UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

onsdag 13 juni 2018

INBJUDAN, NEJ TACK - HSP

Festligt.


Nu pågår festligheter överallt!
Det är studentskivor, skolavslutningar, konfirmationer, bröllop och kalas.

Inbjudningar har skickats ut och det skall svaras inom rätt tid. O.S.A.

Om Svar Anhålles.

Du vet ju vilket jobb det är att anordna fest... Planera, duka, laga mat, tänka igenom gästlistan.
Man ser fram emot dagen. Förväntan ligger i luften. Längtar efter glädje och tacksamhet.

Och så kommer ett nejtack. Ett avböjande.

- Jag kan tyvärr inte komma.



Ajdå. Det var inte roligt. Men men. Det får man ju förstå att alla inte kan. Eller ve och fasa - inte vill... ?
Det värsta är att mötas av bortförklaringar, mer eller mindre krystade.

- Nej du förstår jag har just köpt hus och behöver titta på det just idag.
- Nej, jag har köpt en ny bil som vi ska provköra.
- Nej, jag har själv just gift mig och är upptagen med det.

Tvivel kommer. Är jag inte viktig? Nej, annat och andra kan absolut vara viktigare. Men ändå... Väljer de bort mig bara för att det är jag som bjuder in.

Det går iskalla känslor genom magen.

Bortvald.

Nej tack.


Denna oro och ängslan kan övergå till ren ångest ock krossat självförtroende.
Men man kan också ta nya tag och bjuda in nästa år.
Om man orkar.

Gud delar denna smärta med oss.

Vår Gud vet också hur det känns att bli bortvald.

Jesus berättade en gång en liknelse. Han var själv bjuden till en måltid där han menade att man hellre skulle bjuda in "fattiga, krymplingar, lytta och blinda" än sina vänner.

SALIG ÄR DU DÅ, EFTERSOM DE INTE KAN GE DIG NÅGON BELÖNING; BELÖNINGEN FÅR DU VID DE RÄTTFÄRDIGAS UPPSTÅNDELSE. Lukas 14:12-24.

En av gästerna, som förstod vidden av utanförskapet, utbrast:

- SALIG DEN SOM FÅR VARA MED OM MÅLTIDEN I GUDS RIKE!

Nej tack.


Så berättar Jesus om gemenskapen med Gud, vilken är att likna vid det bästa gästabud.
Och när självaste Kungen av Guds rike bjuder in - då tackar man sannerligen inte nej!

Därför blir det så pinsamt med alla dessa bortförklaringar från dem som tackar nej till Guds rike:

- JAG HAR KÖPT EN NY ÅKER OCH ÄR TVUNGEN ATT SE PÅ DEN. FÖRLÅT ATT JAG INTE KAN KOMMA.

- JAG HAR KÖPT FEM PAR OXAR OCH MÅSTE UT OCH SE VAD DE GÅR FÖR. FÖRLÅT ATT JAG INTE KAN KOMMA.

EN TREDJE SA:
- JAG HAR JUST GIFT MIG, SÅ JAG KAN INTE KOMMA.

Från ett vardagligt perspektiv är det förstås naturliga argument. Sysslorna måste skötas.
Men nu var det inte vilken fest som helst, och inte vilken värd som helst - det var ju Gud Faders inbjudan till Guds rike!

Himmelsk inbjudan.


Om vi tänker oss andliga motiv till att tacka nej så kan det låta så här:

- Nej, jag är inte religiös.
- Nej, mina morföräldrar var så moralistiska och hårda att jag har fått avsmak av allt vad kyrka heter!

- Nej, min pappa var kall och hård och satt i kyrkorådet så min gudsbild är inte som din. Nej tack.
- Nej, livet har gjort mig så illa så jag tror inte på någon allsmäktig gud, behåll honom för dig själv!


Här har vi människor orsakat varandra stora hinder för att komma Gud nära.
Ingen av oss kommer undan livets hårdhet och destruktiva människor.

Men jag tror att innerst inne har alla en längtan att komma Gud nära.
I djupet av själen finns en längtan att bli kallad, att Gud ska höra av sig...

… till just mig. Och dig.

Gömställe.


Det är inte så konstigt att det just är de "halta och lytta" som hör Guds röst bäst. Detta utanförskap gör människan mer lyhörd för den verkliga gemenskapen.

Och nu vill jag lyfta fram ett annat utanförskap som gör att man kan tvingas tacka nej till festmåltiden - mot sin vilja.

Det handlar om några av oss som en "högkänslig emotionell personlighet" - det som kallas HSP = high sensitiv personality.

Och det handlar om alla tusentals människor som gått i väggen och hamnat i utbrändhet och utmattning.
Då är det inte så lätt att tacka jag till allt det roliga man skulle vilja deltaga i.

Gått igenom väggen.


Jag tar hjälp från en artikel på Facebook, som beskriver detta ömsint och allvarligt:

"Det är svårt att acceptera sin situation som 'utmattad'. Därför kan det vara extra svårt att inse att orken och kraften inte finns.

Hjärnan fungerar inte längre som den brukar. Därför är det svårt att behålla fokus och man glömmer lätt bort saker som förut var självklara.

Det syns inte utanpå att min hjärna är så trött.
När vi träffas kan det verka som om jag är frisk eller på bättringsvägen.

Men du kan ju inte veta hur mycket jag måste anstränga mig för att relatera till andra när vi ses.
Ibland kan det krävas dagar av återhämtning efter att vi har träffats.

En enkel uppgift blir som att bestiga berg.

Det skapar stress att göra sig iordning, ta sig iväg, att träffa någon och sedan åka hem igen.

Att gå och handla kan ta en hel dag att få gjort.

Förändringar skapar stress och oro.

När enkla uppgifter och sociala möten kräver mycket energi blir det väldigt stressande när något plötsligt förändras.

Relationer blir krävande.

Att höra av mig och delta blir kravfyllt - och att inte klara av att vara med ger skuldkänslor.

Att ringa känns ofta jobbigt och att skicka ett sms kan ta flera dagar.

Sluta inte höra av dig! Det betyder jättemycket att du tänker på mig."

Orkar inte.


Artikeln fortsätter:

"Ingenting känns roligt.
Jag har inte längre lust att göra saker jag gillar. Ofta känner jag inte igen mig själv.
Det som förut var roligt blir till ett krav, och kan ge en känsla av tomhet.

Utmattning går inte att vila bort.
Jag kommer inte att bli "som förr" genom att sova lite extra eller ta en veckas semester.

Jag kommer att vara lika trött när jag vaknar, trots att jag har sovit många timmar.

Sov till tjugo över tolv...


Att vara utmattad kan ge skam- och skuldkänslor.

Ibland skäms jag över att jag har blivit drabbad. Jag känner mig dum som lät det gå så långt.

Jag behöver din hjälp att känna att det är okej att vara sjuk av utmattning.

Jag vill tillbaka, men det måste få ta tid.
Jag kommer aldrig tillbaka till mitt 'gamla jag' - det som stressade sönder mig.


Så, när vi är tillsammans; se till att det alltid finns tid för mig att vila.
Jag kan behöva lägga mig tidigare och sova längre, och ha egentid för återhämtning.

Förvänta dig inte att jag är exakt som förut.
Men jag är lika mycket din vän som innan jag blev utmattad. Jag lovar."

Slut citat. Artikeln är hämtad ur Veckorevyn.

Trängd.


Så, vad händer med mig/ oss när vi får en inbjudan till fest? Vi vill ju verkligen komma och ser ju så pigga ut!
Och ändå säger vi kanske nej...

För att vår hjärna inte längre har kapacitet att vistas bland mycket folk samtidigt.
För att vi inte orkar lyssna på vad folk vill berätta - hur intressant det än är!
För att ljudnivån alltid är för hög...

Och vi letar efter ett vilorum... eller en sval källare... eller en koja högt uppe i ett träd...

Reträtt.

Vad skulle Jesus säga till oss som är HSP?

Han skulle säkert berätta att vår käre himmelske Fader vet att många av hans barn inte klarar stora kalas...
Jag är säker på att Gud Fader har små enskilda, ljudisolerade rum för oss högkänsliga.

I himmelen finns inget buller. Inga högljudda typer. Ingen skränig partymusik.
Men jag är övertygad om att Guds gästabud innehåller den totala kärleken där ingen smärta mer finns, och där alla sår till kropp och själ är läkta.

Ja, tack!


Jag har många gånger läst liknelsen i Lukas evangelium och varje gång viskar mitt hjärta:
- Ja, tack, Herre, jag vill komma. Men jag har inga bra kläder... De är så svarta... Och din klädkod är ju vit...

Då hör jag Jesus viska, för hundrade gången:

- Ikläd dig min rättfärdighet. Jag har ju gjort allt för dig! För varje liten människa!
Din invärtes prydnad är försoningen som du fick del av i det heliga dopet. Den gäller än idag.

- VÄLKOMNA. ALLT ÄR FÄRDIGT. Jesus i Lukas evangelium.

Välkommen till Guds rike.


Tack. Tack. TACK!!

Helene Sture Kalasfelt,

- ivrig bibelläsare, känslig hårdrockare, ballongälskare och HSP-människa,
- som fotograferade i Kristianstad och som bjöd på Sturellas tårt-kavalkad.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar