning man behöver lägga ned för att skriva en bok, så måste den hålla längre!

Vi behöver träna våra hjärnor.

Lättläst eller svårsmält?

Böcker behöver också ha ett högre värde, rent ekonomiskt.

Jag har en bekant som börjat måla, och hon har utvecklat en läcker stil som tilltalar många.

Hon kan svänga ihop en tavla på en halvtimme, sedan är den klar. Pris: 700 kr.

Min erfarenhet av att skriva böcker är att hela processen - från manus, korrektur, sättning, tryckning och distribution tar flera månader. Pris: 100 kr...

Det känns inte bra.

Enkla illustrationer.

När det gäller barnlitteratur så är det som finns på biblioteket Mycket Lättläst. Bilderna är i fokus och illustratörerna är de som gör böckerna intressanta. Författarna har i sämsta fall skrivit endast några enstaka meningar...

... vilket gör att barnen inte alls får träna sin hjärna. Än mindre sin fantasi.

För exakt ett år sedan kom del 2 ut av min barnboksserie Prästgårdsbarnen på Sjööholma. Den har inga bilder, jo, några streckgubbar, men meningen är att barnet skall blunda vid högläsningen och själv börja se bilder för sin inre syn.

- Det är mycket utmanande! sa en pappa.

- Det är nästan att kräva för mycket, sa en bibliotekarie.

Ändå var det så jag själv lärde mig läsa, och det var så fantasin utvecklades.

Prästgårdsbarnen på Sjööholma, del 2.

Jag ser fram emot det kommande priset i litteratur. Kan det bli Alexis Wright från Australien? Vad säger hon själv?

- Det är bara prat. Det är inte värt att tänka på.

Jo, lite, tycker jag.

Detta inlägg avrundas med en mening från Efesierbrevet, där Paulus har så mycket att förklara att han inte hinner sätta punkt... Ta ett djupt andetag och läs sakta:

 MÅ HAN GE ERT INRE ÖGA LJUS, SÅ ATT NI KAN SE VILKET HOPP HAN HAR KALLAT OSS TILL, VILKET RIKT OCH HÄRLIGT ARV HAN GER OSS BLAND DE HELIGA, HUR VÄLDIG HANS STYRKA ÄR FÖR OSS SOM TROR - SAMMA OERHÖRDA KRAFT SOM HAN MED SIN MAKT LÄT VERKA I KRISTUS NÄR HAN UPPVÄCKTE HONOM FRÅN DE DÖDA OCH SATTE HONOM PÅ SIN HÖGRA SIDA I HIMLEN, HÖGT ÖVER ALLA HÄRSKARE OCH MAKTER OCH KRAFTER OCH HERRAVÄLDEN, ÖVER ALLA NAMN SOM FINNS ATT NÄMNA, SÅVÄL I DENNA TIDEN SOM I DEN KOMMANDE.

Efesierbrevet kap 1 vers 18...

Detta kallar jag andlig hjärngympa, mina vänner!

Skulle inte Paulus kunna få litteraturpriset i efterskott? Tvåtusenår är inte så mycket...

Svårlästa träningshälsningar från

Helene Sture Hjärnfelt,

- barnboksförfattare.

Nobelpris till Paulus?