Sidor

UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

måndag 28 augusti 2017

HÄR VID STRANDEN - psalm 814


Solsken i strandfibblan.


Augustisolen värmer och marken doftar varmt av gårdagens åskregn.
Jag cyklar min runda och får upp ångan. Blodet värmer upp mig inifrån och jag längtar efter att få bada.

HÄR VID STRANDEN
   NÄRA VATTNET
     FINNS EN PLATS SOM GER MIG RO.

HÄR VID STRANDEN
   NÄRA VATTNET
     FYLLS MITT INRE UTAV RO.

Här vid stranden.


Jag parkerar cykeln intill det stora döda trädet med sina nedfallna grenstockar.

Städningen efter folk som skräpat ned gör mig smutsig till det yttre, men glad och ren inuti. Det är kärleken till naturen som driver mig att befria gräset från plats, fimpar och burkar.

Vattnet kluckar mot min pyttelilla strand med utsikt in mot stan.

Jag plockar upp min psalmbok - Psalmer i 2000-talet - och läser Ragnwei Axelli's psalm 814:

HÄR FÅR JAG VILA
   OCH DU FINNS HÄR MITT I LIVETS KAMP OCH STRID...

Glaskross mot stenen.


Fötterna går i vattnet. Känner in. Varmt möter kallt. Snart har jag vant mig.

Sjögräs har flutit in så det rensar jag bort. Gör fint omkring mig. Slänger in havets gödning in bland buskarna.
Egentligen skulle man lägga detta fina materiel hemma i trädgårdens rabatter. Men jag har ingen.


HÄR VID STRANDEN
   NÄRA VATTNET
     GAV DU MAT I ÖVERFLÖD

HÄR VID STRANDEN
   NÄRA VATTNET
      VÄRMER ÄNNU ELDENS GLÖD.

Sjögräset fastnade.


En doft av grillkol når näsan. Glada skratt från grillplatsen ovanför mig blandas med skrattmåsarnas skrän.

Så gott det luktar. Jag börjar bli hungrig. Tänker på den berättelse som gömmer sig i sångtexten:

DÅ DE STEG I LAND FICK DE SE EN GLÖDHÖG OCH FISK SOM LÅG PÅ DEN, OCH BRÖD.

JESUS SADE:
- HÄMTA NÅGRA AV FISKARNA SOM NI JUST FICK.

SIMON PETRUS GICK UPP PÅ STRANDEN OCH DROG I LAND NÄTET, SOM VAR FULLT AV STORA FISKAR, 153 STYCKEN.
OCH FAST DET VAR SÅ MÅNGA GICK NÄTET INTE SÖNDER..

För några månader sedan var jag där... vid Tiberias sjö, eller Genesarets sjö som den också kallas.
Lärjungarna hade återgått till sitt ursprungliga yrke efter Jesu uppståndelse.
Nu visade han sig för dem igen, genom att göra något mycket vardagligt - laga mat och grilla fisk.

Genesarets sjö, Israel.


JESUS SADE TILL LÄRJUNGARNA:
- KOM OCH ÄT.

INGEN AV DEM VÅGADE FRÅGA HONOM VEM HAN VAR; DE FÖRSTOD ATT DET VAR HERREN.

JESUS GICK FRAM OCH TOG BRÖDET OCH GAV DEM, OCH LIKASÅ FISKEN.

DETTA VAR TREDJE GÅNGEN SOM JESUS VISADE SIG FÖR SINA LÄRJUNGAR SEDAN HAN UPPSTÅTT FRÅN DE DÖDA.
Johannes evangelium, kapitel 21:9-14.

Det är så vi känner igen Jesus - han tar ett bröd, bryter det och delar ut...

Delar ut, till alla.


Jag satt där vid min pytterlilla strand i Sölvesborgsviken och funderade på hur jag har hört andra berätta om sina mästare, profeter eller guider... hur de ger sig tillkänna.
Det är ofta mycket andligt och svårt för andra att verifiera.

Men Jesus är så konkret.
Han tar ett bröd. De visste mycket väl att det symboliserade hans kropp. Den utgivande kärleken, som Jesus gav och gett och ännu ger till oss var och en.

Det går att upprepa. Denna handling går att verifiera. Och se.

Och fokus är riktad utåt. Mot omvärlden.

Fast dig ser jag inte...


HÄR VID STRANDEN
   NÄRA VATTNET
     TALAR DU TILL OSS IDAG

HÄR VID STRANDEN
   NÄRA VATTNET
     ÄR MITT SVAR; SE, HÄR ÄR JAG!

Jag älskar havet! Kallt och klart omslöt det min kropp när jag lade mig med ryggen i.
- Åh! Aaahhh... !!

Vem har sagt att kallt är dåligt? I en tid som är så kolossalt överhettad är väl detta det bästa man kan få!
Håll huvudet kallt. Doppa dig helt. Svalka ned systemet.Och tänk klart.

Vilken känsla att sedan sätta sig på stenarna och rinna av en stund. Porerna i skinnet är stängda och vinden känns skön. Ute! Mitt i naturen. Som det skall vara.

Genomblåst och fri. Eller bara blåst...

HÄR FÅR JAG VILA
   OCH DU FINNS HÄR MED DIN NÅD FÖR VARJE TID.

Viking Woman?


Undrar vad historien är bakom den här gamla stenbryggan, eller vågbrytaren, som jag sitter på...
Vem lade dit stenarna? Fanns det en brygga här en gång? Har vinterns stormar förstört den?

Är det resterna av något stort jag ser?
Precis som i livet... när havets stormar har härjat vilt med oss.

Något glider fram genom vattnet. Mellan mina fötter ser jag den, glasögon-maneten som tar sina luftiga simtag, knappt synlig.

Så kan en människa känna sig, knappt synlig... men finns ändå.

Att finnas men inte synas.


Gud talar till oss än idag. Genom manetens rörelse blir jag uppmanad att se den, som ingen bryr sig om.
Skaparen visar mig sin närvaro genom det skapade. Gud är lika levande och rörlig som vattnet.

Gud - ande och sanning. Levande och rörlig.

Och talande.

Jag svarar tyst:
- Här är jag.

Jag vill älska dig Gud idag, genom att göra fint på stranden och varsamt se maneten pumpa sig utåt igen.
Jag vill älska dig Jesus Kristus genom att doppa mig tre gånger i vattnet, och tacka dig för dopets renande bad, då jag blev upptagen i din stora familj.
Jag vill älska dig helig Ande genom att låta vinden torka min hud och solen värma min kind.

Älskar.


HÄR FÅR JAG VILA
   OCH DU FINNS HÄR MITT I LIVETS KAMP OCH STRID.

HÄR FÅR JAG VILA
   OCH DU FINNS HÄR MED DIN NÅD FÖR VARJE TID.

Jag cyklar hem, över bron, och är alldeles levande.

Ingen vågade fråga vem han var.
För lärjungarna var det så uppenbart, men ändå overkligt att Jesus verkligen var där, på deras strand.
Vi i vår tid måste fråga. Ingenting är självklart längre.

- Jesus är det du? Är du verkligen här? Eller är det bara din kristall-energi?

Med djup tacksamhet tänker jag på hur kyrkan bevarat nattvardens sakrament i tvåtusen år.
Brödet har brutits oavbrutet i två sekler, på olika platser i världen! Det är enastående.
Varje dag har människor fått smaka den lilla oblaten, doppad i vinet, med sin kraftfulla betydelse av syndernas förlåtelse.

Dopet en gång. Nattvarden ofta, för vissa varje dag.

Dopet en gång. Men dopp varje dag!


Fridfulla hälsningar från Helene Sture Blötfelt,

-rofinnare och sjögräsfiskare,
- som hoppas att du vågar fråga om Jesus verkligen är hos dig. Gör det. Var välsignad.

HERREN VÄLSIGNE DIG OCH BEVARE DIG,

HERREN LÅTE SITT ANSIKTE LYSA ÖVER DIG OCH VARE DIG NÅDIG,

HERREN VÄNDE SITT ANSIKTE TILL DIG OCH GIVE DIG FRID.

I FADERNS OCH SONENS OCH DEN HELIGE ANDES NAMN. AMEN.


Amen!

1 kommentar:

  1. Så poetiskt du skriver, Helene... om det oförklarliga stora med livet vi fått genom Jesus Kristus. Tack & jag ekar Amen //Ebba

    SvaraRadera