LIEMANNEN OCH JAG

Lie-utbildning.

Liemannen och jag. Eller, jag är Liekvinnan.

Vad är nu detta? Är döden nära förestående? Nej, inte alls. Eller jo, alltid.

Men det handlar om ett gammalt hantverk och om skördetid.

Det är dags att "hösta" som man sa i Småland inför skörden.

Ordet "höst" är alltså egentligen inte namnet på en årstid, utan ett verb, något man gör, alltså skördar.

Dansken talar om "för-år" och "efter-år", däremellan kommer sommaren. Och nu är det tid att hösta!

Men Liemannen skall också få sin plats i detta inlägg.

Det kommer en tid då Guds skördeman kommer över oss alla.

Mandelfrukterna är inte mogna än.

Du som känner mig vet att min själ är grön och mitt hjärta är en en trädherde. 

Mina gener från bondesamhället i Småland är mycket starka. Som barn fick jag vara med och åka hölass, även hässja hö när jag hade längden inne. Jag såg Farfar Sture slå med lie - en färdighet som var viktig.

Som vuxen lärde jag mig slå med lie av Pappa Lennart, men vinkeln mellan skärbladet och skaftet, orvet, var inte anpassat till mig, så jag slet utan så mycket resultat.

Men igår ändrades det.

Det kunde varit min farfars far.

Naturskyddsföreningen hade bjudit in "Slåttermannen" som åker runt och utbildar folk i landet, så att vi kan behålla ängsmarker levande. En enkel liten gård i Norremark bjöd in oss till en heldag.

Och det här var på riktigt, vill jag lova! Vi började med att "knacka stål"...

Följ med och träffa Liemannen Olof och Liekvinnan Ty. 

Vi satte oss vid varsin stubbe där vi lärde oss banka ut stål, som sedan skulle slipas.

Vartenda handgrepp visades med yttersta noggrannhet. Ett enda misstag och lien kunde skära upp armen...

Hammare och slagstål.

Det var obehagligt varmt ute, men jag svettades av en annan anledning. Det gällde att inte göra fel.

Vi var oerhört fokuserade. 

Tänk om vi var lika noggranna i livet för övrigt, med våra relationer, vad vi säger och gör. Så vi inte skär oss i hjärtat och börjar blöda...

Olof och Ty visade sedan hur liebladet fästes på orvet, skaftet, och att vinkeln mot gräset blev rätt.

Svingrörelsen från höften fick vi träna i luften, så att ryggen inte skulle krokna.

Efter lunch i den grönskande trädgården fick vi äntligen pröva våra (o)färdigheter. En äng av högt gräs väntade på att bli slådd.

Swisch, swosch, swisch...

Är träningen tillräcklig?

Om skördetiden på jorden skriver Johannes i sin Uppenbarelsebok:

OCH JAG SÅG, OCH SE: OCH PÅ MOLNET SATT EN SOM VAR LIK EN MÄNNISKOSON OCH HADE EN KRANS AV GULD RUNT HUVUDET, OCH I HANDEN EN VASS SKÄRA.

Joh Uppb 14:14.

Den här varelsen liknar inte alls det arma skelett som ranglar runt med en lie, i jakt efter nästa dödsoffer att skörda. I folktron är liemannen en personifiering av döden, som ofta allegoriskt framställs som ett benrangel.

Denna figur uppkom efter digerdöden i Europa, där miljoner människor dog i den värsta pandemin någonsin (Covid-19 är inte i närheten av det).

Liemannen i Domkyrkan, Trier.

Du kan säkert se framför dig Ingmar Bergmans berömda scen i filmen "Det sjunde inseglet" från 1957 där en riddare från medeltidens pesthärjningar spelar schack med döden - Liemannen.

Bergmans filmtitel är hämtad just från Uppenbarelseboken.

Riddaren spelar schack med Liemannen.

OCH EN ANNAN ÄNGEL KOM UT FRÅN TEMPLET OCH ROPADE MED HÖG RÖST TILL HONOM SOM SATT PÅ MOLNET:

- TAG DIN SKÄRA OCH SKÖRDA, TY SKÖRDETIDEN ÄR INNE, JORDENS GRÖDA ÄR MOGEN. Joh Uppb 14:15.

Allvaret, det allvar som kommer att rädda oss från lögnen, är att Herren Gud ser och vet allt vi gör. 

Varenda människa finns i Guds blick. Varje ord är hört av Skaparen själv. Varenda tanke är uppenbar för honom som format oss. 

Varje ondskefullt samhälle är synligt inför Gud. Varje girigt företag och våldsgalen krigare gör allt inför Guds ögon - utan att fatta det.

Varje grymhet är känd av Gud.

Guds ängel. Altaret i Trefaldighetskyrkan Kristianstad.

Varenda gråten tår har Herren samlat upp i en särskild lägel, märkt med ordet "förtvivlad smärta".

Det kommer en dag när denna Guds vassa lie sträcks ned över oss alla. Varje gång det är nymåne kan du tänka på det... Månens begynnande skära är en påminnelse om domens dag.

Alla människornas gärningar har nått sitt mått.

Nu ville Herren se om axen är fulla av korn eller bara är tomma skal.

Det som är oätligt och utan värde skall skiljas ut från det ätbara och värdefulla.

Johannes Döparen talar om Jesus och säger:

HAN HAR KASTSKOVELN I HANDEN OCH SKALL RENSA DEN TRÖSKADE SÄDEN OCH SAMLA VETET I SIN LADA, MEN AGNARNA SKALL HAN BRÄNNA I EN ELD SOM ALDRIG SLOCKNAR.

Matteus 3:12

Sädesfälten i Augerum, Lyckeby.

Detta är sant. Så måste det vara. 

Vi vill inte ha en påse mjöl malt på tomma agnar, eller hur?

Men när det kommer till vårt mänskoliv, blir det betydligt mer hotfullt. Allt i mig skall separeras i två högar - det värdelösa och det värdefulla.

Hur det skall gå till vet inte jag.

Bara att det är Herren själv som håller i skäran, tröskar säden och samlar ihop det som det är liv i.

Det andra är ju redan dött. Det kan lika gärna brinna upp.

Liefolket förbereder sig.

När vi satt där vid stubbarna i Norremark med "Slåttergubbens" ledare Olof och Ty, bankade vi ut stålet med en hammare. Den del av lien  som vid skärpningen bildar eggen måste vara av hårt stål. Men på båda sidor är det omgivet av mjukare stål, där smeden smitt en "rygg" i överkanten som skydd uppåt.

Vi tränade som sagt noga även med brynjärnet så att eggen var jämn och inte fnasig.

När eggen rispade mot naglarna, då var den färdig...

Jag hoppades att det inte skulle vara några djur som gömde sig i det höga ängsgräset.

Det var det.

En av mina nyvunna slåttervänner råkade dela en padda i två delar...

Liemannen är här.

Liekvinnan vände sin blick bort.

www.slåttermannen.se

Jag fortsätter läsa i Johannes Uppenbarelsebok, kapitel 14:

OCH EN ANNAN ÄNGEL KOM UT FRÅN TEMPLET I HIMLEN, OCKSÅ HAN MED EN VASS SKÄRA.

OCH EN ANNNAN ÄNGEL KOM UT FRÅN ALTARET, EN SOM HADE MAKT ÖVER ELDEN.

OCH HAN ROPADE MED HÖG RÖST TILL HONOM SOM HADE DEN VASSA SKÄRAN.

- TAG DIN VASSA SKÄRA OCH SKÖRDA KLASARNA PÅ JORDENS VINSTOCK; DESS DRUVOR ÄR MOGNA.

Herrens druvor är vi.

OCH ÄNGELN SÄNKTE SIN SKÄRA NER ÖVER JORDEN OCH SKÖRDADE DRUVORNA PÅ JORDENS VINSTOCK OCH KASTADE DEM I GUDS VREDES  STORA VINPRESS.

OCH VINPESSEN TRAMPADES UTANFÖR STADEN, OCH BLOD KOM FRÅN PRESSEN OCH SEXTONHUNDRA STADIER DÄRIFRÅN STOD DET UPP TILL BETSLET PÅ HÄSTARNA.

Uppb 14:17-20.

Om denna heliga vrede över människans synd skall jag inte kommentera här.

Nu får själv leta upp bibelkommentarer, och fortsätta söka kunskap om Guds sannings vrede över vår upproriskhet.

Liar och orv - skaft.

Till sist.

Varför har du ödslat tid på att lära dig något så totalt gammaldags och oanvändbart som att slå med lie, Helene? De stora skördetröskorna kör ju så det ryker dessa dagar, på så kallad "nolltid"!

Varför? Därför!

Därför att när människan mister kontakten med jorden, då mister hon kontakten med livet.

Och med Gud.

Det går inte att skövla med en lie... bara skörda.

Men skövla, det kan de stora maskinerna, om man missbrukar dem. Skövlemaskiner. 

Nu är det skövletid! Ja, så blir det i det storskaliga lantbruket.

Lie med mejbåge. Inte går det fort...

Nu skall jag gå inåt, och se om själens frukter har några surkart eller halvruttna plommon på grenen.

Finns det någon vänlighet, tålamod och självbehärskning att tala om? (Galaterbrevet 5:22).

Helskarpa hälsningar från

Helene Sture Liefelt, 

- som hävdar att lantbrukarna är landets viktigaste yrkesfolk. Ge dem skattelättnader, omedelbart!

Utan mat, ingen vård, omsorg eller skola. Jag hjälper gärna till och skär bort alla ekonomiska bördor från dessa markbrukare.

Och alla sjöng "Skära, skära havre..."

Bilder hämtade jag bland annat ur Svensk uppslagsbok samt från Wikipedia.