Hur lever du?
Vad är det för fel på vår tillvaro? Den skadar oss allt mer och vi blir sjuka till både kropp och själ.
Något har gott förlorat och vi lever på ett omänskligt sätt, påhejat av alla system och organisationer.
Jag läser om teaterpionjären Suzanne Osten som dog här om dagen, 80 år, och jag ser rubriker om fotografen Elisabet Olsson som dog igår, 63 år.
Båda har bidragit till kulturlivet med starka insatser, inte alltid omtyckta ty så är det med konst, men kanske just därför alldeles nödvändiga.
På min nivå känner jag ett släktskap med dem båda.
Vi lever en kort tid - eller lång!
Vi har många amatörfotografer i vår släkt, så om livet tagit en annan sväng med mig, hade jag också kunnat skapa med fotolinsen.
Men just ikväll vill jag stanna upp inför det barnperspektiv som Suzanne Osten så envetet höll fast vid.
Barn har samma rätt till konst som vuxna, menade hon. Barn var för henne jämbördiga människor.
De lever livet inifrån och ut - med känslorna först, som sedan förnuftet skall tolka.
Och socialisera. Och sedan kväva... tänker jag med en suck.
Berör livet och döden.
Denna höstlovsvecka har jag glädjen att få bidraga till kulturlivet i Sölvesborg på flera sätt.
Med barnen i centrum - och även det naivt lyckliga i den vuxna människan - har jag lett Ukkefellow'z till att framträda med Lennart Hellsings sånger "Krakel Spektakel" på biblioteket.
Jag var den barnsligaste av alla och vi skrattade och sjöng av hjärtats lust, i en fullsatt liten konsterlokal.
Ukulelegänget!
Idag var jag inbjuden av "Konsthändigt" i Olofström att ha ett arbetspass (jag vägrar prata svengelska "wööörktjopp"...) att teckna fantasifigurer med hjälp av den pedagogik jag hittat på:
- ta fram en gammal tidning och några grova tuschpennor.
- låt handen fara fram och tillbaka och snurra till mönster som pennan vill.
- fyll i ögon och munnar och fötter så många du vill!
- titta på vad som vill träda fram...
Ta sedan ett helt vitt papper. Teckna din fula figur igen, nu på ett annat sätt. Låt fantasin flöda.
Tredje momentet: titta på grannen vad hon har ritat. Låna hennes figur och rita den på ditt sätt, och låt den möta din krumelur.
På bästa symbolpedagogiska sätt lät jag sedan var och en börja berätta vad de såg, hur den kände sig och vad som hände i mötet...
Jag ser... jag känner... att...
Helt spontant började varje tecknare leva inifrån och ut.
Nu var det känslan som kon först, inte att "rita sött och gulligt". Det tillrättalagda livet har vi nog av.
Dessa halvt brutala teckningar var mycket sanna och alla gick nöjda hem.
För att fortsätta skapa.
Inifrån och ut.
Livet är en process. Inte färdiga formler. Livet begär följsamhet, inte paragrafer som stelnat.
Barnen ber oss lyssna, men vi sätter "paddor" och mobiler i deras händer, så att fingrarna inte längre vet hur man håller i en penna...
Barnen ber oss se dem, men vi sätter dem i soffan framför en film som dödar deras fantasi, så det är helt tomma när det är dags för eget skapande.
- Jag kan inte...
Jo, lite...
Suzanne Osten, som en del kallade "det eviga ljuset i teatersverige" gjorde baby-drama, grundade Unga Klara 1975 och utvecklade en undersökande form av teater som var banbrytande.
Kanske också stavat barn-brytande...!
Utan att känna till henne bättre än så, går jag i hennes fotspår på de stigar Herren leder mig.
Vad är det för fel på vår tillvaro? Jo, vi tillåter inte våra känslor komma fram, och vi dödar barnet inom oss.
Och när känslorna väl tränger sig fram - antigen i nattens drömmar eller som omöjliga begär - så kan vi inte hantera dem, eftersom vi inte har några redskap.
Skaparen har lagt känslorna i våra kroppar som ett tecken på att vi är levande - och inga maskiner eller robotar. Känslorna är känsliga kompasser för vad som är rätt och fel.
Men ett samhälle som hellre premierar effektiv snabbhet och ekonomisk profit tar död på oss.
Något tar död på oss.
Läser i min Bibel:
ANPASSA ER INTE EFTER DENNA VÄRLDEN,
UTAN LÅT ER FÖRVANDLAS AV FÖRNYELSEN AV ERA TANKAR,
SÅ ATT NI KAN AVGÖRA VAD SOM ÄR GUDS VILJA;
DET SOM ÄR GOTT, BEHAGAR HONOM OCH ÄR FULLKOMLIGT.
Romarbrevet kap 12:2
Vi anpassar oss så vi går sönder. Det är inte Guds vilja!!
Stressar sönder oss, bränner ut oss och kollapsar in i den statistik som heter sjukskriven på grund av utmattning.
Och så får vi några piller så att vi snart skall kunna återgå.
Här kan man välja passande svordomar - - -
En av mina första symbolbilder.
Det går inte att leva livet utifrån och in!!
Titta på träden - allt levande lever inifrån och ut. Människan också. Men utan asfalt och betong.
Jag vill tipsa om en utbildning som heter Symbolon Via Unna, och som djupdyker ned i den kreativa världen med hjälp av symbolpedagogik, religiöst obunden.
www.symbolonviaunna
Kraftfull symbol träder fram.
All god pedagogik har en terapeutisk verkan - precis som det som hände idag då vi tecknade fult snyggt!
Och all terapi behöver god pedagogik, annars blir det ett sterilt instrument som inte hjälper människan.
Dramatikern Suzanne Osten hade ett inkluderande sätt där hon fick andra att växa. Hon förlöste många till att bli det som de skulle vara.
Hon måste ha varit en sann Guds medarbetare! Vila i frid. Båda två.
Nu skall jag förbereda mina Fulfinkar till att åka på utställning imorgon.
Det är mycket att göra för en kulturtant i lilla Blekinge!
Kreativa livshälsningar från Helene F Sturefelt,
- kulturteolog, fultecknare och pedagogritare.
Det gäller att veta vem man är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar