Sidor

måndag 28 november 2011

SJÄLVKÄNSLA och SYNDAKÄNNEDOM

Stormens framfart igår.

Har just kommit in efter trädgårdsstädning.
Stormen igår rev ner grenar som vi fick släpa iväg. Skolbarnen leker i bokskogen mitt emot och de blev glada för nytt byggnadsmateriel till kojorna.

Skapandet ger dem självförtroende att de kan åstadkomma något.
Och självkänslan kommer med kramarna där hemma.

Detta blev bakgrunden till tidningsläsandet vid kaffekoppen.
Läste en debatt mellan den gamle prosten - som saknar "väckelsepredikanterna från förr"; de som kunde väcka folkets syndamedvetande - och en yngre kollega.
Hon svarade att vi inte behöver upplysa församlingen att de är syndare - "är det något en människa vet om sig själv, så är det sin otillräcklighet, litenhet och syndfullhet."


Odugligt. Oj, där kom en ambulans!

Om det är något som människor är bra på att säga om sig själva, är att de inte duger.
Det håller jag med om. Men...

Jag hänger inte med.
Här blandas begreppen ihop.
Några exempel:
* Jag kan ha mycket gott självförtroende och god självkänsla, OCH ändå ha ett syndamedvetande inför Gud, den Helige.
Eller:
* Jag kan lida av min otillräcklighet, men vara kaxig inför Gud - "Jag har minsann inte gjort nåt!"

Påpeka inte min mossighet!

En tidning till hann jag läsa innan pepparkakorna tog slut: Kyrkans Tidnings ledare, nr 47, där prästen Ulla Karlsson blev analyserad. Hon ifrågasatte att "Gud behövde blodiga offer".

Å ena sidan försökte hon få igång en teologisk debatt bland vanligt kyrkfolk om Försoning, Offertanken och "O Guds lamm som borttager världens synder" - måste det vara så? undrade hon.
Räcker det inte med kärleksbudskapet?

Hon stod helt ensam, för kyrkans forskningsenhet hade redan debatterat detta färdigt...
Men inte "vanligt folk!"

Varför är syndamedvetandet så viktigt??

Å andra sidan... (hänger du med?) skriver Anna Sophia Bonde:
- Det är biskoparna som borde sitta i krismöte. Är inte Ulla Karlsson en möjlig effekt av de senaste decenniernas mjukis-teologi, som alltid menar att det är finare att kunna ställa frågor än att komma med svar?

Urholkat...

Hon fortsätter, i Kyrkans Tidning:
- Många stift agerar bullterrier så fort en prästkandidat verkar konservativ, men släpper fram de liberala.
Det finns alldeles för många präster som använder predikstolen för att diskutera sina egna tvivel, snarare än att förmedla glädje över evangeliet och det Jesus gjort i deras liv.

Om inte jag, Helene, hade mött de gamla väckelsepredikanterna "från förr", då hade jag inte lärt känna mig själv.
En teologi som bara säger:
- Du duger!
Den teologin suger... om jag får använda ett slarvigt tonårsord.

Teologisk uppförsbacke.

Nu ska jag förklara ordentligt:
Gud älskar varje människa oändligt, ja!
Men; synden vill skilja oss från Gud, samtidigt som Gud vill skilja oss från synden!

Ingen människa kan vistas i Guds närhet med sin egoism i behåll... inte heller med sitt hämndbegär eller andra begär för övrigt...
Tack vare de gamla väckelsepredikanterna har jag blivit uppmärksam på mitt eget mörker...
Och i Guds ljus fått mod att bearbeta min synd!
Bit för bit karvar Jesus bort det som inte tillhör hans skapelse.

Det är inget billigt evangelium vi förkunnar...

"Det är en ros utsprungen..."
Det blommar i advent.

Oavsett om man har god eller dålig självkänsla, eller bra/ dåligt självförtroende, härjar synden i oss - i form av elakheter, avund, illvilja, baktalande, svek och skvaller...
Vi föraktar Gud, är fräcka och övermodiga, o s v.
Läs mer i Romarbrevet kapitel 1 till 3.

Denna skuld som vi drar på oss inför Gud, löser Jesus genom att han går in i döden, och besegrar den.
Skulden betalas.

ALLA HAR GÅTT MISTE OM HÄRLIGHETEN FRÅN GUD...
OCH UTAN ATT HA FÖRTJÄNAT DET, BLIR DE RÄTTFÄRDIGA AV HANS NÅD...
EFTERSOM GUD HAR FRIKÖPT OSS GENOM JESUS KRISTUS.
Romarbrevet 3:23

Det är inte lätt att leverera sådana ord från predikstolen.
Sanning måste alltid talas med kärleken som grund.

Jag menar, tänk om jag inte fått veta detta, och står inför Guds tron en dag, med alla mina synder i en jättestor ryggsäck, och tycker att "jag duger", vad händer då?
Rutch-kana nedåt?

En sak vet jag - i himmelen hoppas jag slippa möta synd över huvud taget!!
Himmelen är fylld av Guds helighet, av renhet, av frid och försoning.

Vem kan då vara där? Ingen?
Jo, förlåtna syndare.... :)

Liberal mjukis-teologi frälser ingen. Jag vill tugga i mig hela bibelordet, även det som stryker mig mothårs...!
Det är där jag växer. Och du med.

Ta bort det som skymmer sikten.

Men vi måste debattera!
Förklara, berätta och resonera, det är nödvändiga och goda initiativ.
- Ge folket teologisk hjälp, som Brita Häll skriver i Kyrkans Tidning.
Det är så jag hoppas min lilla blogg kan få vara... lite teologi i vardagen, sett ur mina glasögon.

Anna Sophia Bonde får avsluta om liberalteologiska präster:
- Tarotkort och yoga verkar då minst lika meningsfullt som att sitta i kyrkbänken och lyssna till ännu en präst som förkunnar sin förlorade tro...

Och barnen ropade:
- Stopp! Du får inte komma in i min koja! Lösenord tack!

De leker kanske Sankte Per...

Helene Sturefelt,
- som gärna räfsar bort de pinnar och skräp som skymmer Guds Helighet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar