UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

lördag 1 april 2017

ORMEN PÅ STÅNGEN

Ormen lurar.


Gud är god. Men inte tam...

Tänk dig att du är på vandring i ett torrt landskap. Det är sandigt och grusigt, utan större variationer, och du är mycket törstig.

Det enda sällskap du har där är stenarna. Och de som bor under stenarna.

Ormarna.

Detta är dina livsvillkor.
Du vet att det är mager kost och ont om dricka. Du vet att marken gömmer på faror.

Är det läge att gnälla då?
Och i så fall på vem?

Gnäller. Anklagar.



Följ med på en vandring in i en av Bibelns mest slingriga texter... med varning att du kan bli stungen!

Du är på flykt, och enda vägen var dessa ökenheta sandstigar.

Egentligen borde du vara tacksam, och det är du, men någonstans inom dig lever reptilhjärnan sitt eget liv, och du stöter ut en anklagan - mot Gud:

- Varför var det tvunget att leda oss in på den här förbannade vägen? Vi håller ju på att dö! Här finns inget att äta och inget att dricka!

- Ja, vi är utleda på den usla maten!

Som om människan själv inte hade eget ansvar...

Usel mat.


En gång, i paradisets början, levde människan ett gott liv.
Men hon skulle prövas, för att mogna.
Och prövningen kom förklädd - i en gestalt utan varken armar eller ben. En mycket obehaglig varelse!

Ormen var det listigaste av alla djur, ty det tvingas man bli när man föds stympad...

Ormens argumentationsförmåga var förkrossande.
Människan kunde inte stå emot.

Men i paradiset var hon mätt. Dock sugen på nyheter och nya kunskaper.

- Tag och ät... Frukt! Frukt är nyttigt! Ta och smaka, kvinna! Låt din man också få njuta!

Sparris-orm?


Människan överträdde förbudet. Ormen tvingade henne att växa upp och lämna symbiosen med Gud. Hon blev brådmogen och utkörd ur paradiset.

Var så god och lev!

Men anklaga inte någon annan än dig själv.

Klaga inte på Gud över de beslut du själv tagit. Var vuxen dina konsekvenser.


Ta konsekvenserna.


Ständigt dessa ormar... i hölassen i Småland, i stenmuren hos farmor och farfar och under stentrappan vid prästgården, det torra ömsade skinnet i skogen.

Halva hjärnan har mognat genom seklerna, men inte den lilla reptilhjärnan. Det är den rösten som säger:

- Förtjänar jag inte bättre liv än så här? Var detta allt? Ska jag gå runt i den här öknen och förspilla mitt liv? Varför vinner aldrig jag på Lotto?

Så bråkar människan med Gud, men anklagar Gud för att vara arg på oss...
Barnets simpla logik.

Men inte Guds.


Är du arg, eller?


DÅ SKICKADE HERREN ORMAR MOT FOLKET, GIFTORMAR SOM BET ISRAELITERNA SÅ ATT MÅNGA AV DEM DOG. 4 Mosebok 21:4-9.


"Ormarna framstår i texten som en ofrånkomlig konsekvens i den gudsfrånvända människans liv, skriver Anna Sophia Bonde i tidningen Dagen, 31/3-17.

"Människan vill frihet, men när hon fått den upptäcker hon att den inte alls är så lockande som hon tänkt sig i sina drömmar.

Snarare befinner hon sig i en mardröm".


Sköldpadda i snö - en mardröm.


Jag funderar på vår egen tid.

Vi är också omgivna av giftormar, som vi själva röstat fram i demokratiska val - eller som tagit sig makten själva.

Vår narcissistiska mänskosyn lurar oss att bara se oss själva. Vår individualism har förblindat oss så att vi inte längre ser kollektivet och omsorgen om andra.

Vi blir själva en del av ormgropen...

Jag, en giftorm.... ??!!

Huggormsyngel!



- HUGGORMSYNGEL! VEM HAR SAGT ER ATT NI KAN SLIPPA UNDAN DEN KOMMANDE VREDEN?
BÄR SÅDAN FRUKT SOM HÖR TILL OMVÄNDELSEN! Matt 3:7.

Johannes Döparen visste hur man skulle överleva i öknen. Han käkade gräshoppor och vildhonung.
Han var inte stinn av kolhydrater, därför behöll han skärpan i både tanke och tal.

Gud är god. Men inte tam.


Det är så typiskt människan. Det är först i dödens närhet som hon börjar förstå. Vi måste uppleva död för att förstå livet.

Det är då allvaret går upp för oss. Förlåt. Förlåt!

Till vem riktas ordet nu?

FOLKET KOM TILL MOSE OCH SADE:

- VI SYNDADE NÄR VI KLANDRADE HERREN OCH DIG.
BE TILL HERREN ATT HAN TAR BORT ORMARNA FRÅN OSS.


Svart ökenväg.



Sent skall syndaren vakna. De som vaknade alls.
I varje generation måste alltid ett antal dumbommar gå under för att den stora massan skall räddas. Är det så?

Det är mycket intressant det som sedan händer.

Ormarna tillhörde livsvillkoren. Folket kunde inte samspela med dem. De blev bitna.
Men Gud trollar inte bort ormarna.

Tvärtom. Han vänder dess makt, från problem till att bli deras lösning.
Från hot till möjlighet. Ormen gick från att stå för död till att bli ett livstecken.


MOSE BAD FÖR FOLKET, OCH HERREN SADE TILL MOSE:

- GÖR EN ORM OCH SÄTT UPP DEN SOM ETT FÄLTTECKEN.
VAR OCH EN SOM BLIR BITEN SKALL SE PÅ DEN, SÅ FÅR HAN LEVA.

OCH MOSE GJORDE EN ORM AV KOPPAR...



Kopparorm.


Vi känner igen detta även som Apotekets symbol för hälsa. Det är en urgammal symbol som försvinner ned i tidslagren.

Nu vaknar Logos.

- Inte kan det väl hjälpa att titta på den där kopparormen på stången? Vad är det för dumheter?

Tyvärr, Logos, du kommer inte åt det här från din horisont. Detta är alltför allvarligt. Det handlar om existensen.

Nu vaknar Mytos.

- Det känner jag till! säger hon.

Och så berättar hon hur nödvändigt det är att varje människa vågar skåda sin giftorm i ögat...

Det är först när vi möter faran som vi kan mobilisera våra krafter.

Detta vet Mytos. Om detta berättar Epos. Logos står tyst vid sidan om, oförmögen att förstå annat än det som går att mäta och väga.

                         Eva-Maria och ormen.


Tillbaka till paradiset.

När människan fick ta konsekvensen av sin lust att växa och utvecklas - det är bra! - så hände följande:

När ormen sagt sina förföriska ord, förvandlades han från en leksaksfigur till en svår fiende, särskilt till kvinnan:

MÅ DU VARA FÖRBANNAD BLAND ALLA DJUR. 
PÅ DIN BUK SKALL DU GÅ OCH STOFT SKALL DU ÄTA I ALLA DINA LIVSDAGAR.

OCH JAG SKALL SÄTTA FIENDSKAP MELLAN DIG OCH KVINNAN, OCH MELLAN DIN SÄD OCH HENNES SÄD.

MEN DENNA SKALL SÖNDERTRAMPA DITT HUVUD, OCH DU SKALL STINGA DEN I HÄLEN. 1 Mosebok kap 3:14-15.

Ja, Jesus blev själv "stungen i hälen" - en bild av korsfästelsen.

Stungen i hälen.


Detta är oerhört starka ord!

Moseboken anspelar redan på det som skall ske med Maria och Jesus.

När hon föder Gud till jorden, bryts ormens makt.
Han gör allt för att behålla sin förmåga till att fresta och förföra, men hennes avkomma - Jesus Kristus - skall söndertrampa hans makt.

Ormen, draken, den gamle ormen från urtiden är en symbol för ondskan, ja för djävulen själv.

Ingen vet hur många tusen år det är mellan denna Bibels första berättelse och dess sista - Johannes Uppenbarelse.

Där står det nämligen just om Kvinnan och Draken, i kapitel 12:

OCH ETT STORT TECKEN SYNTES PÅ HIMLEN;
EN KVINNA KLÄDD I SOLEN OCH MED MÅNEN UNDER SINA FÖTTER
OCH EN KRANS AV TOLV STJÄRNOR PÅ SITT HUVUD.

HON ÄR HAVANDE OCH HON ROPAR I BARNSNÖD OCH FÖDSLOVÅNDA.

OCH ETT ANNAT TECKEN SYNTES PÅ HIMLEN;
OCH SE, EN ELDRÖD DRAKE... Joh Uppb 12:1-3.

Jag går inte in på detta just nu - vi återkommer till denna text i bibelstudiegruppen så småningom - utan konstaterar bara att Bibeln läses "runt", där början hänger ihop med slutet och tvärtom.


Läs "runt".


Imorgon är det söndag, 5 söndagen i Fastetiden. Då skall prästerna predika över denna texten är det tänkt, under rubriken "Försonaren".

Evangeliet anspelar på Gamla Testamentet. Jesus samtalar med Nikodemus i natten om hur försoningen skall gå till:

OM NI INTE TROR NÄR JAG TALAR TILL ER OM JORDISKA TING, HUR SKALL NI DÅ KUNNA TRO NÄR JAG TALAR TILL ER OM DET HIMMELSKA?

LIKSOM MOSE HÄNGDE UPP ORMEN I ÖKNEN, SÅ MÅSTE MÄNSKOSONEN UPPHÖJAS, FÖR ATT VAR OCH EN SOM TROR PÅ HONOM SKALL HA EVIGT LIV.

ÄLSKADE GUD VÄRLDEN... Joh 3:11-16.


Hur älskar Gud?



Jesus var som en giftorm för fariseerna. Han var obehaglig för makthavarna, och han kom med stingande ord till dem som utnyttjade andra människor för egen vinning.

Till slut stod de inte ut med honom. Ta bort honom! Häng upp honom! Korsfäst...

Så blev även Jesus upphängd på en påle, precis som kopparormen i öknen.

Du känner säkert igen sammanhanget, för sedan kommer de världsberömda orden som förändrat en hel värld:

TY SÅ ÄLSKADE GUD HELA VÄRLDEN
  ATT HAN SÄNDE SIN ENFÖDDE SON
    FÖR ATT VAR OCH EN SOM PÅ HONOM TROR
     INTE SKALL GÅ UNDER UTAN HA EVIGT LIV.


"Ty så..." SÅ! På detta sätt!


Det lilla ordet "ty så..." är helt avgörande för förståelsen. Det förklarar nämligen på vilket sätt Gud älskar världen.

Hm.
På vilket sätt älskar Gud världen?

Här ställs inga krav på människan vad hon skall göra. För hon kan ingenting göra med sin reptilhjärna och sina egofixerade behov.

Gud tar tag i situationen och gör allting klart själv.

Det är på det viset Gud älskar oss!

Så älskade...


Det är fantastiskt att lära känna Jesus.
Det är underbart när texterna öppnar sig och går från torra bokstäver till andefyllt liv.

Berättelserna om Sankt Göran och Draken är också en del av denna kamp mellan ondska och godhet.

Nästa gång giftormarna kommer i din väg, och du har grus i skorna, klaga inte!
Och anklaga inte Gud för den livssituation som är din.

Använd dina redskap. Tacka. Se dem i ögonen. Och trampa...konfrontera dem!

Och lyft sedan blicken och se på Jesus. Se! Se hur han älskar oss. Se på vilket sätt.


Gud är god. Men inte tam.

Giftiga hälsningar från Helene Sture-Sting Ormfelt,

- som fotograferade i leksakslådan, och
- som inte alls kan leva upp till det jag själv skriver... men övar ständigt, övar, övar...
Gud hjälpe oss alla!



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar