PANIK HOS TOMTEN

Panik i tomteverksta'n.

Årets adventskalender är en succé!
Med barnslig förtjusning har jag tittat igenom de första avsnitten och erkänner att jag är helt betagen.
Handlingen och miljön fick tid och rum att försvinna, och skådespelarna är älskade och välkända.

Och när jag såg att den "heliga tomtelyktan" stod placerad vid tronen i iskyrkan i Jukkasjärvis Ice Hotel, då smälte mitt hjärta...

Panik i tomteverkstaden känns redan lika klassisk som Teskedsgumman.

Får man fotografera TV-skärmen? Det har jag gjort.

Folkkära artister.

Författarna och manusskaparna Fredde Granberg och Thomas Claesson har skickligt vävt in Disneys scener när Kalle Anka ska vakna och sängen välts omkull, och när kung Lejonhjärta ligger och snarkar. Markoolio är mekar-Nisse och hela familjen Wahlgren finns med i tomteluvor. Tomterådet för oss till Harry Potter med ödesmättad musik... ja, det är många nutidsvinkar som är dyker upp i den här historien!

Fredde och Thomas låter humorn flöda, och som sann götteborrgare älskar jag deras ordvitsar!
Snögubben säger:
- Det gäller att ha is i magen...
Tomtemor säger:
- Har du tomtar på loftet, eller??

Men vi tar det från början.

Välkkänd Kalle Anka-scen.

Som alla goda berättelser är grundhandlingen striden mellan ont och gott, kryddat med magi och mysterium.
Som den religionssociolog jag är i botten, kommer jag att ge dig min infallsvinkel från en gudstroende människa.

Ingen tror längre på Tomten...

Långt bortom Nordpolen finns en plats som ingen vet. Det är där Tomten bor med sin familj och sin tomteverkstad.
Den animerade vinjetten påminner om en åldrad bild från Gamla Testamentet där man vackert och naivt försöker måla himlavalven över jorden. Hjärtat förstår!

Ser du kupolen?

Problemet är att nutidsmänniskorna inte längre tror på Tomten. Han finns inte.
Egentligen är det Tomtens eget fel. För att orka med att dela ut alla julklappar uppfann han för många år sedan ett "tomte-kitt" - ansiktsmasker som vem som helst kunde köpa.

Till slut gick det inte att lura barnen längre - alla genomskådade att det var pappan som bara hade klätt ut sig. Och konsekvensen är att ingen längre tror på den riktige tomten.

Radio Glögg FM gör en intervju på stan i den Vanliga Världen, och där bekräftas denna bittra sanning.
Plötsligt dyker arga demonstranter upp - de demonstrerar för att äntligen få bort den här äckliga högtiden och göra upp med tomte-lurendrejeriet en gång för alla...

Bort med julen!

Jag pausade avsnittet och tänkte där jag satt i min soffa.

Det här är samma sak som vår riktiga tro på Gud.
Sedan 1950-talet har de bitska debatterna försökt avskaffa Gud genom rationellt tänkande. Många hakade på, särskilt de som saknade egen gudserfarenhet och kunskap.
Tomrummet blev enormt.

Gudslängtan gick inte att radera ut. Det andliga behovet är lika stors som själens behov av kultur och musik, och kroppens behov av mat och motion.
Men hur skulle det andliga behovet tillgodoses?

Billiga "tomtemasker" delades ut i form av livsstilscoacher, hjälp-dig-själv-böcker och enkla frälsningsläror. Förenklad andlig näring utan substans började ta allt mer plats på 90-talet.

Människorna i den Vanliga Världen tog det som fanns. Men än levde några gamlingar som mindes den genuina Gudstron... Det är vi. Du och jag. Och med ett stort ansvar att hjälpa alla tillbaka till källan.

Allt detta ser jag mellan raderna i den utmärkta adventskalendern av årets modell 2019.

Urtomten i Jukkasjärvi.

Naturligtvis är det barnen som är kloka och genomskådande.
När tomtemor skall natta Julle, vill han höra sagan om Julbocken. Själv brukar han springa omkring och skrämmas med en bock-mask framför ansiktet, men han anar att det kan finnas en verklighet bakom.
Det är bara en saga, men den är så hemsk att han knappt kan somna.
Och regin kring animeringen är riktigt snygg!

- Det var en gång en julbock, berättar Tomtemor, som ville ta över hela Tomteland. Bocken var elak och kunde dyka upp var som helst och skrämmas. Men Tomten körde bort honom från sitt land. Nu finns han inte mer...

Eller?

Julle vill höra en godnattsaga.

Paus igen.

Finns den elaka bocken eller finns den inte?

Jag minns en situation i studentkorridoren i Lund på 80-talet. Vi hade en underbar städerska som kom varje vecka, hon trallade och sjöng och städade med stor glädje.
Det visade sig att hon var kristen.

- Helene, vet du problemet med Sverige? frågade hon. Ni har tagit bort djävulen... Ja, ni tror ni vara lyckliga, men ni är lurade.

Hon kom från Etiopien, och berättade med kraft om sina gudserfarenheter.

- När ni inte har ord för det onda, då ser ni det inte. Djävulen kan göra vad han vill hos er! Ni fattar ingenting! Jesus gråter. Men ni tror inte på Honom heller. Ni är tomma...

Städerskans vittnesbörd är en viktig bit i min teologiska utbildning... Jag har själv gjort samma erfarenhet.

Att Bocken finns.

Den onda Bocken.

Det ondas existens är tydlig i alla de sjukt grymma (!) (bokstavligt talat) val människan gör. Girighet, bekvämlighet, likgiltighet, förtryck, våld - allt i en ansvarslös egoism, som är inbäddat glitter och glamour.

Men ta det lugnt, Helene!

Det är bara en barnkalender du tittar på!

Javisst, det har du rätt i. Men "bara" är det inte. Bakom varje film finns ett värderingssystem. Hur ser människosynen ut? Vad prioriteras? Och var döljer sig det Goda och Onda?

Försvinn med dig!

Tomtemor spelas av Pernilla Wahlgren. Hon är hurtig i sig själv, men rollen är så över-hurtig att man blir alldeles utmattad...
Hon speglar vår tidsandas rädsla för sanningen, dold i ett överdrivet positivt tänkande.

- Nej, barn, ni får inte tala om för pappa att ingen tror på honom längre!
- Nu ska vi vara glada!
- Käre älsklingen min, kom igen nu och håll ditt fantastiska uuuunderbaraaa jultal till folket!

Suck.

Det var en gång...

Sanningen är att Tomten är utbränd. Han har gått i väggen. Utmattad. Han orkar inte mer.
Dessutom är det inga barn som skickar önskelistor till honom längre...

Ute i tomteverkstaden står rullbandet still. Inga leksaker produceras.

- Jobba! skriker han.
- Men vi vet ju inte vad vi skall göra... svarar tomtenissarna.

Med förtjusning ser jag att regissörerna Fredde och Thomas har skapat en efterbild av Disneys tomteverkstad - det är mycket snyggt arrangerat! Som sagt, denna adventskalender är så genuin att den redan känns klassisk, efter bara sex avsnitt.

Tomten. Per Andersson.

Det stora allvaret kommer när tomterådet får nys om att Tomten inte mår bra.
Kameran drar oss in mot runda bordet där den uråldrige urtomten sitter med sitt råd av lomhörda tomtemödrar och förvirrade tomtebröder.

Frågan är om Tomten får behålla jobbet?

Varje stort företag har en obehaglig tendens att komma med sina varsel precis kring jul, eller inför semestertiden, så att medarbetarna inte skall kunna träffas och agera, eller facket rycka in.

Plötsligt satt jag käpprätt upp i TV-soffan.
Det här kom obehagligt nära den verklighet som jag och mina arbetskamrater befinner oss i just nu.

Ska Tomten hålla måttet och få fortsätta sitt uppdrag?
Skall vi i kyrkan få stanna kvar, eller är julklappspengarna så slut att några måste sägas upp? Önskelistan är lång, men det saknas drivmedel till Ljuslyktan...

Tomterådet. Uppsägning eller inte?

Medan nervositeten darrar, både i adventskalendern och här i den Vanliga Världen, så tänker jag att den elaka Bocken har fått så många människor att bli individualister att de inte längre bryr sig om gemenskapen.
Kollektivet får klara sig utan dem. De vill inte betala sin julklappsskatt längre. Det har gått ur Svenska Julklappsfabriken och leker tomtar själv.

Var och en är sin egen gud.

Medan bomullsskägget sakta faller av mot golvet.

Ljusets lykta lyser allt svagare.

Ljuslyktan i Jukkasjärvi iskyrka.

Hur skall det gå?

Det återstår att se.

De bästa är att Gud på Riktigt inte behöver vår tro för att existera, lika lite som du behöver någons åsikt om du finns eller ej. För det gör du ju. Du har just läst detta.

Gud håller allt i sin hand, men Han tar inte ansvaret ifrån någon enda av oss!

Till alla föräldrar, pedagoger och far- och mormödrar;
- passa på att prata med barnen om ont och gott och om Guds goda vilja med oss alla. Panik i tomteverkstaden ger fina möjligheter till existentiella samtal - utan panik!

Men skilj för all del på tomten och Gud! De är liksom inte samma... Bara den ene har skägg...

Tack Fredde och Thomas.

Låt mig få avsluta med en bön till Gud:

Jag bad Gud att ta bort mina dåliga vanor. Nej, sa Gud, det är inte min sak - det är du som måste släppa taget om dem!
Jag bad Gud ge mig tålamod. Nej, sa Gud, tålamod är en biprodukt av dina prövningar.

Jag bad Gud ge mig lycka. Nej, sa Gud, jag ger dig välsignelse, lycka för du själv skaffa dig.
Jag bad Gud att slippa lidande. Nej, sa Gud, lidande drar dig bort från världens ytliga nöjen och drar dig närmare mig.

Jag bad Gud låta min ande växa och mogna. Nej, sa Gud, men jag skall beskära dig så att du bär mer frukt.
Jag bad Gud göra mitt liv glädjefyllt. Nej, sa Gud, jag har gett dig livet, så att du kan fylla det med glädje.

Jag bad Gud att hjälpa mig älska andra, så mycket som Han älskar oss. Gud sa... Ja! Äntligen har du en bra idé!
Amen!

En värld.

Skäggiga hälsningar från Helene Sture Tomtefelt,

- tomteteolog,
- som påminner om att tomten var en riktig biskop - Sankt Nikolaos - i Myra, i mindre Asien, och deltog i kyrkomötet i Nicea år 325 e Kr...

… och denne biskop hjälpte en fattig familj genom att nattetid slänga in en guldklimp i hemgift till döttrarna, allt eftersom de blev giftasvuxna.
Denna givmildhet tog holländska emigranter med sig till Amerika, säger historieböckerna, och där förvandlades den gamla biskopen från Myra till Sancta Claus...

Till sist:

Se adventskalendern på SVT 1 !
Och be till Gud i ditt hjärta... om kärlek, i tredubbel riktning, och att Ljusets Lykta skall få tillbaka sin kraft!

Hm, vem skall jag be till om att få behålla min tjänst - tomten eller Gud Fader?
 - - - Den som inte är utbränd.