UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

onsdag 4 april 2018

BLÅKULLA eller JERUSALEM

Ett folk, en mänsklighet.


Folket hade varit på väg länge. De flydde från våld och elände till ett vackert och fredligt land.
Där hemma i Syrien tog man allt på allvar, men i det nya landet lekte man mest.
I hemlandet var det varmt och allvarligt, men här var det kallt och ytligt.

Från livsfarliga båtar på havet till vingliga kvastar i luften... och jag har just landat från att ha firat påsk i Jerusalem.

Mitt emellan våra krigsflyktingar i Sverige och de hedna-lekande svenskarna befinner sig judar och kristna, tillsammans, och jag, förundrad över hur ett folk så snabbt kunde släppa sina bibliska rötter och övergå till sekularismen.

Kontrasterna är mycket stora.

Hur ska vi fira påsk? Vad är påsk?

Och var är min kvast?? - - -

Blåkulla eller Jerusalem?


Under våren kommer jag att dela ett antal artiklar om vår resa till Israel under påsken.

Duveskogs resebyrå har de bästa reseledarna - Anders Sjöberg, teolog, och Irén Kärrbrant, historiskt kunnig med goda kunskaper i arkeologi.

De bibliska händelserna kommer närgånget nära. Vår tro är inte en filosofi eller teori. Kristen tro är en händelse, med djupa rötter i judendomen.

Låt det hända. Igen!

Följ med.
Vi flyger, men inte på kvasten... utan med Turkish Airways.

God flygning.


Det är SKÄRTORSDAG i Jerusalem.

Vår turistbuss tog till de viktiga platserna där evangeliet utspelar sig. Men det blev inte som vi tänkt oss.
Vandringen upp till Getsemane på Olivberget omöjliggjordes av ett slipprigt duggregn.
Istället började dagen på den mest fruktansvärda platsen i hela Israel - Förintelsens museum, Yad Echem, där det var så mycket ångest och tårar att hela lidandeshistorien med Jesus fick en rivstart, milt sagt...

Här är både Israels folks lidande och Jesu lidande samlat i en förtätad närvaro.

Från Askonsdag till Skärtorsdag är det botgöringstid i vår kyrka, det är rannsakelse av sinne och gärningar, fram till denna reningsdag.
Kyrkan, med dess många kyrkoledare, har mycket att be det judiska folket om förlåtelse för, liksom många politiska ledare.

Påven Fransiskus har börjat. Låt oss fortsätta!

Judisk förintelse. Djävulskt!


En tidig kyrkofader, Origenes liksom Eusebius, hjälpte kejsar Konstantin att på 300-talet e Kr rensa ut allt judiskt. De var mycket värre än Luthers anti-semitisktiska uttalanden:

- Som kristna ska vi inte ägna oss åt de judiska sagorna och legenderna...

Illa!

På hotellet där vi bodde var det stort påskfirande - i år sammanfaller nämligen den judiska och kristna påsken vid samma datum!
De firar "pesach" = gå förbi, till minne av den dag då Moses ledde Israels folk ut ur Egypten.
Påskalammet slaktades och blodet ströks på dörrposterna, då gick Dödens Ängel förbi.

Brödet bakades i all hast innan flykten, därför hann det inte jäsa.
På hotellet serverades dessa dagar nu bara ett slags norrländskt tunnbröd, till minne av detta.
Vi är långt bort ifrån Janssons frestelse och köttbullar...

Jesus i Gamla stan. Närvarande.


Vi kristna firar ju att det är Jesus som är detta offerlamm. Det är hans blod som "stryks på våra hjärtan" som försoning för våra synder.

Allt fler judar börjar studera Nya Testamentet som en kommentar till den hebreiska bibeln.
Allt fler blir i våra dagar Messias-troende - vilket är oerhört stort!

Vi närmar oss varandra, med kunskap och kärlek.

Och i Betlehem vallades de får som sedan skulle bli "offerlamm" i templet.


För vems skull ska du offras?



Vi kan läsa om hur Jesus uppmanade sina lärjungar att fira detta, och att de nu skulle förbereda allt inför påskmåltiden:

FÖRSTA DAGEN AV DET OSYRADE BRÖDETS HÖGTID KOM LÄRJUNGARNA FRAM TILL JESUS OCH FRÅGADE:

- VAR VILL DU ATT VI SKALL ORDNA FÖR PÅSKMÅLTIDEN ÅT DIG?

HAN SVARADE:

- GÅ IN TILL STADEN OCH HÄLSA DEN OCH DEN ATT ER MÄSTARE SÄGER: "MIN STUND ÄR NÄRA. JAG VILL HÅLLA PÅSKMÅLTID HOS DIG MED MINA LÄRJUNGAR".
Matteus kap 26:17.

Var det här? Vilse i de judiska kvarteren.


Bussen släppte av oss nära Sions-porten. Vi skulle besöka "Övre salen" där lärjungarna och Jesus satt, genom att gå till vänster där uppe vid muren, men tre av oss hann inte med vår stora grupp på 40 personer.

Militärklädda personer samlades på samma parkeringsplats, och plötsligt passerade femtio poliser och femtio försvarssoldater mellan oss och gruppen. Unga män och kvinnor, beväpnade, var på väg in i Gamla stan för att bevaka lugnet.
Vi kunde liksom inte tränga oss förbi alla dessa vapenklädda, utan fick finna oss i vårt öde att vara vilse...

Obehagligt.

Också detta blev en fysisk illustration till dramatiken vid påsk på Jesu tid, då det också var oroligt i Jerusalem bland alla de tusentals som samlats till högtiden.

Vi väntade vid Sionsporten. Den är fullpepprad av kulhål från kriget 1967, som på ett mirakulöst sätt blev en seger för Israel. Det skall jag återkomma till vid annat tillfälle.

Höger eller vänster?


Du vet hur besviken man kan känna sig när ens förväntan byts till förtvivlan.
Det här var inte bara en "turistresa", det här är på riktigt!

Jag tog fram min flöjt och gick undan. Psalmboken är alltid med, bredvid vattenflaskan i ryggsäcken.
Jag längtade hem.
Jag vill fira Skärtorsdag som jag har gjort i snart trettio år, med gudstjänstfirande och vackert dukat bord med bröd och vin för att gestalta skeendet.

Men nu stod vi där, och nedanför låg Petruskyrkan där Jesus förnekade Jesus, med en tupp på kyrktornet. Den var tyst, men inom mig var det ledsamt.

DU BAR DITT KORS, O JESU MILD, DÅ DÖDENS VÄG DU TRÄDDE.
TILL FRÄLSNING FÖR DEN VÄRLD SOM VILD OCH FULL AV HAT DIG HÄDDE...
Sv Ps 140.

Molnen hopar sig. Dödens väg.


På kvällen var det flera som kände att de vill samlas till bön och stillhet. Men hur skulle det gå till?
Hotellet var fullt av gäster.
En av vännerna gick då fram till receptionen och förklarade med sin varmaste röst:

- We would like to celebrate the Lords supper. Is it possible to find a room somewhere...?

Han höll den unge judiske mannens händer i sina stora.

Vi hade redan tagit med oss av det osyrade brödet från restaurangen och vin och vatten plus små koppar hade vi också.
Vi blev visade ned till en stor samlingssal i källaren. Där fanns gott om stolar och ett bord med en duk, som bara väntade att bli dukat... av oss...

Det som nu hände fick en sådan djup innebörd att vi nästan tappade andan.
Vi ställde fram många stolar för att de som ville skulle kunna få plats.
Jag dukade bordet med min nyinköpta bönetavla "Pray för the Peace of Jerusalem" och lade påskbrödet där.

Vi ber för fred.


Vi delade några tankar vad nattvarden betyder för oss.
Plötsligt stängdes dörren om oss, av luftdraget, men det kändes som om det var Herren själv som nu var mitt ibland oss.
På den mittersta stolen låg Bibeln som tecken för Herrens närvaro, och nu var Jesus själv närvarande, genom helig Ande.

Det var oerhört tyst.

Vi vågade knappt andas. Och när jag räknade stolarna såg jag att det var tretton stycken, men en plats var tom - Judas var inte där - - -

Nattvarden instiftas.


Vi läste tackbönen från 1 Korinterbrevet:

JAG HAR SJÄLV TAGIT EMOT FRÅN HERREN DET SOM JAG HAR FÖRT VIDARE TILL ER:

DEN NATTEN DÅ HERREN JESUS BLEV FÖRRÅDD TOG HAN ETT BRÖD, TACKADE GUD, BRÖT DET OCH SADE:

- DETTA ÄR MIN KROPP SOM OFFRAS FÖR ER. GÖR DETTA TILL MINNE AV MIG.

LIKASÅ TOG HAN BÄGAREN EFTER MÅLTIDEN OCH SADE:

- DENNA BÄGARE ÄR DET NYA FÖRBUNDET GENOM MITT BLOD. VAR GÅNG NI DRICKER AV DEN, GÖR DET TILL MINNE AV MIG.
1 Kor 11:23.

Vi skickade gåvorna runt till varann i vår cirkel, som nutida lärjungar 2018, med orden:
- För mig, NN (vi sa vårt eget namn) utgiven.

Det var så stort!!

Elva pilgrimsturister från Sverige tog varann i hand och sjöng "Genom allt Guds folk går ett band av kärlek och det håller oss tätt intill varandra, det bevarar oss vid vår Faders hjärta, slutna i Jesu famn".

De låg till bords.

 
Vi kom inte till Övre salen, men väl till ett rum i Nedre hotelldelen.
Jesus gick inte genom stängda dörrar, tvärtom, han stängde om oss för att ge oss koncentration och fokusering.

Soldaterna som kom emellan oss och gruppen skapade en enorm längtan efter delaktighet, och deras beskydd skapade lugn i Jerusalem denna kväll.

Men på Gazaremsan var det oroligt...

Prima Park, Jerusalem.


Varför lär vi inte barnen hemma i Sverige vad Skärtorsdagen handlar om?
Jo visst, de skolbarn som kommer till kyrkan får höra påskens berättelser.

Men vilket ansvar har alla förskolepedagoger och lärare när man så nitiskt betonar de hedniska offerriterna?
Är det för att lyfta fram den starka kvinnan - hon som orättvist utpekades som häxa?
Det kanske är ett gott genusarbete som utförs att klä ut barnen till påskkärringar?

Eller är det lek med mörka krafter, där det är roligare att lockas av djävulens gemenskap vid Blåkulla än Jesu försoningsoffer för kärlekens skull?

Det finns säkert ingen genomtänkt tanke bakom detta oskyldiga lekande... men frågan är varför vi fortfarande håller fast vid en så hednisk tradition?

På allvar, alltså.
Det är inte säkert att det bara är en "lek". Tomheten griper omkring sig.

Du hjälper inte mig.


Och folket som flydde hit möter ett annat folk som bott och levt här i fred i hundratals år, långt ifrån ondskans djävulska våldsamhet.
Förvirring uppstår.
Men vad är då viktigt för er svenskar? - - -

Vi är alla svaret skyldig.

Vi fasar ut de kristna symbolerna och fasar in gammal vidskepelse.
Jag, som fått uppleva en alldeles levande Skärtorsdag på plats där det en gång hände, förfasar mig.

Ska vi ha en kvast istället?


Nu skickar jag alla Blåkullakärringar ned till Klagomuren i Jerusalem, för bön och sann Gudsgemenskap.
Jag riktar om kvastens kompass mot sydväst så att ni landar rätt, befriade från era hucklen och männens rädsla för den starka kvinnokraften.

Från Jerusalem utgår en Gudsnärvaro som vill ena och samla alla folk. Målet är helhet och välsignelse.

Berätta för barnen om Guds kärlek. Bygg ihop två kvastar till ett kors. Baka tunnbröd och dela en bägare saft och visa hur Jesus ger sitt liv för oss alla. Låt barnen komma till honom.

NÄR DE HADE SJUNGIT LOVSÅNGEN GICK DE UT TILL OLIVBERGET.
Matt 26:30.

Lovsång från Eritrea på Olivberget.


Kära och skära hälsningar - inte blå, alltså rena, från Jerusalempilgrimen

Helene F Sturefelt,

- som är övertygad att andras religiösa allvar kan väcka vår slumrande kristna tro till liv, med hjälp av en äkta religionsdialog.

Menorah, Stjärna och Fisk.



2 kommentarer:

  1. Tack Helene, för allt som du skrivit/fotat(fina bilder) och delat med dig till oss alla shalom! Guds Välsignelse!

    SvaraRadera
  2. Stort tack för din berättelse Helene. Jag var ju med på resan och kan bekräfta det du beskriver.

    SvaraRadera