Det är vackert i Hörviks hamn.
Det är så otroligt vackert nere vid Hörviks hamn! Hela Blekingekusten skymtar vid havslinjen och båthuslängorna till höger får en att vilja ställa sig i huskö...
Himmelens alla vita moln samlade sig till möte och bjöd på ett tjusigt skådespel, alltmedan de nostalgiska återvändarna strosade mellan marknadsstånden.
Men livet är inte alltid så gott.
Hörvik-Krokås hemvändardag.
Ibland hamnar man i långa tider av öken och torka. Varken tankar, känslor eller relationer vill fungera. Det är mycket knaster i systemet.
Eller så hamnar man i djup dy och fastnar i en geggamojja som kan bli riktigt farlig.
Följ med några av min Aulawaablar på Listerlandets tredje marknad denna sommar.
De är fult snygga - fulla av starka känslor.
Aulawaabel - det är rökt...
I förrförra inlägget skrev jag om en av ökenfäderna; Antonios. Alla som har varit i öknen vet att demonerna bor där... de som tar allt livsmod ifrån en och lämnar en med förtvivlan och - missmod.
Missmodet berövar en aptiten, man får ont i magen, börjar bli yr och tänker allt mörkare tankar.
Detta missmod göder hopplösheten. Det är inget som kommer från Gud, vår Fader. Missmodet kommer från fienden.
Hopplösheten bor även i vattensjuka marker. Vattnet har ingenstans att rinna undan. Så kan det också vara med känslor som inte vet vart de skall ta vägen.
Aulawaabel i dyn.
I Psaltaren 69 står det om den djupa dyn:
FRÄLS MIG GUD, TY VATTEN TRÄNGER MIG INPÅ LIVET.
JAG HAR SJUNKIT NED I DJUP DY, DÄR INGEN BOTTEN ÄR,
JAG HAR KOMMIT I DJUPA VATTEN, OCH SVALLET VILL FÖRDRÄNKA MIG.
Psaltaren 69.
Denna manetfigur som du ser här ovan, tecknade jag en mörk kväll med känslan av att mörker och ljus strider mot varandra.
Hon var på väg att sjunka mycket djupt ned i sin existens - en del kallar det för psykisk ohälsa, men jag kallar det för alldeles normal existentiell ångest.
Någonting är fel, men hon vet inte vad. Sanningen är för svår för henne så och lever hellre i förnekelse och dimma, och sjunker sakta nedåt...
Jag tecknade en mörk kväll...
Men så kommer hon på att hon kan ropa till Gud - ja, mina aulawaablar kan det - och då känner hon hur tentaklerna vänds uppåt. Det är inte i egen kraft utan någonting händer verkligen.
Munnen är full av arga tänder som bara vill bitas, och ögonen är söndergråtna.
Men nu lyfter hon blicken uppåt - och ser... hur de yttersta spetsarna av tentaklerna tänds med små ljuslågor...
Guds goda Ande når henne genom vattenmassorna. Sakta dras hon uppåt.
JAG HAR ROPAT MIG TRÖTT, MIN STUPE ÄR FÖRTORKAD, MINA ÖGON FÖRSMÄKTAR AV VÄNTAN EFTER MIG GUD.
TY FÖR DIN SKULL BÄR JAG VANÄRA, FÖR DIN SKULL HÖLJER BLYGSEL MITT ANSIKTE.
Psalt 69: 8.
En nedstörtande stjärna.
När jag lade ifrån mig pennan den kvällen tittade jag på figuren som tagit form på pappret.
Samtidigt läste jag i min Bibel, och när jag förde samman Psaltartexten med min Aulawaabel blev jag djupt berörd...
Detta är bortom min kontroll.
Hon blev sanningen personifierad, i sin smärta. Hon var nära att drunkna, i sitt missmod, men fick hjälp att byta riktning. Gud var där, på riktigt.
Så stod jag där på Hörviks hamnplan och berättade om mina teckningar. Många kan relatera till dem, och den första tanken är ju att man skall skratta!
Men vid närmare eftertanke så... ser man något annat...
Nu vände hon sig rätt!
Just där här egendomliga gran-waabeln har ögon som dröjer sig kvar i djupet. De vill inte upp...
Det finns de som hellre stanna i den mörka dyn än kommer upp i ljuset, där allt avslöjas - för att kunna förändras!
Nåväl, i takt med att marken värmdes upp, kom dagsbrisen igång och tog tag i tröjorna. De fladdrade i vinden så att jag nästan blev arg. Stilla er!
- Men det är ju inte vårt fel...
Den glada lycko-waabeln fladdrar.
Nej, just det. Förlåt mig.
Nu går flera personer runt med dessa listerländska skapelser i tröjformat.
Det är mycket roligt!
En tallrik med sill och mos gjorde gott och på slutet hade sjöräddningssällskapet uppvisning med helikopter ute över vattnet. Skickligt yrkesfolk gör livet tryggt här.
Psaltaren 69 är en råärlig läsning för den som behöver komma i kontakt med det förträngda mörkret.
Sedan vänder det:
MEN MIG SOM ÄR BETRYCKT OCH PLÅGAD, MIG SKALL DIN FRÄLSNING, O GUD, BESKYDDA.
JAG VILL LOVA GUDS NAMN MED SÅNG OCH UPPHÖJA HONOM MED TACKSÄGELSE.
Psalt 69:30-31.
Till Guds ära och människors frihet.
Och jag kan inte låta bli att tänka på alla mina judiska vänner, som än idag läser dessa böner.
Må hoppet aldrig svika oss.
Frid och fred önskar jag oss alla.
Nu skall jag gå ut i trapphuset och se vad min nya granne heter...
Marknadsmässiga hälsningar,
Helene F Sturefelt,
- tecknare och bibelläsare.
Marknadsknalle.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar