UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

fredag 29 december 2017

ÅRSKAVALKAD 2017

Vilket gott år 2017!


Nu behöver jag sammanfatta mitt år 2017 för mig själv.
Det kanske inte intresserar dig, men du får tjuvkika ändå om du vill. Jag kommer vara personlig, men inte privat.

I vinjetten beskriver jag ju mig själv som morgontrött pilgrim, ukulelespelande hårdrockare, nej-sägande ja-sägare och en underdog-fotograf med HSP-personlighet... Jodå.
Det räcker ju till.
Dessutom symbolpedagog och präst, där denna blogg drivs helt i privat regi, utanför arbetstid, med egna åsikter som endast jag står för.

Och du vet ju syftet - att berätta om vad vår kristna tro betyder för mig i vardagen, där Bibeln och lokaltidningen driver fram artiklarna - och där jag hoppas att mitt hjärta skall beröra ditt.

Samt mina foton. Se bilderna. De talar.

Jag är aldrig ute och fotograferar, tro't eller ej! Det är motiven som kommer till mig. Jag ser en konstrast, en skuggning i ljuset, och jag tvärnitar där jag forsar fram på cykeln och hamnar ibland i diket i jakten på den bästa fotovinkeln...

Den som färdas mot Gud börjar ständigt om på nytt.
  Börja om! Lämna missmodet bakom dig.
    Låt din själ leva. (Broder Roger, Taizé).

Lycka.


JANUARI 2017

Det här året skulle visa sig innehålla stora förändringar, mycket stora, till det bättre.
Jag har levt med en svår utbrändhet i över fem år, men med goda kontakter både med Försäkringskassa, Arbetsförmedling och läkare har jag fått det stöd jag behövt.

Januari var min andra termin i Karlshamns församling där jag arbetsprövade.

Vaddå arbetspröva?? Jag vet väl hur man jobbar??

Jag var så provocerad. Men det handlade om motsatsen. Att i arbetsmiljön säga "nej".
- Nej det kan jag inte, nej det går inte, nej det orkar jag inte, nej det vill jag inte, nej det har jag inte kapacitet till, nej det är inte mitt område, nej inte just nu...

Hjälp! Så säger man inte! Absolut inte i kyrkan och apppsoluuut inte som präst, dessutom kvinna, som ju alltid ska ställa upp på andras hjälpbehov.

Tills hon stupar själv.

Men nu fick jag vara del i diakonens fantastiska projektgrupp, jag fick leda en bibelstudiegrupp och våga hålla andakt för de paranta syföreningsdamerna.
Ingen kan förstå hur oerhört svårt det var att ta sig över trösken från sjukskrivning till att våga stå framför folk igen...
Jag led alla möjliga kval. Men hade min ukulele med, att hålla i handen som skydd.

Tusen tack alla fina arbetskamrater och Karlshamns kloke kyrkoherde!

Carl Gustavs kyrka, Karlshamn.


FEBRUARI 2017

Under många år har jag brukat åka upp till Vadstena pilgrimscenter i februari. Så även i år.

Där är de bästa talarna, de bästa teologerna och de mest erfarna pilgrimsvandrarna.

När hjärnan är skadad av stress klarar man inte av nya intryck. Därför har det varit så gott att få komma hem till Vadstena, till trygga miljöer och stadiga rutiner.

Där jag tidigare har kunnat sluka böcker och åhöra timslånga föredrag är det nu stopp.
45 minuter max. Sedan paus. Ut. Frisk luft!

Inte orkar jag hälsa så hjärtligt på folk längre, helst inte kramas. Distans är nödvändig. Och alla nya människor får fortsätta vara nya. Jag har ingen ledig plats i hårddisken för att ta in fler relationer.

Solglasögon, en extra tröja och öronproppar är mitt livsnödvändiga skydd mot alla intryck.

På bussarna i Motala står det "Tyvärr ej i tjänst". Just så är det.

I Blekinge var det också snö och den fick vi njuta av. Februari är ofta ljus och kall. Det är skönt.

Pilgrimsvandring, Vadstena.


MARS 2017

En stor anledning till mitt tillfrisknande är utbildningen till Symbol-pedagog.
Många av de kreativa uttryck som vi stoppat undan i vår effektiva värld får här en dominerande plats.

Bildskapande, arbete med drömmar, musik och dans.

God litteratur på klassisk psykologisk grund gav ord åt det jag diffust visste.
Åke Högberg, psykiatriker och skapare av denna utbildning, har förtjänstfullt visat hur kraftfull symbolen är för att komma åt underliggande smärta och mörker.

Jag har målat och gråtit, jag har dansat och gråtit, jag har drömt och förundrats över hur oerhört skickligt vårt undermedvetna är att klä ut livssituationer i dessa nattliga teaterscener.

Mötet med den danska prästen Brita Haugen i Lund var verkligen häftigt!
Hon ledde oss i rituell dans, där vi gestaltade spänningen mellan fastetid och bebådelse, i form av "ormen och örnen".

Bokmässan i Olofström var också grädde på moset, där jag fick läsa ur min fina lilla rosa pilgrimsbok "Den långsamma kärleken". Det finns några exemplar kvar.

Symbolerna visar kampen.
 


APRIL 2017

Min förre läkare frågade:
- Hur många hjärnhalvor har du?
Jag svarade:
- Två.
- Hur många har du använt?
- En... pep jag.
- Hur många har du då kvar...?
- Den andra... men jag vet inte hur man använder den...

Med värme såg han på den brutna, överarbetade och totalt slutkörda människan han hade framför sig och sa:
- Logistikhalvan är utmattad. Nu ska du använda den kreativa halvan, och vila. Om du inte gör det, då är det risk för att...

Tack. Jag förstår allvaret. Och fick inskrivet i journalen att kreativiteten är vägen tillbaka till hälsa. Helt enkelt att jag skall ha roligt...!!

Detta var 2012, för fem år sedan. Aldrig trodde jag att återhämtningen skulle ta så lång tid!

Ukuleleorkestern UKKE FELLOW'Z är ett riktigt vitaminpiller! Här har jag hämtat så mycket glädje och kraft att det motsvarar en hel pillerburk, om man nu äter mediciner, vilket jag inte gör.

Varje måndag träffas vi och övar. Och är ute på turné en gång i månaden, till glädje för många.
Jag kan inte tacka noooog för detta musikaliskt roliga sammanhang!

Den glada ukulelen.


MAJ 2017

Min ekonomi är i botten. Tänk dig själv, sjukskriven i fem och ett halvt år.
Och så kom skatteåterbäringen.
Jag räknade nollorna... och trodde inte det var sant. Så mycket pengar! Till mig?!

- Priiisa Gud, ha ha!!

Nu är rätta tillfället att göra det jag i så många år längtat efter - jag åker till ISRAEL!

Alla som varit i det heliga landet vet att det är livets stora resa. Platserna är så starka, intrycken så djupa och spår efter Guds välsignelse finns överallt. Liksom hotet mot judarna.

Israelresan i den hebreiska bibelns fotspår (allts Gamla Testamentet) har fördjupat min tro, och du vet ju att erfarenheterna därifrån ofta präglar mina artiklar.

Dessutom, denna månad, blev vi fem symbolsystrar invigda och bekräftade i vår kunskap, till att nu använda detta där vi står. Jag väntar fortfarande på att få ett genombrott...
Vilken underbar månad maj var!

Israel.


JUNI 2017

Om man bor i Sölvesborg finns det en sak som dominerar hela kommunen i juni, och det är SWEDEN ROCK.
Studentfirande och skolavslutningar får anpassa sig efter deras datum, så är det bara.

Jag gjorde mig åter redo att vara inne på själva festivalområdet tillsammans med SIK - Sölvesborgs IshockeyKlubb - som har en god laganda och som tar hand om all pant.
Efter varje konsert är det rent igen när vi gått fram med våra räfsor.

Det är inte dumt att städa till Little Steven och Rival Sons.
Men jag gick när Venom svärtade ned luften med sitt mörker. Och jag missade Scorpions... hur kunde jag??

Jag var för trött... Mat- och sovklockan ringde och det vara bara till att inse sin begränsning.

Kvällen efter inväntade jag sista konserten som In Flames höll, men de intresserade mig inte.
Jag åt en "Texmex" istället och tog festivalbussen hem, lade mig i badkaret med varmt vatten och sov i rena lakan, till skillnad från de många 33.000 som kämpade i sina tunna tält.

Juni är en underbar månad!

Det blev inte sämre av att jag vid midsommartid mötte ett par seende, leende ögon...

Snällrockare.


JULI 2017

Vad är det som händer?! Kan kärleken verkligen vara möjlig igen?

Jag har under mina tre år i min lilla lägenhet sakta byggt upp mitt eget liv, i min egen bubbla, för att lära känna mig själv.
Någon relation har det inte funnits plats för. Den saken vilar i Guds händer.

Men tydligen tyckte vår Herre att det var dags nu...

Härliga Hällevik och båttur ut till Hanö fick hjärtat att svalla över. Nu händer det!
Gamla sår är läkta och Guds nåd är ständigt ny. Jag är meeeer än tacksam.

I juli månad har Carl Gustavs kyrka i Karlshamn sommarkyrka mitt i stan.
Nu fick jag blomma ut lite till i min tjänst, med spontana samtal om tro och liv, och min Kärlek fick sig mig i aktion.

Det är bra. Man måste träffa varandra på jobbet också. Och känna lukten av arbete i sitt anletes svett...
Jag är så oerhört stolt att jag nu allt mer frimodigt vågade hålla andakter, och till och med predika, med en stabil känsla i hela kroppen.

Både min läkare och kontaktpersonerna på FK och AF såg att Karlshamn gjorde mig gott och att formkurvan sakta pekade uppåt.
Och det blev ju inte sämre av att kärleken drabbade mig.

- Det är så enkelt att känna ett VI.

Vi, på Hanö.


AUGUSTI 2017

Det blev ingen varm sommar, men jag badade varannan dag i alla fall. Man kan ju cykla sig varm och sedan doppa sig lite snabbt. Det var min hälsokur för kropp och själ.

Hjälmareds folkhögskola var platsen för SHALOM's sommarkonferens.
Kunskapen om Israel fördjupades, både i bön och med föreläsare som hade insides fakta.
Jag har försökt dela så mycket jag förmår i några blogginlägg.

Augusti är också tiden för trad jazz-festivalen i Hällevik. Det känns som om hela New Orleans är på besök... Och Gunnel Carling blåser ju taket av varenda festivaltält med sin skicklighet!

Vår eminenta ukulele-orkester var också en del av sammanhanget. För barnen anordnades en liten jazz-festival, där vi spelade Lennart Hellsings barnsånger i upphettat tempo, med gästartister på trombon och trumpet. Härligt!

Jag har många alter egon. Krakel Spektakel är en - pajasen. Sancta Garbish är en annan - hon som plockar skräp i kärlek till naturen.
Kommunen fick en del påhälsningar i form av både soppåsar och tidningsartiklar...

Håll rent!

Jazzfestival i Hällevik.


SEPTEMBER 2017

I allt det nya som händer måste man också lämna det gamla bakom sig. Det är inte lätt.

När vi levde prästgårdsliv hade vi många katter. En av dem, Albus, var vår trotjänare och han var min mjukaste själavårdare...
Men en dag fick vi veta att han hade sprungit ut oförsiktigt framför en bil. Det gjorde så ont att veta, men nu vilar han på djurkyrkogården och är i himmelen, hos Gud.

Vilken tröst en katt kan ge!

En dag kom ett brev med posten från FK. Det handlade om livränta.
Jag har svårt för att läsa krånglig text, vem har inte det, och fick hjälp att tyda den krångliga kanslisvenskan.

- Din ansökan om att få din utbrändhet klassad som arbetsskada godkännes härmed.
Du kommer att få livränta på den halvtid du inte kan arbeta.

Livränta... Ränta på liv... ??

Jag tror tillvaron stannade i ett par minuter. Eller år.

I 25 års tid har jag arbetat så hårt i Svenska kyrkan, med två begravningar i veckan, konfirmander, vigslar, dop, gudstjänster, katekumenat, mission, själavård, personalsamling och ledningsgrupp...

... tills ingenting fanns kvar av mig, utom mina sparade mail i rop på hjälp i vår underbemanning, rop på stopp i denna överbelastning...
Intervjun på Arbets- och miljöverket i Uppsala var också tunga "bevis".

Nu kom allt tillbaka. Tiden stannade verkligen. För jag fick den tillbaka!
All ackumulerad stress och trötthet fick nu sitt erkännande.

Som arbetsskada.

Detta är en enorm seger för oss alla inom Svenska kyrkan, som hamnat i kläm i en organisation som inte kunna värna sina medarbetare, utan tagit ut mer kraft än vad som varit möjligt.
Jag kommer att skriva en artikel om detta så småningom.

Det betyder att jag från och med nu äger min tid, till 50%.
Den andra halvan får arbetsgivaren. Men inte en minut över det!

Tack gode Gud för denna RÄNTA PÅ LIV!
Och tack samhället för ditt trygga skattesystem där jag än en gång får skatteåterbäring... av redan inbetalda pengar.

Livränta. Ränta på livet.



OKTOBER 2017

Alla vet att man inte skall gå tillbaka till sin gamla arbetsplats efter en lång utmattning.
Men så fick det bli. Under tårar och kamp, och med den egendomliga situationen att hälften av personalen var utbytt...

- Hej jag heter Helene, det var jag som brukade hålla i den stora schemaläggningen.. jasså det är du som gör det nu... jaha, det var ju bra...

Och jag upptäckte också att jag nu har blivit äldst bland kollegorna. Det är jag som har silverhåret...
och den mesta erfarenheten!

Nu måste jag hitta en ny roll. "Andlig moder"? Herre, visa mig din väg.

Att tågpendla till Karlskrona från Sölvesborg har visat sig vara en god modell.
I tyst kupé får jag lugn och ro att arbeta. Resan hem ger mig tid för reflektion, om jag inte somnar av trötthet. Och jag kommer hem utvilad.

I detta kaos att börja arbeta "på riktigt" önskar man att allt annat vore harmoniskt.
Men Sölvesborgshem har renoverat våra lägenheter under hela hösten. Stambyte, borrande, rivande, makadam-damm överallt, hantverkare som går in och ut alldeles för tidigt på morgonen...

Nerverna har krupit utanpå kroppen på oss alla, och i-landsproblemet med att ha en mulltoa på balkongen och en duschkabin på gården har varit svåra att hantera, stackars oss.

Ända fördelen var att jag kunde spela AC/DC på nästhögsta volym om jag ville...

Badrumsrenovering.


NOVEMBER 2017

Jag är djupt välsignad med goda familjerelationer på många håll.
Mitt fjärde barnbarn såg dagens ljus hemma i hallen innan ambulansen kom. Kvinnan är stark.

Som mormor har jag fått följa med dotterdottern till barndansen på "Step by step" och dottersonen till scouterna.

Där har minsann Sancta Garbish dykt upp, och utmanat dessa unga scouter att vara noga med renhållning, skräpslänging och att sopsortera rätt. Panta mera!

- Alltid redo!

Kärleken har frodats och vi har byggt på vår relation. Man flyttar inte ihop i den här åldern, hur som helst. Närbo, kärbo och turbo...

Samhörigheten är stor och förlovningen kom.

Vid Sölvesborgsbron finns en fin plats som är förberedd till en utomhus-vigselplats. Den är invigd nu.

17-11-17 klockan sjutton minuter över elva. Förstås!
Så välsignat vacker denna gråa novembermånad har varit! Och visst lyste solen just denna dag.

17-11-17


DECEMBER 2017

Från Körslaget på TV4 har kören JOYVOICE vuxit sig stark i landet. Med en enkel och glad pedagogik har ca 100 personer vågat börja sjunga i denna kör. Så roligt vi har haft!

- Dressed for succés, Try Everything, Hero och Time of My Life har varit låtar som tolkat in hela vår kärleksrelation, med varma leenden.

Höjdpunkten var när JoyVoice gjorde en "flash-mob" - spontant samling - på ICA Maxi i Bromölla, där vi sjöng för fulla halsar mitt ibland alla stressade julklappshandlare.
Mycket roligt!

Och mycket välgörande för hälsan. Jag har ju läkarens order att vara kreativ, annars...

I år fyller min BLOGG åtta år.
Jag har suttit här och formulerat mina tankar, först för mig själv, men också för att jag vet att min röst behövs i mediabruset.

Att våga stå för vår kristna tro är viktigare än någonsin. Och då får vi uppmuntra varandra, med kunskap, insikter och böner.
Men allvaret får inte bli större än att STURELLA kan dra sina bisarra ordvitsar och bildsätta med foton som inte alls passar in, tills bildtexten kommer...

1.551 artiklar har jag skrivit, med ca hundra läsare per dag, ibland många fler, och under dessa åtta år har mina artiklar blivit lästa av 264.650 personer. Säger statistiken.

Jag är mer än nöjd med detta år 2017.

Gott nytt år!


Av nästa år 2018 vill jag åstadkomma min första fotoutställning, skriva min första barnbok, samt få dela med mig av mina erfarenheter både som präst och symbolpedagog - och mormor!

De varmaste årshälsningar från

Helene Sture Kavalkadfelt.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar