UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

fredag 8 juni 2018

GUD I STÄD-ROCK


Sweden Rock doftar och osar.


Känner du dofterna av rökt kött? Kan du ana oset från den grillade fläskfiletet, vildsvins-kebaben, älgwoken och de långsamt rökångade revbensspjällen?!

Lägg därtill en dimma av upptrampat torrt gräs som sakta letar sig in i ögon och näsa...

Jag älskar Sweden Rock Festival!

Följ nu med bakom kulisserna till Rockens dag 2.
Det blir inga flotta recensioner av banden - det får du läsa om i tidningarna - men väl ögonblicksbilder från marknivå.

Inte lätt att äta.


De inhyrda bussarna och busschaufförerna kör skytteltrafik för 100 svindyra kronor, medan vi sölvesborgare vet att ta lokallinje nr 350. För 28 kronor. Med en förare som hittar rätt bland vägarna.

Som sagt, det är inte alltid "highway" till rätt ställe.

Destinationen klar.


Jag slog mig ned i backen framför Sweden Rock Stage med en stor Pulled Pork i min hand.
Nazareth stod på scen och jag njöt av stunden.
Så satte jag tänderna i köttet, just när mina högstadiehjältar spelade upp tonerna till "Love Hurts".

Aj... Åh... Plötsligt var jag 15 år igen och satt nere i C-källaren på Kullaskolan i Höganäs, olyckligt kär i skinnpajen och jeansjackan, med ett tonårshjärta som ingenting visste om kärlek eller relationer.

Men det vet Nazareth. Hårdrockspensionärerna gav allt det vi behövde denna soliga eftermiddag.

Nazareth följer mig genom livet.


Det var dags att ansluta sig till gänget, hockeyklubbens morsor och farsor och en och annan farmor också.
Städrockarna på, handskar, säckar, stajps, räfsor (det är inte krattor!), öronproppar och fotriktiga skor.

Vi gjorde entré bakom VIP-loungerrn (vad heter det??) till tonerna av riffet till "Smoke on the water".
Bättre arbetsmiljö kan knappast tänkas! Här ska städas!!

Hockeykluppen utan klubbor.


Vi är en viktig del av festivalen. Fungerar inte städningen på området samt toaletterna, så blir det snabbt kaos. Många kramar får vi och spexar gärna framför selfietagande festivalare.

Jag är här av många anledningar.

Först för att den snälla hårdrocken är min musik. Den uttrycker samma kraft som jag upplever i min kristna tro. Jesus är hårdrock!

För det andra - jag trivs med arbetsgemenskapen i hockeygänget. Det är roligt att göra skillnad på området och inte bara stå och hänga framför den ena konserten efter den andra. Det kan ju bli långtråkigt...

För det tredje - jag har semester från min tjänst, men är likväl i tjänst; för Guds rike. I städrocken kan jag utklädd välsigna den som behöver det, lyssna och trösta den som är i behov av det. Utan krage...

Fast frågan är vad som skulle hände ifall jag hade prästkragen på, och städrocken över - - -
Vad tror du?

Jag kunde ju göra som gitarristen i In This Moment som faktiskt är iklädd prästkrage... Maskerad? Eller på riktigt?

Prästrockare.


Hur som helst, Los Angelsesrockarna In This Moment's sångerska Maria Brink var den enda kvinnliga rösten vi hörde idag... Tyvärr missade jag deras konsert, jag hörde bara slutet och jag vill höra mer!

Det är varmt i solen. Sweden Rock är ju mycket väderkänsligt med all sin elektriska teknik och för alla tusentals som campar.
Regn, blåst och brännande sol är lika illa. 2018 går till historien som det dammigaste året...

På söndag ska jag be om moln, lågtryck, stilla regn och sedan mer regn! Regnrock önskas, när alla rockare åkt hem.

Väderkänslig teknik.
 

Många är trötta, sitter och lyssnar, ligger och lyssnar. Somnar. Detta är ett av SRF's kännetecken; omsorgen om varandra.

Vid flera tillfällen stannade jag upp i plockandet av flaskor och pastaburkar och stannade till.
- Hej, kompis, hur é läget?
Inget svar.
- Hallå... vakna...
- ÖÖhh… EEhhh… jag jobbat ett helt år, mumlade mannen... jag är så trött... måste sova...
- Kompis, du ligger mitt i stråket där folk kommer in...

Jag lyssnade på den utarbetade mannen. Äntligen kunde han slappna av och det märkliga är att ju mer oväsen (av det man gillar) desto bättre kopplar man av. Andra håller på med nåt. Inte jag. Jag måste blunda...

Jag fick honom att orka resa sig upp, drog honom till skuggan under ett av de få björkar som finns kvar (mer träd åt folket!) och där lade han sig ned igen.
Genom solglasögonen såg på honom.

- Guds frid med dig.

Då blev han klarvaken med ens, sa tack, och återgick till sin vila, nu med ett litet leende på läpparna.

Skuggan, vår vän.


Egentligen vill jag inte ha musik som bakgrund. Jag vill lyssna. Verkligen lyssna.
Det är människor som skapat något, musik, riff och rytmer med texter som kanske vill säga något.

Killswitch Engage från UK gjorde en bra konsert med full energi och god publikkontakt. Där hade jag gärna hängt lite på räfsan, vilket vi också gör, men just då städade vi framför Festival Stage, där Rose Tattoo från Australien skulle vara "förband" till Iron Maiden...

Killswitch trummis spelade med dubbla baskaggar... Jag vet hur det känns... Min hemliga karriär som trummis i Lund blev en termin gammal på en kvällskurs... Men foten vibrerar fortfarande!

Det var dags för fika vid högkvarteret för oss städare.
Jag sträckte ut ryggen på den enkla bänken, och det var gött att höra tonerna av bluesrocken från Australien, med känsla att det var AC/DC's kusin från landet vi hörde.
Och det var det nästan!
Jag läser att bandets debutskiva från 1978 producerades av bl a George Young, alltså den äldre brodern till Malcolm och Angus Young.

Hårdrocken växte ju ur rocken som växte ur bluesen. Hårdare hårdrock kommer från punken och därifrån har vår tids musik utvecklats, men då skruvar jag gärna ned volymen.

Skruva upp. Skruva ned.


SRF har ett fast antal besökare. 33.000 personer kan vi hantera, med trivsel och god service. Men nu hade de släppt ytterligare 2.000 biljetter, och det kändes... Det var trångt. Början till lite obehagligt.
Att kryssa sig fram hela tiden är inte roligt. Man råkar knuffa någon, själv bli knuffad - med ett "ursäkta" - eller trampa fel.
Vi städrockar kunde inte utföra vårt uppdrag.

Helloween från Tyskland drog mycket folk och tunnorna med skräp svämmade över.

Vi gjorde rent runt Knalleland och entrén. Diskuterade med zigenarna om att de inte fick stjäla panten - de vet att den tillhör festivalen och det kändes obehagligt att tvingas ta dessa diskussioner.
Om de hade hjälpt till att städa kunde man ju gjort en bra överenskommelse...

Tillhör SIK.


Iron Maiden är SRF's största bokning någonsin. Någon sa att det var över 40.000 på området...
Rockhistoria skrevs. Världens bästa show levererades.

Jag stod i ytterkanten vid langosvagnarna ribsticksgrillarna och lyssnade med ett halv öra, om man nu kan det i detta sammanhang, och gjorde mitt jobb.

Det såg ut som en svinstia... Bokstavligt talat.

Svinstia.


Jag bad om hjälp att hålla sopsäcken, sedan skyfflade jag rent från borden och plockade avgnagda revben från marken.

Må maten vara välsignad, ty här är många djur som fått ge sitt liv för att vi ska kunna kalasa...
Och då städar jag med samma vördnad som när jag är i en annan stia.

Sakristian.

Ty så älskade Gud hela världen...


Det heliga rummet innanför altaret där prästen förbereder sig inför gudstjänsten.
Och då är det inför Jesus Kristus, som gett sitt liv för oss, till syndernas förlåtelse. Strax skulle det  bli verklighet.

Jag säckade av de sista tunnorna, men den här soppåsen var så överfull att jag knappt klarade av det. I vanliga fall lägger vi tunnan ned för att lätt kunna dra säcken ur. Nu fanns det ingen plats för det i trängseln.

- Behöver du hjälp?

Två unga killar såg min belägenhet och just då lossnade det.

- Tack! Er uppmuntran var precis vad jag behövde!

Jag minns inte hur vi kom in på det men ett fint samtal följde. Jag berättade att jag var präst och -

-  Präst?!? Det var som f-n! Jag är inte troende men....

Det är så det låter. Alltid. Men bakom kulisserna finns ett hjärta och en själ som längtar efter att bli sedd och älskad. Jag vet ju det. Och lyssnade.
Här kom kvällens själavård.

Där stod jag smutsig och i skitiga sandaler och gav perspektiv på livet. Guds perspektiv.

Guds tjänare.


- Men hur kan DU vara här?? Alltså, det är juu…

- Det är självklart för mig att vara här, svarade jag. Min Gudsbild är precis detta - Gud är en städare, en städerska... Gud städar upp efter oss. Alla våra misstag vill Han hjälpa oss med, reda upp, rena oss ifrån, förlåta...

Nu var det tre unga människor som lyssnade.

- Syndernas förlåtelse finns även för dig. Du är älskad. Här behövs en omvändelse från det som frestar och plågar dig.

Han såg mig länge i ögonen tills orden landat. Sedan gick han eftertänksamt därifrån.
- Gå med Guds frid, sa jag igen.

Så gick jag av mitt pass denna sena kväll till tonerna av Iron Maidens The number of the beast.

Mäktigt.


Nej, det var det sannerligen inte!! Det var till tonerna hjärtats lovsång, till Honom som växte upp i Nasaret:

JESUS FÖR VÄRLDEN GIVIT SITT LIV
ÖPPNADE ÖGON HERRE MIG GIV
MIG ATT FÖRLOSSA OFFRAR HAN SIG
DÅ HAN PÅ KORSET DÖR OCK FÖR MIG... Sv Ps 45.

Älskade Jesus, som förvandlar människors liv!

Men kvällen var inte slut. Jag skulle hem också, mitt i natten... Men det är en annan historia.

Det enda som var bestialiskt denna dag var de enorma svarta snorkråkorna, som jag lirkade ur näsan innan jag somnade kl 02...
Lycklig och välsignad.

Du också.

Städiga och ständiga hälsningar från Sancta Garbish, som inte är någon järnjungfru, men kanske en järnlady?

- alias Helene F Sturefelt, kraglös städrockare.

Pustar. Vilar.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar