Den rosa pilgrimsboken.
Tack vare dessa enkla vandringar med själsligt djup har jag hittat tillbaka in i livet, efter en lång utbrändhet.
Nu är det många år sedan, men som tack skrev jag en bok, med titeln "Den Långsamma Kärleken" där jag lät pilgrimens sju nyckelord tillämpas in i en kärleksrelation.
Jag hittade en förståelse för när relationen fungerar, och när den inte gör det. Och går sönder... och återuppstår.
Denna rosa pilgrimsbok var med oss på vandringen runt strandängarna vid Tredenborgs camping.
Min berättelse är en fortsättning på föregående inlägg.
Vi har kommit till BEKYMMERSLÖSHETEN. Jag citerar mig själv:
Frälsarkrans och ett grönt nyckelord.
Fast jobb. Stadig lön. Ekonomin är lugn. Tacksam.
Huset är klart, trädgården grönskar. Men det är bara skalet.
Innanför bor tryggheten.
Där finns Du som accepterar mig som jag är. Där finns Jag som litar helt på Dig!
Han är svettig. Hon är smutsig. Joggingrunda och lövräfsning.
De går in och duschar tillsammans. Skrattar och tvättar ryggar. Kramar skum och schamponerar med tillit - balsam för själen.
Oförskräckt nakna med skrattgropar i låren och degvolang runt midjan. Rynkiga erfarenhetsstreck och vita hår, av livsvisdom.
Jesus uppmuntrar oss till att inte bekymra oss för mat eller kläder. Förstår ni inte att Gud har omsorg om er?
Nä, vi tappar bort det, allt som oftast. Förlåt.
Så är vårt hem en borg, ett skydd mot vår tids stressdemoner och prestationsdjävlar, ett värn mot en kall och svårtolkad värld.
Så är de vackra för varann. Och Höga Visan talar:
KOM, MIN ÄLSKADE, KOM UT!
MIN DUVA BLAND BERGETS KLYFTOR.
LÅT MIG SE DIG, LÅT MIG HÖRA DIN RÖST,
DIN GESTALT ÄR SÅ SKÖN!
H V kapital 2:10-14.
Pilgrimen ber:
- Käre himmelske Fader, tack för att Du låter oss vila vid bekymmerslösheten. Gärna god planering, men förlåt oss när vi skapar den oro som inte finns. Amen.
Heliga Birgittas bön följer med oss:
HERRE, VISA OSS DIN VÄG
OCH GÖR OSS VILLIGA ATT VANDRA DEN.
Pilgrimskringlan från Vadstena.
Nu gick vi in i bokskogen. Enorma bokträd blickade ned över oss. En stam kunde ha fem-sex grenar, där vart och ett var ett eget träd. Mäktigheten gjorde oss ödmjuka. Men fötterna fick se upp för stenar och stockar.
Vi kom ut vid Hermans Heja - småbåtshamnen där Sjöräddningssällskapet håller till.
Den gula pärlan i nyckelordens armband talar om LÅNGSAMHET.
- Att segla är det dyraste sättet att vara långsam på, sa en vän.
Jag berättade om ett besök hos arbetsterapeuten när jag var som mest illa däran av utbrändheten.
- Gå tvärs över rummet, sa hon.
Jag gick snabbt över golvet.
- Gå s a k t a över golvet, sa hon.
Men då tappade jag balansen.
- Så din stress gör att du bara håller balansen i hög fart, men vinglar när du går långsamt?
Jag grät i tjugo minuter. Och fick i hemuppgift att träna på att gå sakta...
Ibland måste det gå fort. Men helst sakta...
Mina medvandrare och jag ställde oss på ett stort trädäck och övade "leifing".
Leif var en gymnastiklärare i Karlshamn som lärde sina elever att gå långsamt, som en meditation.
- Lyft vänster knä samtidig höger hand med handflatan mot himlen. Håll balansen. Skifta sakta. Höger knä upp och vänster hand upp. Gå så sakta du klarar...
Att "leifa" var ett av flera redskap för mig att komma tillbaka till livet. Tack, du okände Leif!
Pilgrimen ber:
- Käre himmelske Fader, gör mig så långsam att jag kan hålla balansen i livet. Amen.
Heliga Birgittas bön följer med oss:
HERRE, VISA OSS DIN VÄG
OCH GÖR OSS VILLIGA ATT VANDRA DEN.
Långsam som ett vaggande svandun.
Vår pilgrimsvandring fortsatte in bland sommarstugorna på Rågångsnabben.
Stugor och stugor... det var flotta små sommarvillor med robotgräsklippare och hög standard.
Vi kan tydligen inte leva i den där enkelheten, som låter så bra i teorin...
Den sjätte pärlan talar om ANDLIGHET. Till färgen är den orange som ett rönnbär.
När Hans-Erik Lindström formade orden så var det en protest mot vårt sätt att leva. Materialismen kväver oss.
Andligheten hör ihop med andningen. Om jag inte kan andas, kan Anden inte nå mig... skriver jag på sid 25 i den rosa pilgrimsboken. När jag stressar får jag and-nöd, andlig nöd.
Och på sid 97 fortsätter jag:
Har någon sett mitt armband?
Andlighet hör ihop med enhet. De vill bli Ett, i kroppen och själen. Och i anden!
Det är söndag, Herrens dag. Den sköna liturgin tar plats:
- Jesus sa: jag och Fadern är Ett... så att alla ni skall kunna vara Ett... Så får ni del av Ett och samma bröd, i Andens enhet. Ni är inte längre två, utan Ett...
Jag blir till i dina armar, min älskade!
Älska mig hel, älska mig tillbaka, ty jag var när dödsriket.
JAG ÄR MIN VÄNS,
TILL MIG STÅR HANS LUST.
Höga Visan 7:10.
Lust att vandra, och leva som pilgrim.
Det var varmt ute, denna sensommarlördag i augusti. Undrar om glasskiosken är framme?
Vanliga tankar trängs med de själsliga. Vi får väl se.
DELANDET är den sjunde och sista pärlan, röd och glänsande.
Individualismen har kastat ut kollektivet med ett förakt. Enskildhet blir till ensamhet.
Jag skriver om hur delandet har övergått till girighet, där samboparet noga vaktade sina ägodelar:
De bokförde vad de tagit med sig när de flyttade ihop. De försökte skapa ett trivsamt hem, men detta med "mitt och ditt" hindrade relationen att mogna.
Det blev aldrig något "vårt".
Individualismen var viktigare än "vi".
Rädslan att bli utnyttjad var större än modet att satsa.
De hade alltid en bakdörr öppen ifall något skulle bli fel. Vem kan ge sig hän med sådana reservationer?
Till slut delade de bara adressen. Inte ens tidningen kunde de samsas om.
FÅNGA RÄVARNA ÅT OSS,
DE SMÅ RÄVARNA SOM HÄRJAR I VINGÅRDEN.
Höga Visan 2:15.
Inga rävar här, i alla fall.
Det var mycket att fundera på!
Nu behövde vi sätta oss ned och fika, och samtala. Den tomma restaurangens uteservering bjöd in oss trötta pilgrimsvandrare, med utsikt över Thors brygga - där vi startade för tre timmar sedan.
7000 steg var gångna och ca 4,5 km tillryggalagda.
Men i sinnet hade vi varit mycket lång borta, i en annan värld, i en annan tid, som stannat och gjort dagen till ett sällsamt NU.
Hur tar vi med oss dessa insikter tillbaka till vår vardag?
Det goda samtalet får fortsätta.
Och flera pilgrimsvandringar bokas in - kanske i Vadstena framöver!?
Uteserveringen vid Thors brygga.
Boken finns fortfarande att beställa. Maila i så fall till:
helene.f.sturefelt@live.se - utgiven på eget förlag.
HERREN VÄLSIGNE DIG OCH BEVARE DIG,
HERREN LÅTE SITT ANSIKTE LYSA ÖVER DIG
OCH VARE DIG NÅDIG.
HERREN VÄNDE SITT ANSIKTE TILL DIG
OCH GIVE DIG FRID.
I FADERNS OCH SONENS OCH DEN HELIGE ANDES NAMN!
AMEN.
Vännerna åkte hem.
Jag gick ned till stranden och satte mig för att vila.
Blicken letade sig ut mot horisonten och stannade där.
Sedan ville fötterna bada. Och hela kroppen!
Pilgrimsfötter i havet.
HERRE, VISA OSS DIN VÄG
OCH GÖR OSS VILLIGA ATT VANDRA DEN.
Ja!
Varma hälsningar, Helene F Sturefelt,
- pilgrimspräst, författare och vandringsledare.
Den Långsamma Kärleken
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar