UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

tisdag 12 juni 2018

GUD BLIR EN AV OSS - även på Rocken

Tältmöte?


Inte för långt bort. Inte för nära.

Det handlar om rätt perspektiv. Och om närvaro.

Om att Gud kommer oss mänskligt nära. Även på en hårdrocksfestival.

Men hur skall "Gud vara klädd" i så fall?
Förklädd Gud, förstås...

Vi tar ett exempel.
Om du tittar för närgånget på dig själv i spegeln, då får du ingen uppfattning om helheten och vem du är.
Om du ser en publikbild från t ex Sweden Rock, där du är med, så kan du ändå inte få syn på dig själv. Likväl vet du att du är med någonstans i vimlet.

Är du där någonstans?


Kan det vara likadant med Gud?

Inom alla religioner är detta den stora frågan:
- Hur skall vi nå Gud?

Hur får vi kontakt? Är Gud god? Eller behöver guden blidkas med offer och goda gärningar?

OM det finns en Gud, vilket det gör, så hör naturligtvis Gud människors rop och längtan.
Gud låter sig anas i naturen och genom snälla människors hjälpsamhet.

Men det räcker inte.

Genom alla tider har Gud låtit människor ana att Han vill komma nära.
Känsliga och lyhörda profeter har talat Guds Ord till folk genom sekler. Så småningom kom löftet om en Messias.

Är det bra, eller inte?

Gud är i bönen.


I bakgrunden spelar jag LP'n med dalarockarna PAIN från deras skiva "Salvation of Pain."
Samtidigt har jag psalmboken uppslagen med sin fina poesi och sjungna böner:

HÖGT I STJÄRNEHIMLEN KAN VI DIG EJ FINNA
MEN I MÄNSKOVIMLET ÄR DU BLAND OSS, GUD. Sv Ps 25.

INTE BORTOM HAVET, DÄR ÄR INTE SVARET
MEN I ORDET TALAT, HÄR TILL OSS IDAG.

Inte i himlen ovanför Ryssberget.


För att inte skrämma slag på oss, blir Gud som en av oss.
Du har hört berättelsen så många gånger; hur Gud låter sig födas som ett fattigt barn i djurens stall...

Längre ned kan man inte komma.

Men Gud kommer så mänskligt nära att han blir svår att urskilja... Det måste väl vara något särskilt med honom om han nu verkligen kommer från Gud, är Gud?

BARNET, BLOMMAN, VINDEN, HAND SOM SMEKER KINDEN
LIKA NÄRA FINNS DU, FAST VI DIG EJ SER.

Ja, det finns något mycket särskilt... Här kommer ett exempel från missionen i Sydamerika.

En moders kärlek.


Det finns en mycket intressant skildring av mission hos de grymma motilon-indianerna. Ingen hade fått komma dem nära, utom denne man som klokt deltog i deras seder och bruk innan han började tala.
Då förstod han att i deras kultur fanns en berättelse som hur "gud skulle komma genom banan-plantan"...

Märkligt.

Men en dag, när missionären satt och läste sin Bibel, kom indianhövdingen fram till honom och ropade:
- Här är banan-plantan! Guden är här!!

Om du har sett en bananplanta så vet du att de outvecklade bladen ligger tätt tillsammans, precis som i en bok...!
Detta blev öppningen för missionären att börja berätta om Jesus, hans offer på korset som löser alla synder, om döden som dödas inifrån och om uppståndelsen, förlåtelsen, domen, återkomsten...
Allt i kärlek.

Boken heter just "Driven av kärlek".

Ett grymt folk nåddes av räddningen undan våldsamma seder och utbredd rädsla och hat.
Jesus blev den store befriaren, på deras villkor, på deras nivå.

Förklädd Gud. Men vid rätt tidpunkt av-klädd, uppenbarad och tydlig. Vilken glädje!

Rätt klädd!


Så, hur ska vi göra som är kristna i Sverige idag? Om vi vill nå ut till golfare, fågelskådare, cyklister och hårdrockare, hur ska vi göra?

Inte bara sitta och be på vår kammare... utan naturligtvis bli en del av dessa klubbar och föreningar.
Bli en av dem. Ha samma klädkoder. Tala samma språk. Invänta rätt läge.

Eller som biskop Åke Bonnier sade i helgen till dem han vigde till tjänst i Skara Domkyrka:
- Gå ut! Ut! I världen.

Just det. Ut i världen.
Men då får vi inte vara så rädda för "världen" att vi inte vågar vara där... Är tron inte större än så?
Vi har fått Frimodighetens Ande!

Gå ut! Eller in, i världen.


Vi kan inte komma till golfklubben i knytblus. Vi är fel bland naturvännerna om vi kommer i veckad kjol. Och det funkar inte att ha kavaj eller hårknut bland hårdrockarna...

Gud blir såsom en av oss. Vi får också bli såsom en av dem vi vill möta.
Här har kyrkan ett problem…


Det är stor skillnad på att ha vuxit upp inom t ex "frikyrkorörelsen" och levt med dess glädje - och begränsningar - och att ha blivit kristen i vuxen ålder, då man har hela sin livshistoria utanför den kristna gemenskapen.

Som t ex den f d halvkriminelle rapparen Sebastian STAKKSET, som på ett underbart sätt berättar vad Jesus har gjort för honom i hans liv.
Ingen trodde någonsin att det skulle bli ordning på honom. Men det inga myndigheter lyckats med, gjorde Jesus - med en inre förvandling som bara frälsningen kan åstadkomma.

Ser du vad det står?


Innan jag flyttade till Sweden Rock, nej Sölvesborg menar jag, packade jag min väska med alla mina svarta rockkläder, nitbälten, solglasögon för skydd mot solen och kängor för att skydda fötterna mot regn eller smuts.
Just den dagen hade vi bjudit hem några syföreningsdamer från Småland...

De tittade på alla mina tuffa, farliga saker... och utbrast:

- Så skulle jag också vilja våga vara klädd, en gång i livet!
- Jag med! Få slippa den här klänningen...

Mycket förvånad tittade jag på dem. De hade fattat precis vad jag höll på med!

- Gud välsigne dig!
- Ja-a, beskydd och välsignelse i din gärning för Guds rike bland de där rockarna!

Jag var alldeles stum. Och lycklig. Det blev underbara dagar. I svarta kläder. Och regn.

SRF 2012.


Därför blev jag dubbelt ledsen när jag i förra veckan mötte den motsatta attityden.

- Jag trodde det var en häxa som kom... och så var det... DU!

Förskräckelsen och fördömelsen låg i luften. Hon hade aldrig sett något så hemskt komma vandrande på gatorna här i staden.
Och så var det Jag... en kristen kvinna... tillika en kyrkans tjänarinna...

Den svarta långvästen som skyddar mot värmen och den bredbrättade hatten som skyddar mot solen associerade hon till häxor. Det säger mer om avsändaren än om bäraren.

Man kommer inte till Sweden Rock i knytblus och kjol. I alla fall inte om man vill komma folket nära. Eller rent av är en av dem... fyra dagar om året. I kärlek.

Ingen nit. Fullträff!


Det finns så många olika sorters motstånd.

De som är fyllda av hat. Likgiltigheten. De som missförstår. De rädda. Och moralisterna.

I vetskap om att Jesus har besegrat synden så kan jag gå rakt in i "syndens näste", utrustad med Frälsningens Hjälm, Trons Sköld och Beredvillighetens Skor.

Må Gud frälsa var och en från det som hindrar att leva livet äkta och utan rädsla eller skuld.

DU UR NÖD OCH PLÅGA SER PÅ OSS OCH FRÅGAR
SÄG MIG VILL DU VARA MED MIG OCKSÅ DÄR?

JA, JAG VILL, DÄR DU ÄR FINNS DET LJUS OCH MENING
DÄR ÄR VARJE MÄNSKA ÄLSKAD OCH FÖRSTÅDD.

Anders Frostenssons psalm nr 25 fick tolka in en av mina upplevelser som hängiven städ-rockar på Sweden Rock Festival.

Mitt ibland oss.


Gud kommer till var och en förklädd. För att inte tränga sig på eller skrämmas. Och Herren talar ditt språk, i din tonart, på dina villkor, för att du sakta ska våga närma dig Gud.

Rätt perspektiv. Inte för långt bort. Inte för nära, som näsan i din spegelbild.

Det är min bön idag.


Varma hälsningar från den "missförstådda häxan", missionären ute i fält;

Helene Frimodig Sturerock,

- som delade dimmiga foton från SRF från 2012, då festivalen nästan regnade bort... Minns du?

Tänk om vi kunde få lite..

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar