Den goda rosenskäran.
Det går inte att mata sig med ständiga reportage från krigshärdarna runt om i världen, då går vi sönder.
Vi vet att det är krig med anfall, invasioner och förtvivlat försvar, men det är inget vi skall mata oss med.
Därför låter jag världens hemskheter omvandlas till böner, och så fyller jag mig istället med goda ord ur Guds ord.
Min själ måste få näring. Mitt liv måste få ha glädje! Ditt också.
Hjärtat skuttar till när jag anar Guds faderliga omsorg om oss, utsänt från hans bultande modershjärta.
Jag läser från Filipperbrevet:
Faderns modershjärta.
MIN GUD SKALL MED SIN HÄRLIGA RIKEDOM I KRISTUS JESUS FYLLA ALLA ERA BEHOV.
Fil 4:19.
Åh! Vilka ord!
Gud är härlig. Gud är helt ren och helig. Detta är Guds väsen.
Hos Herren bor all rikedom, bortom alla bankfinanser och börsnoteringar.
Guds rikedom svajar inte och är inte känslig för konjunkturer.
Dörren till denna rikedom går genom Jesus Kristus. Undviker vi honom, når vi inte fram.
Universum svarar inte... liksom.
Göm inte Jesus.
Andra människor förstår sig inte på oss. Varenda människa har någon gång känt sig ensammast i världen, oförstådd och osedd.
Det är bara det att den ensamheten är den vanligaste känslan bland oss alla. Men ingen säger något.
Och vi glömmer att ha kontakt med oss själva.
Men Gud känner alla våra behov.
Herren ser och vet.
Vilka behov är mina behov? Vad vill jag? Egentligen?
Jag måste dra mig undan och fundera lite. Det tar tid att nå in till de djupaste känslorna och tankarna. Och inte filtrera bort dem till förträngdhetens mörka garderob.
Brännpunkten. Guds ljus.
TY DET ÄR GUD SOM VERKAR I ER, SÅ ATT NI BÅDE I VILJA OCH GÄRNING FÖRVERKLIGAR HANS SYFTE.
Filipper 2:13.
Tänk, när jag vänder mig mot Gud och öppnar både tanke, känsla och sinne, då börjar Gud verka i mig!
Det är så stort. En verksam Gud. På sitt eget initiativ.
Lägg märke till att de delar som lyfts fram är "viljan" och "handlingen" - inte känslan.
Att vara kristen är ingen sportfråga:
- Hur känns det...?
Nej, det ligger snarare på det goda förnuftets plan OCH viljan.
Ja, jag vill att Du, Herre, ska verka igenom mig! Jag vill verkligen det.
Hur då?
Gud verkar i viljan och handlingen.
Jag fortsätter läsa baklänges i kapitlen (typiskt vänsterhänta...) där det står om sinnelaget:
LÅT DET SINNELAG RÅDA HOS ER SOM OCKSÅ FANNS HOS KRISTUS JESUS.
Filipper 2:5
Det är en bön att bedja om... ofta, ofta.
Och vad händer sedan?
I dessa tider då norrsken är synligt ända nere i Blekinge, talas det om att vi kan lysa som stjärnor.
Dock inte att vi är några stjärnor, det är sådant man matar barnen med för att stärka deras självförtroende.
Men att få vara ett Guds barn för mig att känna mig som en stjärna! Så här skriver Paulus i sitt brev:
Guds barn lyser som stjärnor.
GÖR ALLTING UTAN KNOT SÅ ATT NI BLIR GUDS FLÄCKFRIA BARN MITT I ETT ONT SLÄKTE, DÄR NI LYSER SOM STJÄRNOR PÅ HIMLEN, NÄR NI HÅLLER GUDS ORD.
Filipper 2:15.
Detta är bortom min horisont.
Men jag kan se andra lysa, som har Jesus i hjärtat. Jag ser att någon mer är Hemma i ögonen...
Och ett litet stjärngnister kan jag ana...
En stjärnglad "Aulawaabel".
Filipperbrevet i Nya Testamentet är sannerligen goda ord från Guds ord, som botar min oro för ikväll.
Jag avslutar med orden från Psaltaren kapitel 45, "för sångmästaren, efter "Liljor" av deras söner - en sång, en dikt om kärlek":
MITT HJÄRTA FLÖDAR ÖVER AV SKÖNA ORD!
JAG SÄGER:
- MIN DIKT GÄLLER EN KONUNG.
EN SNABB SKRIVARES PENNA ÄR MIN TUNGA.
SÅ SER VI ATT GUD HAR VÄLSIGNAT DIG EVINNERLIGEN.
Psalt 45:1-3.
Men, orden gäller väl inte kungen?! Vilken kung handlar detta om?
Nåväl, pennan kan vara snabb och orden sköna, men riktningen måste vara klar.
Läsande hälsningar med tro,
Helene Sture Ordfelt,
- vas- och glasfotograf.
Var ligger mitt fokus?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar