UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

söndag 5 november 2017

ALLHELGONAHELG

Döden i livet.


Livet i livet.
   Döden i döden.

     Döden i livet.
        Livet i döden.

Det är Allhelgonatid och vi har fått stanna upp en stund inför livets allvar.
Kyrkogårdarna är mycket vackra med alla sina ljus och lyktor.
Det inger hopp.

Lever vi medan vi kan?


Tack för allt.


Vi är fast i tiden och rummet. Bundna. Låsta. Ingen av oss kan påskynda tidens gång - inte ens de som hittade på "sommartid och vintertid".

Tiden går som den går.

Men när vi dör, då går vi ur tiden.

Är vi döda i döden? Eller är livet med där också på något sätt?

JESUS SA:
- GUD ÄR INTE EN GUD FÖR DÖDA UTAN FÖR LEVANDE,
TY FÖR HONOM ÄR ALLA LEVANDE. Luk 20;38.

Kroppen är helt död. Men inte personen. Själen tillhör den oförstörbara energin.
Visst är vi levande i döden, men inte alls på samma sätt som är på jorden. Så säger Bibelns ord.

Och vi ska inte blanda ihop de olika tillstånden!

Död och borta från oss här på jorden.
Men okroppsligt levande på Andra Sidan. Låt dem vara. Det tillkommer inte dig att "fråga döden".

Sök den Levande Guden istället.

Levande.


Livet i livet.
   Döden i döden.

      Döden i livet.
         Livet i döden.

Värst är nog döden i livet. Allt det som blir till aska medan vi tittar på.
Förhoppningar som grusas. Vänskap som tynar bort. Möjligheter som glider ur händerna.
Fred som dröjer.

Och den nära, kära som tar sin sista suck och dör.

Vår kristna tro har hjälpt mig så många gånger genom livet, genom att blottlägga allvaret, och sedan visa på hoppet.

Men inte det som närs av falska förhoppningar utan grund, utan av honom som själv dödade döden inifrån, med sitt liv.

Jesus för världen...


Psalm 766 uttrycker detta så starkt:

JAG TROR PÅ EN GUD SOM BOR INOM MIG
   OCH SOM BOR I ALLT UTANFÖR.

EN SKRATTANDE GUD, SOM VILL SKRATTA MED MIG,
   SOM LEVER MED MIG NÄR JAG DÖR.
   SOM LEVER MED MIG NÄR JAG DÖR.

SOM LEVER MED MIG NÄR JAG DÖR.

Christina Lövenstams välsignade ord löser upp alla tvivel och all räddhåga.

Gud lever med mig när jag dör.
Gud dog för mig medan jag levde.

Och här är jag, och jag vill leva för Gud, medan jag lever... och för dig och dig och dig!

Livets pileträd.


Livet i livet.
   Döden i döden.

      Döden i livet.
        Livet i döden.

Jag har kommit till den mognadsåldern i livet då jag börjar förstå längtan efter himmelen.

Det finns en tillvaro bortom rum och tid. Jag besöker den varje natt... Det är drömmarnas värld när vi sover!

I drömmen är allt möjligt. Alla naturlagar är upphävda. Förnuftet är för smått medan kreativiteten släpps lös och känslan av tyngdlöshet är alldeles underbar.

Därför har jag redan nu erfarenhet av "himmelen". Jag "vet" hur det är att finnas i en annan dimension - som snarkande död för min omgivning - men alldeles levande inuti sömnens rike!

Därför kallar Bibeln också döden ibland för en sömn. Sett från rätt håll.

Det är livet i döden.

Askgravlund i Sölvesborg.
 

Mitt hjärta är vidöppet och jag jublar mot himmelens och jordens Skapare:

I HIMMELEN, I HIMMELEN, MAN INGA TÅRAR SER.
EJ DÖDEN, EJ FÖRGÄNGELSEN DÄR SKOLA HÄRJA MER.

DÄR SKÄNKES FRÖJD OCH HÄRLIGHET
OCH FRID OCH OFÖRGÄNGLIGHET
   AV HERREN SEBAOT. Sv Ps 169:4.


Sörj. Och lev igen.


Det finns tid för allt. Gråt och lev. Skratta och dö. Tala högt och viska.
Omfamna, kyss och smek.
Och sörj det som är förlorat. Dina tårar sköljer bort askan och bereder mark för det nya. Med frid!

I Jesu namn!

Livs levande hälsningar till er alla i Allhelgonatid,
Helene Sture Hjärtenfelt,

- som fotograferade på kyrkogårdarna i Sölvesborg och som älskar dessa psalmer som inte väjer för det svåra utan som ger så mycket livsmod tillbaka. Det var för din skull jag skrev detta.


Ljuset segrar.

P.S. Jag glömde Döden i döden... Finns den? Ja, för alla våldsverkare som slaktat och dödat sina medmänskor. De får själva vad de gett andra.

Såvida de inte söker förlåtelsen.
 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar