SUSPENDED ANIMATION

Uppskjutet liv?

Det handlar om liv och död. 

Engelska ord och uttryck tar sig allt snabbare in i vårt svenska språk. Det kan vara facktermer, men lika ofta begrepp som man inte orkar översätta. De flesta förstår engelska och då är det onödigt att anstränga sig, tänker man.

Och bidrar till att utarma det svenska språket.

Någon stolthet finns inte över det egna modersmålet. Nej, vi är så anglifierade att svenskan försvinner allt snabbare.

Man kanske skulle kunna tro att detta är ett botande av språkförbistringen vid Babel, då folkens enhetliga språk förstördes och splittrades. Då kan det väl vara bra att engelskan tränger bort alla små lustiga språk och skapar en ny enhetlighet?

Ska vi väcka liv i dig?

Jag bildsätter detta svårbeskrivbara ämne med foton från en drakflygning på Hanö.

I min väg har två speciella ord kommit.

Det ena är suspended och det andra är animation.

Suspend betyder = uppskjuta, vänta med, hänga upp, stänga av tills vidare, dra in, upphäva, inställa betalningar.

Suspense = spänning, ovisshet, uppskov.

Animate betyder = ge liv åt, liva, väcka.

Animation = livlighet, upplivande, ge liv i tecknad film. Stillbilder sätts samman så att de ser ut att röra sig på ett levande sätt.

Fördröjd livlighet.

Om man sätter samman dessa ord till suspended animation så blir det en medicinsk term som betyder = fullständig medvetslöshet, klinisk död.

Vi har drabbats av sorg i familjen och bearbetar dödsfallet på olika sätt. Det är livets djupaste erfarenhet att uppleva döden - - -

Genom tårarna upplevde jag hur medvetandet redan var på väg att lämna innan dödsfallet var ett faktum. Livet höll på att ställas in. Livskraften skulle stängas av tills vidare. Ovissheten var olidlig.

Allt gjordes för att lindra.

Sista livsdagen var blodcirkulationen kraftigt reducerad till endast hjärtat och hjärnan. Själva personen var knappt kvar. Den starka kroppsmuskeln var som en pump som inte ville ge upp. 

Men livet blev allt mer som en stillbild.

De sista timmarna var en suspended animation, en uppskjuten livlighet som var mycket nära medvetslöshet. Omgiven av största möjliga kärlek och omvårdnad tog livet slut.

Men inte medvetandet!

Hjärtestark.

Det är så uppenbart att kroppen bara är ett skal. 

Den som har hamnat i dödens närhet kan konstatera att livet är detsamma som personens själ och medvetande. När det inte längre finns kvar, då är kroppen bara materia. 

Men det andliga, själsliga och mentala - vilket ord skall vi använda? - utgör kärnan av en människa.

Det är den energi som inte kan dö.

Personenergin lämnar jordelivet och övergår till den existens varifrån vi en gång kom.

Tillbaka till Gud.

A Dieu. Adjö, som på franska betyder just detta - Till Gud!

A Dieu. Till Gud!

Om man har en ateistisk och materialistisk livssyn så är döden definitiv. Då kommer detta uttryck att vara medvetslös som en obehaglig beskrivning av ickeliv. 

Suspended animation.

Men för mig var det snarare en slags triumf. Jag kunde erfara hur själva personen inte längre var kvar i kroppen. 

Medvetandet var kroppslöst, snarare än att kroppen var medvetslös!

Som kristen inväntar jag tidens slut då den stora uppståndelsens dag skall komma.

Livet är uppskjutet, tills vidare.

Animationen har återgått till enstaka bilder som är orörliga. 

I livet förenas kropp och själ.

I döden upphävs människan från jordelivet.

Kropp och själ separeras, som när grädden skummas av från mjölken.

Helheten är bruten.

Det separeras.

Varje söndag stämmer jag in i kyrkans trosbekännelse:

   VI TROR OCK PÅ DEN HELIGE ANDE

   EN HELIG ALLMÄNNERLIG KYRKA

   DE HELIGAS SAMFUND

   SYNDERNAS FÖRLÅTELSE

   DE DÖDAS UPPSTÅNDELSE

   OCH ETT EVIGT LIV.

Jag förväntar kroppens uppståndelse eftersom Jesus själv visat oss det.

Men. 

Det tar inte bort sorgen och saknaden efter en älskad del av familjen!

Tårarna är många och kärlekssmärtan stor. Språket hjälpte mig en bit på vägen i förståelse, men känslorna behöver något helt annat.

Jag tittar på foton och filmsnuttar och försöker animera mina minnen. Det hjälper en stund, men sedan är den fysiska verkligheten tillbaka.

Kroppens död.

Men inte medvetandets!

Rör det sig?

Dock är det av yttersta vikt att gränsen är klar och tydlig.

Vi får inte hålla kvar den döde så att han "fastnar" mellan världarna. Och vi skall absolut inte söka kontakt med de döda - det är inte vår sak!

Istället får vi söka Guds ledning, i tillit att Gud håller liv och död i sin hand.

Jag läser i Psaltaren 139:

VART SKALL JAG GÅ FÖR DIN ANDE

OCH VART SKALL JAG FLY FÖR DITT ANSIKTE?

TOG JAG MORGONRODNADENS VINGAR

GJORDE JAG MIG EN BONING YTTERST I HAVET

SÅ SKULLE OCKSÅ DÄR DIN HAND LEDA MIG

OCH DIN HÖGRA HAND FATTA MIG.

Psalt 139:9

Boning ytterst i havet.

Och i sorgen kom några ord till mig:

   Far väl.

     Res väl.

        Lev väl.

   Gå i frid.

     Far i frid.

       Lev i frid.

   Dö väl.

     Dö i frid.

       Gå hem.

Hemkallad.

VI VILL ATT NI SKALL VETA HUR DET GÅR MED DEM SOM AVLIDER, SÅ ATT NI INTE BEHÖVER SÖRJA SOM DE ANDRA, DE SOM INTE HAR NÅGOT HOPP.

1 Thessalonikerbrevet 4:13.

Hur sörjer vi då? Paulus fortsätter:

OM JESUS HAR DÖTT OCH UPPSTÅTT, VILKET VI TROR, DÅ SKALL GUD OCKSÅ GENOM JESUS FÖRA TILL SIG DE AVLIDNA TILLSAMMANS MED HONOM.

1 Thess 4:14.

Tack! Jag lever med hoppet, men sörjer och blickar inåt och utåt.

Uppåt.

Suspensiva hälsningar, i fullt medvetande, utan animation,

Helene F Sturefelt.

På svenska.

Himmelens hopp.