UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

söndag 12 februari 2017

BOOSTA DIG I NÅDEN - Martin Modeus

Snö vid brobågarna.


Medan jag har varit i Östergötland så har vintern bakat in hela Blekinge och Skåne med vitaste bomullssnö.
Jag böjde mig ned och kände på denna mjuka, kalla nederbörd som är så vacker.
Ska jag rulla en snögubbe? Nej, inte själv! Det går inte.

Trist.

Men jag skulle behöva styrka mig med lite vinterlek! Boosta mig själv, som det heter, putsa på mitt varumärke...

Nu ska jag återge ännu ett av föredragen från pilgrimsteologi-dagarna i Vadstena.
Jag läser i mina anteckningar och delar orden såsom jag uppfattade dem, med foton från Ljungaviksbron i Sölvesborg.
Dess valvbågar blir alltmer berömda... och får nu hjälpa till att predika!

Bro-bygel.


Det är nuvarande biskop Martin Modeus i Linköping som talade över ämnet:

I RÖRELSE, VARIFRÅN OCH VART?

Det låter som en paradox:
- Kyrkans grundrörelse är att stå still... I nåden!

Vi behöver inte gå tillbaka till gamla tider för att hitta inspiration till dagens arbete. Det räcker att återvända till denna fasta grund:

Nåden.

Alla rörelser stelnar. Alla organisationer fastnar.
Kyrkan får bottna i sitt eget budskap om nåd. Inte prestationer.
Om vi drar det till sin ytterlighet så kan man säga att om själva Tron blir en prestation, ja då behöver vi inte tron!

Martin Modeus citerade Luther:

- Om vi skulle kunna uppfylla alla bud, så skulle ju äran tillfalla oss själva och denna vår prestation.
Och då blir det fel.

Var inte rädd för "det lilla" - det kan vara tillräckligt bra så länge du använder "det lilla du har" och ärar Gud med det.

Större än du tror.


Mina tankar försvann iväg en stund... och jag tänkte på min ukulele. Den är det minsta av stränginstrumenten, den strängaste av dem alla... och jag är förälskad i detta fina lilla instrument.
Inte kan man väl ära Gud med en profan liten ukulele?

Jodå!

I en av de mest kokosdoftande Honolulu-sångerna står det så här:

"Vid stranden av Hawaii, står en palm så fin och svajiig,
min grav skall bäddas när jag en gång dör, en gång dör, en gång dör.
Se'n i himlen in jag träder, klädd i sida vita kläder
En sång till ucke sjunga änglarna i kör!"

Nej, jag kan verkligen inte uppfylla alla Guds bud, men jag kan ära Gud med den spelglädje jag har på detta fyr-strängade speleverk!

Min vän.


Tillbaka till Vätternkyrkan i Vadstena. Martin Modeus lyfte fram det klassiska argumentet mot nåden:

- Ni kristna kan ju "synda på nåden" - det är bara till att be om förlåtelse på söndagen för det man gjorde på lördagen...
Vad svarar man på det?
Nej, naturligtvis är det inte så. Att be om förlåtelse handlar om uppriktig ånger och vilja till förändring.

Hur skaffar man sig frihet om man känner sig trängd av Gud? frågade han.
Synden verkar ju så rolig och Gud är bara arg... Nej! Vänd på perspektivet.

Det är självupptagenheten som är den stora synden i livet.
Egot är i centrum, inte Gud Det är en tragedi med detta bakvända fokus. Det är inte en anklagelse, snarare en inbjudan till fokusbyte.

Kyrkan är en del av samhället. De mänskliga mekanismerna finns överallt, hos oss också förstås.
Men då kallar vi det "andlig självupptagenhet" och "kyrklig inkrökthet".

Skenhelighet?


Det var bra av biskopen att våga erkänna detta, men vi ska inte klandra varandra utan söka medkänslan för varann.

Hm, det är inte så lätt att sticka hål på en bubbla av andlig självupptagenhet, tänker jag. Där gömmer sig Egot under en mantel av fromhet och missriktade böner.
Eller "Så har vi aldrig gjort innan". Tänk om lärjungarna sa så till Jesus när han uppstod...

Upp! Stånden.


Modeus påminde oss om Magnus Malms ord:
- Vi offrar vår mänsklighet idag inför vår tids avgudar. Visst finns det mänskooffer i vår tid.

Varför förfasar vi oss över det när vi läser gamla texter, tänker jag.

Nöden efter Nåden, sa Martin.

Nu kommer tre punkter som handlar om vår tids varumärken, som håller på att äta upp själen.

1. Boosta dig själv.

Du själv har ansvar för att skapa dig själv. Vår tidsanda kräver av alla att man skall "boosta sig själv".
Skapa ditt eget varumärke! Hitta din nisch och var unik.
Det är ett mycket tungt ansvar...

Kyrkans tal om att vara unik har en helt annan ingång.

Reklamens mänskosyn trycker på att var och en skall vara sin egen gud.

Eller som ateismen säger:
- Gud är människans avbild...

Vem avbildar vem?


2. Missnöjets människa.

Vår tid talar hela tiden om utveckling. "Nöj dig inte". Men är det utveckling?

Reklamen skapar ett ständigt missnöje.

- Köp vår produkt! Beceause you are worth it!

Detta är nöd. Inte nåd.

Målet är andra människors beundran, där scenen har bytt plats med altaret...

Nöd. Inte nåd.


3. Värde contra kostnad.

Allt som har ett värde har också en kostnad.
"Klicka på länken så får du det gratis..." Utgångspunkten är att vi blir lurade.

Och vi luras att tro att ju högre kostnad en vara har, desto större är dess värde.

Det kan vara tvärtom!

Martin Modeus tog ett exempel från ett varuhus där man sa: "Vi ska 'prisa ut' den här varan på marknaden!
Varan i sig var omodern, ja den kanske rent av var riktigt dålig. Värde-lös.
Ju sämre kvalitet, desto mer ökade varuhuset priset...

De gjorde en vinst istället för en förlust!

För att kunden blandade ihop värdet med kostnaden.

Kostnad och värde är inte samma sak.

Nu tillämpade Martin detta ekonomispråk in i vår teologiska värld. Eller mänskliga.

- Var finns nåden i detta sammanhang? I värdet eller i kostnaden?

Jag hann tänka flera tankar innan biskopen själv svarade.
- Nåden finns i värdet, inte i kostnaden, sa han.
- Men för att ge oss nåden dog ju Jesus på korset för oss alla! tänkte jag, är inte det en enormt dyr kostnad??

Jämför igen: "Klicka på länken så kommer nåden gratis...."

Visst, vi vill gärna ha gratisvaror. Men om de är alltför gratis, tappar de i värde...

Om nåden är "gratis" - vilket den är - har den lågt värde då?
Är det bättre om nåden är dyr? Och svår att få....?
Vår tidsanda rör till det.

Hur mycket?


På hebreiska heter NÅD = chäsäd.
Som substantiv betyder det "båge". Som verb betyder det "böja sig ned" (i vänlighet och förbarmande).

HERRE, UPP TILL HIMMELEN RÄCKER DIN NÅD
OCH DIN TROFASTHET TILL SKYARNA. 

HUR DYRBAR ÄR INTE DIN NÅD, O GUD!
MÄNNISKORS BARN TAR SIN TILLFLYKT UNDER DINA VINGARS SKUGGA.
Psaltaren 36:6

Vi behöver motbilder till samhällets bilder och krav på oss.
Vi behöver bilder som befriar oss till att vara dem vi är - för mig är det Kristus, ikonen av Gud, betonade biskop Martin, och fortsatte:

Nåden är Guds rörelse! Inte min rörelse... Stå still, människa.

Vi rör oss mot Kristus -  men han är redan hos oss, och även hos vår medmänniska.

Gjorde Gud det?


Bibeln är vår viktigaste källa, där är rörelsen en dialog med Ordet, ett samtal med Frälsaren.
Han tog ett välkänt exempel.

Den förlorade sonen hade inte levt upp till sin bild av "sonen".
Han byggde sitt varumärke med hjälp av pengar och ett stort ego. Tills rikedomarna var slut.

Han kom till insikt att enda möjligheten att överleva var att återvända till sin pappa.
Vilken förödmjukelse...
Den förlorade sonen såg förödmjukelsen som en prestation. Han trodde att han skulle vinna faderns kärlek om han förödmjukade sig tillräckligt mycket.

Men pappan lyssnade inte på hans förebråelser. Han såg på sin pojk med kärlek - med nåd - och ställde till med fest för att han var återvunnen.

.. att inte ta emot kärleken.


Föredraget avrundades med några mycket viktiga meningar om just Förlåtelse.

När lärjungarna frågade Jesus hur många gånger de skulle förlåta dem som gjort orätt mot dem, svarade Jesus:
- 7 x 70 gånger!
Lärjungarna var bara upptagna med sin egen "förlåtelse-prestation" och hade nått sin gräns.
Deras synd var självupptagenheten. Där har vi den igen.

Jesus svarade med himmelens röst. 7 x 70 är fullkomlighetens tal.
Så kan bara Gud förlåta... Det kan aldrig vara vår prestation!

Rörelse i stillhet...
Guds rörelse är till oss, innan vi själva ens har rört oss.
Här visar dopet av spädbarn tydligare vad nåd är, än vuxendop.

Kunde vara kyrkvalv.

Jag hoppade högt när han ställde frågan:

- Talar vi för mycket om förlåtelse i kyrkan?
Ja, det gör vi.
Relationen till Gud har gått sönder, men är ju läkt i Kristus. Vi lever i nåden!

Alltså kan man säga att i kyrkan behöver vi inte förlåtelse på det sättet längre - den stora uppgörelsen sker ju i början av omvändelsen - NU LEVER VI I NÅDEN!

Tack! Tusen tack!
Nu blev det sagt. Detta har plågat mig i många år och jag har aldrig riktigt kunnat sätta ord på det.
Jag är ju försonad med Gud och lever i gemenskap, då behöver jag inte denna ständiga syndabekännelse.
Vägen är mycket kortare nu. I nåden!

Nåd-båge.


Eller som det står utifrån Gamla Testamentets perspektiv:

DÄR SYNDERNA ÄR FÖRLÅTNA BEHÖVS INTE LÄNGRE NÅGOT SYNDOFFER.
Hebreerbrevet kap 10:18.

Nu var jag riktigt trött och uppfylld.
Mitt eget varumärke som pilgrim sa mig att nu gällde omedelbar tystnad och återhämtning!
Och jag kan inte sitta still en sekund längre!

Ut i friska luften. Rör på fläsket. Styrk dig med snö.
Böj dig vänligen ned och ta på dig skorna.
Lyft sedan blicken och se hur Herren Gud spänt sin nådesfulla båge över hela himmelen!

Tack Martin Modeus för ditt boostande föredrag!

Båg-styrig.


Böjliga hälsningar från Helene F Sturefelt,

- bågfotograf, brobyggare och reklamhatare.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar