UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

lördag 16 april 2016

GUDS DOM ÖVER HERDARNA

Hämtas kraften i djupet?


Det är inte lätt att vara chef. Och det är inte lätt att vara kyrkoherde och ledare i kyrkan!
Alla idéburna arbetsplatser har en extra känslig dimension som berör det man tror på.

Jag har varit i Uppsala på arbetsmiljöenheten. Det har varit en mycket speciell upplevelse.

Detta inlägg handlar om att hamna i bakvattnet efter en chef som inte räcker till.
Det är en mycket allmänmänsklig erfarenhet och berör inte bara kyrkan, förstås.

Jag håller mig kvar i denna veckas bibeltexter om den Gode Herden, men har letat upp de verser som evangelieboken inte vågade ta med...

Guds dom över herdarna.

Arbetsrehabilitering.


Först en kommentar om vad "god" betyder här.
Det grekiska ordet "kalós" skulle kunna förklaras med att insidan stämmer med utsidan.
Eller tvärtom...

Alltså att herden, eller chefen, inte är en ulv i fårakläder... utan sann både utanpå och inuti.

Jag konstaterar också att herden stod mycket lågt i rang på Bibelns tid.
Att Jesus då väljer att likna sig vid ett så lågt stående statusyrke var uppseendeväckande!

Liksom att änglarna vid hans födelse visade sig för dessa knappt vittnesgilla varelser...
Ja, sådan är vår Gud.

Gud intar lägsta positionen för att ingen skall hamna utanför.
Gud, du är suverän!

Men det är inte alla ledare som är sådana. Kyrkans eget folk glömmer ibland vem de är satta att följa...

Många vill inta en högre position, tillskansa sig makt, bli upplyfta, satta på en piedestal och få en byst rest efter sig...

.. allt medan fåren springer vilsna omkring.

Hämtas kraften uppifrån?


Titta nu i psalmboken, 3 söndagen i Påsktiden, på de gammaltestamentliga texterna.

* Årgång 1: Hesekiel kap 34:11-16. Fina ord!
* Årgång 2: samma som ovan, fast vers 23-31. Också fina ord.

Men!

Men de har inte tagit med det som kapitlet inleds med, nämligen varningen för dåliga ledare.

Det är ett profetiskt tilltal till Israels ledare, som också kan användas till rannsakning över kristna församlingens ledarskap:

SÅ SÄGER HERREN, HERREN:

- VE ER, NI ISRAELS HERDAR, SOM HAR SÖRJT ENDAST FÖR ER SJÄLVA!

VAR DET DÅ INTE FÖR HJORDEN SOM HERDARNA BORDE SÖRJA?

ISTÄLLET ÅT NI UPP DET FETA, MED ULLEN KLÄDDE NI ER, DET GÖDDA SLAKTADE NI , MEN OM HJORDEN VÅRDADE NI ER INTE.

DE SVAGA STÄRKTE NI INTE, DET SJUKA HELADE NI INTE, DET SÅRADE FÖRBAND NI INTE, DET FÖRDRIVNA FÖRDE NI INTE TILLBAKA,

DET FÖRLORADE SÖKTE NI INTE UPP, UTAN MED FÖRTRYCK OCH HÅRDHET FOR NI FRAM ÖVER DEM.

SÅ BLEV DE FÖRSKINGRADE DÄRFÖR ATT DE INTE HADE NÅGON HERDE,
DE BLEV MAT ÅT ALLA MARKENS DJUR, JA DE BLEV FÖRSKINGRADE.
Hesekiel kap 34:3-6


Herden mättade inte...


Vänta nu, det här låter som en äldre, poetisk variant av modern ledarskapskritik... av giriga bankchefer, lömska politiker och högfärdiga kyrkoledare som fallit för frestelsen att snegla på pengarna istället för folket de är satta att tjäna.

Men vi befinner oss ca 2400 år tillbaka i tiden.

Intet nytt under solen.

Hur vågade denne Hesekiel kritisera det religiösa etablissemanget?

Jo, han var själv präst...

Hesekiel var en ung präst som tillhörde den skara av israeliter som år 597 f Kr fördes bort i fångenskap till Babel.
Av hans text att döma var han förtrogen med gamla testamentets gudstjänstliv och allt som rörde templets kult.

Jag citerar Ivan Hellströms "Förstår du vad du läser?":

- I Babel nåddes Heseskiel av kallelsen till profet, men han fick inte tala till hela folket som Jesaja och Jeremia, inte heller till dess härskare.
Hans verksamhet var begränsad till en skara lidandeskamrater i landsflykten.

Men bland dem blev han en förkunnare och själavårdare av Guds nåde!

Till att börja med mötte hans förkunnelse motstånd och likgiltighet (läs kap 12:21-23), skriver Ivan Hellström.
Men så småningom blev det klart för allt fler på vems uppdrag han talade... Hans anseende var i ständigt stigande.

Kanske kan alla "visselblåsare" och Lex Sara-anmälare känna igen sig i honom.

Nödvändigheten att kritisera de ledare som gått vilse och svikit sin flock.

Det grönskande hålls utanför...


Varför finns inte denna delen av texten med bland våra predikotexter?
Skulle inte det vara nyttigt för församlingen att höra?
Och för prästen att själv rannsaka sig inför...

* Årgång 3: Jeremia kap 23:3-8, även här fina ord!
Men vad står det före vers 3? Varför har man valt att inte ta med detta? Lyssna!

VE ÖVER DE HERDAR SOM FÖRDÄRVAR OCH FÖRSKINGRAR FÅREN I MIN HJORD, SÄGER HERREN.

DÄRFÖR SÄGER HERREN, ISRAELS GUD, SÅ OM DE HERDAR SOM FÖR MITT FOLK I BET:

DET ÄR NI SOM HAR FÖRSKINGRAT MINA FÅR OCH DRIVIT BORD DEM OCH UNDERLÅTIT ATT SÖKA DERAS BÄSTA.
MEN  SE, NU SKALL JAG HEMSÖKA ER FÖR ERT ONDA LEVERNS SKULL, SÄGER HERREN.

OCH JAG SKALL SJÄLV FÖRSAMLA KVARLEVAN AV MIN FÅR...
Jeremia kap 23:1-3


Jag skall rena er...


Får vi inte kritisera våra ledare i kyrkan?

Jo, den demokratiska friheten har vi, men kanske inte på predikoplats.
Fast jag håller inte med mig själv...

Jag tror att dessa tuffa texter skulle kunna hjälpa både församling och arbetslag att sätta ord på det som är fel.
Om något är fel.
Vilket det är.

Uppsala Domkyrkas predikstol.


Låt mig få testa detta. Hur kan dessa gamla ord ge förståelse till dagens ledarskapskultur i kyrkan?

"Istället åt ni upp det feta"... 

Ledarna i församlingen sög ur all energi ur de duktigaste medarbetarna.
Kyrkoherden överutnyttjade deras kapacitet.
Pastorn tömde frivilligarbetarna på energi.

"Med ullen klädde ni er"...

Ni tog åt er äran av det arbete som andra i lägre status gjort.
Goda förslag måste komma från herden själv, inte från vaktmästare eller diakoner...
Komministern hade församlingens kärlek men kyrkoherden skröt om sin goda statistik.

Ni åt upp den feta Aspen...


"Om hjorden vårdade ni er inte"...

Vad församlingen tyckte brydde sig pastorn inte om, bara han fick synas och förkunna sina älsklingsämnen.

Att församlingen behövde mer undervisning tyckte inte chefen gav lika lockande rubriker som läckra konserter med berömda namn.

"De svaga stärkte ni inte..."

Det fanns inte tid till att orka se varje liten medarbetare. Effektivitet och sparbeting gjorde att piskan låg över alla att prestera.
Prestera andlighet för andra... utom för sig själva.

Kyrkoherden tryckte på. Förtroendevalda klagade på att personalen var den dyraste utgiften.
Billigast vore att avskeda dem alla...

Vi har inte råd med er!


"Det fördrivna förde ni inte tillbaka"...

Var är missionen i kyrkan, här i hemlandet?
Var är modet att gå ut bland de som känner sig utanför, de som gått ur kyrkan, de andligt hemlösa?

Var är fantasin att bygga broar till moderna människor, som gärna går på kulturevenemang men längtar efter altarets helighet?


"Ve över de herdar som fördärvar fåren i min hjord..."

Det är inte lätt att vara chef. Och det är inte lätt att vara kyrkoherde.

Men en sak borde vara självklar:

- att föra dialog med sina medarbetare!
- att inte låta prestige komma in i arbetslaget.
- att se varandra som tillgångar, inte konkurrenter!

Det borde vara självklart för varje ny pastor, kyrkoherde och arbetsledande komminister att fråga:

- hur brukar ni göra här?
- vad är bra? Vad kan bli bättre?
- vad förväntar ni er av mig?

Tack och lov så finns det fungerande församlingar där tillit och respekt präglar samvaron.

Jag har arbetat i ett kvarts sekel i kyrkan...
Under dessa år har jag sett alltför många medarbetare säga upp sig i protest mot ledningen, vilket talar sitt tydliga språk att något viktigt inte fungerar.

Kyrkans akademikerförbund är bekymrad över att så många medarbetare i Svenska kyrkan är sjukskrivna på grund av dålig arbetsmiljö.

Besöket i Uppsala på arbetsmiljöenheten bekräftade samma sak.

Den Gode Herdens Kapell var stängt...


Jag sjunger den ulliga barnvisan:

- Bä bä vita lamm har du sett min chef?
- Nej nej kära barn han är inte här!
- Söndagskjol åt prästinnan...
- ...och helgdagsrock åt kyrkoherden...

- Och två par strumpor åt lilla komministern... så hon inte ska frysa mer.

Värm varandra.


Profeten Jeremia får ge oss det löfte som är från Herren, med hopp inför framtiden:

OCH JAG SKALL LÅTA HERDAR UPPSTÅ ÅT DEM, VILKA SKALL FÖRA DEM I BET.

OCH DE SKALL INTE MER BEHÖVA FRUKTA ELLER FÖRSKRÄCKAS OCH SKALL INTE MER DRABBAS AV HEMSÖKELSE, SÄGER HERREN.
Jeremia kap 23:4

Och ingen i arbetslaget skall drabbas av avundsjuka, misstänksamhet eller förminskning.
Ingen skall längre höra gliringar, förakt eller tystnad från sin arbetsledare.

Offra inte medarbetarna på altaret.


Jag låter den älskade herdepsalmen 23 bli en ledarskapsmodell:

KYRKOHERDEN ÄR MIN HERDE...

Kyrkoherden skall känna sina medarbetare så väl att hon/ han ser till deras behov, sänder dem på retreater på gröna ängar och låter dem vila vid lugna vatten.

Kyrkoherden ser till att prästerna tar ut sina lediga dagar så att de får ny kraft.
Vilan leder dem på rätta vägar, Guds namn till ära.

Inte ens i den mörkaste dal, då begravningarna hopar sig, konfirmanderna är besvärliga och oändliga sammanträden avlöser varandra, skall kyrkoherden pressa sina komministrar utöver deras förmåga.

Bed för era präster.


När almanackan är överfull skall jag ändå inte frukta något ont, ty jag vet att min kyrkoherde ser till mitt bästa och avlastar mig.

Din käpp och stav tröstar mig, dina beslut och ditt goda lyssnande får min anspänning att släppa.

Du dukar ett bord för mig i mina fienders åsyn, du lindrar min själs smärta när jag bär för mycket själavårdssorg i hjärtat, och fyller min bägare till brädden av uppmuntran och välvillighet.

Inga knivar i ryggen utan bara godhet och nåd skall följa mig varje dag i mitt liv.

Och tillsammans med kyrkoherden konstaterar vi att Herrens hus är vårt hem, så länge vi lever.

Kalós på er alla!

Varmaste ull-hälsningar från
Helene-Hesekiel Sture Bräkne-felt,

- som fotograferade Uppsala Domkyrka och Fyrisån,
- som välkomnar Guds dom över alla ledare, inklusive det jag själv haft ansvar för...

Det är min bön att:
- Måtte utsidan stämma med insidan!

Stämmer det?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar