UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

måndag 4 september 2017

VÅR PROST ÄR INGEN OST

Biskop, prost och präster.


Nej, prostarna nu för tiden ser inte alls ut som runda ostar!
Tvärtom, de är smärta och vältrimmade, väl medvetna om kost och motion.

Det gamla talesättet tillhör en annan tid, då syföreningstanterna gödde sin präst i byn...

I söndags hade vi glädjen att få välkomna en ny prost i Listers och Bräkne kontrakt, i Blekinge.

Biskop Johan har utsett kyrkoherden i Karlshamn, Henrik Lindén, till ny prost, efter Karin Elmberg.

Följ med i kyrkbänken och dela min upplevelse och vår glädje!

Stor kör i Carl Gustafs kyrka.


Den stora kören var redan på plats, klädda i glada sommarfärger, stående en kvart innan det ringde samman.

Nere vid ingången gjorde sig processionen redo.

Eller som någon sa:
- Jag ska gå i position!

Det är också bra! Uppställning. I position, två och två, i lugnt framskridande.

Det är nämligen vad ordet "procession" betyder:

"... av latinets pro-cessío = framåt skrida".

I detta högtidståg kunde vi se kyrkoherdarna från Sölvesborg, Mjällby, Mörrum, Asarum och Kyrkhult.

Väntan.


Vår käre biskop Johan Tyrberg - tidigare kyrkoherde här i Karlshamn, gjorde sig redo att ikläda sig biskopsmössan.
Många var glada över att se honom här igen.

Det är så märkligt att ha kommit till denna ålder. Efter mer än 25 år i tjänst så är det ju ens studiekamrater som nu går upp i karriärspositionerna.

Prosten och biskopen är mina vänner! Kristna bröder först och främst, inte bara myndighetsutövare.

"Ni är jordens salt" sa Jesus.


Stora orgeln brusade och vi fick sjunga och jubla med Psalm 1:

KERUBIM OCH SERAFIM, ÄNGLAR, MAKTER SJUNGER EVIGT!
ROPAR UTAN RAST TILL DIG:
- HELIG ÄR DU, HELIG HELIG!
HIMLAR, JORD OCH ALLT SOM ÄR, LOVAR GUD DITT MAJESTÄT.
Psalm 1 vers 2.

Tänk, så många gånger vi har suttit här i kyrkan i bibelstudiegruppen och talat just om Bibelns änglar och andemakter - av godo.
Nu jublade vi tillsammans i denna festgudstjänst.

SKYN AV VITTNEN LOVAR DIG, TRONS APOSTLAR OCH PROFETER,
HIMLASKARAN KLÄDD I VITT,
UR BEDRÖVELSEN FÖRLOSSAD.
DIG BEKÄNNER FRÖJDEFULLT KYRKAN HELA JORDEN RUNT.

Älskad psalm!


Lätt och ledigt förklarade biskop Johan vår kyrkas ordning med biskopar, såsom tillsyningsmän, redan från första kyrkans tid.
När kyrkan sedan växte, behövdes ytterligare en hand som länk mellan församling och i våra dagar; stift.

- Vill du, med Guds hjälp, leda kontraktet så att evangeliet klart blir förkunnat och...

Jag kommer inte ihåg alla orden, de är så stora!

Och detta gäller egentligen varje kristen. Vill du, med Guds hjälp, räcka evangeliet till dina medmänniskor så att Jesus Kristus blir känd, trodd och älskad?!

- Ja! Ja, det vill jag.

Henrik svarade också ett tydligt JA på sitt nya uppdrag.

Kören brast ut i körsång; Vilken nådefull Gud vi har, av J Honningdal och P Sandwall.
Sedan fick de äntligen sätta sig. Hur orkade ni stå så länge? En halvtimme, säkert!

Sitt och vila nu.


Nu till en lite ledsen kommentar.
Jag trodde det skulle vara fullt i kyrkbänkarna med tanke på att prost-installationen berör halva Blekinge...

Jag tänkte särskilt på alla blivande förtroendevalda och kyrkopolitiker, som är så nällade och skriver insändare i tidningar om hur viktigt kyrkovalet plötsligt är.

Inte bara för kyrkans demokrati, men för deras parti... och dess representation i vårt kyrkliga arbete.

Det hade varit mycket snyggt om de/ni hade varit där!
Nåväl, några goda nuvarande förtroendevalda från Karlshamn och Mjällby såg jag, det var ju bra.

Temat denna söndag är "Friheten i Kristus".

Friheten att inte närvara?

Vissa ostar har mycket stora hål.

Kom!


Vi bad med bönen i agendan:

JESUS KRISTUS, JAG KOMMER TILL DIG
I LÄNGTAN EFTER UPPRÄTTELSE.
JAG HAR BRUSTIT I KÄRLEK TILL DIG OCH DIN SKAPELSE,
TILL MINA MEDMÄNNISKOR OCH MIG SJÄLV.

FÖRLÅT MIG.
MÖT MIG ENLIGT DITT LÖFTE
ATT TA EMOT ALLA SOM SÖKER DIG. AMEN.

Och, tänker jag, först och främst är det Gud själv som söker oss... vi som är som vilsesprungna får.

Älskad diakon.


En av de bibeltexter som lästes var hämtad ur Galaterbrevet.

Där kämpade församlingen med om de skulle följa Mose lag, eller om de skulle ge upp Israels gamla förbundskännetecken, som var den manliga omskärelsen?

Det var en tuff text att läsa, en dag som denna...

I ETT LIV MED KRISTUS JESUS KOMMER DET INTE AN PÅ OMSKÄRELSE ELLER FÖRHUD, UTAN PÅ TRON, SOM FÅR SITT UTTRYCK I KÄRLEK.
Galaterbrevet 4:31-5:6. 

Men lagiskhet riskerar att ständigt smyga sig in, i varje tid, med samtidens krav på vad en kristen bör göra, för att vara "rätt".

Men det finns inga sådana yttre krav i kristendomen.

Ingen av oss kan uppvisa några kvalifikationer inför Gud.
Men Guds kärlek i oss kan - och bör, och ska, i efterföljelse - flöda så pass att denna kärlek når medmänniskan.

Och oss själva.

Den dyra nåden.


"Den billiga nåden" - att tro utan att det får konsekvenser - är dock en avart som vi får se upp med.

"Den dyra nåden" - att tron kostar och kallar oss ut ur vår egoism - är den kristendom som Jesus själv visade.

Denna dyra nåd önskar jag alla er som nu ställer upp i kyrkovalet - annars är ni inte trovärdiga, och vet inte vad ni talar om - eller vilka villkor vi kyrkoarbetare står under.

Och  framför allt känner man inte kyrkans herre, Jesus Kristus, om man bara talar om "tro och tradition" utan att leva ut den - då är man inte trovärdig.

Eller om man talar om "en öppen kyrka" utan att tala det som är negativt.
Som t ex att ha ett system där vi riskerar att få in ateister som är medlemmar i Svenska kyrkan, "för säkerhets skull", men utan intresse för innehållet.
Det är inte heller trovärdigt.

Vissa ostar har legat alldeles för länge.

Gudstjänstfirare.


Detta var mina tankar, i kyrkbänken.
Här skulle jag kanske skrivit något om Henriks predikan, men den får stå för sig själv och återges av någon annan.

Jag var tvungen att gå ut en stund för att få en nypa luft. Intrycken var starka och känslorna många.

Där ute satt fotografen och väntade. Han hade fått några fina bilder i början, men inväntade nu slutet, eftersom biskopen och nye prosten inte hade tid att prata.

Nej, käre vän, precis innan gudstjänsten är vårt fokus på Helig Andes närvaro, och vår egen... inte på pressen eller eventuella fotovinklar.

Så han gick och åt en bit mat medan vi lyssnade till predikan och delade det heliga sakramentet.
Sedan kom han tillbaka. Var och en har sin profession... Och han fick sina bilder, med biskopens korkåpa fladdrande i vinden.

Nästa gång får du gärna vara med hela tiden!
Men en tidningsmedarbetare får nog inte gå till gudstjänst på arbetstid...

Arbetskläder!


Efter nattvardsgången, sista psalmen och välsignelsen, började stora orgeln brusa igen. Den pampiga brittiska nationalhymnen, fast med ny text:

Prost-hyllning.




Det här var nästan för mycket! Sjung med i texten, det är nästan too much...

Men framför allt var det en kärleksförklaring till både biskop Johan och prosten Henrik, båda omtyckta för sina personligheter och goda kristna tro, som de lätt och gärna kommunicerar.

- Glöm inte att Gud är en kärleksfull Gud! sa prosten.

Jag fick känslan av en mogen brie-ost... Vissa ostar är både mjuka och krämiga...!!

Per-Arne, Henrik och Karin.


Det finns hopp för kyrkan.

Men på min allmänkyrkliga ostbricka dukar jag inte upp gammel-Ole... inte heller så ofta Herrgårdsost... Men gärna en mager hushållsost, Svarta Sara samt Sture-osten!
Det är nog bäst vi stannar här, innan mina tankar kryper iväg för långt.

Friheten i Kristus - att göra gott, att ta ansvar och att med glatt hjärta ge kärlek tillbaka till den Gud som kallat oss.

Käre himmelske Far,

med hela din skapelse ropar vi efter den frihet som Kristus lovat.
Tack för att Du håller din hand över vår kyrka, den tillhör Dig, inte oss.
Förlåt oss vår inkrökthet.
Hjälp oss att ständigt börja om på nytt, och lämna det gamla bakom oss. 

Din är äran i evighet, amen.

Prästbacken i Karlshamn.



De varmaste hälsningar
Helene F Sturefelt,

- ostälskare, prostvän och kyrkbänksnötare.


Ostlåda?!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar