UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

torsdag 22 februari 2018

SYMBOL-ARBETE


Symbolpedagogik. Välkommen!


Splittra eller samla ihop? Dela upp i grupper eller ena i ett sammanhang?
Jag är en kropp på vårdcentralen, en själ (psyke) hos psykologen och en ande i kyrkan...

Men Hela Jag hänger inte ihop. Var är du?! Kom tillbaka. Kom hem!

Det är just detta vi arbetar med inom symbol-pedagogiken.

Åke Högberg, psykolog och leg. psykoterapeut har utvecklat de klassiska metoderna med drömmar, skrivande, målande och rörelser till det han kallar för SYMBOLON.

Nu har turen kommit till Karlskrona, där jag får arbeta med detta mitt i församlingen.
Jag vill dela några tankar om hur nödvändigt det är att hitta tillbaka till vårt autentiska jag.


Den kreativa ingången.
 

I sin bok "Hela människan" skriver Åke Högberg:

- Det pågår just nu en anmärkningsvärd fragmentering av tillvaron. Man delar upp järnvägsnät, apotek, skolor, telefon- och elbolag i små enheter som uppmanas konkurrera med varandra.
som kund är det svårt att se fördelarna med detta.

Även omhändertagandet av människan har drabbats av denna sönderdelning. Människor i nöd tilldelas tio timmars terapi hos en terapeut eller en s.k. "coach", ofta med ytligare utbildning.

Han fortsätter:

- Syftet med ett symbolarbete är att människan vi arbetar med skall bli en hel människa. Det handlar inte om symptomreduktion utan siktet är inställt på att finna det sanna självet - det vi en gång var menad att vara.

På väg mot detta mål rensas det ut en mängd onödiga låsningar, det frigörs energi och man kommer mer i kontakt med sig själv och omgivningen.

Vad händer?


Jag tänker på motsatser, vad en symbol gör:
- Symbol = något levande, pekande bortom sig själv, större än ord.
- Ord = något fast definierat med allmängiltig betydelse.

En annan motsats är:
- Symbol = kasta samman, dra samman,
- Diabol = splittra, dela upp.

Vi lever i en ordfixerad värld som splittrar upp oss så till den milda grad att många upplever tillvaron som diabolisk...
Men det finns en väg att gå, en väg tillbaka till helhet, och den ska vi börja vandra på nu!

Jag ska visa några roliga övningar där man kan komma åt sin insida på ett lekfullt och kreativt sätt.

Riv och forma.


Alla får fyra små färgglada papper. Nu ska var och en med händerna riva fram fyra figurer:
- ett streck, en fyrkant, en cirkel och en krumelur...

Sedan lägger man dem på golvet i någon slags formation.

- Berätta om dig själv utifrån dina figurer!

Oj oj oj... Så här gick mina tankar vid just detta tillfället:

- Strecket är en blå pelare som ger mig stabilitet i livet. Det gula är den ram jag behöver och som ger mig skydd och trygghet.

Den lilla oranga cirkeln är min andlighet som behöver eget livsrum och som ställer sig utanför ramen.
Det stora gröna krumeluren är min kreativitiet som kommer utifrån och tar sig in i den väl definierade ramen, och spränger gränserna...



Ett annat sätt att komma åt sin insida är att använda "berättar-kort". Jag hade med mig min symbolsyster Kickis egenhändigt tillverkade symbolkort.
Uppgiften var att våga drömma högt.

- Ta ett kort, titta på det och säg "Jag drömmer om...." och ge sedan berättelsen vidare till nästa med orden "men vad hände då...?" eller något liknande.

Vi fick en rivstart vill jag lova! Det jag här skriver handlar bara om det jag själv sa och tänkte, absolut inte om någon annan.

Det första kortet som jag vände upp skrek emot mig:

Hjälp!


- Jag drömmer... mardrömmar... Jag hör skrik och gräl, avgrundsvrål och svordomar... Hur ska jag våga drömma vidare när...

I tur och ordning vändes bilder upp, och när det blev min tur igen kom drakens motsats:

 Åh! Mardrömmen är över och jag drömmer om skönhet... som kvinnlighet och vackra röda läppar. Jag drömmer om att få sminka mig och plocka fram all den skönhet som min inre fläckiga giraff verkligen besitter...

Jag känner lycka!

Det ordnade sig.


Åke Högberg skriver om våra olika behov, utifrån våra olika personligheter:

- Den som är förvirrad och kaotisk behöver hjälp med struktur i sitt inre.
Den som är gränslös behöver fasta ramar, och en den som har fastnat i stelnade mönster behöver bli omskakad för att komma loss, kanske i en konfrontation.

Han hämtar inspiration utifrån Dr Arthur Robbins, analytisk bildterapeut från USA.

Och jag tänker att dessa olika sidor har vi alla, i olika tider och olika faser i livet.

Hur ska man komma åt detta?
Kan man måla sig fram till detta?

Ja... det kan man. Jag arbetar så att gruppen först får göra en bakgrund på ett stort vitt papper, för att komma igång och lämna allt vad prestation heter.

- Huvudet är på semester! Logos och analys har ledig... Nu är det plats för magkänslan där färg och form får komma som det vill.

Kyrkan erbjuder...


Det är gott att göra visualiseringar innan målandet.
Och det är spännande att få lägga sig ned i kyrkbänken och titta upp i taket!

Ja, vi är i en kyrka men detta arbete kan bedrivas var som helst, förstås. Och ingen avkrävs någon trosbekännelse. Var och en deltar på sin villkor, men jag är ju den jag är. Vi växer där vi befinner oss.

- Tänk dig ett vattendrag... Hur ser det ut? Är det lugnt? Brusande? En liten bäck eller ett stort vattenfall? Hur låter det?
Är vattnet klart? Grumligt? Djupt eller grunt? Gå närmare...

Vattendrag i Jämshög.


SÅSOM HJORTEN LÄNGTAR TILL VATTENBÄCKAR
SÅ LÄNGTAR MIN SJÄL EFTER DIG, O GUD.
   Psaltaren 42:1

HERREN ÄR MIN HERDE, MIG SKALL INTET FATTAS
HAN LÅTER MIG VILA PÅ GRÖNA ÄNGAR
HAN FÖR MIG TILL VATTEN DÄR JAG FINNER RO.
   Psaltaren 23:1

RÄDDA MIG GUD, TY VATTEN TRÄNGER MIG INPÅ LIVET!
JAG HAR SJUNKIT NED I DJUP DY DÄR INGEN BOTTEN ÄR
JAG HAR KOMMIT I DJUPA VATTEN
OCH SVALLET VILL FÖRDRÄNKA MIG...
   Psaltaren 69:1

Vad händer?


Nu släpptes flödet fram, från de inre källorna, ut på pappret, där penseln fick dansa.

Under tiden satte jag mig vid den stora flygeln och "målade" med toner... stilla plinkande och kraftfullt hamrande, med min förebild Keith Jarreth för mitt inre öra.

Hur går det till när allt börjar samverka?
Det var märkligt att se hur vissa berättarkort och målningar började korrespondera...
Det var äventyrligt att ana hur det undermedvetna ville träda fram och ge sin hälsning, liksom vännerna i gruppen:

- Vill du höra vad andra upplever?

Frågan måste ställas med respekt över att var och en äger sin bild och känsla. Andras ord kan förvirra, men i det här fallet var det välkommet och tillförde oss alla goda infallsvinklar.

Splittrat kyrkfönster.
 


Ack huru kort äro icke tvenne timmar!

Tiden stod still. Nej, klocktiden sprang iväg, medan vi var i den tidlösa evigheten.

Tillvaron kändes liten mindre fragmenterad. De splittrade sammanhangen lite mer samlade.
Och känslan av att ha fått möjlighet att plocka fram en annan sida hos sig själv var mycket välgörande.

SYMBOLON VIA UNNA - Kärlekens Väg till Helhet.


Hela hälsningar från Hel-ene F Sturefelt,

- som inväntar mitt bokmanus från tryckeriet, där jag berättar om min långa väg till hälsa, tack vare symbol-pedagogiken!

Hela kyrkfönstret i Möllebackskyrkan.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar