UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

fredag 9 februari 2018

GUDSTJÄNSTEN - ETT ERFARENHETSRUM

Lunds Domkyrka.


En gudstjänst liknar ingenting annat! Det är något mycket speciellt, långt mer än en "ceremoni" som sekulariserade svenskar blygt kallar denna händelse.

Och det är något speciellt med danskar också... jag förstår inte varifrån min förkärlek till Danmark kommer ifrån? Ligger det i generna? Någonstans inom mig finns morfars kusiner som var danskar.

Nåväl, det här inlägget kommer att bli helt obegripligt för den oinvigde.
Därför tänker jag skriva bara för mig själv utan några större förhoppningar om "lajks och gillande" från yttervärlden.

Detta är det första föredraget från teologdagen i Lund i tisdags, den 6 februari på samernas nationaldag.

Vår fina stiftsadjunkt för gudsjänstutveckling, Karin Pålsson Sundmark, hade tagit vara på sina kontakter från Danmark och "Leiturgeia gudstjänst-nätverk".
Inbjuden gästföreläsare var nämligen Jette Bendixen Rönkilde från Århus universitet.

Hon inbjöd oss att sjunga en psalm på danska, men det blev mycket förvirrat då de hade en extra melodislinga inlagd där vi brukar sjunga "rakt"... Hur skulle detta gå?

Något liknande...


Med lätt och ledig attityd lekte hon fram sitt föredrag på förnämlig danska, där rubriken var:

GUDSTJÄNSTEEN SOM ETT ERFARENHETSRUM FÖR KRISTEN TRO.

Du får nu läsa mina anteckningar, såsom jag uppfattade det Jette Bendixen förmedlade.

Var någonstans kan vi uppleva vad kristen tro är?
Svar: i våra gudstjänster!

Kyrkorummet är fyllt av kristendomens erfarenheter!

Hon citerade Danmarks store teolog Grundtvig som sa:
"Gudstjänsten är en estetisk och trinitarisk förståelse utifrån kroppens filosofi".

Kristendomen är en gemenskaps-tro, den finns i vårt DNA och den gestaltas i gudstjänsten.
Den berättas med kroppsspråket först, med rummet sedan och med ordet sist, sa Jette Bendixen Rönkilde.

Det är något att fundera på för en präst som är Ordets tjänare... tänkte jag.

Min Karin.


Urkyrkan samlades i hemmen, det var en fysisk gemenskap som gav en tydlig identitet till vad kristen tro är.
Förutsättningen är att den treenige Guden är tillstädes.

Hon knöt an till biskop Johans inledning då han talade om gudstjänsten som en glädjekälla.
- Men hur ska gudstjänsten ge glädje? På vilket sätt blir den meningsfull?
Och vilka pastoralteologiska konsekvenser får det?

Jag tänkte på den interna proteströrelsen inom Kyrkans Ungdom på 80-talet då man tryckte upp knappar med texten:

"Stoppa plågsamma gudstjänstförsök"...

Handbokens ord och liturgins gestaltning hade överlevt sig själ,v och stelnat till ett livlöst staplande av tvingande moment som inte gav särskilt mycket till någon...

Biskop Johan.


Jette Bendixen Rönkilde gav nu sin första punkt efter denna inledning.

1. GRUNDTVIG

Nikolaij Frederik Severin Grundtvig levde mellan 1783 till 1872.
Han är folkhögskolans grundare. Grundtvig var präst i Köpenhamn och blev Danmarks mest betydande psalmförfattare under 1800-talet.

Han har en klassisk luthersk förståelse av vad en gudstjänst är.

- Gudstjänsten är mer än ord! Den är praxis, känslor och erfarenhet.

Det var klokt sagt av en man, tänkte jag, en så gammal man dessutom. Men danskarna har kanske bevarat sin kreativa hjärnhalva och inte kvävt den med ensidig logistik...

Lektorn från Århus fortsatte.

- Kristendomen är före Bibeln, den är församlingens praxis, som blomstrade innan Nya Testamentets skrifter samlades. Kristen tro berör hela livet.

Den psalmen som vi försökte sjunga halvbra, sammanfattar Grundtvigs kristendomsförståelse på ett mycket bra sätt.

Reklam för Arkens bokhandel.


Psalmen heter "D e n n e   e r   d a g e n":

* Vi lovsjunger den levande treenige Gud som skapar med sitt Ord...
* ... och som inkarnerar sitt Ord i Kristus..
* Helig Ande är den talesman som gör att Gudsordet ständigt är närvarande.

Kyrkklockorna "kimer"... klingar ("chime" = klockspel/ harmoni, på engelska) och ringer in till gudstjänst.

* Genom Anden besöker Gud oss. Gudstjänsten blir en mötesplats för frälsning.
* Gudstjänsten är en verkningsfull plats där sakramenten verkar. Guds ord talar i och mellan oss.

Det kimer och chimer!


Jette Bendixen Rönkilde betonade Helig Ande. Kristendomen är en "efterpinselig virkelighet", alltså en verklighet som tog sin början efter pingsten.

Hon visade en bild på St Morris kyrka, stilren och med kraftfulla symboler.
Gud möter människan där människan är.

Jesus är där. Vi är där. Guds Ande gör allting levande!

Pingsten innebar ju att lärjungarna blev utan en konkret person att hålla sig till när Jesus lämnat dem vi Kristi Himmelsfärd.
Istället blir de ande-utrustade.

Detta är ett teologiskt omslag! Nya ramar. Anden träder nu in för alla.

Kristendomen är relationell. Gudstjänsten är relation.

Relationer. 450 präster.


Jag satt bekvämt i fåtöljen längst bak på Scandic Star Hotel och tänkte på den glädje jag har att ibland gå just till Pingstkyrkan (Folkkyrkan i Sölvesborg).
Men det sorgliga är att de tycker sig vara de enda som förstår helig Ande, och de enda som har tagit Anden på allvar...

Det ligger någonting i det, men inget samfund har patent på Gud och Guds uttryck!
Och helig Ande manifesterar sig lika mycket i den stilla susningen som i den kraftiga förbönen då knäna viker sig och man faller till marken!

Eller som fru Jette sa:

- Om vi bara tror på Fadern och Sonen så är det en död tro... Det är Anden som gör levande!!

Ja, Anden är alltid utanför tavlan och dess ram, men det är Anden som får konstverket att leva.

Och så visades en ny bild, som jag tror att jag sett i verkliga livet på Emmaus-mötet i Danmark för två år sedan. Det är samma konstnär men fel bild.
Jag publicerar den ändå här, för den ger mig en känsla av vad kristendomen betyder för mig:

- Jag dras in i ett nytt sammanhang där ramen inte begränsar utan ger utrymme för att flyga ut i evigheten...


Inte utanför gemenskapen.


- Om vi lever utanför församlingens gemenskap är vi utanför synda-förlåtelsen, kroppens uppståndelse och det eviga livet, sa Bendixen Rönkilde, och sammanfattade hela sin teologiska uppfattning:

Pneumatologin är Kristologins och eskatologins förutsättning!

Jag älskar kyrkiska! Jag älskar vårt fackspråk! Men inte mer än att jag gärna översätter till vanlig svenska:

Helig Ande är förutsättningen för att vi kan tala om Kristus och de yttersta tingen.

Så starkt! Hål i döden.


Nu kommer den andra punkten, som gav mig ord för och ett erkännande för det jag tyckt och tänkt och upplevt i hela mitt liv som kristen och gudstjänstdeltagare:

2. Estetisk erfarenhet.

* Gudstjänsten är inte bara konst och upplevelser utan framför allt en sensitiv erfarenhet!

Jette varnade för en alltför kognitiv och förnuftsmässigt ensidig tro.

Jag tänkte på mina två hjärnhalvor igen... där min dominanta kreativa halva blivit så understimulerad och oaccepterad i en manligt huvudfixerad värld.
Men det är ändring på det nu!

Och varje gång jag själv fått glädjen att planera och leda gudstjänster så har alltid den konstnärliga sidan fått plats, i form av noggrant utvald musik, texter med bärighet och ett kroppsligt gestaltande som ingen kan sova sig igenom...

Hjälp.


- Mötet sker i mellanrummet, sa Jette, även i det osköna, och så tog hon exempel från "Ground Zero" i USA där hon fick uppleva ett Gudsmöte på denna hemska terrorplats...

Gudstjänsten som en estetisk erfarenhet är också:

* ... något man känner som en erfarenhet av gudomlig transcendens.
* ... Reflexiv - det vill säga den sätter igång tankar och förställningar i ett drag.

Ja, gudstjänsten är möjligheternas plats, där vi kan ryckas ut ur oss själva och bli berörda.

"Förryckas till en existens med Kristus" i ett mellanrum av estetik.

Estetik. Helhet.


3. Pastoral konsekvens.

Gudstjänstens uppgift är att få människan att erfara att kristendomen har med hela mig att göra.
Men empiriska undersökningar i Danmark visar att få människor erfar detta.

Och jag tänkte i mitt stilla sinne på hur trött jag många gånger varit på att det bara är öronen som aktiveras i gudstjänsten... Jag behöver att det är TYST också!

Och att mina ögon får en predikan!
Glöm inte det!

Därför har jag på senare tid låtit mina foton få predika på sinnesromässorna i Kungsmarkskyrkan i Karlskrona.
Det är mycket välgörande! Åtminstone för mig...

Också en predikan...


Jette Bendixen Rönkilde började närma sig slutet av sitt föredrag på teologdagen i Lund.

- Teologin är bakgrundskunskapen och helig Ande är den konkreta handlingen.

Precis så.

Men gudstjänsten är inte bara ett "fenomen" - den har konsekvenser också:

1) Den är en handling, ett skeende, med betydelse för människors levande tro.

Nu tänkte jag igen.. på en kvinna som hade stort personalansvar inom en kommun. Hon kom ofta till våra gudstjänster, och en dag sa hon:

- Ingen ledarutbildning och ingen kommunal "coachning" har gett mig lika mycket som predikan och gudstjänsterna här i Svenska kyrkan!

2) Gudstjänsten skapar mellanrum där ett "rum i rummet" formas med bön, musik, samling runt dopfunten och så vidare, dock utan att det blir privat och exkluderande.

(Jämför Anna Alebos erfarenhet som retreat-ledare, där hon fick frågan om hon var en "mäklare..." Jodå! För det inre rummet!).

Rum efter rum...


3) Stämning och atmosfär.

4) Klang- och ljudlandskap.

Hon lyfte fram betydelsen av prästens förmåga till intonation av orden i liturgin, viktigt för att församlingen skall känna sig delaktig.
Vi har väl alla hört skillnaden om man läser Bibeln som Guds ord eller som vilken litteratur som helst... Intonationen avslöjar om det är en bön, eller bara en brukslista...

5) Sociala interaktioner är viktiga konsekvenser av gudstjänsten, med deltagande och uppmärksamhet att man är där.

Var noggrann med prästens och församlingens interaktion, sa Jette. Hur blir det i en stor katedral jämfört med en liten landsortskyrka? Hur beter jag mig som teolog då?

Sakramental katedral.


Sista punkten lät som om hon hade hört vad jag tänkte bland alla mina 450 kollegor:

6) Gudstjänsten iscensätter det lästa och predikade ordet - "det bedte ord, det sjunge ord och det tavse ord" - alltså det bedjande ordet, det sjunga ordet och det tysta (!) ordet.

Det är nödvändigt att skapa rum för pauser och vilsam tystnad.

Paus! Tyst. Och slut!

Hon tackades med en varm applåd, och känslan av att höra ihop med broderfolket i Danmark var stor.

Nu fattades bara att vi skulle få fira gudstjänst tillsammans... och inte bara prata om det!
Nåväl, teorin har sin plats, praktiken likaså!

Vi ses i kyrkan!

Fast vi gjorde inte det... Jag erkänner att jag smet ifrån det viktigaste... ty när klockan var 16 denna dag var jag så trött att jag inte förmådde ta emot fler intryck.
Så jag gick till tåget... med Kristus i mitt hjärta!

Levande gudstjänstrum.


Vid pennan, Helene F Sturefelt, V.D.M.

P.S. Konstverken heter "Nuancer av lys", "Hål i döden" och "Kom bare med det hele". Tyvärr har jag inte konstnärens namn.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar