Sidor

onsdag 18 augusti 2010

FÖLJA ELLER FÖRFÖLJA

Flera hundra var samlade i Ulvsmålatältet denna kväll.
Det gäller att vara med i rätt gäng, där grupptrycket inte leder åt fel håll.
Kvällens reflexion: FÖLJA ELLER FÖRFÖLJA:


Han stod och värmde sig vid elden.
Det var kallt. Nej, varmt i luften men kallt i själen. Stämningen var hotfull. De hade tagit hans bästa vän till fånga och nu stod han inför rätten.
Vad skulle de göra med honom? Hur skulle domen falla?
Han frös.

- Hallå där! Tillhör inte du också den mannens gäng?
Petrus ryckte till.
En ung kvinna pekade på honom och frågade uppfordrande:
- Du är tillsammans med Jesus, det hörs på din dialekt!
Petrus blev alldeles kallsvettig.Om han erkände att han var vän till Jesus, skulle den hotfulla stämningen drabba även honom.
Ja, han kanske också skulle bli ställd inför rätta och fängslad?

För säkerhets skull, och utan att tänka sig för, eller rättare sagt; han tänkte bara på sitt eget skinn, sa han:
- Nej jag känner inte den mannen!
Tre gånger förnekade han Jesus.

Tre gånger! Hur kunde han! Petrus som tidigare hade bekänt Jesus vara Messias och Guds son. Nu förnekade han sin bäste vän och tillika Guds son! Satt inte bekännelsen djupare?

Övervakare

Tuppen gol.
Detta hade Jesus förutspått då han sa:
- Innan tuppen gal skall du tre gånger ha förnekat mig, Petrus.

Det negativa grupptrycket blev för mycket för den annars så starke Petrus. Han orkade inte stå emot hotet.
Så är det för oss också. Det är lätt att stå för sin tro bland vänner, men vad händer när man blir ifrågasatt?

Vilket är lättast, undrar jag:
- ATT FÖLJA JESUS, ELLER ATT FÖRFÖLJA JESUS?

Följa eller förfölja gäller både vår Gudsrelation och den vi har till varandra.
Vi kan välja att förneka våra egna barn, våra syskon och föräldrar... vi kan förneka våra grannar och tala illa om dem...
Men vi kan också välja att bejaka dem vi har runtomkring oss, vi kan bekänna oss till våra vänner och tala gott om dem.

Har ni tänkt på vad vår programledare Olle Björngreen gör varje kväll?
Han bekänner sig till sin hustru och ger henne en komplimang och ett erkännande inför oss allihop, det är bra!
Då kan han krama om dansbandsdrottningarna på scen utan att någon tar illa upp...

Hållfast relation

Min slutsats är:
- DEN SOM FÖRNEKAR GUD, FÖRNEKAR SIG SJÄLV.
OCH:
- DEN SOM BEKÄNNER GUD, BEKÄNNER SIG SJÄLV OCH SINA INNERSTA BEHOV AV ATT VARA ÄLSKAD, FÖRLÅTEN OCH FÖRSONAD.

Bekänna eller förneka - vilket gör du oftast?

Tänk om Gud hade förnekat oss? ---
Det gjorde han faktiskt en gång! Minns ni? Vid den stora syndafloden när Noas familj var de enda människoran som räddades. Gud var så arg på människans våldsamheter att han ville utplåna oss... med all rätt!

Tänk om Jesus hade förnekat oss? - - -
- Nä, grabbar, nu hoppar vi ned från korset, det här var inte roligt längre... Ska jag dö för detta svekfulla och syndiga släkte?? Aldrig i livet!
Tänk om Jesus hade sagt så, och gått sin väg...

Undrar om vi förstår vidden av Guds kärlek...
Gud som låter mänskosläktet börja om med Noas Ark... en ny chans... hur har vi använt den?
Jesus som låter sig korsfästas för att dö som det sista offerlammet - och så bryta syndens och dödens makt... och bringar oss förlåtelse och försoning...
Förstår vi hur stort detta är, egentligen?!

Kors i taket

Vad hände med Petrus sen?

Efter uppståndelsen mötte han Jesus igen.
- Älskar du mig mer än de andra gör? frågade Jesus.
Nu fick Petrus chansen att bota sin förnekelse! Inget dåligt grupptryck omgav honom, nu var det lätt att säga:
- Ja, herre! Du vet att jag har dig kär!
Tre gånger fick han bekänna, en för varje förnekelse.

Sådan är den Gud vi kristna tror på: Upprättelse! Inte fördömande.
Res dig upp igen. You raised me up...

Nu var det dags för glad musik i Ulvsmålatältet!
Pianisten och missionären Lennart Larsson spelade så underbara sånger, fyllda av tro och värme.
F.d. keyboardisten från Vikingarna, Erik Lihm, kompade i bakgrunden.
Han skriver så fina ord om vår festival:
http://blogg.eriklihm.se/#post84

Herre, hjälp mig att följa dig, Jesus, även när motståndet hårdnar.
I sandaler,
Helene Sturefelt

5 kommentarer:

  1. Visst är det sant att man inte ska fördöma varandra. Det är så underbart att möta människor som vågar bekänna att de tror på Jesus som sin herre och frälsare. Jesus är det dyrbaraste som vi har.

    Jag tänker ofta på biskop Krister Stendahl som visade i ord och gärning att han ansåg att mormonerna är kristna.

    Han hade inte satt en bortre gräns som prästen Peter Artman, som sa i tidningen Dagen: "Finns det alltså en bortre gräns? - Det gör det. Men man måste vara försiktig med utgallring. I Edens lustgård fanns det en orm och bland lärjungarna fanns en Judas."

    http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=221412

    Vad ska man tro om detta? Vad säger orden "orm" och "Judas" oss som läser detta? Är inte detta fördömelse i allra högsta grad?

    Var finns de i Svenska kyrkan som har samma hjärta som biskop Krister Stendahl? Jag saknar honom oerhört mycket.

    SvaraRadera
  2. Den historiska personen Messias var en Ribi som hette Yehoshua. Hans namn redigerades av hellenister till ”Jesus”.

    Ribi Yehoshuas – Messias - ursprungliga undervisning var i enlighet med direktiven i ”Moseböckerna” [not 1 ] och den förvrängdes sedan av hellenister. Den förvrängda undervisningen finns nu att läsa i ”Matteusevangeliet”. Ribi Yehoshuas – Messias - efterföljare hette Netzarim [försvenskat till ”nasaréer”] och de gjorde sitt bästa att praktisera direktiven i ”Moseböckerna” icke-selektivt; och för att följa Messias idag krävs det att man gör sitt bästa att praktisera direktiven i ”Moseböckerna”.
    Ribi Yehoshua var Skaparens son, på det sätt som alla som tillhör Skaparens förbund med Israel är Hans söner. Alltså, andliga söner. Han var inte en "inkarnerad människo-gud". Det är så termen son till Elohim används i den judiska Bibeln. Han var inte gud. [2]

    Vidare, Ribi Yehoshua blev ett offer. Implikationerna av hans undervisning och den judiska Bibeln är att direktiven i ”Moseböckerna” fortfarande gäller och man ska göra sitt bästa att praktisera dem för att Skaparen I Sin nåd ska utskänka Sin förlåtelse.

    Noter
    1.Länk
    2.Alla påståenden belagda på hemsidan Netzarim

    SvaraRadera
  3. Bästa Anders! Tack för din kommentar. Vilken trosuppfattning tillhör du själv?
    Jag har läst länkarna med intresse.
    Matteusevangeliet är ingen förvrängning. Det är en konsekvens av att Jesus har uppfyllt Mose lag såsom ingen annan har gjort.

    I Jakobs brev blir det tydligt att:
    - tro utan gärningar är död. Men
    - gärningar som egen frälsningsväg leder inte fram till Gud.
    - Kristendomens kärna är: du kan bara komma till Gud genom NÅD. Ingen av oss kan prestera sig till Gud och berömma sig av sina duktiga gärningar. Det stora EGOT måste dö...

    När vi av nåd har tagit emot Guds kärlek genom den försoning Jesus bringade, DÅ flödar goda gärningar ur våra händer som ett resultat av att Guds kärlek lever i oss!

    Nej tack till prestations-religioner som frälsningsväg.
    Ja tack till en levande tro som i konsekvens kärlek hjälper medmänniskan.

    Välkommen att fortsätta samtalet.
    HS

    SvaraRadera
  4. När du först släpper taget om det här livet och inte försöker styra allt så kan Jesus först komma in. Vi vill så gärna bestämma hur han ska ta kontakten med oss men det blir så ofta helt annorlunda.
    Jag hade ofta en tanke som alltid fanns i mitt inre att det som inte dödar härdar så varför inte testa.
    När jag testade så insåg jag att jag skulle gjort det mycket tidigare för vilken ro i min själ jag fick
    mvh Nicklas (Kamera mannen)

    SvaraRadera
  5. Hej Kameramannen!
    Ja du, det där uttrycket "det som inte dödar, det härdar" har skadat många... med en sargad själ som resultat.
    Så skönt att du har hittat Jesus - eller blivit funnen av Honom...
    HS

    SvaraRadera