LAKANEN FLADDRAR I VINDEN

Lakanen fladdrar i vinden.

Våren har övergått i sommar och Kristi Himmelsfärd blev till Pingstdag. Ljumma försommarvindar drar genom villaträdgårdar och syrenhäckar.

Men jag tycker inte om när sommarvärmen kommer för fort och när det dessutom blåser kraftigt.

Det blir som värmefläkten i ugnen, hastigheten drivs upp och baket bränns.

Kyrkans högtider är de pelare som tolkar livet för mig. Jag får en djupdimension som jag inte hittar någon annanstans. Kyrkoårets bibeltexter ger livet den mening vi själva inte kan skapa. 

Och de rentvättade lakanen fladdrar i vinden.

Vinden arbetar.

MEDAN DE SÅG UPP MOT HIMLEN DIT HAN STEG UPP, STOD PLÖTSLIGT TVÅ MÄN I VITA KLÄDER BREVID DEM.

- GALILEER, SADE DE, VARFÖR STÅR NI OCH SER UPP MOT HIMLEN?

DENNE JESUS, SOM HAR BLIVIT UPPTAGEN FRÅN ER TILL HIMLEN, SKALL KOMMA TILLBAKA JUST SÅ SOM NI HAR SETT HONOM FARA UPP TILL HIMLEN.

Apostlagärningarna 1:11.

Mina rentvättade lakan blev en sinnebild för himmelsfärden. Självklart måste Jesus återvända till den himmelska existensen efter sin uppståndelse. Något annat vore inte möjligt - det är ju Guds son det handlar om!

Många förminskar Gud och gör Jesus enbart mänsklig. Han måste rymmas i tankens värld, annars accepterar man det inte. Men det allra mesta här i livet klarar vi inte av att förstå - livet är för stort. Och Gud är ännu större. 

Klädd i vita kläder.

Därför är det så viktigt att vi tar Kristi Himmelfärdsdag på allvar. Markus beskriver det på följande vis:

NÄR HERREN JESUS HADE TALAT TILL DEM BLEV HAN UPPTAGEN TILL HIMLEN OCH SATTE SIG PÅ GUD FADERS HÖGRA SIDA.

LÄRJUNGARNA GICK UT OCH PREDIKADE ÖVERALLT, OCH HERREN BISTOD DEM OCH BEKRÄFTADE ORDET GENOM DE TECKEN SOM ÅTFÖLJDE DET.

Markus 16:19

I en enda mening drar Markus ihop de fyrtio dagar som gick mellan uppståndelsen och himmelsfärden. Sedan gick det ytterligare ett antal dagar innan den helige Ande föll över dem, med tungor såsom av eld. Hur skulle de annars fått kraft att gå ut och berätta om Jesus?

Lakanen fladdrade och slog i vinden.

Vindkraft.

Men i Sverige är vi utlämnade till att klara oss själva. Många års indoktrinering i skolorna med att den slumpmässiga evolutionen är sann, har nu skapat flera generationer av unga människor som inte upplever någon mening.

Utvecklingsläran gör misstaget att tro att livet uppkommit av sig själv, av en tillfällighet, utan mening. Det, om något, kan förnuftet räkna ut, att det inte är möjligt! I så fall skulle en bulle kunna bli till genom en explosion i ett bageri.

Denna itutade meningslöshet är nu så allvarlig att Folkhälsoministern anser det vara nödvändigt att skjuta till pengar för att kommunerna skall kunna arbeta med Existentiell Hälsa - utan att favorisera någon livsåskådning förstås.

Nu blåste ett av lakanen av tvättstrecket.

Existentiell hälsa söker livets mening.

Min erfarenhet är att självhjälpslärorna inte har något att erbjuda här. Man skall själv få vara sin gud och själv skapa hälsa och framgång. Nyandligheten är en del av hälsotrenden, men den söker inte Gud.

Och meningsfrågan står ensam och ropar på svar.

Nu är vi mycket långt bort från den första pingsten då lärjungarna var samlade, då ett kraftig dån föll över dem.

NÄR PINGSTDAGEN KOM VAR ALLA APOSTLARNA FÖRSAMLADE.

DÅ HÖRDES PLÖTSLIGT FRÅN HIMLEN ETT DÅN, SOM AV EN STORMVIND, OCH DET FYLLDE HELA HUSET DÄR DE SATT.

TUNGOR SOM AV ELD FÖRDELADE SIG OCH STANNADE PÅ VAR OCH EN AV DEM.

ALLA FYLLDES AV HELIG ANDE OCH BÖRJADE TALA ANDRA TUNGOMÅL, MED DE ORD SOM ANDEN INGAV DEM.

Apg 2:1

Fångad av en stormvind.

Fångad av en stormvind, sjöng Carola. Sjöng hon om självaste Pingsten? Hon lever ju själv i den kristna verkligheten där Helig Ande är verksam.

Det är en enorm befrielse att slippa var gud själv! Friheten är stor när man upptäcker att Gud finns, och att Gud är Skaparen av allt liv. Då har ju Gud skapat även mig, och dig bästa läsare - och därmed finns det en underbar mening med mitt liv! Och allas liv.

Varje morgon tackar jag Gud för nattens vila och ber för dagen som ligger framför. Jag välkomnar den helige Ande in i mitt liv. 

Jag ber att Andens frukter skall ta form i mig - kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, mildhet och självbehärskning. Detta kan jag inte åstadkomma själv, hur många kristaller jag än använder.

Tvärtom känns det som om motsatsen griper omkring sig. I tröttheten snuddar likgiltigheten vid mig, glädjen är förbytt till sorg. I ledsenheten tappar jag tålamodet och vänligheten uteblir. Varken godhet, mildhet eller självbehärskning finns i min närhet.

- Käre himmelske Fader, hjälp mig!

Jag är hängig.

Jesus erbjuder inte kontroll. Här är det relationen som är i centrum.

Emma Audas, präst och gästkrönikör i tidningen Dagen, skriver den 3 maj:

- Jesus har en annan doft än framgångens. Jesus förnekar inte andevärlden, men han verkar jobba mer med tillit till Gud, än med rädsla för mörkret.

Så vad är då vår viktigaste uppgift? Kanske att vara den i rummet som utstrålar mest frid.

Frid. Sinnesro. Det är det det handlar om. Hela tiden.

Jag kände på lakanen. Nu var tvätten torr.

Så lämnar den uppståndne herren kvar förlåtelse och försoning på jorden, medan vindarna tar honom uppåt, och hemåt.

 

Snart blåser tvätten iväg!

Så är den vita klädnaden alltjämt det vackraste vi kan ikläda oss.

Vid dopet har vi den vita dopdräkten. Vid konfirmationen bär vi den vita kåpan. Bröllopsklänningen är vit och i döden hade man förr den vita svepningen.

Insvept i Guds rättfärdighet tackar jag Herren för den ändamålsenlighet han har lagt ned i hela skapelsen, och i varje människas personliga liv. 

Det finns inga tillfälligheter, bara vindriktningar som man inte förstår förrän efteråt.

Utan sköljmedel.

Vita hälsningar från tvätterskan

Helene Sture Lakansfelt, 

- som fotograferade i Nyhamnsläge och i Vadstena.

Har vinden lugnat sig nu?