UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

måndag 27 februari 2017

VILL INTE HA ERBJUDANDET

Vad erbjuder du då?


- Nej tack, jag vill inte ha ett nytt mobilabonnemang.
- Nej tack, jag vill inte ha era bullar.
- Nej tack, jag vill inte ha Jesus...

Men jag måste ha en mobil där jag ringer billigt! Goda semlor vill man ju inte heller vara utan. Och kyrkan har ju så fin akustik...

Det här inlägget handlar om att få upp ögonen för att vi i bara farten säger nej till vår frihet - när Gud kallar oss att bli hans barn.

Vill du inte ha?!


Tänk dig att du går in på ett café. Det är nyöppnat och bagerskan erbjuder de bästa bullarna i staden.
Det doftar så gott och priserna är bra. Du slår dig ned vid ett cafébord och ser nu tre olika besökare komma in.

Den första är bara nyfiken och kollar inredningen. Han går strax.
- Men får vi inte lov att bjuda på några nybakta...

Dörren stängdes sakta bakom honom men en kvinna kommer in. Hon sniffar och spanar och är på jakt efter något billigt erbjudande. Hon har näsa för det... men går en efter en stund.
- Men får vi inte lov att bjuda på några...

Nej. Dörren slog igen, igen, men en tredje person kommer in.
Han går dit folk går. Han vill kolla om det är några statusmänskor som hänger vid caféborden, om det är ett coolt ställe.

Och så får han syn på dig... Hur hög är din status? Stannar han?
- Får det lov att vara en bulle?

Vill du inte ha min kärlek?


Ingen av dessa tre var intresserade av själva bageriet. Inte heller av bullarna, som är huvudsaken på bageriet. Och bagaren själv brydde de sig alls inte om.
Bara det yttre, om det fanns fördelar eller vinster att göra.

Tänk om det är likadant med kyrkan?

Du sitter längst ned i en kyrkbänk och ser folk komma in.

Den första personen som kommer in studerar kyrkorummet med stort intresse. De historiska vingslagen slår långt tillbaka i tiden.
Det är strax middagsbön i kapellet, men det är han inte intresserad av.

- Får det lov att vara en liten bönestund?

Vilken verklighet är din?


Kyrkporten smällde igen.

Men strax kom nästa besökare in.
Hon är intresserad av musik. Noggrant läser hon månadsaffischen om det är några fina konserter som erbjuds.
Det får inte stå "andakt" eller vara religiöst, sådant är hon inte intresserad av.

Hon tänder ett ljus i ljusbäraren, men det slocknar av vinddraget när hon går.

Drag.


En tredje person kommer in genom den stora kyrkporten.
Snart är det dags för sinnesromässa. Han vill kolla om det är något intressant folk där. Man vill ju inte riskera att vara bland de mesiga...
Några psalmer sjungs.

   VILKEN VÄN VI HAR I JESUS
       TROFAST, KÄRLEKSFULL OCH GOD.

   NÄR VI FRESTAS, NÄR VI PRÖVAS
       VILL HAN GE OSS KRAFT OCH MOD.

- Nej tack, det passar inte mig, tänker han och går. Jag är inte svag. Jag behöver inte er Jesus.

Prästen framme vi altaret såg att någon gick. Det gjorde lite ont i hjärtat.
Och Gud såg, förstås.

Himmelens tårar föll utanför på torget.

Stängt.


Var ligger felet?

- Har telefonförsäljaren fel taktik?
- Gjorde caféägaren för dåliga annonser?
- Döljer kyrkan sitt eget budskap?

Eller:

- Förstår människan inte sitt eget bästa? Är vi förblindade av reklam och statusjakt i ett ständigt snurrande efter rätt bekräftelse? Var är frågorna om evigheten?
Och vad gör vi om kyrkans akustik är det enda vi har att erbjuda?

   OFTA TYNGS VI NER AV ORO
      GLÖMMER ATT VI HAR EN VÄN,

   SOM HAR LOVAT VARA MED OSS
      HJÄLPA OM OCH OM IGEN.

Han är där.


När Jesus kallade sina lärjungar kan vi tycka att det verkade både lätt och självklart.
Men det var säkert lika svårt då som nu, men med andra förtecken.

- FÖLJ MIG.

Är det bara den verkliga nöden som kan få oss att upptäcka vem Jesus är?

Inte nöden över att mobilen har dåligt täckning. Eller att det var för många brödsorter att välja mellan. Eller att akustiken var för ekande...

Utan den djupa själsliga nöd som inget bröd kan mätta.

- HERRE, TILL VEM SKULLE VI GÅ?


Till vem? Till dig...


Det svåra är att erkänna att vi inte har kontroll över vårt liv. Ingen av oss kan själva lösa alla de problem vi hamnar i. Vi kan inte ensamma skapa vår egen mening. Lycko-trycket är för högt.

Egenkärleken blir det där tomma ekot som studsar tillbaka, utan kontakt.
Men psalmen dröjde sig kvar under kyrkvalven.

   HAR DU SORGER OCH BEKYMMER
     ÄR DU MODLÖS, TRÖTT OCH SVAG,

   JESUS HJÄLPER DIG ATT BÄRA
      DINA BÖRDOR DAG FÖR DAG.


Jesus bär.


Att erkänna att man behöver en annan människa är att blotta sig själv.
Ännu värre är det att erkänna att man behöver Gud... och längtar efter en djupare mening, mer än det smartaste teleoperatör-avtalet och godaste bullarna.

Mannen som lämnade sinnesromässan gick in igen.
Han ångrade sig.

Ute på torget hade han drabbats av en våg av ömhet, en kärlek till livet som drog honom tillbaka.
Blicken av Jesus på korset fick något att slå an hos honom.

   HAN SOM GRÅTIT VÅRA TÅRAR
      SER VÅR ÅNGEST OCH VÅR NÖD,

   DEN SOM SÖRJER VILL HAN TRÖSTA
      DEN SOM VACKLAR GER HAN STÖD.

Våg av ömhet.


Kvinnan, som bara ville gå på konserter, satt senare i veckan just på en sådan musikaliskt skicklig tillställning. Utan andakt.

Men inte heller hon kunde blunda för Jesus på korset.

Han hängde där, som han alltid gjort. Hängde och hängde... Dog och dog.
Hur död kan man bli? tänkte hon.
Kristendomen är ju död och statskyrkan ett minne blott. Kan de inte ta ned honom någon gång?

Konserten nådde sitt crescendo. Hon rös av välbehag.
Men ögonen fick syn på en psalmlapp som låg kvarglömd i kyrkbänken:

   ÄR DU BITTER OCH BESVIKEN
      HAR DITT HJÄRTA DJUPA SÅR?

   SÄG TILL JESUS VAD DU KÄNNER
      VÅGA TRO ATT HAN FÖRSTÅR.

Försoning. Inte bitterhet.


Musiken tystnade men hon satt kvar. Länge. Tiden stannade.
Kyrkokonserten hade öppnat hennes hjärta så att Jesus äntligen nådde ända in.
Hon var inte beredd på detta.

Drabbad. Genomskådad. Jesus hade blivit levande där framme på korset.
Han hade tittat på henne.
Vågar hon tro att han förstår? Ja... något hade hänt.

När hon gick hem följde han med. Uppstånden i hennes hjärta.

Levande.


Kära läsare.
Gud ger oss ständigt sitt erbjudande till befrielse från det som tynger.
Men han ringer inte på ditt nixade nummer, han är mer diskret än så och inväntar dig.

Ständigt är Jesus där, på korset, i bönen, i psalmbokens texter för att tala till dig, lugnt och med gott om tid.
Det har kostat honom oändligt mycket att vinna din frihet.

Dessa fingerade personer som jag berättat om, fick sedan genomgå det som kallas "förkrosselse" - de stora tårarna då de insåg vad de missat, hur de sårat, hur de själva blivit sårade... hur ont livet hade gjort.
Men nu fanns det någon att gå till, som har öppnat både hjärteporten och himlaporten.

Först då kunde tårarna komma.

Sedan kom den stora glädjen. Kärleksglädjen. Trons glädje.
Lyckans glädje att få svara JA till Guds erbjudande om frälsningen.

CO. Gud & company. Jesus och jag.

 
   HAN SOM BAR VÅR SYND OCH PLÅGA
      I SIN EGEN KROPP EN GÅNG

   ÄLSKAR OSS OCH GER OSS VILA
      TÄNDER HOPP OCH FÖDER SÅNG.


Käre himmelske Far,

- förlåt mig allt förakt, all min okunskap och ytlighet.
- hjälp mig att vända om och ta emot din befrielse från allt som bundit mig.
- tack för att Du inte gett upp mig, utan sökt mig och sökt och sökt...

Nu kommer jag. Amen.



Gud är min Uppkopplare!


Men jag skall erkänna en sak.
Jag har som kyrkotjänare mött denna förnekelse gång på gång, oftare än vad man kan tro.

Vad händer med prästen när Guds välsignelse möts av likgiltighet? När evangeliet förnekas? När Jesus Kristus dribblas bort bland alla vishetslärare?

Det gör ont. Mycket själsligt ont. Och det har sårat mig så djupt att jag knappt vågar utsätta mig för risken igen...

Men Jesus vågar! Ständigt möter han föraktare och förnekare, utan att ge upp. Han är mäktig att älska var och en tillbaka till Gud, varifrån vi alla kommer.
Men de likgiltiga är svårast.

Guds kärlek är evig. Min är ytterst begränsad... Men jag vet vem jag följer.

Till slut fick bagerskan fullt i sitt café, alla bullarna tog slut och folk pratade på riktigt med varann, ty mobilnätet var inställt den dagen.

Att inte finna bagaren i bullen, är som att inte finna Gud i rymden.

Leta på rätt ställe.


Bagaren är mer än sin bulle.


Detta var vad jag hade att erbjuda idag.
Psalmen var nr 48.

OCH TILL ALLA DEM SOM TOG EMOT HONOM
   GAV HAN MAKT ATT BLI GUDS BARN. Joh 1:12.

Tack till livets Bagare! Tack för bullarna på faten. Och tack för det varma caféet där alla får plats.

Halleluja-hälsningar från kyrk-kaffe-älskaren
Helene Sture Bloggfelt,

- nej-sägande ja-sägare i svängrummet mellan samhälle och kyrka, kultur och kristen tro.


Omringad. Av Guds erbjudande. Ja tack!



lördag 25 februari 2017

KÄRLEKSLÅS PÅ BRON


Nordan-snö.


En skarp nordan drog in över södra Sverige. Svart asfalt blev vit igen och trädstammarna fick en snötäckt stam på norra sidan.
Dagen efter strålade solen, och vi fick en fantastisk vinterdag.

Men det var bedrägligt.

Snön gled och kanade nedför hustak och solvarma kanter. Ja, det var lika lurigt som det kan vara att leva tillsammans...

Följ med Sturella på en en kärlekspromenad på den mäktiga Sölvesborgsbron.
Södra sidan har blivit ett populärt mål för älskande par att befästa sin kärlek.

Med ett lås...

Frysta relationer?


Hon ryser. Det är hemskt. Att låsa kärleken! Och kasta nyckeln i sjön!

Men samtidigt är det så viktigt att få manifestera sin relation på något sätt.
Kanske är ett kombinationslås bättre än äktenskapet....? suckade hon med en grimas i det frostnupna ansiktet.

Sturella började fantisera vad som kunde dölja sig bakom alla dessa lås.
Säkert fanns det någon Hjärter Kung här som kunde göra sin kvinna glad! Eller en Ruter Dam som kunde få sin lite inbundna man att blomstra, med hjälp av hennes energi.

Hon gick lite närmre.

Hjärter Lås.


Här är ju Hjärter Kung!

Han har stor personlig integritet, tänkte hon, rättfram och pålitlig med god vilja. Säkert lite sträv, inte den talföra typen utan handlingarnas man.
Alla tror att hans yttre lugn handlar om en enkel människa, funderade hon, men varje människa är mer komplicerad inuti än vad man vill medge.

Undrar vem han har gängat sig med?

Alla vill väl vara tillsammans med en Hjärter Kung - den fasta klippan som man kan angöra sitt kärleksfartyg vid!

Sturella imponerades över hur den poetiska ådran plötsligt kunde flöda så fritt...

Dropparna är snedblåsta.


Hon gick vidare på bron.

Här är ett lås som säkert hör ihop med Klöver Kung, tänkte hon.
Till det yttre är han en sällskapsmänniska men sluter sig ofta kring sina egna känslor.
Just det, funderade hon, det är den typen som går på alla fester men som ingen riktigt känner.

Klöver Kung har blivit sårad av livet många gånger. Livet har tvingat honom att acceptera dess fel och brister.
Sturella råkade trampa på något som krasade under hennes fot...

Skalet rasar av.

... oj, bara en frusen isbit som väl var.

Precis så kan det vara för Klöver Kung, funderade hon vidare, han har blivit både cynisk och högmodig av svårigheterna han mött. Hans starka mur runt sig själv skyddar honom mot fiendernas pilar.

Vem kan han ha släppt in i sitt hjärta?

Klöver Kung tvekar dock inte att strida mot orättvisor, och han hjälper alltid sina vänner och kollegor.
Kanske han blev kär i en arbetskamrat på jobbet?

Is-torsk. Vass tunga.


Hon gick vidare.
Det här var ett krångligt lås... Det måste tillhöra en man av komplicerad natur, spekulerade Sturella. Säkert Ruter Kung.

Han är skarpsinnig, högintelligent och temperamentsfull. Hans vassa tunga gör att han får många fiender och han kan bli väldigt häftig.

Kära nån... vem vågar vara tillsammans med Ruter Kung?

Plötsligt hörde hon en duns bakom sig - pang!
Det var snön som gled av en av brobågarna, lika ras(t)lös som Ruter Kung själv.

Sturella kunde se honom framför sig; älskvärd och charmig med stark dragningskraft på kvinnor. Men de är ofta bara statister för honom. Om de inte passar in i hans mönster så kan Ruter Kung hänsynslöst driva bort dem som står i vägen för honom.
Men han tycker om barn... och har stark känsla för sin familj.

Ruter Kung är född skådespelare, men regisserar sitt liv själv! Den kvinna som ska stå vid hans sida måste vara lika stark, om inte ännu starkare... en riktig Spader Dam.

Se upp.


Sturella blickade ut mot fjärden och silon i innerhamnen. Om fem år kanske en ny stadsdel har vuxit fram här. Undrar om alla dessa lås-relationer fortfarande håller då?
Det får vi hoppas!

Hon fokuserade på männen först, och nu var turen kommer till Spader Kung.
Var är han?

Det måste vara ett kraftfullt lås, tänkte hon, som passar en ärelysten och dominant person.
Spader Kung har mycket sunt förnuft och är intelligent och ärlig.
Maybe a Hard Head. Hellre ett hjärt-huvud, tänkte hon för sig själv.

Manligt.

Han ser manlig ut och vill gärna vara situationernas herre, men har inte så mycket känsla för nyanser.
Spader Kung ser livet ofta i svart eller vitt. Det är ju inte bra om han då är tillsammans med en känsligare kvinna...

Denne skarpe affärsman behöver nog en varm kvinna som kan ge honom en djupare mening.
Och han kan inte vara ensam, tänkte Sturella, detta är mannen som alltid måste ha mycket folk omkring sig.
Nåde den kvinna som tror att hon kan linda honom runt fingret! Spader Kung ändrar man inte på!
Acceptera, eller gå.

Det här var svårt, tänkte Sturella, men om Spader Kung hittar sin rätta kvinna då kommer han att dyrka henne resten av livet och göra henne mycket lycklig.

Solen strålade från klarblå himmel.

Jag älskar alla.


Sturella fortsatte sin kärlekspromenad.

Hur är det med kvinnorna då? Livets Drottningar... som allting cirkulerar kring.

Hon började fantisera kring Hjärter Dam.
Naturligtvis är hon full av glädje och behag, hon har en översvallande kärlek och vill dela all njutning.

Men i sina ytligaste stunder drivs hon bara av sina instinkter och glömmer förnuftet. Då blir Hjärter Dam lättsinnig.

Hon kanske inte har de största intellektuella djupen, tänkte Sturella och tittade ned i havet, men Hjärter Dam kan ändå gnistra av idéer och vara en stor inspirationskälla för andra.

Hon är typen som är andra till lags. Den som vunnit hennes kärlek uppmuntrar hon och hon stöttar honom att hålla fast vid sina ambitioner och mål.

Hjärter Dam har det pyssligaste hemmet, tänkte Sturella, hon är materialist, men just därför också den som sörjer över fattiga barn och frusna uteliggare.
Denna hjärtliga kvinna är tyvärr lätt att föra bakom ljuset eftersom hennes omdöme sviker henne ibland.

Suck. Måtte hon ha hittat en annan Hjärter att leva med, tänkte Sturella, annars går det nog inte bra.

Hjärter Svan.


Hurdan är Klöver Dam då?
Sturella tittade på svanen som ensam gled under bron, utan sällskap.

Klöver Dam är en förtjusande sällskapsmänniska. Hon gillar dans och uteliv och reser gärna. Klöverdamen vinner lätt männens hjärta, tänkte hon, och hon älskar romanser och slickar i sig allas smicker.
Men det är sällan hon möter riktig förståelse. Typiskt.

Egentligen är Klöver Dam inte alls så flirtig som andra tror. Bakom masken har hon en taktisk skicklighet som hon utnyttjar, men får se upp så hon inte blir stött. Hennes känslighet gör henne gnällig och retlig.

Klöver Dam har lätt att fatta sympati, eller antipati, för andra människor. Hon lider själv av att hon ibland uppträder obehärskat, men det går snabbt över och då är hon mycket ångerfull.

Behärskad snökant.


Den man som blir förälskad i henne har det inte lätt. Han måste vara beredd på att hennes humör och personlighet skiftar ganska ofta. Och hon kan inte hjälpa det.
Ja, det kan till och med vara så att mannen hon träffar får hennes dyrkan, men hon prövar hans tålamod till bristningsgränsen så att hon till slut driver honom ifrån sig...

Den ensamma svanen försvann under bron.

Klöver Dam längtar intensivt efter någon som orkar med henne, hennes inre ensamhet plågar ihjäl henne ibland, tänkte Sturella.
Hoppas de har en reservnyckel kvar i skrivbordslådan...

Försvinnande. Drop off.


Ruter Dam är en helt annan typ.
Sturella såg framför sig en energisk och lidelsefull kvinna, god organisatör med sinne för pengar och karriär.
Ruter Dam satsar på hög prestige och kan i värsta fall gå in för att minska andras.

Hu, en sån hemsk människa... Duns! Ännu ett snöflak gled av brobågen.

Men Ruter Dam får mycket uträttat. Alla människor har goda och dåliga sidor. Denna rutiga dam kan med sin energi och rörliga intellekt dirigera sina medmänniskor i de banor hon önskar, och hennes vänner kan hon uppmuntra till stordåd.

Ruter Dam är starkt partisk. Hon försvarar sina vänner med stor lojalitet, andra låter hon passera...

Vem ska hon vara gift med?
Säkert var hennes brudkläder i eldrött...

Hon ska nog ha den lugna Klövermannen. Han klarar hennes eld, det måste han, annars kan hon bränna ut sig själv. Klöver Kung kan hjälpa Ruter Dam att inte splittra upp sig, utan inrikta henne på mål som är värdiga hennes kapacitet.

Det blir ett bra parti! Dessutom är Klöver Kung så opraktisk att han måste ha en kvinna som får saker och ting gjorda!

Sturella var nöjd med sin kombination.

Bra kombination.


Spader Dam är spännande, tänkte hon, gåtfull och intuitiv med outgrundliga djup i sitt inre schakt...

Försök inte leka med henne! Hon genomskådar dig direkt. Total ärlighet är vad som gäller.

Kommer du fel in i förhållandet så blir Spader Dam svartsjuk, hon tycker att hon har äganderätten på dig och hennes passion kan uppsluka dig...

Spader Dam är ganska snar till kritik. Bli inte sur på henne för det! Hon har nämligen ofta rätt med den välutvecklade intuition som hon besitter.

Lyssna på hennes konstruktiva kritik, den kan föra dig framåt i sin skarpsynthet och den är välriktad. Om hon inte brydde sig om dig, skulle hon inte bemöda sig att ens prata med dig... tänkte Sturella i sina vilda fantasier.

Hur ska du, man, kunna leva med en sådan kvinna? (Förlåt att jag missar alla Queer-begrepp!).
Naturligtvis måste du visa henne respekt. Eller undvika henne så du inte råkar få henne som motståndare.

Gammal kärlek rostar... aldrig...


Men det måste du även göra mot Hjärter Dam, Klöver Dam och Ruter Dam. Visa respekt.
En kvinna som inte möts av kärlek och respekt - hon går!
Varför skall hon stanna hos dig?

Och det är likadant tvärtom:
En man som inte får respekt och kärlek av sin kvinna han slocknar. Och går han också.

Alla nycklarna ligger i sjön.
Där är vi lika.

Släpper taget.


Imorgon är det Fastlagssöndagen med rubriken Kärlekens Väg.

Att vara kristen är att ha en kärleksrelation med Gud, genom Jesus, i den Helige Andes kraft.
Så är det, oavsett om du är stark och dominant, inåtvänd och svåråtkomlig, sällskaplig och livlig eller en affärsinriktad karriärist.

Alla är vi inbjudna att gå kärlekens väg.

Men det får helt olika konsekvenser för oss. Ord som avstå, offra sig, lida och försona är typiska för den kristna kärleksvägen.

Klöver Kung skulle behöva lära sig leva i försoningen istället för att bygga murar runt sin sårade själ.
Klöver Dam skulle behöver avstå från alla sina romantiska mellanspel och stället öva sig i trohet.

Ruter Kung borde verkligen ta Jesus som föredöme och inte ställa sig själv i centrum hela tiden. Jesus såg inte sina medmänniskor som statister utan som Guds älskade barn. En frälst Ruter Kung är en underbar ledare!

Ruter Dam behöver ställa sin energi under en palm i skuggan och vila sig lite, tillsammans med Jesus. Hon mår bra av att öva sig i förlåtelse av alla de oförrätter hon hamnat i - och kanske själv orsakat.

Iskalla oförrätter.


Spader Kung skulle kunna lära sig ödmjukhet av Jesus.
Han tror sig vara herre över alla situationer, men han är inte universums herre! Kärlekens väg kan lära honom upptäcka livets nyanser.

Spader Dam kan under denna fasteperiod öva sig i bön.
Tillsammans med Jesus kan du bli en underbar bönemänniska, stark i förbönen och skicklig som själavårdare. Låt Gud välsigna ditt kritiska sinne så att det inte sårar någon utan istället tjänar sanningen.

Hjärter Kung lever redan nära Jesus. Ställ ditt ledarskap i Guds tjänst.
Men var rädd om din sveklösa öppenhet och skydda dig mot dem som vill ta din energi. Var menlös som duvan, men klok som ormen, annars blir du lurad.

Hjärter Dam, vad ska du göra under denna tid av fasta?
Låta bli att äta semlor och kakor? Kanske det, men hellre avstå från sociala medier. Lägg din energi på språkcaféer och hjälpverksamhet.

Men sök inte din självkänsla i att vara hjälparen. Backa och se på Jesus. Han är den stora Hjälparen, du är bara hans medarbetare. Blanda inte ihop rollerna.

Håll dig på din kant.


Sturella böjde sig över broräcket. Det glimmade till där nere på bottnen.
En liten nyckel... och en till...

Jesus låser inte om kärleken, tänkte hon. Han går öppen fram till varje människa och frågar:
- Vad vill du att jag skall göra för dig?

Åh... om vi kunde ta hans fråga med oss in i våra relationer och äktenskap!
Tänk om Ruter Kung kunde säga till sin kvinna:
- Vad kan jag göra för dig?

Då hade hon tystnat av häpnad, sedan blivit innerligt glad men inte vetat vad hon skulle säga... ty vi kvinnor är inte vana vid att uttrycka våra behov.

Kanske ska vi damer öva oss just i det, dessa fasteveckor, att uttrycka våra egna behov, så vi inte blir så sura och griniga? Och avstå från att alltid hjälpa andra...?!

Och tänk om Spader Dam hade sagt samma sak till sin man:
- Vad kan jag göra för dig?
Då hade hennes mörka sinne skingrats av kärlekens kraft och mannen tittat misstänksamt på henne...
- Menar du allvar?

Stark kvinna.


Att gå Kärlekens Väg i våra relationer är det viktigaste vi har att göra här i livet!
Ju mer omaka vi är, som makar, desto svårare blir kärlekens väg.
Ju mer lika vi är, desto lättare förstås.

Jag skulle önska att varje par tog sig mer tid med varandra dessa fasteveckor.
Ge varandra 1 timme per kväll och samtala. Tala tillsammans. Om er. Med varandra.
Avstå från TV, garagefix och hemarbete.

Annars får du spader...

Kärlekens fråga.


Sturella hittade en kortlek i fickan. Det är ju härifrån dessa uttryck kommer, tänkte hon:

Hjärter Dam är = den kärleksfulla.
Det är Ruter i dig = energi och handlingskraft.
Den som ändå hade mer Klöver = tillgångar och vänner.
Jag får Spader = bekymmer.

Men allting har som sagt två sidor. För mycket av det ena och för lite av det andra skapar obalansen.

Nu ska jag spela "skitgubbe" med mig själv... och lägga en tålmodig patiens med mitt livspussel.
Som en bro över mörka vatten...

Upplåsta kärlekshälsningar från eder bloggerska,

KlöverHelene StureSpader Ruterfelt,

- med Hjärtat i maggropen,
- och som inspirerades av Jan-Öjvind Swahn (var det han som simmade under bron?)

P.S. Jag känner en bra lås-smed. Och en bra vigselpräst!

Kärleksbron.


fredag 17 februari 2017

GISSEL OCH SLÖA KNIVAR - Syster Katarina

Knivigt.


Hur har du det med skärpan?
Är du en slö eller vass kniv? Är dina sinnen fokuserade eller bryr du dig inte om att se och uppfatta vad som sker runt dig?

Detta inlägg är en fortsättning på gårdagens tuffa tag med orden "tukta" och "aga".
Jag blev inte klar...

Men jag tänker låta syster Katarina från Heliga Hjärtas Kloster på Omberg föra ordet.
Hon var en av de inbjudna talarna förra veckan till pilgrims-teologidagarna i Vadstena.

Hennes milda klokhet gjorde oss mycket gott.
Det är endast med kärlek man kan säga sanningar så de inte gör ont.
Och hon talade om knivar... och slöa sågblad...

Syster Katarina.

Men först ställde hon frågan:

- Varför blir människan aldrig nöjd? Det heter "mycket vill ha mer". Mer vad då?
Mer makt? Mer pengar? Mer mat?
Vi är ju övermätta!

Nej, detta inre missnöje kan i sin renaste form vara en äkta och sann dragning till Gud.

- "Mer" är detsamma som Gud! sa syster Katarina.
Vår ständiga otillfredsställelse är denna djupa längtan efter Guds närvaro.

Hon fortsatte:
Vad är målet i livet? - Jag vill leva.
Vem ska lära mig leva? - De som har erfarenhet.
Hur ska jag lära mig leva? - Genom att se, välja och öva.

Jag tänkte att det är detta systrarna gör varje dag i klostret! Medan vi springer runt i affärer...

Kloster-ord.


Hon gav oss ett exempel med en fiolbyggare:

En fiol ska ju ljuda utöver sig själv. Då behöver fiolbyggaren söka ett träd av god kvalitet, ägnat för ändamålet.

Han tog fram sin såg, men sågbladet var slött. "Äh, det duger ett tag till" tänker han.
Men så hörde han Gud tala:

- Jag vill slipa er skarpa, men ni undviker det!

Att försöka såga med ett slött och oskarpt sågblad tvingar oss att använda dubbel kraft, och rent av våld...
Det dåliga redskapet gör att vi förlorar känslan för trädet, för omgivningen.

Det tar tid att slipa en egg. "Äh... det går bra ändå".

- Nej! Det gör det inte! sa syster Katarina på sitt långsamma dalmål.
En fiolbyggare kan aldrig skapa ett instrument om han inte har god kvalitet från början till slut.

Överfört på oss alla så betyder denna bild att Sågen = Gud och trädet = vårt hjärta.

- Om vi har ett slött hjärta, så tar vi inte emot Guds ord.
Vi får öva oss i att tyda det Gud säger, för att komma "härifrån och dit" - till det som bygger enkelhet och försoning mellan människor.

Kniv-gissel.

Jag tänker på bibelstudiet vi hade igår.

Det är ett gissel att bli slipad. Det är som ett plågoris att bli tuktad och fostrad. Ja, det gör ont att bli tillrättavisad och agad... /Du måste ha läst förra inlägget för att förstå hur jag nu tänker!/

Du får stå ut med att jag lämnar svenskan och dalmålet ett tag, jag behöver dyka ned i Bibelgrekiskan...
Följ med!
Vi ska bara lösa det lilla teodicéproblemet...

Jag översatte ju så här:
TY DEN HERREN ÄLSKAR DEN UNDERVISAR HAN.

Och ordet "aga" har betydelsen av "den djupaste respekt, i fruktan".
Men på grekiska kan ordet också ha en klang av gissel...

"mastigoi" (gissel, plågoris, eng: scourge) "de" "panta" (åt alla) "hyion on" (söner) "paradexetai" (medge, tillåta).
Alltså: Herren tillåter gissel åt alla söner, eller, Herren medger plågoris åt alla sina barn.

Kniven ska slipas. Trädet ska beskäras och min själ skall fostras... genom lidande och gissel.

Det döda och ruttna skall bort.


Än en gång upprepar jag; att det inte handlar om våld!
Men tänk på Job i Gamla Testamentet. Gud tillät "Åklagaren" (satan) att utsätta honom får svåra provningar.

Det var inte Gud själv som gjorde det! Det är ett viktigt påpekande.
Men Gud gav tillåtelse åt sin fiende att fostra Job, som var trofast och rättfärdig.

Ännu en gång, för säkerhets skull: Man kan aldrig slå den man älskar! Att älska någon kan aldrig innebära misshandel!!

Livets prövningar handlar istället om att lära sig hantera motgångar och förluster, att hitta sitt mänskovärde inuti sig själv, och inte i det vi gör.

Men ett slött hjärta vill inte ta emot Guds fostran, sa syster Katarina.

Nunnorna på Omberg lever efter helige Benedicts ordern. Han skrev:
- Det är dags att resa oss upp ur sömnen, som det står i Hebreerbrevet:

IDAG OM NI FÅR HÖRA HANS RÖST
MÅ NI INTE FÖRHÄRDA ERA HJÄRTAN. Hebr 4:7

- Lås oss bli alltmer vakna, uppmuntrade hon. Herren söker sina arbetare i folkmängden. Bevara din tunga från ont, så bevarar du friden.

Söker.


Syster Katarina fortsatte:

- Älskar du livet och vill se goda dagar?
Du vill bli sedd och helad i dina sår. Din djupaste längtan är kärlek. Och det är Guds vilja med oss. Kärlek.

- Människan är bräcklig och sårbar, det måste vi erkänna. Men också stark - Gud har lagt ned sin kraft i oss!

- Det är inte farligt att snubbla och falla. Men det är farligt att inte vilja bli slipad...

Jag skall skärpa er...


Mina knivar låg där på köksbänken och bråkade. Alla ville ligga överst. Ingen ville vara underst och få sin egg skavd av de andra.
Och så kom brynjärnet... Då ville de alla ned i lådan!

Och jag tog den slöaste kniven för att skära potatis, och tog i för att den oskarpa uslingen skulle gå igenom - och slant... Aj aj!

Jag skadade både mig själv och potatisen, som inte blev skuren efter ändamålet.
Om kniven hade varit vass hade jag bara behövt använda hälften av kraften...

Tukta mitt hjärta.

Guds Ord är som ett tveeggat svärd.

DET ÄR LEVANDE OCH VERKSAMT. 
DET ÄR SKARPARE ÄN NÅGOT TVEEGGAT SVÄRD 
OCH TRÄNGER SÅ DJUPT ATT DET SKILJER SJÄL OCH ANDE, LED OCH MÄRG 
OCH BLOTTLÄGGER HJÄRTATS UPPSÅT OCH TANKAR. Hebr 4:12

Ja, Guds ord är som ett gissel över mig när jag inser vad jag behöver ta itu med.

Det är också ett gissel idag tänker jag med all #alternativfakta... Slöa pennor och oskarpa hjärnor slinter med sanningen och vrider verkligheten. Det är mycket allvarligt.

Syster Katarina sa just så:

- Helig Ande kommer till oss när vi ber heliga Birgittas bön, och hjälper oss att skilja gott från ont.
Sanningen avvisar all #alternativfakta (och våra tankar gick till USA's president Donald Trump, som är mycket ovarsam med fakta, milt sagt).

Vi behöver många knivskarpa journalister, reportrar, skribenter och predikanter som står upp för den obekväma sanningen, som inte stryker medhårs.
Vässa edra pennor, kamrater!

Pennvässare...


Som sagt, det är inte farligt att göra misstag, men att inte vilja bli tillrättavisad och slipad av Herren är mycket farligt för själen.

Kristina Lugn lär ha sagt:

- Livet är den enda möjlighet vi har att inte vara döda.

Så, lev helt och fullt, här och nu, sa syster Katarina, tills vi når målet i himlen.
- Tiden går och tar mig med, och kommer inte tillbaka.
Var öppen för förändring. En dag skall vi komma hem - precis som Mats i himlaspelet - och då förlossas vi från brist och smärta.

Här bor syster Katarina.


Jag har lärt mig mycket den senaste veckan, känner jag.
Bibelstudium, djupdykning i ordet och goda möten både i Vadstena och i Karlshamn tuktar och slipar mitt sätt att tänka och leva.

Jag låter Psaltaren 71 bli min avslutande bön:

DIN RÄTTFÄRDIGHET NÅR TILL HIMMELEN, O GUD.
DU SOM HAR GJORT SÅ STORA TING, VEM ÄR DIG LIK?

DU SOM HAR LÅTIT OSS PRÖVA SÅ MYCKEN NÖD OCH OLYCKA,
DU SKALL ÅTER GÖRA OSS LEVANDE OCH FÖRA OSS UPP IGEN UR JORDENS DJUP.

JA, LÅT MIG VÄXA TILL ALLTMER
OCH TRÖSTA MIG IGEN... Psaltaren 71:20-21.


Slipad kniv...


Plåg-risiga hälsningar i Herrans tukt och förmaning önskar
- Helene Sture Knivfelt,

- köksfotograf och pilgrimsvandrare i ord och natur.


torsdag 16 februari 2017

GUDS TUKTAN OCH AGA - Hebreerbrevet 12a)

Sprucken tågruta.


Nu ska vi ta oss an en av Bibelns svåraste texter.
Orden har förvrängts och missbrukats i egna syften genom århundraden. Men vad är Guds syfte, vem frågar efter det?

Det handlar om "tuktan" och "aga". Du känner säkert igen de bevingade orden:

TY DEN HERREN ÄLSKAR
   DEN TUKTAR HAN
     OCH HAN AGAR VAR SON SOM HAN HAR KÄR.

Vi är samlade till bibelstudium igen i Carl Gustavs kyrka i Karlshamn.
Det är Hebreerbrevets kapitel 12 som ligger framför oss.

Nu måste vi göra en nödvändig djupdykning för att kunna förstå dessa ord.
Om vi bara rycker loss dem så här, blir de hängande i luften, som en smocka... Men det är inte våld det handlar om, det är vishet.

Bibelstudie-elev.


Men vi börjar i vår egen barnuppfostran.
Jag tog fram en docka som illustration. Hur blir man en människa? Vad behövs?

Vi samtalade och lyfte fram två viktiga sidor:
- att lära sig vad som är rätt och fel,
- och att få känna tillit.

Om barnet inte blir fostrad med gränssättning - att veta vad som är "mitt och ditt" - då formas en samvetslöshet och respektlöshet, och det blir en oduglig samhällsmedborgare.
Om barnet inte heller får tillit och kärlek, då skapas rädsla och svårigheter att bygga relationer.

Detta ska vi ha i åtanke när vi nu tar tag i kvällens ämne.

För hundra år sedan var barnuppfostran alldeles för hård. Idag är den för slapp och konflikträdd.

Bråka inte!


Utgångspunkten är att människan alltid blir påverkad från något håll, inte bara under barndomen utan genom hela livet, förstås.
Ytterligheterna är ju antingen av det goda eller det onda (synden).

Kapitlet inleds med att visa hur vi är omgivna av en SKY AV TRONS VITTNEN.
Just därför kan vi befria oss från allt som ansätter oss och all synd som plågar oss.
Församlingen manas till uthållighet.

LÅT OSS HA BLICKEN FÄST VID JESUS, TRONS UPPHOVSMAN OCH FULLKOMNARE. Hebr 12:2b


Blicken fäst vid...


Blev Jesus tuktad och agad?

FÖR ATT VINNA DEN GLÄDJE SOM VÄNTADE HONOM 
UTHÄRDADE HAN KORSET, UTAN ATT BRY SIG OM SKAMMEN 
OCH SITTER NU TILL HÖGER OM GUDS TRON.

TÄNK PÅ HONOM SOM HAR UTHÄRDAT SÅDAN FIENDSKAP FRÅN SYNDARE, SÅ ATT NI INTE TRÖTTNAR OCH FÖRLORAR MODET. 12:3.

Ja, på sätt och vis blev han det. Eller, kanske i allra högsta grad!
Jesus, som var ren kärlek, mötte världens hat. En tyngre kontrast finns inte.

Men fortfarande hänger de där svåra orden i luften... som en smocka.
Låt oss se vad ordboken säger rent språkligt:

Jag anar ett kors...

                    TUKT

Ordet tukt betyder = goda seder, frukt av en god uppfostran.
Tukta innehåller också = disciplin, höviskhet, ridderlighet och att vara belevad.
Det handlar om = uppfostran och fulländning.

Ordförklaringarna är lite ålderdomliga. Höviskhet skulle idag kunna sägas vara = artig.

Uttrycket "i Herrans tukt och förmaning" får då betydelsen = i Guds fostran, disciplin, höviskhet och fulländning.

Den fornnordiska ordstammen "tokt" uppvisar ingen betydelse av våld eller misshandel, inte heller av kontroll.

För att riktigt komma åt innehållet kan vi gå ut i trädgården...

För att träden skall grönska måste de beskäras. Fram med seccatören!
Vattenskott och döda grenar ska skäras bort. Solljuset behöver komma in i trädets mitt och grenarna tuktas så att de växer utåt.

Trädtukt i Sölvesborg.


Syftet förstår vi med lätthet: trädet skall tuktas för att ge mer frukt, inte bara små surkart...

Jesus var en god pedagog och tog just trädet som exempel:

VARJE GREN I MIG SOM INTE BÄR FRUKT SKÄR HAN BORT,
OCH VARJE GREN SOM BÄR FRUKT ANSAR HAN, SÅ ATT DEN BÄR MER FRUKT. 

NI ÄR REDAN ANSADE GENOM ORDET SOM JAG HAR FÖRKUNNAT FÖR ER.
BLI KVAR I MIG SÅ BLIR JAG KVAR I ER.
Johannes evangelium kap 15:2-4.


Nej det här var för mycket!

                              AGA

Ord genomgår en betydelseförskjutning genom åren, därför är det så viktigt att söka sig tillbaka till ursprunget. Ordet "aga" har en smak av mycket stark "respekt" för någon.

Det fornsvenska ordet heter "aghi" = fruktan, skräck, tukt, även skrämma.
Från germansk håll finns ett ord som heter "egsa" = upphetsa, gräla, tukta (jämför "egga").
Engelskan har ordet "awe" = respektfylld fruktan.

En gospelsång innehåller textraden "God is an awesome God, filled with love..."
- Gud är en fruktansvärd Gud, full av kärlek...

Aga kan också betyda frukta = vara orolig för.
Grekiskans "ákhos" kan betyda = sorg, smärta - men detta ord har jag inte kunna belägga själv i mina ordböcker.

Desperata föräldrar har skrämt barnen till lydnad genom att hota med "sotaren" eller "Gud ser dig"...
Att skrämmas är att aga. Men inte slå!

Respektfylld fruktan.

Nu går vi vidare.

Hebreerbrevet talar om hur vi ska klara av kampen mot synden, alltså allt som splittrar oss och förstör gemenskapen:

ÄN HAR NI INTE BEHÖVT SÄTTA LIVET PÅ SPEL I ER KAMP MOT SYNDEN. 12:4

Det var ju det Jesus gjorde. Vi har inte haft det lika svårt.
Men vi måste få redskap till att inte bli lurade, utnyttjade, fällda eller fallna för frestelser som drar ned oss i beroende och slaveri.

OCH NI HAR GLÖMT DEN UPPMANING SOM RIKTAS TILL ER.

Nu kommer ordet i sitt rätta sammanhang, och det är ett citat från Ordspråksboken 3:11:

MIN SON, VAR TACKSAM FÖR HERRENS TUKTAN
OCH FÖRLORA INTE MODET NÄR HAN STRAFFAR DIG.

TY DEN HERREN ÄLSKAR, DEN TUKTAR HAN
OCH HAN AGAR VAR SON SOM HAN HAR KÄR.

Hm... det känns ändå inte riktigt bra. Jag måste ord-dyka lite till...

Dyker...


I den grekiska grundtexten står det så här (koiné-grekiska):

"hyie (son) mo (min) mä oligårei (inte negligera) paideais (undervisning) kyriou (herrens).

Alltså: MIN SON, NEGLIGERA INTE HERRENS UNDERVISNING.

Den översättningen känns betydligt bättre.
Hur blir fortsättningen? Jag värjer mig mot ordet "straff"... Står det verkligen så? Håll i dig, igen:

"mädä (och.. inte..) eklouo (försvaga) "hyp" (i konsekvens av ) "autou" (på samma sätt) "elegchómenos" (reprimand, skarp tillrättavisning).

Alltså: OCH PÅ SAMMA SÄTT, I KONSEKVENS AV DETTA, FÖRSVAGA INTE EN SKARP TILLRÄTTAVISNING.

Jag erkänner med en gång att jag kan missa något ord, så vi låter min översättning vara ett försök att hitta en annan infallsvinkel.
Men ordet "straff" ser jag inte. Jag uppfattar ordet "reprimand" snarare som en konsekvens av ett icke önskat beteende. Det är en viktig skillnad, såsom jag ser det.

Konsekvens av att ha klottrat?


Livet ger oss törnar och svårigheter drabbar oss. Ingen kommer undan erfarenheter av sjukdomar, olyckor och död, eller hur?

När vi ställer oss frågan:
- Vad har jag gjort för att förtjäna det här?... kan vår Herre bara svara:
- Därför.

DET ÄR FÖR ATT FOSTRAS SOM NI FÅR LIDA. 12:7.

Nu svarade ju Skriften själv!
Och sammanhanget i Ordspråksboken handlar om Vishet:

TY DEN HERREN ÄLSKAR DEN AGAR (uppfostrar) 
HAN LIKSOM EN FADER SIN SON, SOM HAN HAR KÄR.

SÄLL ÄR DEN MÄNNISKA SOM HAR FUNNIT VISHETEN,
DEN MÄNNISKA SOM ERHÅLLER FÖRSTÅND.


Visdom och förstånd?


I ett maktfullkomligt patriarkat har män, präster och dominanta fäder tyvärr utnyttjat denna uppfostran till att istället bli ett medel för kontroll, inte vishet.
Agan har blivit ett redskap för lydnad, inte förstånd, både i församlingen och i familjen.

Och när den despotiske fadern till slut höjer handen för att slå... ja, då har agan övergått till att betyda "stryk" och misshandel..

Men Bibeln stöder inte den aggressiva betydelsen!!
Jag hoppas att jag kunnat klargöra det, både via fornnordiskan och bibelgrekiskan.

Klargörande.


Hebreerbrevet antyder att en familjepappa kan vara godtycklig, men sådan är inte Gud.

VÅRA JORDISKA FÄDER TUKTADE OSS (gav oss god uppfostran) OCH VI FOGADE OSS EFTER DEM.
SKALL VI DÅ INTE SÅ MYCKET MER BÖJA OSS FÖR ANDARNAS FADER, SÅ ATT VI FÅR LEVA?

VÅRA FÄDER TUKTADE (gav oss goda seder) OSS JU FÖR EN KORT TID OCH EFTER EGET GODTYCKE, MEN GUD GÖR DET FÖR VÅRT BÄSTA, FÖR ATT VI SKALL FÅ DEL AV HANS HELIGHET.

Här blir syftet tydligt igen!
Tillrättavisningar för att vi skall få del av Guds helighet... det är ju fantastiskt!
Ingenting om hugg och slag, ingenting om våld eller kontroll. Allt sådant är vårt eget missbruk av texten.

Anar Guds helighet i sprickorna.


Vi kan tänka på Job i Gamla Testamentet som förlorade allt - hus och hem, familj och hälsa - bara för att bli prövad, fostrad, slipad i uthållighet till trofasthet.

Men det är inte säkert att lidande skapar ödmjukhet. Det kan lika gärna bli till bitterhet och hat där hämnden är det enda som uppfyller sinnet.

Om inte tilliten finns där, och goda vänner som stöttar, då hamnar lidandet i "syndens tjänst" och drar ned en i mörker.

Därför ropade Job hela tiden till Gud under sina olyckor. Han var arg och vred över att Gud tillät allt det onda drabbade honom, men han slutade aldrig kommunicera med Gud i bön.

Hela Psaltaren är full av sådan böner, med svart förtvivlan och grå hopplöshet. De finns där till vår hjälp när tillvaron rämnar.

Närgången bön.


Ett exempel till.

Vi kan bli andligt blinda av våra motgångar. Vi förstår inte att de vill hjälpa oss växa och utvecklas. Vi håller fast vid gamla tankemönster och dåliga beteenden.
Johannes fick ett ord i sina uppenbarelser:

.. KÖP SALVA ATT SMÖRJA DINA ÖGON MED, SÅ ATT DU KAN SE.
JAG TILLRÄTTAVISAR OCH TUKTAR ALLA DEM JAG ÄLSKAR.

VISA IVER OCH VÄND OM!
SE, JAG STÅR VID DÖRREN OCH BULTAR. OM NÅGON HÖR MIN RÖST OCH ÖPPNAR DÖRREN, SKALL JAG GÅ IN TILL HONOM... Uppb 3.19-20


Inte andligt blind!


Min egen livsväg är kantad av både "tuktan och aga", fostran och tillrättavisningar, genom skilsmässor och uppbrott, sjukskrivning och husförsäljning.
Gud, som trädgårdsmästare, har gått hårt fram i sin beskärning av grenarna! Det har gjort ont... mycket ont.

Vi kan alla berätta vår livshistoria av prövningar. Men när vi delar dem med varann, kan bilden klarna.
Och syftet likaså!

FÖR STUNDEN TYCKS VÄL VARJE TUKTAN VARA MERA TILL SORG ÄN TILL GLÄDJE,

MEN FÖR DEM SOM HAR FOSTRATS GENOM DEN, ÄR FRUKTEN TILL SLUT FRID OCH RÄTTFÄRDIGHET. 12:11

Detta är Guds mål med sin tuktan och aga av oss; att vi ska nå friden, i den största respekt för Gud.
Och det kan man aldrig göra genom våld, hårda slag eller kontroll. Nu har jag sagt det många gånger... ska jag säga det en gång till...?!

Missbruk beivras.


Slå inte!


Så, när livet går hårt fram med oss så får vi styrka varann. Guds församling får skapa en gemenskap av tröst och tillit när knäna skakar och benen vacklar...

STYRK DÄRFÖR ERA MATTA HÄNDER OCH SVAGA KNÄN.
GÖR STIGEN RAK FÖR ERA FÖTTER, 
SÅ ATT DET BEN SOM HALTAR INTE GÅR UR LED, UTAN ISTÄLLET BLIR FRISKT IGEN. 12:12.


Sitter du bra?


Den lilla dockan, som fick illustrera denna fostran, satt plötsligt uppbackad mellan två psalmböcker...
Herrans tukt och förmaning hade gjort honom rak i ryggen!

Till sist avslutade vi med bön och sång.
Psalm 261 djupnade med de välkända orden:

TACK MIN GUD FÖR VAD SOM VARIT
TACK FÖR ALLT VAD DU BESKÄR... vänta nu.. Är det trädgårds-saxen igen?!

Det blev ju fint!

De bästa hälsningar från eder bibelstudieledare,

Helene F Sturefelt,
- som fotograferade klotter och en sprucken tågruta på resan hem.

Det är genom sprickorna Guds ljus lyser igenom bäst...