KRISTEN PÅ SWEDEN ROCK

Kristen på Sweden Rock.

Så är mullret igång igen!

Sweden Rock rullar ut sig över Norje Bokes strandängar för 31 året. Listerlandet fylls av rockare från hela världen och åkrarna med bilar och campingvagnar.

Men skulle jag verkligen vara där? Denna vår har varit svår på många vis, då passar inte SRF in med sin tunga musikaliska energi. Eller så är det precis det som det gjorde. Passade in, efter en begravning och ett nationaldagsfirande.

Sorg möter mörker och tårarna drunknar i distade basgångar.

Det skulle visa sig att vår Herre hade en plan med detta också, som med allt annat.

Nitad.

I många år har jag varit med bland volontärerna framför scenerna, men i år behövdes inte mina händer. Att inte vara efterfrågad är en obehaglig upplevelse. Behövs jag inte?

Jo, men inte där.

Vi strosade runt bland marknadsstånden på Sweden Rock, men det var sig inte likt. Tomt, omflyttat, ändrat. Rockare är konservativa så förändringar är inte särskilt populära.

Vi kände inte igen folket heller. Var var de äldre hårdrockarna? De som var med på 70-talet när det började? Nu sprang det runt halvfulla högstadieungdomar och skränade. Trettioåringarna hade sina småbarn med sig i vagn... Ni ska gå hem och lägga er!! Detta är inte ingen miljö för er!

Och lille Kalle gallskrek.

Gallskrek. Sätt på hörselkåpor!

Men så gick vi rakt på skylten - pappkartongsbiten där det stod:

JESUS ÄLSKAR DIG.

Åh! Här är de okända vännerna!

- Är du också kristen?

- Ja, det är jag!

Och så började ett mycket intressant samtal. Folk som gick förbi dessa kristna ungdomar visade alla attityder - alltifrån negativt spott och spe till stor tacksamhet. 

- Han har öppnat pärleporten! skränade en kille och satte igång allsång framför huvudentrén. Tack för att ni finns!

Jesus älskar dig

"Pannkakskyrkan" har utvecklats till en missionsorganisation som kallas "Reach" - nå ut. De samarbetar med Equmenia och bibelskolan i Aneby. I många år har jag sökt deras gemenskap, men inte blivit accepterad. Svenska kyrkan är inget att räkna med...

Nu var det precis tvärtom.

- Vi borde ha en präst med, samtalen är så många och bikten efterfrågas. 

- Varför är det inga präster med på Sweden Rock?

- Jag är här...

Jag är här...

Nu var rätta tiden inne. Deras behov och min längtan möttes, äntligen.

Och Herren styrde det så att min plats inte längre är där inne bland städvolontärerna, den skall vara där utanför och inne på campingen, där mycket folk rör sig och har behov av att prata.

Precis när jag tänkte att nu är det slut, det är sista gången jag är på Sweden Rock, jag känner inte igen mig längre och musiken har övergått från hårdrock till dödsmetaldjävlarspeedtrash... då! 

I den fasväxlingen hände det.

En ny uppgift väntade på mig och jag får åter gå in i själavårdsrollen, som är min hemvist.

Judas Priest 22.00

Jag nöjer mig med mina favoritboogierockare och de budskap de levererar. 

Status Quo:

SO, LET THE WALLS COME TUMBELING DOWN,

I AIN'T MOVING TO HEARTBREAK TOWN

SO, LET THE DEVIL DO HIS WORK

BUT DON'T TAKE ANY BETS!

THE PARTY AIN'T OVER YET.

YOU GOT TO STAND UP AND GO, GO!

Murarna rasar. Relationer går sönder. Låt djävulen göra sitt jobb, men gör ingen vadslagning. Det som verkar vara en olycka kan vara en förklädd välsignelse.

För den som lever med Gud är detta en ständig sanning.

Så blev det ikväll, på Sweden Rock, medan Judas Priest dundrade på. Han fick inte sista ordet, det fick Guds egen lilla präst. Festen är inte över än!

Frälsningens stund har kommit. Res dig upp och gå, gå! 

Kristen på Sweden Rock.

Svarta prästskjortshälsningar,

Helene F Sturefelt

Ses vi imorrn?