TV-gudstjänst från Listerkyrkan, Hällevik.
Så glädjande att lilla Listerlandet fick vara utgångspunkt för Sveriges Televisions gudstjänster!
Jag skall dela några tankar från TV-inspelningen och hur det sedan blev när gudstjänsten sändes.
Jag skall dela några tankar från TV-inspelningen och hur det sedan blev när gudstjänsten sändes.
Sista helgen i april kom TV-teamet ned till Hällevik och riggade upp kameror och strålkastare.
Fyra gudstjänster skulle spelas in inom loppet av tre dagar.
Det gick till så att alla textläsningar och predikningar spelades in under en och samma dag.
All körmusik och församlingssång under nästa dag, och den tredje dagen spelades jazzcafégudstjänsten in.
Jazzcafegudstjänst.
Söndagen den 9 juni sändes den sistnämnda, och finns att se på SVT play fram till december 2024.
Under årens lopp har Listerkyrkan haft ett antal träffar med temat "Afternoon Jazz". Dessa eftermiddagsstunder har varit mycket välbesökta, och nu gjorde vi det lite fylligare med evanglieläsning, predikan och bön.
Mötesledare Ingmar Jeppsson.
Det var mycket intressant att följa inspelningsteamet och deras yrkeskompetens, hur de sakta lade sitt pussel och informerade oss hur det var tänkt.
Jag har ju varit med om detta tidigare då jag 2010 var en av deltagarna i Halvåtta hos mig.
Läs mer här:
TV-inspelning i Listerkyrkan.
Men det som skulle vara så roligt blev bara plågsamt för mig. När de andra stämde sina instrument tänkte jag på vår Pappa som blivit svårt sjuk.
Läkaren hade sagt att de ingenting kunde göra. Nu låg vår älskade far där hemma och kämpade, medan vi skulle spela in "Oh, when the saints..."
Du kan se på de bilder jag delar att jag gör allt för att skärma av och slippa synas.
Jag sitter längst bak, jag har både solskärm och svarta solglasögonen på mig, för att skydda mig mot de starka strålkastarna, men framför allt för att dölja mina sorgetårar...
Kämpar med tårarna.
Ändå hamnar jag i blickfånget med sammanbitet ansikte, där jag försöker fokusera på min ukulelebanjo.
Det blev inte bättre av att jag fick kommentarer hur jag såg ut. Frikyrkans homogena kultur vill inte ha några större avvikelser. Tysta tårar droppade i mitt knä. Hur skulle jag klara det här?
Måste du se ut så där?
Temat denna söndag var "Kallelsen till Guds rike", om en fest dit många var bjudna.
Jag har själv predikat många gånger över denna text, då Jesus tar en liknelse som handlar om att komma med ursäkter. Tyvärr, jag vill inte komma på din fest. Nej tack, jag har annat för mig.
VÄLKOMNA, ALLT ÄR FÄRDIGT!
MEN ALLA HADE DE NÅGON URSÄKT ATT KOMMA MED.
EN LÄT HÄLSA:
- JAG HAR KÖPT EN ÅKER OCH ÄR TVUNGEN ATT GÅ OCH SE PÅ DEN, FÖRLÅT ATT JAG INTE KAN KOMMA.
EN ANNAN SADE:
- JAG HAR KÖPT FEM PAR OXAR OCH OCH MÅSTE UT OCH SE VAD DE GÅR FÖR. FÖRLÅT ATT JAG INTE KAN KOMMA.
EN TREDJE SADE:
- JAG HAR JUST GIFT MIG, FÖRLÅT ATT JAG INTE KAN KOMMA.
Lukas 14:15-24.
Glädjesånger och allvarstext.
Många var inbjudna att deltaga i TV-gudstjänsternas inspelning. Det behövdes folk, eller rättare sagt en församling som deltog och sjöng med. Där fanns det ingen som kom med bortförklaringar, alla som ville de kom, och de fick plats.
Det var positivt.
Men i evangeliet handlar det om den stora inbjudan till Guds rike. Att få leva i gemenskap med Gud liknas vid ett härligt gästabud. EFS missionsföreståndare Kerstin Oderhem predikade frimodigt på jazzcafégudstjänsten i Listerkyrkan.
Kerstin Oderhem.
Jag satt och tänkte på hur oförskämt det är att avfärda en inbjudan till en fantastisk fest. Värden, som gjort sig besväret att ställa till kalas, beslöt sig för att bjuda in helt andra människor istället - de som stod lägst i rang på den sociala skalan.
HAN SADE TILL TJÄNAREN:
- GÅ GENAST UT PÅ GATOR OCH GRÄNDER I STADEN OCH HÄMTA HIT ALLA FATTIGA, KRYMPLINGAR, BLINDA OCH LYTTA.
Lukas 14
Alla är inbjudna.
De ursprungliga gästerna hade uteslutit sig själva och andra kom och intog deras platser.
Var och en får fundera på vilket gäng man tillhör - de ursprungliga gästerna som tackade nej, eller krymplingarna som fick chansen, och tackade ja...
I mitt ledsna tillstånd kände jag mig både halt och lytt.
"O, store Gud..." Psalm 11 klingade i kyrksalen av glada människor men min ukebanjo skorrade i moll.
Tilltufsad.
Den här texten från Lukas evangelium handlar egentligen om judarna och hedningarna.
Jesus hade kommit för att inbjuda Guds egendomsfolk till det nya förbundet, men många tackade nej. De förstod inte att Jesus var Messias.
Men andra folkgrupper, som inte var förblindade av förutfattade meningar, tog inbjudan till sig och tackade ja.
Den första kristna församlingen utgjordes av en blandning av judar och hedningar, vilket inte alltid var lätt att hantera. Som sagt, vi vill helst ha homogena grupper där alla tänker likadant och ser likadana ut.
Olikheter är och förblir besvärliga.
Kom till mig, säger Jesus.
Ett ord från Kerstin Oderhems predikan tröstade mig. Det Jesus har gjort för oss har öppnat himmelrikets dörrar till det liv som finns på andra sidan.
Jag tänkte på vår pappa igen.
Vad jag inte visste då var att han bara hade tre veckor kvar att leva.
Så, döm inte den som inte ser ut som du! Du vet inte vad hon eller han går igenom, eller varför klädseln är som den är.
Tre gudstjänster återstår att sändas på TV2 kl 10.00 följande datum: 16 juni, annandag midsommar 23 juni och 8 september.
Och i levande livet blir nästa jazzgudstjänst den 11 augusti, då vi avslutar den stora jazzfestivalen i Hällevik - då måste du verkligen komma!
Nästa jazzgudstjänst blir den 11 aug 2024.
Jag avrundar med en mardröm, där en pastor drömde förvirrade tankar och blandade ihop alla ursäkter:
- Nej jag vill inte komma. Jag har just gift mig och måste se vad hon går för.
- Kyrkan? Nej tack! Jag har köpt fem bilar och måste ut och testa dem.
- Gudstjänst? Äh, jag har ärvt ett stycke mark och skall bygga ett köpcentrum, till Mammons ära.
Guds rike? Nej tack! Det jordiska är mycket viktigare.
Och så stängdes himlaporten.
Pastorn vaknade med ett ryck.
Som tur var var strålkastarna släckta och inget filmteam var där.
Listerkyrkans husband.
När detta skrivs så har vår Far somnat in, och vi har fått följa honom till den eviga vilan.
Nu kan jag lyssna till "Oh, when the saints" utan att gråta, och utan att tro att en människa är något helgon, men i tacksam bön att Jesus har öppnat pärleporten.
Tack, Uno Hellgren, för ditt stora engagemang och för din drivkraft, till glädje för bygden i Hällevik.
Du är sannerligen Mr Jazz!
Hälsningar i Ess-dur - hopplöst på en ukebanjo - men det går.
Helene F Sturefelt,
- mörklagd amatörmusiker.
Uno Hellgren.
Läs mer om texten här i en predikan från Verkö, 2021.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar