Sidor

UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

söndag 20 maj 2018

PILGRIMSVANDRING på ASPÖ Pingstdagen

Pilgrim till havs.


Det är pingsthelg och överallt hör vi talas om "hänryckningens tid". Så är det!

Många bröllop har det varit, och vi är många som är uppfyllda av vigseltalet på prins Harry och Meghans vigselakt.
Den karismatiske pastorn talade om kärlekens makt som vi aldrig tidigare hade hört talas om Kärleken...

Talet är redan historiskt. Jag hoppas kunna återge det här vid ett annat tillfälle. Nu tar vi av de högklackade, och sätter på oss vandringskängorna istället!

Följ med på pilgrimsvandring denna vackra helg!

Hälsporre...


Gud har lagt ned sin Ande i naturen, som nu vaknar och blommar i full kraft. Vi tog färjan ut till Aspö i Karlskronas skärgård och var beredda att slåss mot mygg och fästingar...
Men framför allt att få lyssna till Guds röst i tystnaden och fågelsången.

Temat var "Bokens folk" - Ordet och Anden.

Judar, kristna och muslimer kallas just för "Bokens folk".

Denna pingstdag tar Svenska kyrkan emot den nya handboken som reglerar gudstjänstlivet.
Samtidigt har våra muslimska vänner gått in i sin fasteperiod ramadan.
Och Israel är hårt ansatt av militära aggression.

Krävande arkipelag.


Vår enkla pilgrimsvandring ville vara hjärtat och fötternas bön för fred i Mellanöstern.
Det skulle visa sig bli mycket intressant, med tanke på att Aspö har ett militärt försvarsvärn som har hållit två krig borta från Sverige:

-1719 då Oscar III kusin Katarina i Ryssland ville ta Sverige, men de kom inte igenom befästningen utanför Drottningskär här på Aspö.

- Några decennier senare då Danmark och England ville angripa Sverige, men även de fick backa tack vare de starka försvarsbefästningarna.

Inte en enda anfallskula har skjutits mot andra länder här, men där emot avskräckt och avvärjt två anfall som skulle ha kunna gjort Sverige till något helt annat...

"Den grå lusen" räddade oss.


Skulle vi inte pilgrimsvandra, Helene?

Jo, men vi är inte så andliga att vi inte vet var vi går... och varför!
Vår vandring är på riktigt, med ett stort allvar i det lilla. Det är inte en sentimental söndagspromenad - det är sannerligen ett lyssnande efter Guds röst!

Solen sken och fåglarna sjöng.

OMKRING DITT ORD, O JESUS, OSS STILLA GÖR,
OCH FRAM TILL LIVETS KÄLLA AV NÅD OSS FÖR.

DU SER I VARJE HJÄRTA DESS DJUPA NÖD,
DU ENSAM KAN OSS MÄTTA MED LIVETS BRÖD. Sv Ps 65

Klara positioner.


Bofasta Aspö-bor hälsade oss välkomna till ön.

- Det finns många "Aspöar" runt om i världen! Men nu är vi här, på denna plats, i denna stund, och skall få vandra närvarande i nuet, tillsammans.
Tystnaden blir så mycket mer bärande när man är tillsammans. Och våra kroppar ger varandra skydd och närhet i det vandrande ledet.

En flakmoppe knattrade förbi. Någon enstaka bil passerade, annars är det nästan bilfritt på Aspö.

Tallskogen är lågvuxen och vindpinad. Vi stannade på en stenhäll, där marken bredvid var sönderkörd av alltför stora skogsmaskiner men på andra sidan såg vi blommande blåbärsris.

Varför denna ovarsamhet?


I BEGYNNELSEN VAR ORDET, OCH ORDET VAR HOS GUD, OCH ORDET VAR GUD... Johannes evangelium, kap 1:1

- Vad bygger vi vår livsåskådning på? Vad bygger jag min tro på?
Det yttre landskapet fick tala till själens inre landskap.

- Bygger jag på sönderslitna åsikter och tyckanden? Eller bygger jag på Guds ord, som är hållfast och stabilt? Blommar blåbären där jag går fram, eller vissnar de?

Jag tog Frälsarkransen i min hand och lät varje bönepärla få färgas av ORDET:

Gudspärlan - Gud är ett Ord. Gud är ett verb! Gud talar - och det sker!

- VARDE LJUS!
OCH DET BLEV LJUST!

Varde blåbär!


Tystnadspärlan - Tystnaden blir då ett eko av Guds uttalade Ord... och full av närvaro!

Jag-pärlan - Ditt och mitt namn är ett ord, med innehåll och mening.

Dop-pärlan - Vårt namn nämndes tillsammans med Guds namn och gav oss identitet.
I dopet handlade Gud med oss, och vi blev födda av "vatten och Ande", renade och infogade i Guds världsvida gemenskap.

Så märkligt, på vägfärjan över fjärden var ett gäng indier, som också hade Aspö kyrkan som mål!
De skulle vara med på gudstjänsten och efteråt berätta om "Little Lambs School"!
Den världsvida kyrkan var med oss!

Kristna indier i kyrkan.


Om Gud är ett ord, kan vi också betrakta oss som ett "ord"?

Vi skapar ju vår tillvaro med det vi säger. Och om vi bara kunde nicka och skaka på huvudet i ett "ja" eller "nej", så är det de två orden som formar hela vårt liv!
Och säger vi ja vid fel tillfälle, så får det konsekvenser, liksom om vi säger nej till de möjligheter som erbjuds oss.

Kan vi med våra ord bryta negativa situationer? Kan vi också vara "gudsord" för varandra som skapar mer liv, än hat?

Mygg-barnkammare.


Skogsavverkningen har lämnat stora sår i marken där vi gick.

Gropar och fördjupningar var fyllda med vatten, och en stor rotvälta hade en vattensamling kring sina avbrutna rötter där myggorna säkert hade ett BB - hujeda mig så mycket mygg som plötsligt slog följe med oss!

Och pilgrimstempot var mycket sakta, så långsamt och fint att myggen hann sätta sig och åka snålskjuts... allt medan vi värdigt försökte vifta bort dem utan att smälla dem för hårt...

Äntligen var vi ute i solen igen.

Batteri Aspöberg, KA2.


Nu var vi framme vid KA2, en av kustartilleriets kanonplatser.
Vi gick nedför trappan i bunkern. Där stod tiden och luften still. Vi lyfta av oss våra ryggsäckar och drack lite vatten. Det var varmt.

Här fick vi höra historien om hur smart man byggde inloppet till Karlskrona vid slutet av 1600-talet.
Stora mängde sten slängdes i vattnet mellan Drottingskär och Kungsholms fort på Tjurkö.
Det bildade en osynlig mur under vattenytan, men endast en liten passage, som bara Karlskronaborna själva kände till...

Krigföring behöver inte vara aggressiv. Den kan vara listig...

Nästan osynlig.


Öken-pärlan - Men ibland blir våra ord torra och innehållslösa. Vi pladdrar och pratar strunt, eller säger dumheter och sårar, hotar och gör illa. Orden blir onda. Och bränner som en öken.

Det är orden som sätter igång konflikter.

Bekymmerslöshets-pärlan - Det är orden som kommer med diplomati. Både i det lilla familjesammanhanget och i det stora bland länder och nationer. Kan vi hitta de goda försoningsorden som återför glädjen?

Vi knäppte händerna och bad för freden till Mellanöstern.

Fredsbevarande.


Och stämde upp i sång:

"I natt jag drömde något som jag aldrig drömt förut. Jag drömde det var fred på jord och alla krig var slut.
Jag drömde om en jättesal, där statsmän satt på rad, så skrev de på ett konvolut och reste sig och sa:
- Det finns inga soldater mer, det finns inga gevär! Och ingen känner längre till det ordet "militär".

På gatorna gick folk omkring och drog från krog och till krog. Och alla drack varandra till, och dansade och log.
I natt jag drömde något som..."

Det var oväntat fin akustik där nere i bunkern...

Tysta gick vi uppför trappan, alldeles uppfyllda av bönen och sången. Ordet och Anden.



Den knotiga tallskogen övergick till lövskog och genuina trähus dök upp i den lantliga idyllen.

Vi började bli hungriga och vår rastplats närmade sig.
Djupvik låg i lä för vinden idag och vi slog oss ned.

Där var här, för två veckor sedan, som vi mötte två av våra medvandrare, som då var på cykelutfärd och satt och läste karta.
Jag bjöd in dem till vår pilgrimsvandring och trodde väl aldrig att vi skulle mötas igen - men det gjorde vi!
Kerstin och Inger, ni tillförde vandringen extra energi med ert aktiva lyssnande!

Matpaus i Djupvik.


- Det är söndag, Herrens dag, och vilodag. Nu stannar vi här en halvtimma och äter och tar det lugnt!
Om ni vill, så kan ni småprata med små bokstäver, eller behåll tystnaden...

En granne klippte sin gräsmattan. Buller.
När den tystnade, pustade vi ut. Men då kom en bil. Buller. Och mänskoröster.
När de gett sig av i sin motorbåt blev det nytt buller, tills de rundade skäret och tystnaden åter lade sig.

Äntligen försvann alla oljud.

Lugnt. Men hur länge?


Kvar var bara - suset från svalans vingar...

OCH GUDS ANDE SVÄVADE ÖVER VATTNET... 1 Mosebok 1.

Vi hörde göken. Ho ho!

Den flyttade sig, från västerläge till norr, och sedan till öster. Bäster-gök och tröster-gök.
Det behövde jag, som fick höra om ett sorgebud av en vän precis innan jag gick till färjan.

Lövsångare, bofink och trädgårdssångare höll konsert. En svan simmade förbi. Jag såg fisk gömma sig bland tången. Paradiset var ett faktum.

I flera minuter... Tystnaden bröts av en helikopters hovrande över havsytan. Det var militärövning...
Suck.
Varför orsakar människan så mycket oväsen?

Militärövning.


Om naturen själv får råda så är det ju faktiskt TYST, så när som på fågelsången.
Inte ens vinden blåste idag, vilket är Mycket Ovanligt i Karlskrona skärgård!

GUDS KÄRLEK ÄR SOM STRANDEN OCH SOM GRÄSET,
ÄR VIND OCH VIDD OCH ETT OÄNDLIGT HEM.

VI FRIHET FICK ATT BO DÄR, GÅ OCH KOMMA
ATT SÄGA "JA" TILL GUD OCH SÄGA "NEJ... Sv Ps 289.

Fridfullt!


Åtta pilgrimer ställde sig i cirkel igen, mätta och nöjda.

Helikoptern flyttade sig och flög precis ovanför våra huvuden...
Det är i alla fall inte krig, tänkte jag, men jag fick ändå en rysning inom mig, med tanke på vad flera av mina vänner upplevt i Syrien.

SANNINGENS ANDE, RÖJ DEN NÖD SOM VI I HEMLIGHET BÄRA,
MÄNSKAN EJ LEVER BLOTT AV BRÖD, HENNE GUDS ORD MÅSTE NÄRA.

SÄND OSS EN HUNGER RUNT KRING JORD,
EFTER ATT HÖRA HERRENS ORD.

SANNINGENS ANDE, VÄCK OSS! Sv Ps 161:2

Aspö-bor.


Jag citerade denna pingstpsalm och sa:

- Vi har valt att lämna Guds ord bakom oss, och har fått en helt annan tillvaro med djup sekularisering. Hur ska vi komma tillbaka?

Tänk om det är så att Gud sänder flyktingarna till oss för att vi i Sverige ska vakna?
Tänk om vi kan lära av muslimernas allvar i sin religionsutövning, så att vi på nytt kan upptäcka vad VI har i Guds ord, i våra kristna församlingar?
Och när vi har vaknat, då vill Herren att vi delar med oss av Kristus, och visar hans kärlek och försoning.

Frälsarkransens två röda kärlekspärlor fick ge eftertanke:

- Ta emot kärlek först. Ge sedan kärleken vidare, precis så som Jesus själv gjorde.

Relation är kommunikation. Tala de goda orden till varann.
Och på korset när Jesus gav sitt liv för oss, sa han:

- FADER, FÖRLÅT DEM...




Vår pilgrimsvandring gick längs med tjocka stenmurar, mödosamt byggda ur stenig mark.
Aspö är en karg ö, med tålmodiga människor.

Nu närmade oss den tegelröda kyrkan.

Kyrkokören stod ute på gräsbacken medan vi samlade oss i tackbön, med frälsarkranspärlorna:

- Tack Herre för din skapelse och denna vandring i den undersköna naturen! Du har lagt dina hemligheter ned i naturlagarna…
Hjälp oss att bevara de hemligheter som anförtros åt oss, Du Herre vet...

Vi ber också med den svarta nattens pärla för dem som flyr under de mörka timmarna. Tack också för Jesus på korset, som besegrade döden. Hjälp oss när våra ord tystnar...

Vi kommer inför Dig med vår tysta tillbedjan.

Men den sista, vita uppståndelsepärlan tackar vi Dig för våren och livet som är starkare än allt annat!
Ge våra ord liv!
Låt oss en gång få en salig uppståndelse, hos Dig. Amen!



Kyrkklockorna ringde samman och vi varma pilgrimer fick på med i processionen in. Korset först, kyrkokören sedan. Handboken bars högtidligt in och lades på altaret.
Pilgrimsstaven fick luta sig mot väggen och våra trötta ben fick välbehövlig vila.

Vilken underbar dag det blev!

Ombord på vägfärjan tillbaka fick alla intryck komma till ro.

Det är en stor nåd att få vara pilgrimspräst i skärgården, och dela ett stycke liv med människor som också vill leva livet enkelt, med Gud.

Tack Louise och Bosse! Tack Annika, Lotta och Stefan samt "cykel-damerna"!

Eder pilgrimsledare Helene F Sturefelt,

Inblick. Utblick.


- som fotograferade vid ett annat tillfälle, inte under själva vandringen - då skall alla vara närvarande...

VISA MIG, HERRE, DIN VÄG.
OCH GÖR MIG VILLIG ATT VANDRA DEN!.

Guds frid, i den Helige Andes kraft och glädje!

Vi ses den 17 juni. Välkomna. Pax et bonum.

Vi ses!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar