UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

fredag 19 januari 2018

TESKEDS-TRO eller Bröllopet i Kana

Teskeds-tro.


Hur mycket tro ska man ha innan det händer något? Hur mycket tro kräver Gud innan man har uppfyllt kraven?
Och hur lång tid tar det att ösa upp vatten med tesked ur en stenkruka som rymmer 100 liter?

Välkommen till ett inlägg som tar oss med till ett bröllop i Kana, i Galileen. Eller vilket bröllop som helst där man bjuder på vin - helst det goda vinet först innan gästerna blir alltför berusade... allt enligt Skriften!

Kommer du ihåg texten från Johannes evangelium där det pinsamma händer att vinet tar slut?

Jesus är på sitt första offentliga uppdrag och han övervakas av sin stolta moder Maria.
Som alla mammor vet hon precis vad som behövs. Blixtsnabbt har hon bedömt situationen och tipsar sin son att han nu måste gripa in:

VINTET TOG SLUT OCH JESU MOR SADE TILL HONOM:
- DE HAR INGET VIN.
JESUS SVARADE:
- LÅT MIG VARA, KVINNA. MIN STUND HAR INTE KOMMIT ÄN. Joh kap 2:1-11.

Vinet är slut.


Nu ska inte detta handla om ett familjedrama där den ömma modern föser fram sin son... men jag kan inte låta bli att se situationen med ömhet... eftersom jag känner igen mig... Kan du höra Marias stolthet då hon likväl föregriper situationen:

HANS MOR SADE TILL TJÄNARNA:
- GÖR DET HAN SÄGER ÅT ER.

På festen stod det sex stora stenkärl som användes till deras religiösa reningsceremonier. Vart och ett rymde ca hundra liter. Mycket korthugget får vi nu bevittna vad som händer:

JESUS SADE:
- FYLL KÄRLEN MED VATTEN.
OCH DE FYLLDE DEM TILL BRÄDDEN. SEDAN SADE HAN:
- ÖS UPP OCH BÄR DET TILL BRÖLLOPSVÄRDEN.

Skeendet i ett under kan man sällan bevittna på utsidan. Det som sker ligger bortom vår kontroll.
Om detta hade varit en saga av Alf Pröysens "Teskedsgumman" så hade jag roats av berättelsen och den hade gett mig hopp att "allting är möjligt", trots allt.

Låt oss göra en jämförelse:

Allt är möjligt.


Gumman, som förvandlas till en tesked, kan nu varken hänga upp tvätten eller laga mat till sin man, men hon är rådig och talar allvar med stekpannan:

- Jag glömmer aldrig den da'n när jag köpte min stekpanna. Maken till stekpanna finns inte! Jag är säker på att om jag råkar riktigt illa ut, så kan den pannan hoppa upp på kokplattan alldeles själv.

Och det var precis vad stekpannan gjorde.
Förstås! I sagans värld.

Men nu är det en ögonvittnesskildring ur evangeliet vi får ta del av, och vinundret i Kana i Galileen har inspirerat tusentals berättelser att vilja bli berättade, för att in-ge HOPP.

Steker själv.


BRÖLLOPSVÄRDEN SMAKADE PÅ VATTNET, SOM NU HADE BLIVIT TILL VIN.
EFTERSOM HAN INTE VISSTE VARIFRÅN DET KOM - MEN DET VISSTE TJÄNARNA SOM HADE ÖST UPP VATTNET - ROPADE HAN PÅ BRUDGUMMEN.

Jag undrar stilla vad som hände med dessa tjänare senare i livet. Det var de som såg undret.
De kunde intyga att det inte var något trolleri, att dessa enorma stenkrukor skulle ha bytts ut till sex andra hundraliters-krukor utan att någon hade märkt det... Inför deras ögon gick Jesus in i sin funktion som Messias, Guds son.

Många stora ledare tycker om att prata, synas och höras.
Jesus gör tvärtom.

Han tystar sin mamma. Han drar sig undan situationen. Inväntar rätt ögonblick då ingen ser. Ger ett kort kommando till tjänarna. Sätter inte på spotlightsen, ringer inte kvällsposten, säger inte Simsalabim.

Jesus bara gör. Jesus är Guds Ord, personifierat. Gud är ett verb. Och Jesus agerar.

Stenkruka.


Stor! Storartat! Störst!
Och mitt hjärta vet att den vi har med att göra är Gud själv, som människa på jorden, för att skapa tro och knyta relation med oss alla.

Alla borde bli glada. Men inte bröllopsvärden. Han tycker det är pinsamt. Kanske sa han "Göta-Petter" och svimmade när han smakade på detta underbart goda vin... men istället berättar Johannes så här:

- ALLA ANDRA BJUDER FÖRST PÅ DET GODA VINET OCH PÅ DET SÄMRE NÄR GÄSTERNA BÖRJAR BLI BERUSADE. MEN DU HAR SPARAT DET GODA VINET ÄNDA TILL NU!

I mitt kök.


Hur ska vi förstå detta?

Om jag vågar mig på att se hela tidsflödet i Gamla och Nya Testamentet så har Guds folk i alla tider väntat på att Gud ska gripa in ännu mer, rätta till allt som är fel och lösa alla de konflikter människan själv orsakar. Hon dricker sitt gamla vin... men Gud tar inte över.
Gud leder, visar vägen, ger löften.

Och nu bryter en ny tid in.

Jesus visar att till och med vattnet, som de skulle ha till sina reningsceremonier, nu får tjäna ett annat syfte. I gemenskap med Jesus och hans försoning är vi redan rena, och behöver inte tvätta utsidan mer! Nu flödar glädjen!

Förlåtelsen är som det godaste vin! Uppgörelsen med gamla synder kommer äntligen till en punkt där befrielsen skapar sinnesro.

Jesus själv är det renande vattnet. Jesus själv är nådens vin som överflödar!

Hur tar vi emot?


Men vill vi ta emot det utan att sura?
Kan vi ta emot Guds nåd utan att ifrågasätta hur det skall gå till?
Och hur mycket tro kräver Gud innan något händer?

I många religioner ska människan uppfylla vissa saker för att visa guden hur mycket man är beredd att prestera. Det gäller att hålla gudarna på gott humör så de inte slår till med blixtar eller terror.

Sådan är inte Bibelns Gud.

Den vi kallar GUD är universums Skapare, Herre över liv och död, själv oskapad.
Gud är själva varat, själva existensen som vi lever av.

Det är det Jesus visar. Tänk efter; frågade han några på bröllopsfesten:
- Finns det några troende här? Finns det några snälla barn? Finns det några som tror att Messias skall komma? I så fall skall jag bjuda er på ett litet underverk...

Nej, nej, nej.

Räcker det med en tesked?


Gud kräver ingenting av dig. Du kan inte prestera fram din vilja. Du kan inte ens prestera din tro...
Allt är en gåva. Hör du det - en gåva!!

Ta fram dina gamla "stenkrukor" och ge dem till Jesus.
Ge Gud dina talanger, dina brister och låt Gud fylla dig med det Gud vill. Låt honom rena och rensa, tömma och fylla. Låt Gud vara Gud.

Och ta emot, med dina tomma händer.

Jesus, fyll mig!


Tillbaka till Teskedsgumman.
Ingen vet hur det gick till när hon förvandlades och blev så liten.
Men jag vet hur det går till när vi förkrymper vår Gudsrelation så att den blir liten som enna tesked... Det är tvivel, misstro, dåligt självförtroende - eller för stort självförtroende - eller ovilja, lättja, okunskap, likgiltighet... som vi förkrymper livet med.

Fokus ligger på oss själva.

Vi är teskeds-kristna.

Medan Jesus visar på att fokus ska ligga på Honom, han som är utstrålningen av Gud själv!

Joel Jarbo är en kollega och god predikant, med tjänst i EFS i Klippan, och vi läser just nu hans bok "Gud talar, kan du höra honom?" i Listerkyrkans bibelstudiegrupp.

Där tar han ett exempel från ett sjukdomsfall, då hela familjen fick magsjuka. Ett av deras barn hamnade på sjukhus och fick matas med tesked var femte minut. Genom dessa små doser vätska återfick hon sakta sin hälsa.

Gaffeln hotar.

Jag citerar:

"Varför berättar jag detta? Jo, för många kristna lever idag som om de hade magsjuka. De går till Gud och ber honom om 'en tesked' av hans Ande. Dessa teskedskristna tycks vara rädda att tömma hela himlens förråd av kraft och välsignelser.

Men Guds förråd sinar inte, han ger Ande utan att mäta.
Profeten Jesaja skriver:

JUBLANDE SKA NI ÖSA UR RÄDDNINGENS KÄLLOR.
Jesaja kap 12:3.

Joel Jarbo fortsätter:

"Gud vill att hans folk skall slänga sina teskedar och istället ta upp sina hinkar. Sträcker du fram teskeden så fyller Gud den och när den är full då är den full. Herren kan inte ge dig mer än  vad skeden rymmer.

Önskar du att ditt böneliv skall ta fart? Då kan du ställa frågan:
- Hur mycket låter jag Gud påverka mig? Hur stor plats får han i mitt liv?"

Slut citat.

Guds förråd sinar inte!



Kära vänner, låt oss ta Jesus på allvar. Vi skall inte säga "Göta-Petter", vi skall säga:
- Förvandla mitt liv! Här är min hink! Fyll mig!!

Lägg undan teskedarna. Guds nåd flödar över brädden hela tiden! Av nåd. Som en gåva.
Vilken annan Gud har detta flöde...?
Du minns ju vad det står i Psaltaren 23:

DU SMÖRJER MITT HUVUD MED OLJA OCH LÅTER MIN BÄGARE FLÖDA ÖVER...

Nu avslutar vi denna fantastiska händelse med att som vanligt sjunga en psalm; en bröllopspsalm skriven 1936 av en ekonomiprofessor och en biskop i Strängnäs, psalm 83:

Kärleks-tro.



SOM KLARASTE VATTUFLÖDEN UR ÖKNARNAS HÅRDA STEN,
SOM ÖRTER OCH GRÄS UR MULLEN OCH BLOM UR DEN KALA GREN,
SÅ BRAST UR EN KVINNAS SKÖTE GUDS VÄSENS ÅTERSKEN.


O KRISTUS, DU FÖDDES AV KVINNA, VÄLSIGNA KVINNA OCH MAN,
OCH LÄR OSS ATT ALLTID TJÄNA OCH TROGET ÄLSKA VARANN,
OCH GE ÅT VÅR KÄRLEKSLÅGA DEN ELD SOM ÄR HEL OCH SANN.


JA, LED OSS I STORM OCH FARA MED LJUS AV DIN SANNINGS LJUS,
LÅT ARBETSDAGARNA FYLLAS AV LEVANDE SÅNGERS BRUS,
OCH GÖR VÅRA RINGA KROPPAR, O GUD, TILL DITT TEMPELHUS.

Kärlekens tempelhus.


NÄR ÖDEN OCH TIDER VÄLLER SOM STRÖMMANDE VATTENDRAG,
DU BINDER SLÄKTE TILL SLÄKTE SÅ STILLA SOM DAG TILL DAG,
ACK, LÅT OSS FÅ GE OCH SKAPA, O GUD, EFTER DITT BEHAG.


SOM LÅGAN SLÅR UPP UR ELDEN OCH VETEKORNET FÅR GRO,
SÅ LÅT UR VÅR KÄRLEK STIGA EN ÄRLIG OCH KRISTEN TRO,
OCH LÅT OSS I DINA GÅRDAR EN GÅNG TILLSAMMANS BO.
Psalm 83.

Liten, men stor i tro!


Hur lång tid tar det att ösa upp 100 liter vatten med ett tesked? Det får du räkna ut själv... Och jag missade alla genusperspektiv, du får förvandla allt till Hen om du behöver...

Vinröda hälsningar från eder vattenhinkare,

Helene Sture Teskedsfelt,

- tacksam Jesusälskare, liten men stor i tro precis som Teskedsgumman!
- psalmsjungare, symbolsagoläsare och bibelstudieledare.


P.S. Joel Jarbos bok finns på Bornelings förlag. Den skall du ha.

Goda böcker.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar