PILGRIMSVANDRING TREDENBORG

Pilgrimsstaven vid Tredenborg.

Det är så vackert här! Tänk, denna sköna miljö är min vardag. Vita stadsnära stränder med björnbär, skogsdungar och ståtliga bokträd.

Vi samlades ute vid Tredenborgs camping, som är välkänd för många. Man kör igenom Sölvesborg, förbi ytterhamnen och hamnar på denna natursköna plats - om man tittar åt rätt håll, vill säga.

Till vänster ser man nämligen hamnens industriområde - ungefär som när Långben och Musse Pigg är ute och campar... och fäller ihop sin kuliss - där bakom stinker "City Dump". 

Falsk kuliss när verkligheten avslöjas...

Men så illa är det inte här!

Vid Thors brygga ser vi tvärs över till Västra Näs. Här låg en gång ett kallbadhus och en ångbåtsbrygga.

Till höger kan man ana Skånes kust med Åhus i fjärran. Och snett rakt ut i havet ligger Bornholm någonstans. 

Listerlandet är på kartan som en liten "näsa" mellan Blekinge och Skåne, mitt i böjen. Och om man flyger över nejden så ser denna "näsa" ut som fem fingrar...

Ytterhamnens industriområde, Thors brygga.

Med denna yttre orientering var vi klara att söka oss inåt och börja vår pilgrimsvandring.

Pilgrimens sju nyckelord skulle följa oss på vår vandring.

Frihet - Enkelhet - Tystnad - Bekymmerslöshet - Långsamhet - Andlighet - Delande.

Vi gick över den smala bron ut till den lilla, lilla ön. Där ställde vi oss på bryggan, som nu fick symbolisera vår själ.

Runtomkring oss var ett skyddande staket, det var väl det! Vår ömtåliga själ behöver också ett skydd, det skulle kunna vara Tio Guds Bud.

Detta skydd är också en FRIHET. Här innanför är vi fria att leva livet gott.

Ut till Frihetens ö.

Men staketet hade en öppning också, med en badtrappa ned i havsvattnet.

- Har även din själ en öppning mot en annan sorts frihet, där du bara kan ge dig av, rakt ut?

Frihet, det vackraste av ord! 

Var och en fick fundera över sin frihet när vi nu inledde tystnaden. Sakta gick vi på led och lät naturen omsluta oss.

Pilgrimen ber:

- Tack, käre himmelske Fader, för friheten! Hjälp oss att hitta den på nytt.

Med heliga Birgitta ber vi:

        VISA OSS DIN VÄG

        OCH GÖR OSS VILLIGA ATT VANDRA DEN.

Krikon. Frihetens blå frukt och pärla.

Nästa nyckelord är den violetta pärlan - ENKELHET.

Det var intressant att gå igenom campingplatsen och se alla flotta husvagnar, med uppbyggda verandor och uteplatser i flera lager...

Här borde vi kunna se enkelheten, tänkte jag, men ack icke...

Jag tog fram min rosa pilgrimsbok där jag lyft in nyckelorden in i en kärleksrelation. Jag citerar mig själv, sid 16:

Den Långsamma Kärleken - i nöd och lust.

Du och Jag - i all enkelhet! Hon och Han i enkel enhet. Het och Enade i glödande hetta.

Slippa ifrågasätta, slippa misstänka - och inte gräla om bagateller.

Enkelhet är att skala av hemmet från störande prylar. Allt måste inte ligga framme. Mobilen går att stänga av. TV'n också.

Att inte vara nå-bar dygnet runt, men få-bar - av Dig, min älskade!

Räkor och tända ljus?

Eller bara te och macka?

Ja, det blir bra! Och sedan... ? ; )

Endast ett är nödvändigt, säger Jesus; att lyssna efter Guds hjärtslag - och höra hans eget ord i det egna blodomloppet:

- För dig utgivet, för dig utgjutet.

Pilgrimens sju nyckelordspärlor.

Höga Visan avrundar varje textdel:

    JAG SOV, MEN MITT HJÄRTA VAR VAKET. 

    HÖR, MIN VÄN KNACKAR PÅ.

    ÖPPNA FÖR MIG, MIN ÄLSKADE!

    H V kapitel 5:2

Pilgrimen ber:

- Tack käre himmelske Fader för enkelheten! Hjälp oss att leva enkelt så att andra helt enkelt kan leva, som Gandhi sa.

Med heliga Birgitta ber vi:

        VISA OSS DIN VÄG

        OCH GÖR OSS VILLIGA ATT VANDRA DEN.

En enkel väg.

Strandlinjen var låg och vassen växte tät, tillsammans med hampflockel och rölleka. 

På andra sidan skyddade bokskogen oss. Vi kom fram till Lilla Fiskebacken där vi satte oss på några bänkar.

Solen värmde genom molnskyarna och marken ångade varm.

Det regnade igår och imorgon kan mer regn komma. Vilken tur vi har!

Tredje nyckelordet är TYSTNAD. 

Den vita pärlan skimrar av renhet.

Det var helt stilla där vi satt. Inga bakgrundsljud. Vi lät alla sinnen vakna.

- Vad ser du? Vilka linjer, färger och former?

- Vad hör du? Fåglar? Trädens sus?

- Känner du doften av varmt gräs? Kan du ana hur havsvattnet smakar?

- Kan din hud förnimma skiftningar i temperatur?

Lilla Fiskarbacken.

Jag satte mig på betongbryggan och tittade ned i vattnet, fullt av sjögräs och svandun. Ytspänningen var ovanligt stark. Stenarna såg inte ut att bli fuktiga alls. Tiden fick stanna. Nuet var evigt.

Men tystnaden kan vara provocerande. Det kryper i kroppen. Man vill sätta fart och vara effektiv. Eller somna. Vad som helst, bara inte sitta och vara tyst, i en tystnad man inte vet vad man ska ha till!

Jag läste ännu ett stycke ur min rosa pilgrimsbok, sid 18:

"Efter jobbet. Det sitter i varsin fåtölj. Läser tidning och post. Småpratar. Vilar i tystnaden.

Tyst kommunikation - med full närvaro.

Icke-ord.

Talande tystnad. Ute sjunger koltrasten i jakt på en partner.

När fläkten stannar, släpper stressen. När datorsurret stängs av, slår hjärtat lugnare.

Är nedsmutsningen av tystnaden en av orsakerna till att vi inte orkar med varann när vi kommer hem?

Glassbilsterorr. Telefonförsäljarmarodörer.

Tjat och gnat.

Hon sträcker ut sina ben i hans knä. En snabb blick. Ett leende ögonkast.

Så går de till vila. Huvudet mot hans bröst. 

- Jag hör ditt hjärta slå. För mig!

- För oss.

Pilgrimens strävan efter stilla ro söker sig till det tysta.

    MITT HUVUD VILAR PÅ HANS VÄNSTRA ARM,

    HANS HÖGRA ARM OMFAMNAR MIG.

    JAG BESVÄR ER, STÖR INTE KÄRLEKEN,

    VÄCK DEN INTE, FÖRRÄN DEN SJÄLV SÅ VILL!

    Höga Visan 2:6

Pilgrimen ber:

- Käre himmelske Fader, hjälp oss våga vara i den tystnad som talar. 

När Du känns frånvarande, drag oss till Dig igen, så att vi märker Din närvaro i stillheten.

Med heliga Birgitta ber vi:

        VISA OSS DIN VÄG

        OCH GÖR OSS VILLIGA ATT VANDRA DEN.

Stora Fiskarbacken.

Stora Fiskarbacken har den grönaste gräsmattan framför den lilla strandremsan. Havet var stilla och vinden lugn. Här ställde vi oss i ring och fick höra herdepsalmen:

HERREN ÄR MIN HERDE, MIG SKALL INGET FATTAS.

HAN LÅTER MIG VILA PÅ GRÖNA ÄNGAR,

HAN FÖR MIG TILL VATTEN DÄR JAG FINNER RO.

HAN VEDERKVICKER MIN SJÄL,

HAN LEDER MIG PÅ RÄTTA VÄGAR, SITT NAMN TILL ÄRA.

OM JAG ÄN VANDRAR I DÖDSSKUGGANS DAL

FRUKTAR JAG INGET ONT, TY DU ÄR MED MIG.

DIN KÄPP OCH STAV DE TRÖSTAR MIG.

DU BEREDER ETT BORD FÖR MIG I MINA OVÄNNERS ÅSYN.

DU SMÖRJER MITT HUVUD MED OLJA OCH LÅTER MIN BÄGARE FLÖDA ÖVER.

GODHET OCH NÅD SKALL FÖLJA MIG I ALLA MINA DAGAR.

OCH DITT HUS SKALL VARA MITT HEM, EVINNERLIGEN.

Psaltaren 23.

Du låter mig vila på gröna ängar.

Det var tid för matpaus. Ryggsäckar fram, skorna av, fötterna svalkas före måltiden.

Tystnaden bröst för en stund och goda samtal flödade kring vad allt detta kan betyda konkret.

Frihet? Enkelhet? Tystnad?

Så provocerande! 

Eller alldeles vanligt, men en känsla av att pilgrimens ord vill föra en tillbaka till det goda livet, där man åter igen kan tänka, känna och uppleva sitt eget liv, och ingen annans.

- Farmor och farfar kurande skymning när solen gått ned. De satt bara där, i fönstret, och gjorde ingenting... 

Så konstigt. Så hemskt. Så hemskt Bra!

Medan de "gjorde ingenting" arbetade hjärnan febrilt med att sortera dagens intryck, liksom hjärtat tog hand om alla känslor och magen alla begär.

Nutidsmänniskan lurar sig själv. 

Men vi hittar en väg tillbaka.

Gärna på cykel!

Fortsättning följer i nästa inlägg.

Helene F Sturefelt, 

Pilgrimsvandringsledare i Tredenborg.