UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

onsdag 5 juli 2017

INTE ALLS LIKA VÄRDA... De förlorade sönerna


Olika värde. Olika väder.


Det är en stor framgång att uttrycket "Allas lika värde" har trängt ned i svenska folkets medvetande.
Det är en kompass och ett riktmärke för att genomskåda orättvisor och felaktigt bemötande.

Vi har en enastående förmåga att tillämpa detta på alla, som söker skydd hos oss.

Men det finns ett par rejäla glapp, som blir särskilt tydligt så här i sommartid.

Och det är alla våra gästarbetare - de polska, de thailändska och de från de baltiska länderna - de är inte alls lika mycket värda!

De arbetar för usla löner, under usla förhållanden. Vi borde skämmas.

Gästarbetarnas baracker från filmen, på riktigt i Mjällby.


I förra inlägget recenserade jag den fantastiska filmen Jordgubbslandet - som nu kommer att gå upp på SF's biografer, tack! - där det blev pinsamt tydligt hur vi svenskar leker översittare och feodalherrar över dessa moderna slavarbetare.

Det är pinsamt.

I jakten på effektiv profit går de fina värderingarna ut.
Girighetens snålvatten har runnit i allas munnar, även i min.

En krigsflykting från Syrien eller Afghanistan är mer värd än dessa gästarbetare.
De får bättre villkor på många sätt.

Och med denna inledning vill jag tala om De Förlorade Sönerna.I plural.

Giftiga bröder. Björnloka.


Denna vecka, i kyrkoåret, lever vi med berättelsen från Lukas evangelium, om den förlorade sonen, i singularis.
Du minns säkert hur den yngste sonen bad sin pappa om att få ut arvet i förtid.

Det är en oerhörd begäran! Att sälja hus och hem, djur och ägodelar, för att få ut värdet och så ge det till den unge mannen...

... som slösar bort förmögenheten i sus och dus och sexuella utsvävningar.
Han gick säkert på festivaler och åt och drack. Säkert åkte han karuseller och rökte och festade.

Den förlorade sonen tillhör i alla tider dem som lättar på trycket och släpper på spärrarna. De som antastar tjejerna och våldtar kvinnorna.

Förlorad respekt, förlorat för-stånd, förlorad mänskosyn.

Jag är mer värd än du.

Mina behov är viktigare än dina. Du får finna dig i att jag tar vad jag vill ha.
Du är till för att utnyttjas. Jag är rikare än du, då vinner jag, och du förlorar.

Vinnare. Förlorare.


Så håller det på.

Ända tills det inte går längre. När pengarna är slut. När magen hungrar.
Och ensamheten är det enda som återstår.

DÅ KOM HAN TILL BESINNING... Lukas kap 15:11-32.

När Lukas återger denna liknelse som Jesus berättade, då står det i grundtexten att den yngste sonen "kom till sig själv".

Han insåg äntligen vad han höll på med. Hur han hade förnedrat och nu var på väg att förnedra sig själv.
Vilken tur att han nyktrade till.

Ja, han var till och med beredd att börja jobba... som en gästarbetare, och vakta grisar...

HAN TOG TJÄNST HOS EN VÄLBÄRGAD MAN I DET LANDET, OCH DENNE SKICKADE UT HONOM PÅ SINA ÄGOR FÖR ATT VAKTA SVIN.

HAN HADE GÄRNA VELAT ÄTA ÄTA SIG MÄTT PÅ FRÖSKIDORNA SOM SVINEN ÅT, MEN INGEN LÄT HONOM FÅ NÅGOT.

Kan jag få äta lite?


Det här är annan mat än kebab, langos och festival-wok med stark sås.

Förstår du hur oerhört det är att falla så lågt att han var beredd att äta av de orena grisarnas mat...
Hur förlorad kan man bli?


Under tiden är hans äldre broder kvar hemma på gården. Han har det bra, åtminstone materiellt sett, men inom honom rasar ett krig.

Vi ser sällan själens kamp, vi tiger och lider. Förbittringen går då allt djupare, tills den börjar etablera sig som värk och sjukdom.

Hemma-stannaren. Kvar-sittaren. Fegisen? Eller den trofaste? Pappas pålitlige pojke. Den oerfarne...

Vilken känsla var hans?

Ja, inte var det då att han var en vinnare! Han var också förlorad.
Fast på ett annat sätt.

Jobbar hemma.


När Jesus målar upp den här liknelsen beskriver han skickligt två ytterligheter.
Lusten contra plikten. Begäret mot allvaret.
Nyfikenheten contra rädslan.

Och att man kan gå förlorad på två sätt. Minst.

Om plikten och lagrättfärdigheten orsakar så mycket vrede och avund, då är det inget vunnet. Då är den ordentlige lika förlorad som den andre.

Enda skillnaden är att han är mätt... Men själen är lika svart, om inte svartare.

Svart svärta tornar upp.


När den yngre sonen kommer till insikt så handlar det om en smärtsam medvetenhet om hur mycket ont han har gjort. Han ser sitt utnyttjande och sin otacksamhet. Bristerna blir tydliga för honom.

Det är detta som är en av kristendomens grundbultar:

Syndakännedom. Förkrosselse. Insikten att "det är slut".

Men, men!

Kristendomens nästa grundbult är att man vänder sig till Gud och ber om förlåtelse.

JAG GER MIG AV HEM TILL MIN FAR OCH SÄGER TILL HONOM:

- FAR, JAG HAR SYNDAT MOT HIMLEN OCH MOT DIG. JAG ÄR INTE LÄNGRE VÄRD ATT KALLAS DIN SON... 

Krockad. Övergiven.


Något liknade sker inte med den äldre sonen. Han är kvar i sin förbittring. Ingen insikt här.


Som den goda pedagog Jesus är, låter han oss ana att Fadern är Gud.

REDAN PÅ LÅNGT HÅLL FICK FADERN SYN PÅ HONOM.
HAN FYLLDES AV MEDLIDANDE OCH SPRANG EMOT HONOM... 

Nu kommer nästa oerhörda situation.
En vuxen man i Mellanöstern springer inte... och absolut inte i förhållande till ett barn. Man håller på sin värdighet.

Men i kärlek försvinner alla konventioner.

Vi kan ana hur hans förtvivlan över sin slarver till son orsakat honom stor sorg och smärta. Nu när pojken är på väg hem igen, kan pappan inte hålla tillbaka sin längtan.

Svenska föräldrar hade dock låtit på ett annat sätt. Med arg röst hade vi klagat och brustit ut i arga anklagelser.

- Var har du varit?? Varför har du inte hört av dig?? Du kunde väl åtminstone ha sms'at!!

Var har du varit?? I Mjällby.


Den bibliska fadern gör inte så.

HAN SPRANG EMOT HONOM OCH OMFAMNADE HONOM OCH KYSSTE HONOM.

Inte ett hårt ord. Inga förebråelser. Ingen fördömelse. Bara kärlek.

Så sliskigt... curlande...

Nej, inte alls. Den förlorade sonen förstår nu på detta bemötande att han vågar ge sin bekännelse, det hade han inte gjort annars.

- FAR, JAG HAR SYNDAT MOT HIMLEN OCH MOT DIG...

Pappan gav honom tid att förklara sig. Han slätade inte över, han lyssnade.
Och han hade sin plan klar. Han sa till sin tjänare:

- SKYNDA ER ATT TA FRAM MIN FINASTE DRÄKT, SÄTT EN RING PÅ HANS FINGER... OCH HÄMTA GÖDKALVEN...

Vilken kalv ska jag ta?


Jesus låter oss förstå att detta är den bibliska Guds-bilden:

En far som går sina barn tillmötes... även om det kostar honom allt!
Gud är som en far som låter sina barn vara ansvariga för vad de gör... och låter dem ta konsekvensen av sina handlingar.

Han straffar inte, dömer inte, anklagar inte.

Gud väntar.
På dig och på mig.
Låter livet ha sin gång. För att vi ska lära oss av våra misstag, vilket den äldre hemmavarande sonen inte fick.

Gud väntar.
Tills vi kommer till insikt.
Och när den dagen kommer, håller vi nästan på att dö av vad vår egen vilja har dragit oss iväg på!

Många gör misstaget att anklaga Gud i ett sådant läge. Som om Gud skulle ta ansvar för vad vi gör?!
Nej, fri vilja hör ihop med ansvar även för konsekvenserna.

Vill vi ha det ena, får vi ta det andra också.

Förlåt mig Gud... Förlåt mig, mig själv... Förlåt mig alla ni andra som jag sårat...

Förlåt.


Jesus låter oss också ana att vår himmelske Far inte har vänt ryggen mot oss, upptagen med annat.
Nej, han står vänd mot oss, mot det hållet vi försvann... och spanar och spejar, längtar och räknar dagar. Och år.

Innan vi är tillbaka.

Förlorade söner och döttrar.

Det är vi som har vänt oss bort. Inte Gud!
När vi upptäcker det, brister nästan hjärtat... att Gud har så stor kärlek!

Gud gör ingen skillnad. Alla är lika välkomna tillbaka.
Här gäller sannerligen Allas lika värde!!

Välkommen hem!


Men den äldre brodern, som sagt, surade och kände sig inte alls lika värd.

HÄR HAR JAG TJÄNAT DIG I ALLA DESSA ÅR OCH ALDRIG ÖVERTRÄTT NÅGOT AV DINA BUD, OCH DU HAR ALDRIG GETT MIG ENS EN KILLING ATT FESTA PÅ MED MINA VÄNNER.

MEN SÅ KOMMER HAN HEM, DIN SON SOM HAR LEVT UPP DIN EGENDOM TILLSAMMANS MED HOROR, DÅ SLAKTAR DU GÖDKALVEN!! 

Han spottar ut orden med sådan sarkasm att det stänker om munnen och ögonen är svarta av vrede.

Så kommer han hem... din son... Han talar inte om sin "bror", han håller kylig distans och talar om pappans son, som om det vore en främling.

Han känner sig fullständigt värdelös. Djupt orättvist behandlad. Kränkt.

Vad tjänar det då till att vara ordentlig och sköta sig, när man inte ens får några köttbullar att mumsa på? Va'??

Ingenting har jag fått.


Här skulle man ju frestas till att tänka:
- Strunta i buden. Skit i lagar och förordningar! Festa loss!

Men det är inte det som Jesus är ute efter i liknelsen.
Inte heller motsatsen:
- Stanna hemma och sköt dig så vinner du pappas gillande.

Alltså inte; skärp dig och uppfyll alla tio Guds bud så kommer du till himlen!
Suck. Det är inte kristen tro. Det är moralism. Och det leder bara till bitterhet.
Ett eget skapat vardagshelvete.


Stanna hemma och jobba.


Jesus låter pappan i liknelsen säga:

- MITT BARN, DU ÄR ALLTID HOS MIG, OCH ALLT MITT ÄR DITT.

Poängen är relationen.

Och där brast den äldre sonen. Han ville inte ha med familjen att göra.
Så sårad.
Om han kunnat skulle han säkert bytt efternamn.

Men pappans kärlek gäller även honom. Precis lika mycket!
Pojkarna är lika mycket värda, oavsett vad de gjort.

Ingen orättvisa. Inget fjäsk. Ingen klass-skillnad, inga gästarbetarlöner eller en snålbondes utlänningsfasoner.

MEN NU MÅSTE VI VARA GLADA, FÖR DIN BROR VAR DÖD OCH LEVER IGEN, HAN VAR  FÖRLORAD OCH ÄR ÅTERFUNNEN. 

Vi är glada!


Pappan, vår himmelske Far, återför oss in i relationen igen.
Familjen har kvar sina band, din bror, säger han.

Relation. Inte religion.

Jesus visar vilken oerhörd skatt vi har i försoningen!
Och det är Gud som tar initiativet. Och väntar. Tills vi är redo att ta emot.

Då blir det fest!

Med pizza, langos och älg-kebab! Och gärna en vildsvinsstek också! Med mycket stark sås!! Och en jordgubbe till efterrätt...

Polskplockade svenskbär.


De båda förlorade sönerna räddades tillbaka.
Prisa Gud!
Och de riktiga änglarna i himmelen jublar och dansar.


Mycket glada och återfunna hälsningar från

Helene Sture Lukasfelt,

- som älskar alla dessa liknelser, och som fotograferade i Mjällby på en cykeltur genom Listerlandet.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar