Ska vi bli nervösa, jätterädda och skitskraja? Eller ska vi vara neutrala, likgiltiga och bara strunta i det?
Det aggressiva krigsutbrottet mot Ukraina från Ryssland.
Kan vi leva som vanligt, eller ska vi bunkra upp och sitta och vänta?
Får vi plantera våra vårblommor eller ska vi börja "dö-städa" i garderoberna?
Hur hittar vi balansen mellan normalitet och beredskap?
Och från insidan ropar själen:
- Dör våra drömmar nu?
Min modell är alltid "både ock".
Inte "antingen eller".
Jag är rädd men lugn.
Jag lever som vanligt och kommer att fylla skafferiet, men inte än.
Ja, jag har köpt vårblommor och städar gör jag konstant i förrådet...
Men i det lilla, lilla perspektivet är jag mest orolig för mina drömmar.
Det går inte att se utanpå en människa hur hon eller han mår.
Man kan bo i den finaste villa, eller ha kvar sin adress på en gamla lägenheten - välmåendet sitter inte i det yttre.
En människa som har kvar sina drömmar är fortfarande levande.
Där hoppet fortfarande bor, finns livsglädjen.
Och där Guds närvaro fyller hjärtat är kraften stark, trots rädsla och oro!
Bönen är som inre armeringsjärn.
Jesus är redan före oss, i döden och uppståndelsen.
Bönen är en andlig stålställning där Guds Helige Ande håller ställningarna.
Vi lider med det ukrainska folket.
Tusentals flyr nu ut ur landet och tvingas lämna vänner och tillhörigheter bakom sig.
Värst är om de också måste lämna sina drömmar... och alla de utländska studenter som ville bli något mer....
Jag läser om det judiska folket i Ukraina, ca 280.000 personer, som nu flyr till den relativa tryggheten i Israel. Några av dem köper även flygbiljetter till libaneser och syrier, så att de också får komma hem.
Kan drömmarna fortsätta där?
Abrahams folk vill fred.
Europa vill fred.
Ryssland vill Stormakt... och skapar mardrömmar för oss alla. Hur kan Putin sova gott???
Jesus, träd in i hans tankevärld och väck honom!!
I natt jag drömde något som jag aldrig drömt förut.
Jag drömde det var fred på jord och alla krig var slut.
1900- talet = krigets blodiga århundrade.
2000- talet = kriget fortsätter, nu även med digital krigsföring, cyberattacker och desinformation.
Från att ha varit en någorlunda stabil bipolär värld befinner vi oss nu i en kaotisk multipolär tillvaro, skriver Sydöstrans ledare idag.
Dör drömmarna nu?
En muslimsk bekant säger:
- Alla diktatorer är kompisar! Titta själv! Syrien, Ryssland, Kina, Nord-Korea - alla håller ihop och hjälper varann. Skit på dom! Spelar ingen roll muslim eller ateist - de är kompisar. Men Europa är kristna, ni vill vara EN gemenskap. Jag tänker... Jag är tacksam.
Livet går ut på att ha en vanlig, vacker vardag med vila, frukost, närhet, vatten och värme - och sång, lek och dans!
Under denna vansinniga krigsvecka har jag trotsigt gått ned till havet och blickat ut mot solglittret.
Jag har tagit av skor och strumpor och låtit fötterna känna det svala, sköna vattnet.
Jag har njutit av solens värme och vilat mot stenen vid havtornsträdet. Envist har jag läst och reflekterat - alltifrån mina egna memoarer till Uppenbarelseboken. Fiskmåsarna skränar och gräsänderna flaxar.
Svanarna simmar stolt förbi.
Vi lever.
Trotsigt har jag gått igenom nattens drömmar när jag vaknar och tänkt igenom vad de kan betyda.
Ännu lever vi! Ännu drömmer vi. Men orosdrömmar finns även i nattens mörker.
Under de senaste två veckorna har jag tagit emot två nära dödsfall, samt ett begynnande världskrig... Den mentala pressen är stor.
På natten drömde jag om stora vågor fulla av brunt grus. Jag tumlade runt i sandvågorna och var nära att sugas ut av havet.
Jag vaknade med förskräckelse.
Var redo.
Förbered dig mitt i din normala vardag.
Men fortsätt att drömma - både på natten och på dagen!
Jag tänker på alla som drömmer om att få visa sin talang, alla som vill använda sina gåvor, bli brukade och vara till hjälp.
Jag tänker på alla som skriver sånger och vill ge ut sin musik, alla som skriver och vill ge ut sina böcker...
... och jag sänder mig själv lite ömhet och omtanke och tänker på alla de timmar som jag under tolv års tid har skrivit här, för att envist förmedla tro & tanke, hopp & känsla i svängrummet mellan kultur och samhälle.
Om allt kraschar, vart tar det vägen då?
Var livet värt att leva?
Vi delar de stora existentiella tankarna med varandra, och jag landar åter igen i Guds blick.
Gud vet. Gud har redan hört dina sånger. Herren har redan läst mina böcker. Vår himmelske Far har redan uppfyllt dina drömmar...
... i en annan värld, som kommer.
HÄRLIG ÄR JORDEN, HÄRLIG ÄR GUDS HIMMEL.
Folken vredgades, men Din vrede har kommit och stunden är inne...
SKÖN ÄR SJÄLARNAS PILGRIMSSÅNG
... då de döda skall dömas...
GENOM DE FAGRA RIKEN PÅ JORDEN
... och då Du skall löna dina tjänare profeterna och de heliga och dem som fruktar Ditt namn...
GÅR VI TILL PARADIS MED SÅNG.
... höga och låga....
SLÄKTEN FÖLJA SLÄKTENS GÅNG.
... OCH FÖRGÖRA DEM SOM FÖRGÖR JORDEN.
Uppenbarelseboken 11:18
FRID ÖVER JORDEN HERREN BJÖD.
Psalm 297.
Ja! Livet är värt att leva! Ända till slutet.
Herren välsigne dig och bevare dig. Var inte rädd.
Drömmande hälsningar med styrka dag och natt,
Helene F Sturefelt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar