UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

onsdag 21 juni 2017

SOM EN PENNA i FLÄDERBUSKEN


Man vill göra intryck.


Man vill betyda något. En vill göra avtryck. Finnas till så det märks.
Eller hur?

Det behöver inte vara så storslaget. Man kan plocka upp ett glasspapper. Ta sig själv på allvar när man är trött, och vila.
Eller be för ett träd som är sjukt...

Välkommen till ännu ett inlägg i bloggosfären!
Ikväll vill jag skriva om en penna... trots att jag sitter här vid datorns tangenter.

Jag är en penna.


Min inspiration kommer från Listerkyrkans språkcafé idag. Efter glada samtal och enkel kvällsmat välkomnades vi till andakt, där det lästes ur den lilla boken "Alltid älskad" - berättelser som uppmuntrar och stärker hoppet.

Det handlade om en penna.

Jag återger berättelsen såsom jag kommer ihåg den.

Stärker hoppet.


När pennan var färdigskapad av pennmakare,n var den redo för transport till bokhandeln.
Men innan den packades ned i pennlådan, fick den fem goda råd.

Pennmakaren sa:

1. Du kan inte skriva av dig själv. Men om du låter någon annan hålla dig i handen, kommer du att göra fantastiska saker!

2. Du kommer att bli slö ibland, och då behöver du vässas. Det gör ont att formas... men det är nödvändigt för att du ska bli en bättre penna.

3. Kära lilla penna, du kommer att göra misstag, du liksom alla andra. Men det går att sudda ut... bara man erkänner skrviodsjop-felet...

Gud stavar sig själv.


4. Du är väldigt snygg utanpå, men det viktigaste har du inuti - ditt ritstift.
Du kommer att se andra pennor i andra färger och former i affären, men också de har sitt djupaste värde inuti.

5. Mitt femte råd till dig, fina lilla penna är; sluta aldrig skriva!
Oavsett om det är på ett fint papper med vattenstämplar eller baksidan på ett kuvert; se till att lämna avtryck!
Det är det som är meningen med ditt liv.

Pennråd.


Det här är ju helt underbart!

Meningen med vår existens är att vi får lämna avtryck efter oss, hos varann. Det hände mig oväntat idag på eftermiddagen.

Jag var ute och plockade fläderblommor. Det var dags att göra sommarens första omgång av flädersaft.

För att nå lite högre upp ställde jag mig på en torr gren i de nedtrampade bränn-nässlorna. Några människor gick förbi och jag hälsade...

... och vad tror ni hände?

Jovisst tappade jag balansen och ramlade elegant in bland de otrampade bränn-nässlorna.

Se till att lämna avtryck...

Avtryck.


När paret gått, fortsatte jag och klättrade upp på ett staket. Jag tog tag i de vingliga fläderträdsgrenarna och drog ned en gren för att komma åt storblommorna längst upp...

... och vad tror ni hände?

Jag klarade det galant! Jag kopplade nämligen på min slalomtalang och gick segrande hem, bara lite sönderbränd och blodig, med gräsfläckar på byxorna.

Det ska bli gott med saft.


Saft på gång.


Nja, det kanske inte är så här det var tänkt att lämna avtryck.

Men de fantastiska fläderblommorna har kommit till paradiset och ligger nu och drar sig i vattnet tillsammans med citronerna!

Deras mening med livet har snart blivit trefalt uppfyllt - först som ljuvliga blommor med väldoft, sedan plockade i glädje och till sist, om några dagar, skall de avnjutas och drickas med välbehag och tacksägelse!

Undrar om mitt liv ser likadant ut?

Först ska jag blomma vackert och dofta av godhet...
Sedan blir jag plockad och får barn...

Och till sist kommer jag till himmelen och blir uppdrucken... som trollkarlen i Indialand, han som förvandlade sig själv till ett glas saft, och sedan drack upp sig själv...

... spårlöst försvunnen.

Himmelska fläderstjärnor.


Nja, det där blev inte heller så bra.

Jag återgår till berättelsen ur boken som lästes på andakten.

Tänk dig att det är du som är pennan.
Vem är då pennmakaren? Skaparen själv, förstås.

Vilka råd får vi på vår livsvandring?

1. Du och jag kommer att kunna göra storslagna saker när vi låter Gud hålla oss i  sin hand, och föra oss fram.

2. Det kommer göra ont i livet ibland, och då behöver Gud "vässa" oss, slipa och forma oss så att vi blir starkare som människor.

Jag önskar att jag slipper mer vässad... Lite avtrubbad går väl också bra? Eller?

Färdigvässad.


3. Vi kommer att göra fel, gå vilse, skriva dumheter, säga sårande ord och begå misstag. Men de går att ångra!
Omvändelsen är den stora möjligheten, insikten som får oss att söka försoning och förlåtelse.

Ta bort. Rensa hårddisken. Delete. Sudda.
Gå till nattvarden...

4. Det viktigaste har vi inom oss, precis som pennan. Varje människa - oavsett kulör - har sitt värde på insidan, inte utsidan.

5. Vår uppgift, som Gud gett oss, är att göra skillnad och lämna avtryck var vi än befinner oss.
Du har en viktig uppgift i världen. Använd dina talanger i Guds tjänst och lämna goda spår efter dig!


Plogging!


Tack för dessa ord!

De gjorde skillnad för mig. Och uppmuntrade mig till att fortsätta skriva, blogga, skicka insändare och leka Sancta Garbish...

Jag avslutar detta inlägg med att berätta om en nyfunnen likasinnad.

Hon heter Maja Tesch och bor i Stockholmsområdet. När hon är ute och joggar passar hon på att plocka det skräp som ligger i hennes väg.

Hon kallar det för "plogging" - en kombination av att jogga och plocka skräp...!
Underbart!

Jag har fått en själsfrände!

Fast jag cyklar eller går hellre.. Vad kan det heta? Gånging? Gångplogging?

Maja Tesch.


Hur som helst, rent blir det i alla fall, och tidningen Metro gjorde ett helt uppslag med henne i förrgår, den 19 juni.

Låt oss starta en folkrörelse som tar bort tabukänslan kring skräp, där vi självklart plockar upp efter oss själva. Men till dess; med stolthet plockar upp det andra slängt - och gärna skämma lite - och sedan hoppas att fler kommer med på banan!

Man vill betyda något. En vill göra avtryck. Finnas till så det märks.

Eller hur!

Alltid älskad.

Hälsningar från Gud Fader, pennmakaren och Storstädaren!

Alltid älskad.


Tack käre himmelske Far för att Du har lämnat outplånliga spår efter Dig i naturen!
Din skönhet och doft bländar mig, din rikedom och fulländning fyller mig!

Tack också för att Du blev som en penna för oss.. Ordet som tog sin boning ibland oss... och blev en kropp i Jesus Kristus.

Hjälp oss att ta emot Din heliga Ande så att Ditt avtryck i oss blir synligt för dem vi möter.

Herre, Din närvaro i mitt liv har förvandlat mig. Av hjärtat - TACK! Amen.

Amen.


Och en stor brännvarm kram från fläderbuskklättraren

Helene Sture Pennfelt,

- som föddes med skrivklåda och som ibland skriver spegelvänt, med vänster hand om höger hand är upptagen... med att plocka något...

Oskrivet blad?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar