HOLMSJÖ MARKNAD med GLÄDJE

Marknadsglädje.

Efter tre dagars ösregn kom solen fram och färgade lönnarna i gyllengult och rött.

Denna lördag i oktober är det flera höstmarknader som går av stapeln, och jag åkte till en av dem.

Följ med hem, till Holmsjö, med min "missionsväska" full av böcker! Jag tog fram mitt munspel, ställde mig bakom en pelare och spelade "Tryggare kan ingen vara", utan att de andra väntande resenärerna förstod varifrån melodin kom...

Nu var jag i rätt sinnesstämning. Jag lämnade perrongen i Sölvesborg där den oanvända silon är vårt fula landmärke. Mot skogen!

Kolportörens väska.

Det är väldigt speciellt att återvända till den plats där man bott länge. Är det sig likt? Har någon byggt nytt hus? Kommer jag att träffa mina gamla församlingsbor eller är det mest nytt folk?

På tåget knäppte jag mina händer och bad för alla mänskomöten.

Som präst möter man människor i livets alla situationer. Det är unikt. Från vaggan till graven, som man brukar säga. Vilket annat yrke har den förmånen?

Att finnas där och dela glädje och sorg är stort, alltid med Guds närvaro och Jesu kärlek. Man kommer varandra nära. 

Livets högtider binder oss samman i en fin gemenskap.

Holmsjö marknad.

Och på en marknad dyker de upp, en efter en; vuxna dopbarn som just gift sig och fått egna barn, vigselpar från förr och sorgehus där en älskad familjemedlem inte längre är kvar. Eller den kraftfulla mannen som fått en stroke och nu sitter i rullstol, framförd av en ung kvinna som jag konfirmerat en gång... 

Jag stod mer utanför marknadsståndet och kramade om, än innanför...

Jag som har flyttat alldeles för mycket i min barndom fascineras över att få se människor växa upp, se samma personer utvecklas och bilda familj. Det är stort! Ständiga avbrott och nya adresser gör ett barn splittrat, men här har linjen blivit stabil för mig.

 

Stabilitet.

Svenska kyrkan har sitt marknadsstånd tillsammans med hembygdsföreningen. Tillsammans månar man om folket och byn. 

Bland alla marknadsstånd med ylletröjor, metallslöjd och korgbinderi - jodå, på Holmsjö marknad är det fina grejer och inget krimskrams - stod vi med "kyrkhonung" från Sillhövda, Tving och Fridlevstad.

Dessa bin har hört kyrkklockorna ringa och de har dragit sin nektar från blommorna på kyrkogården.

Det måste väl vara välsignat?!

Böcker och honung.

Bredvid detta söta fick även mina barnböcker plats, där man kan läsa om Dalia och Lasseman och deras barnatro.

Men även den snällaste bok kan väcka negativa känslor. Det är inte alltid man kan läsa om lycka, särskilt inte om den egna uppväxten varit svår. 

Ett barn som upplever svek eller tvingas växa upp bland missbruk får en alltför hård start i livet.

Familjer med sviktande ekonomi plågas av det osynliga utanförskapet.

Därför blev jag extra tacksam över "kyrkhonungen", där inkomsten går direkt till församlingens barndiakoni - att ge en guldkant till dem som behöver. 

Solen glimmade till mellan löven, det var som om Skaparen själv log emot oss.

Den välsignade kyrkhonungen.

Pengar är inget mål. Pengar är ett medel.

Att då använda honung eller bokstäver spelar ingen roll - ekonomin vandrar genom inkomster och utgifter och sedan ut i ett givande. Som en kollekt utan håv. 

 

Folk strosade sakta, i lugn och ro. Här finns ingen jäkt. Karlskrona norra kommundelar andas frid och styrka. Jag anar Nils Dackes avläggare i den självständiga kreativitet som bor här. Man sätter sig inte på Holmsjöborna! Nåde den som kallar detta för "bushen"!

Strosar lugnt förbi holkarna.

Hur många samhällen har två marknader om året? Inte många.

Men lilla Holmsjö har! En i april och en i oktober. Det går väl inte? Nä, det gör det inte, ungefär som humlan som inte borde kunna flyga. Eller lilla Mjällby samhälle som inte borde kunna producera ett fotbollslag i landets högsta division.

Det är mycket som inte borde gå, men som gör det i alla fall. När kärleken är större än det så kallade förståndet, då kan underverk ske. 

Och just som jag tänkt det, gick vi förbi en hantverkare som gjorde fågelholkar, med klubbmotiv på. Ishockeyklubbar och fotbollsföreningar hade sina symboler skickligt ditmålade av Björne, som du ser på bilden nedan.

Åh! Titta där, jag ser en gulsvart holk - en Mjällbyholk!! Undrar om det finns några sådana runt Strandvallen i Hällevik?

Björnes holkar.

På många ställen tar markägaren höga priser för att hyra ut plats till knallarna. Med tanke på att inkomsterna inte alltid blir så höga, får girigheten inte ta över. En marknad som mötesplats ska inte underskattas!

Både för hantverkare som får ut sina alster och för ortsborna. Jag kunde inte låta bli att le när jag såg de här pumporna...

Välstickade pumpor utan söl.

Skriva snälla böcker för barn är en sak. Plötsligt fick jag en förfrågan:

- Kan du inte skriva en vuxenroman, som handlar om kyrkan?

Vi behöver läsa om Svenska kyrkan som miljö där olika teologiska riktningar bryts mot varandra och där arbetsmiljön möter Jesusorden i evangeliet. Kan du göra det, Helene?

Hm, jag kände hur pennspetsen bröts av lite, för det är ingen lätt uppgift.

Men jag förstår behovet, och känner det själv. Frågan är bara vilken ingång man skall ha och hur man hittar den kärleksfulla lojaliteten när man skriver kritiskt?

Marknaden närmade sig sitt slut och då finns det bara en plats man kan avsluta på i Holmsjö - på hembygdsön med en våffla!

Efter fem timmars stående...

Sedan väntade tåget tillbaka. Vi pratade med folk på perrongerna och tillrättavisade störande scouter på krösatåget. Väskan var tom och signerade böcker hade funnit nya ägare.

Detta är mitt sätt att vara missionär och själavårdare, mitt i vardagen där folket är.

Tryggare kan ingen vara. 

Med stor kärlek till er alla!

Helene F Sturefelt, kolportör;

- en cool bärare av böcker.

Prästgårdsbarnen på väg.

Några extrabilder måste jag bjuda på. Här är den underbara fågelholken!

Mjällby AIF i holken!

Och det här fina metallskyddet till maschaller så att man inte råkar sparka till dem:

Ljusskydd.