Sturellas Fotoblogg: TERRORATTACK och BÖN

Medkänsla.

Först - de varmaste tankar till alla som är drabbade av terrorattacken i Stockholm igår.
Vilken styrka av sammanhållning och hjälpsamhet medmänniskor har visat varandra!
Otroligt.
Än har kärleken inte kallnat.

Men.

Varför händer detta? Igen! Och igen...

För två veckor sedan vid Westminster Bridge i London - tre döda.
Juli 2016 i Nice - 86 döda.
Julmarknad i Berlin - 12 döda.
December 2010 i Stockholm - två döda + självmordsbombaren själv.

Europa. Västerlandet. Det dekadenta. Det liberala och otrogna.

Kraschad.

Inte många vågar tala om religionens faktor i terrordåden.
I Sverige är vi både religionsallergiska och religionsblinda. Men det går inte att försöka förstå en händelse om man saknar rätt ingång.

Skruvar dras inte åt med hammaren. Religiös extremism förstås inte med bara med politik.

Vi är noga med att syna varje politiskt partis bakgrund och mänskosyn.
Men vi synar inte den religiösa livsåskådningen som många tar med sig in i Sverige.

Varför?

Syna "stålmannen" noga!

Därför att det har varit en icke-fråga för alla religiöst ointresserade.

- Det är gammalt skit som vi får utbilda bort.
- Ni får tycka och tänka vad ni vill, det är ett fritt land.

Åsikterna är flera.

Men inte många har varit beredda på att en religion kan ha en så aggressiv hämndlystenhet om den blir ifrågasatt eller kritiserad, som det vi nu ser, gång på gång.

Och väst har varit med och uppviglat, det får vi erkänna.

Idén att "döda de otrogna" är en matematisk omöjlighet.
Men idén att skada så många som möjligt är däremot en djävulsk plan som lyckas bättre...

Skada. Skadad.

Lastbilar som vapen är mer effektivt än skjutvapen. Jag blir galen när jag tänker på det! Fullständigt rasande!!

Ideologin bakom kan inte bygga upp något eget fungerande samhälle.
Allt bygger på våld och förtryck. Att hålla alla andra i schack, under rädslans kontroll.

Och för att ta mer makt används terrorn till att splittra och förstöra de goda samhällena.
Ondskan tar för sig. Djävulen skrattar oss rakt i ansiktet.

Vem är punkterad?

Sverige har varit mycket naivt i sitt välkomnande, och i sitt hanterande av återvändande terroristkrigare.
Jobbar alla på dagis, eller?

Vi tillåter föreningar och möteslokaler där dessa ideologier får statligt stöd för "studieverksamhet".
Vi vet inget vad som pågår. Vi kan inte deras språk.
För i Sverige talar vi inte längre bara svenska...

Vi måste komma åt roten till det onda. Vågar vi det? Vågar jag skriva? Vågar jag säga vad jag vet?

Hur fritt är det fria ordet?

Bränd.

Böner stiger upp till en annan gud, som anses vara större. Det är han - i våld!

Döden glorifieras, och löften om paradis med oskulder lockar män till martyrskap, på ett sätt som vi inte kan förstå.

Då måste vi förhindra att man "studerar" dessa texter, med svenskt föreningsstöd, och istället ge bättre alternativ. Inte tiga still.
Inte "låta dem hållas i toleransens namn", för den är nämligen inte ömsesidig.

Men gärna religionsdialog.

Vad har du i lasten?

Den omsorg och medmänsklighet som allmänheten visat vid terrorattacken vid Åhléns i Stockholm gör mig varm i hjärtat.

Det finns hopp om att vi ska vakna och bli mer vaksamma, men det är obehagligt att detta sker på fredagar... bönedagen... eller, den dagen då Jesus korsfästes...

Och vi som tycker om att gå ut på fredagar och hålla helg!
Ingen bra kombination.

Räddningstjänsten vet.

Imorgon söndag ska vi fira Palmsöndagen i våra kyrkor. Jesus rider in i Jerusalem på en åsna. Det är motsatsen till en lastbil.
Han kommer ödmjuk och obeväpnad, inte med bombbälte dolt under manteln.
Han blir inte arg för en oförrätt. Han hämnas inte.

Istället går han sin Golgatavandring mot korset för att ge sitt liv, av fri vilja.
För att besegra dödens makt. Till lösen för synden. Den djävla förbannade synden som medför död på alla sätt!

Men inte som martyr. Inte för att dra andra med sig i döden och hämnas. Och inte för att få en jungfru i paradiset!!

Välsignad är du!

Mina innerligaste böner går åter igen till alla som är drabbade av våldsverkare på olika sätt.
Vi får räcka varandra hoppet, trösta och lyssna, stärka och agera.

Och med tacksamhet tänker jag på att ingen bomb utlöstes i Stockholm igår, inget hus rasade samman så att ännu fler människor kunde ha dött.

Ikväll sjunger jag och ber med den urgamla klagande bönen ur LITANIAN:

... "för krig och världsbrand, för ondskans makter, för uppror och splittring, för ond bråd död bevara oss Gud!"

Bevara oss alla!

KÄRLEKEN ÄR TÅLMODIG OCH GOD.
KÄRLEKEN ÄR INTE STRIDSLYSTEN (!), INTE SKRYTSAM OCH INTE UPPBLÅST.

DEN ÄR INTE UTMANANDE (!), INTE SJÄLVISK, DEN BRUSAR INTE UPP, DEN VILL INGEN NÅGOT ONT (!!).

DEN FINNER INTE GLÄDJE I ORÄTTEN MEN GLÄDS MED SANNINGEN (!).

ALLT BÄR DEN, ALLT TROR DEN, ALLT HOPPAS DEN, ALLT UTHÄRDAR DEN. 1 Korinthierbrevet kapitel 13.

Kristus i Kungsmarkskyrkan.

Nej, jag klarar inte detta. Jag har inte detta tålamod! Jag kan inte låta bli att brusa upp och jag uthärdar verkligen inte allt!

Men Jesus gör det.

Därför tar jag på mig hans kors, och ikläder mig hans kärlek och gömmer mig i den.

Tillsammans med honom söker jag sanningen. Och jag vill räcka vidare kärleken från den Gud, som lämnade sin himmel för att komma nära oss...

... till alla från Uzbekistan, Afghanistan, Somalia, Syrien och Irak. Och till alla svenskar.

Och med statsminister Stefan Lövéns ord säger jag:

- Tillsammans ska vi ta oss igenom detta!

Men avslöja då mörkrets gärningar i ljuset! Och sluta blunda för religionens innehåll. Läs deras bok. Samtala. Sätt gränser.

I medmänsklighetens namn.

Medmänsklighet.

Låt nu vardagen få fortsätta. Fortsätt bjud varandra på pizza och och bädda gästsoffor. Fortsätt le mot varandra.

Och snälla media; alla kanaler behöver inte rapportera, då hindrar ni "vardagen" att ta plats. Allvaret står alltid sida vid sida med dammsugning och disk.

Igår brände jag potatisen. Och idag var horoskopen alldeles uppåt väggarna förvirrade... Varken Oxen eller Jungfrun hade någon prognos...

Förvirrat.