UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

fredag 23 juni 2017

MIDSOMMAR-NOJA


Nationalrätt, med symbolik...


Sitter du också här?

Är du inte tillsammans med dina släktingar? Du menar inte att du har smitit från midsommarfesten?!

Det har jag också.

Det vill säga, jag har valt att ägna kvällen åt mig själv och mitt stora behov av att reflektera över tillvaron.

Du får gärna dela en stund med mig.

Tillbehör till nationalrätten.


Vilket är värst - att ofrivilligt tvingas vara tillsammans med en massa folk, för att grupptrycket och familjetraditionen säger det?

Eller att ofrivilligt inte orka ta sig ut alls, där ensamheten är det enda alternativ som förmågan tillåter...? Oförmågan.

Allt som inte kommer från hjärtat brukar bli fel.

Men det är sällan vi har den där valfriheten som vi ofta hyllar.

Den som vill vara ifred, får inte det.
Den som vill komma ut, orkar inte.

Högtiderna är värst.

Och nu är det midsommar-noja.

Ringlekar.


Alla vill ju visa upp ett glatt yttre och ett väl fungerande socialt sammanhang.
Men då tänker jag vara en motvikt till det, dock inte på ett negativt sätt utan ett positivt.

Man ska inte sova längre om mornarna. Alltså gör jag det. Till 9.30! För att kroppen behöver få sova ut. Hjärnan likaså.

Att vara vaken länge är överskattat.

Och i dessa överljusa tider konstaterar sömnforskarna att det blir problem med serotoninhalten, som reglerar sovandet.
Dra för gardinerna och vira en blöt näsduk om ögonen - och sov!

Det blev ingen frukost. Det blev förmiddagsfike-brunch. Med jordgubbar till efterrätt. Så fel så fel, så gott så gott.

Så rätt, så halv.


Årets mest väderkänsliga dag får många bleksekulariserade svenska att knäppa händer i smyg, och be om sol... eller åtminstone uppehållsväder.

Meteorologerna har skrämt oss tidigt i veckan, att det blir regn till midsommar, så bönerna hade tid på sig att verka.

Allt regn stannade över Bergen i Norge. Där har det regnat en månad i sträck... och nu har vi kollektivt orsakat en mycket blöt Sankt Johann för norrmännen.

Listerlandets Istanbul.


Därför bestämde jag mig för att inte samåka, inte ta den bil vi fått låna, inte heller ta bussen utan helt enkelt cykla de 12 km till Hällevik.
För att det var uppehållsväder.

Så underbart att ensam glida genom Listerlandets bördighet!
Gulsparv och lärka var mina resekamrater och säden vajade milt i sommarbrisen.

Jag ljuger. Det var motvind, hela vägen!

Motvind.


Sommarfina midsommarmänniskor var samlade på den gröna gräsmattan vid Listerkyrkan, där midsommarstången var rest.

Igår fick barnbarnen se hur man majar och lövar en båtmast, och på så vis förvandlar den till ett högtidligare syfte.

I förskolans fotbollsmål stod det segervissa spelmanslaget, redo att leda ringlekarna kring stången.

VI ÄRO MUSIKANTER ALLT IFRÅN SÖLVESBORG...

VI KAN SPELA UKEUKELELE, VI KAN SPELA ELGITARR OCH dragspel, trumpet, gitarr och fiol, BOM FALLERALLA!

En del visor behöver uppdateras.

Glada musikanter.


Räven raskar över isen, eller simmar över fjärden, som jag tycker vi kunde sjunga i sommartid... är en intressant visa som håller gammalt hushållsarbete vid liv:

SÅ GÖRA VI NÄR VI SKURAR VÅRA GOLV... Hur många gör det i tider av golvmoppar och dammsugare?

SÅ GÖRA VI NÄR VI TVÄTTAR VÅRA KLÄDER... HÄNGA VÅRA KLÄDER, MANGLA VÅRA KLÄDER... Kära nån, det går tre dagar innan allt ligger rent i garderoben igen!
Så göra vi när vi torktumlar desamma....

Det bästa är lördagen och söndagen:

SÅ GÖRA VI NÄR TILL TORGET VI GÅ... och TILL KYRKAN VI GÅ....

Det är så vackert, arm i arm, genom för länge sedan svunna skogsmarker och ängar.

Nu beställer många matkassar via internet och kollar på TV-gudstjänster hemma i soffan.
Men det blir inga bra midsommarvisor av det.

Söndagens höjdpunkt.


Midsommarjulafton - det är samma mat och samma danslekar.

Vi äter sill och potatis tre gånger om året, även till påsk.

Varför?

För att det är tradition. Och då upprepas samma sak, om och om igen, för igenkänningens skull.

Den generation som är fostrad av reklamens ständiga nypåhitt, blir väldigt nervösa av detta.
Det måste vara förnyelse! Annars är det stagnation, dålig fantasi eller bara tråkigt.

Midsommar-noja.

Jag äter min matjesill med gräslök och potatis. Knäckebröd och en öl till det.
Vilsamt och skönt.

Imorgon är en annan dag, då kan vi skoja till det. Men inte idag!

Rädis-rosor.


Jag har glädjen att vara inbjuden som en del av Listerkyrkans Husband. Vi har det mycket klargörande namnet LKHB...

... med trummor, bas och keyboard, körsångare, elgitarrist, trumpetare och jag... som ibland kunde fylla i med ukulele, blockflöjt och munspel - med en tonart som nästan var rätt.

Den alldeles nybyggda utescenen invigdes idag, efter att projekterats för 42 år sedan... lika lång tid som Israels barn tvingades vandra i öknen.

Men alla måste invänta rätt tid.

Det som inte är uppfyllt i livet, har inte kommit till sina rätta förutsättningar än.

Och det som har tagit slut, behöver en värdig avslutning, och ett erkännande.

Ställer in rätt kanal.


På Listerlandet har det funnits många små missionshus i varenda by.
Med minskad befolkning och minskad kristen bekännelse tvingades det sista missionshuset ge upp nu - Betel i Nogersund.

Men det fina är att de skänkte sitt överskott till den samlande kraften i Listerkyrkan! Stort tack!

Och ännu starkare - Betel i Nogersund lät oss få ta över deras kors, som nu hängdes upp på väggen inne i utescenen.
Och husbandet spelade:

DET URGAMLA KORS....

Till vänster eller höger?


Plötsligt släppte midsommar-nojan.
Det blev ett nöje att få vara med och fira!

Fokus flyttades från de egna förväntningarna till något större.

Här i Norden får vi fira ljuset och livet och livskraftens höjdpunkt.

Och vi i kyrkan tackar Gud, vår Skapare, för En vänlig grönskas rika dräkt, som smyckat dal och säng. Äng, menar jag.


Midsommar är de vuxnas högtid, inte barnens. Jo... på sätt och vis. Många barn blir till i natt...

Förr var midsommar den största bröllopshögtiden. Den vanligaste födelsedagen i Sverige i slutet av mars/ början av april.

Nu är första helgen i augusti den vanligaste vigsellördagen, då semestrarna använts till att planera festligheterna och bruden är brun, brunare, brunast.

Söta sommarflickor!


Det känns som om midsommar kommer för tidigt... Det har just varit april, mentalt, och plötsligt är vi mitt i sommaren. Jag hänger inte med!

Det är nog därför augusti passar bättre för bröllop. Det känns mer midsommar á la 2000.

Sommaren varar väl till Heliga Birgittas brittsommardag den 7 oktober?

En rovfågel cirkulerade över vårt midsommarfirande och spanade över våra ringlekar. Bara små grodor, ingen sork att äta... Det var en Glada, med kluven stjärt. Den hälsade.

- Glad midsommar!

Vad liknar du?



När alla gått in för att dricka kaffe, stod jag ensam kvar och tittade på midsommarstången.

Vad liknar den egentligen?

Ett förvirrat blomsterprytt kors? En kamouflerad fallos-symbol?
Nej, inte alls!

Jag ser något mycket kvinnligt och mycket vackert...

Nu fattar jag !!


Midsommarstången är ju med sina ringar ett kvinnligt sköte!
Med blågula band kring ägglossningstrumpeten...

Vad har sommaren i sitt sköte?

En stång... och när man ska föda sitt barn nio månader senare, så går man sannerligen igenom sitt kors!!

Genom död till liv, känns det som. Allt faller på plats. Alla symbolerna är hemma!

Det är bara de små grodorna som är fel... den retsamma soldatvisan mellan fransmän och engelsmän. Men det tar vi en annan gång.

S(c)en-sommarkväll.


Tack för att du delade den här stunden med mig.
Vi har varit några stycken, över 100 säkert, som smitit från vad det nu kan vara.
Eller som hittade digitalt sällskap på distans.

Vad du än gör, gör det med hjärtat. Då håller du misslyckandet borta, och känslan av att vara fel försvinner.

Umgås med dig själv - helhjärtat.
Umgås med folk - helhjärtat.

Så gör Vår Herre - umgås med oss, helhjärtat. Amen!

Jag lever i min takt.


Svenska folkets böner om uppehåll räckte här hos oss till kl 17. Sen började regnet droppa.

Som tur var hade jag medvind och mestadels nedförsbacke hem. Jag blev bara halvblöt... för att en halvtimme senare lägga mig i badkaret - med varmt vatten!

De ljusaste hälsningar från en med midsommar-noja, som förändrades till midsommar-nöje!

Helene Sture Nojfelt,

- Noja. Nöje. Nöjd. Nya verbformer.


Ukulele-cyklist.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar