Tidig morgon, vintersoluppgång.
Hon drog fram mig från gömstället under sängen. Det var dags att bli packad och fylld av diverse godsaker.
Ja, alltså, om man bor hos en författare under hennes bädd, så är det böcker som är godiset!
På nätterna händer det att drömmar trillar ned och lägger sig i mitt ytterfack.
Ibland är det bara lösa bokstäver, men dem bryr jag mig inte så mycket om.
S n ö.
Va'?!
Har det snöat i natt?! Var det därför ett S, ett N och ett Ö låg på mattan?
Men mina utslitna rullhjul tåler inte sånt väder. De tåler inget väder alls, faktiskt.
Jag är faktiskt känslig.
Obarmhärtigt drog hon i väg med mig på oskottade trottoarer. Morgonen var tidig och ingen plogbil syntes än, bara den vackra morgonsolen över Sölvesborgsviken.
Tåget var en kvart försenat.
Mina böcker frös i minusgraderna. De är vana vid värme, och bokpärmarna minns än den känsla då de åkte genom limningen i tryckeriet... det var himmelskt skönt, sa de!
Blekinges Skrivarklubb hade stämt möte i Karlskrona denna lördag i november.
Träden var ännu inte avlövade och tung snö låg som tussar på blad och bär.
Oxelträdets bär är vita.
Boverkets lokaler för kreativ verksamhet öppnade sina portar. Helene ställde mig precis vid Boverkets godsmottagning. Jaha, vad tar de emot för gods där, tänkte jag? Bostäder?! Ha, ha!
Hon är en riktig kolportör, min ägare, en skriftspridare och nästan en predikant med sina böcker.
Boverkets godsavdelning.
Medan jag stod och sölade och lät snön smälta i korridoren, dukade hon upp böcker på ett bord och hälsade på Skrivarklubbens medlemmar, de som trotsat vädret och kommit dit.
Undrar hur hon skulle presentera sig denna gång?
- En människa föds med 100 språk och berövas 99, säger en del. Tänk om vi kunde hitta våra olika uttryckssätt igen? Vi är så mycket mer än vårt arbete eller det som inbringar pengar till hushållet.
Ingen människa är "antingen - eller". Vi är alltid "både ock"!
Skriv roliga lappar om dig själv till uppmuntran!
Uppmuntra dig själv - och tacka din Skapare!
Det är inte Gud som begränsar oss - det gör vi själva så bra, i en tråkig attityd att inte ta för mycket plats.
Hm, det är precis så jag har det, tänkte väskan, jag får inte ta för mycket plats där i dammet under sängen...
Sedan berättade Helene om sina böcker - Pilgrimsboken i Nöd och Lust, Dansbandsandakter från Ulvsmåla, Symbolpedagogikens hjälp ur en utmattning samt de små barnböckerna om Prästgårdsbarnen på Sjööholma.
Man får skriva i olika stilar, precis som jag i egenskap av väska får bära olika saker till henne.
- Sätt inte varandra i färdiga fack. Då är man inte fri.
Finfina böcker.
Skrivarklubben i Blekinge firar 60 år i år.
Ordföranden läste en dikt ur antologin från 1993, sedan fick medlemmarna inspireras av den och skriva en fortsättning.
DEN BRUTNA ROSEN.
NÅGON GICK FÖRBI OCH BRÖT KVISTEN.
DET VAR PÅ KYRKOGÅRDEN DÄR ALLA
BRUSTNA RELATIONER VILAR.
ROSEN KÄMPAR.
DEN VILL INTE GE UPP.
HUR SKALL DET GÅ I VINTER?
Fotot finns på Instagram, Sturella2.
- Ibland fastnar man i sitt skrivande och behöver hjälp att komma igång igen, sa ordföranden.
Här kommer en övning till. Titta på bilden, gör en association och skriv några enkla rader!
Det var hjärtan, en trekant och blå bågar.
STÄNG INTE IN MITT HJÄRTA
I DINA FÖRVÄNTNINGAR.
MITT HJÄRTA MÅSTE SVÄVA FRITT
UNDER HIMLEN.
ENDAST SÅ KAN JAG LEVA.
Stäng inte in mitt hjärta.
Glada för den inspiration som flödat tackade alla människorna varandra, köpte böcker och fotograferade varandra. Skrivarklubbens skrift GROBLADET kommer att komma ut med goda dikter lagom till hjul, nej, jul menar jag.
Som du hör var jag redan redo att dra vidare genom snömodden till tåget.
Men uppe vid övergångsstället var jag tvungen att stanna till, min ägare kände igen några vänner och pratade glatt. Plötsligt öppnade hon mitt lock och slet fram den ljusblå boken, del 2 av barnsagan, och stod och kolportörade mitt i gatukorsningen!
Det är typiskt min ägare.
Vilken ingång är det?
Sedan är det typiskt att tåget tillbaka var inställt... Nej! Ska det komma någon ersättningsbuss?
En plogbil kom farande på Karlskronas gator och nästan stänkte ned mig.
Jo, det kom en buss och vi somnade båda två.
Jag hann tänka att det är fint att Jesus själv har alla bokstäver, allt ifrån alfa till omega och allt där emellan!
SE, JAG KOMMER SNART.
JAG ÄR A OCH O, DEN FÖRSTE OCH DEN SISTE, BÖRJAN OCH SLUTET.
Uppenbarelseboken 22:13.
Detta var en resväskas dagbok.
Jag är lycklig.
Det är min ägare också. Hon säger att när hon skriver så finns hon.
Och när man läser, så finns man också.
Kan plogbilen köra som tåget?
Välfyllda hälsningar från Sturella,
alias Helene Sture Väskfelt,
- alltid på väg.
Alltid på väg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar