UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

tisdag 10 juli 2018

TORKAN och PROFETEN HAGGAI

Sädesfälten torkar.


Vi står inte ut längre! Läget börjar bli besvärligt.

Gröna, frodiga, svala Sverige börjar fara illa i sommarhettan. Torkan är ett faktum och skördarna är halverade. Foder till djuren minskar och nödslakt hotar framöver. För att inte tala om hur dyrt brödet kommer att bli till vintern.

Och ändå ligger Afrika väldigt långt bort.

Käre, snälle, gode Gud - GIV OSS REGN!!

Varför undanhåller Du regnet? Har Du rent av befallt torkan att komma över landet??

Sockerbetorna torkar.


Bönderna behöver stöd från regeringen och EU-bidrag måste betalas ut tidigare.

Jag citerar vad Landsbygdspartiet skriver - och nu är det inte fotboll:

"Året var 1917. Första världskriget rasade i Europa. Ryssland förhandlade sig till separatfred med Tyskland. Ryssarna hade inre oroligheter att ta hand om, vilket mynnade ut i ryska revolutionen.
Det här känner de flesta till som hängt med på historielektionerna.
Men många känner inte till att självförsörjningen av livsmedel i Sverige denna tid var lika usel som idag...

Under mellankrigstiden arbetade Per Albin Hansson fram en plan som skulle säkerställa landets livsmedelsförsörjning om kriget kom en gång till.
Lantbruket och fisket skulle vara en del av rikets försvar. Läs den meningen en gång till...

… och jämför den med dagens bonde som degraderats till ett pittoreskt inslag på landsbygden, eller blir lekplats för TV-kanalernas lustiga "bönder-lekar". - - -

Fram till 1994 varade den svenska doktrinen som självförsörjning och tillgång till eget drivmedel.
Men beredskapslagen avyttrades 1995 då vi skulle gå med i EU. Den behövdes inte längre.

"Istället skulle vår inre marknads privata aktörer lösa problemen, om det uppstod några" skriver det politiskt oberoende Landsbygdspartiet i Sölvesborg.

Landsbygdspartiet med sunt förnuft.


Torkan är ett faktum. Skördarna är på väg att halveras. Landsbygdspartiet fortsätter:

"Inget EU-land klarar av, vad vi känner till, sin egen livsmedelsförsörjning. Hur kan vi då räkna med hjälp utifrån??"

Vi människor försöker hjälpa varann. Men det räcker inte.
Och vi undrar varför torkan har kommit, och gissar på klimatförändringarna. Eller att det "brukar svänga genom tiderna med temperaturen" så det är bara till att stå ut.

Men jag som är kristen söker även förklaringar i vår andliga status. Hur har vi det ställt med Gud?
Har vi någon levande kontakt med vår Skapare? Är relationen till Herren Gud torr och livlös?

Giftig falsk fläder.


Gud själv talar ofta till oss människor genom väderfenomen.

- Röda havet delade sig när folket var jagat av egypterna.
- Herren ledde folket genom öknen via en molnstod om dagen och en eldstod om natten på himlen.
- När Jesus döptes sänktes en duva ned över honom.

Nu gäller det torkan. Kan vi få någon ledning från Guds ord? Står det något om torkan i Bibeln?
Ja det gör det.

Vi förflyttar oss 2500 år tillbaka i tiden. Israels folk lever i efterdyningarna av den babyloniska fångenskapen, i mitten av 500-talet före Kristus.

Haggai är den förste av de tre profeterna som levde och verkade efter den babyloniska fångenskapen.
Tillsammans med Sakarja omnämns han i Esras bok, kap 5:1 och 6:14.
Troligen var han född och uppvuxen i Babal.
Haggai tillhörde dem som återvände med Serubbabel år 538 f Kr till Israel.

Nu blir det lite torrt...

Led oss, Herre!

… men det är nödvändigt att vara noga när vi läser Guds ord. I det här fallet är torr faktatext viktigt. Fortsätt läs.

Den persiske kungen Kores utnämnde den här mannen Serubbabel till ståthållare över Juda.
Han fick i uppdrag att föra tillbaka de heliga kärlen som den dumme Nebukadnessar hade fört bort.

Den gode Serubbabel ledde också tillsammans med översteprästen och några familjehuvudmän det första tåget av judar som fick återvända till Jerusalem.
Vill du läsa ännu mer får du slå upp Nehemjas bok i Gamla Testamentet och studera kapitel 7 och 12.

Golanhöjderna.


Det är torrt i landet men folket har det bra. De bor i panelade hus och tänker inte mer på tillvaron än så.
Men templet då? Guds tempel är ju förstört! Skall de bara sitta där nöjda i sina egna fina hus?
Det är nu Gud sänder profeten Haggai till folket för att de skall få ett nytt perspektiv.

SÅ SÄGER HERREN SEBAOT:
- DETTA FOLK SÄGER 'ÄNNU ÄR INTE TIDEN KOMMEN ATT GÅ TILL VERKET, TIDEN ATT HERRENS HUS BYGGS UPP'.

MEN HERRENS ORD KOM GENOM PROFETEN HAGGAI, HAN SADE:

- ÄR DÅ TIDEN KOMMEN FÖR ER ATT SJÄLVA BO I PANELADE HUS, MEDAN DETTA HUS LIGGER ÖDE?

DÄRFÖR SÄGER NU HERREN SEBAOT SÅ:
- GE AKT PÅ HUR DET GÅR FÖR ER. NI SÅR MYCKET, MEN INBÄRGAR LITET. 

Snart ett minne blott.


NI ÄTER, MEN INTE NOG FÖR ATT BLI MÄTTA. NI DRICKER MEN INTE NOG FÖR ATT BLI GLADA, NI TAR PÅ ER KLÄDER MEN HAR INTE NOG FÖR ATT BLI VARMA.

OCH DEN SOM FÅR NÅGON INKOMST, HAR FÅR DEN ENDAST FÖR ATT LÄGGA DEN I EN SÖNDRIG PUNG. Haggai kap 1:2.

Den där söndriga penningpungen kunde tillhöra dagens bönder.

Gud varnar folket för att strunta i templets återuppbyggnad. Kortsiktiga perspektiv med bara den egna fasaden i sikte har aldrig lett till någon vishet.

Profeten tar lantbruket som exempel. Men även det andliga livet - för det hör ihop!

Panelad fasad.


Haggai fortsätter:

JA, SÅ SÄGER HERREN SEBAOT:
- MEN DRA NU UPP TILL BERGEN, HÄMTA TRÄVIRKE OCH BYGG UPP MITT HUS, SÅ VILL JAG HA BEHAG TILL DET OCH BEVISA MIG HÄRLIG.

NI VÄNTADE PÅ MYCKET, MEN SE, DET BLEV LITET, OCH NÄR NI FÖRDE DET HEM, DÅ BLÅSTE JAG PÅ DET.

VARFÖR GICK DET SÅ? SÄGER HERREN SEBAOT.

JO, DÄRFÖR ATT MITT HUS FÅR LIGGA ÖDE, UNDER DET ATT VAR OCH EN AV ER HASTAR MED SITT EGET HUS.

DÄRFÖR HAR HIMMELEN OVANFÖR ER UNDANHÅLLIT SIN DAGG OCH JORDEN UNDANHÅLLIT SN GRÖDA.

OCH JAG HAR BEFALLT TORKA A TT KOMMA ÖVER LAND OCH BERG OCH ÖVER SÄD OCH VIN OCH OLJA OCH ALLA JORDENS ALSTER,
OCH ÖVER MÄNNISKOR OCH DJUR, OCH ÖVER ALL FRUKT AV ERA HÄNDERS VERK. Haggai 1:9-11.


Konsekvensen av att strunta i Gud blir torka - både andligt torka och fysisk torka.

Folkets materiella nöd berodde på att de inte ta tid till att fullfölja tempelbygget. Haggais varningsord nådde som väl var fram både hos ledarna och hos folket.

Tempelarbetet återupptogs.

Resten av templet. Klagomuren.


Hur skall vi förstå detta i vår tid? Vågar vi göra en jämförelse med gammal tid?
Vågar vi låna denna händelse från Gamla Testamentet och pröva den rakt in i Sverige 2018?

Samhällsperspektivet har jag redan lyft fram.
Nu närmar jag mig kyrkorna... alla kristna församlingar och kyrkor.

Och det jag skriver drabbar naturligtvis först och främst mig själv, jag vill inte trampa någon på de torra tårna.

Bygger vi på vårt tempelhus? Bygger vi kyrka?

Inte renoverar gamla kapell eller mögelsanerar tegelkyrkor, utan inuti oss. Bygger vi på Gudsrelationen i vårt hjärta, tillsammans med varandra?

Javisst gör vi det. I alla fall lite då och då... Men om man läser predikoturerna i fredagstidningarna så kan man se vad församlingarna prioriterar. Oj oj oj så mycket fin verksamhet det finns!

Men om jag som kristen är hungrig på Guds ord, på bön och lovsång, vart skall jag gå då?
Plötsligt blir det väldigt tunt...
All den där sådden ger mager mat. Alla fina verksamheter riskerar att inte släcka den andliga törsten eller värma den frusnes själ.

Också ett bönhus.


Den torka vi ser förstöra gräsmattor, parker och sädesfält kanske hänger ihop med en andlig utbrändhet?
Vi har inte gått till Kristus källan för att dricka oss otörstiga.

Många goda kyrkoarbetare säger detta med jämna mellanrum:
- Låt oss stänga kyrkorna och bara BEDJA istället.

Och det är precis det som jag i mitt hjärta längtar efter!

Jag önskar och vill att alla församlingsmedlemmar, kyrkoanställda och förtroendevalda varje dag träffades i kyrkan för att be...

Och då menar jag ALLA. Alla. Var och en. Varför skulle någon utebli från bönen när man är med i kyrkan? Här är orsaken till utebliven skörd i våra kristna församlingar.
Och möjligheten att hitta vägen fram!

Alla måste be. Utan ursäkt.


Vi behöver söka Guds ansikte på nytt. Vi måste lära oss att lyssna till Guds röst igen, inte bara vara nöjda med våra "panelade hus" och fina fasader.
Tillsammans behöver vi läsa Guds ord, fem minuter, och bedja över det ordet säger.

Hur ska vi annars få kraft?? ??

Hur ska vi någonsin få församlingstillväxt och rika, levande gudstjänster om vi inte kommer samman och är med vår älskade - vår himmelske Fader, i Jesu Kristi namn?!

De församlingar som växer och är levande har gått denna enda väg: BÖN.

Tillbedjan. Bönesuckar med den Helige Ande.

Annars torkar kyrkan in. Jag torkar ihop. Vi blir torra som fnöske och lättantändliga - och brinner opp, för ingenting. När det var tänkt att vi skulle glöda och brinna av Andens eld!

Bränt. Det är så det känns.


En sak till.

Torkan är även mental.

Vi har för länge sedan slutat tänka på etik och moral vad gäller våra relationer. Välsignelsen uteblir. Eller vi väljer bort den.
Könsbegreppen suddas ut och mänskovärdet är relativt. Gränslöshet är mantrat, och nazister tillåts marschera för att utnyttja demokratin till att avskaffa densamma.

Nej, det är inte moralpanik. Det är sunt förnuft som har havererat i stadens vildmark, där man tror att aircondition är det normala och att frysdisken alltid är full av räkor och fläskfilé.

Landsbygdspartiet avslutar sin insändare med följande uppmaning:

"Vi vill dramatiskt öka landets självförsörjningsgrad där våra bönder och fiskare är navet i detta arbete. Inga bönder eller fiskare = ingen mat. Så enkelt är det".

Vi odlar björnloka.


Jag är ingen profet, men det var Haggai. Dock vill jag låna hans röst och vädja och uppmuntra oss alla i denna tid av hetta och torka:

- Ge akt på hur det går för er. Se över hur ni lever. Tacka Gud för den mat du har, innan du slänger den... Tacka kommunen som låter vattnet rinna klart i handfat och toalett.
Men anklaga inte Gud för torkan!

Hjälp varandra. Men se till att omvända era hjärtan! Bygg på din själs inre kyrka. I bön. Tillsammans!
Vi är 6 miljoner som tillhör Svenska kyrkan. Det är lika många som såg fotbollsmatchen i lördags... Tänk om vi alla kom samman och bad tillsammans!! Vilken oerhörd kraft det skulle ge!
Vilken möjlighet för Herren Gud att komma in i våra överhettade hjärtan och svalka oss med sin frid.

Glädjens hus.


- Käre himmelske Far, hjälp oss att vända tillbaka till dig och dina djupa vattenkällor.
Hjälp oss att söka Jesus och ditt rike, så skall allt det andra tillfalla oss, enligt ditt löfte. Amen!

HÄR EN KÄLLA RINNER
   SÄLL DEN HENNE FINNER
     HON ÄR DJUP OCH KLAR
       GÖMD MED UPPENBAR. SvPs 246.


Jo, jag är en riktig Hagga-i.

Torra hälsningar från Helene F Sturefelt,

- som fotograferade bland annat på Listerlandet, det annars så bördiga,
- och i Israel, där Guds folk fått öknen att blomma...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar