UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

onsdag 11 januari 2017

SJUKSKRIVEN med de SJU DVÄRGARNA

Vem är Snövit?


Jag känner mig som Snövit. Stormen har dragit över landet, och min inglasade balkong var nära att ge vika för snöstormen. Jag hann precis hem...

Insnöad. Instängd. Stängd inne. Stannar inomhus resten av dagen.

Man kan vara insnöad på många sätt. Reta någon för att den inte kan tänka utanför sina egna gränser.

Men Snövit var inte insnöad. Hon rymde hemifrån när hennes självupptagna mamma speglade sig för mycket.
Livet tvingade ut henne, utanför tryggheten och bekvämligheten.

Och så mötte hon de sju dvärgarna...

Snöstorm idag.


Sagan är skickligt komponerad, med alla ingredienser av modersbundenhet, avundsjuka, frigörelse och prövningar.

Människans starka känslor är uppdelat på sju små varelser. Var och en personifierar en känsla.

Trötter, Butter, Blyger, Toker, Prosit, Kloker och Glader.

Tillsammans bildar de en helhet.

Nu ska jag använda den här berättelsen som en spegling av en sjukskrivning.

Eller ärligt talat, det är inte jag som kommit på detta... Jag såg jämförelsen på Facebook, men måste få dela den här!

Sveriges största folksjukdom heter Utmattning, orsakat av slimmade organisationer och omänsklig effektivitet.

Jobbar för mycket!


Först blir man TRÖTTER...

Det är en trötthet av annan kvalitet än den vanliga. Utmattningströttheten går inte att vila bort.
Det hjälper inte att "göra ingenting". Och det går inte att sova.

Man gör misstaget att försöka stimulera sig själv ur tröttheten, men det blir bara värre.

Behovet av återhämtning och vila är inte tillgodosett på mycket lång tid.

Hjärnan har under lång tid sänt ut varningssignaler, men man lyssnade inte.


Sedan blir man BUTTER.

Tröttheten får en att tappa humöret. Alltid gnällig. Grinig. Sur och besvärlig.
Man klagar på allt!

Blir ljuskänlig. Tåler inte ljud heller.

Utmattningen förvrider känslolivet till oigenkännlighet. Arg och tvär. Skriker och svär.
Och det värsta är att det går ut över er som vi älskar. Tilliten knakar och samlivet slocknar - när man skulle behöva det som bäst!

Förmågan att vara tacksam är borta. Butter var namnet.

Butter spelar, trots allt.


Nästa fas är BLYGER.

Man vill inte gå ut. Inte ens om solen skiner. Tröttheten har tagit energin.
Drar sig undan folk.
Orkar inte lyssna. Och vill inte ha några frågor.

Empati-trött.

Försök inte forcera ut Snövit ur grottan! Hon måste stanna där tills kraften börjar komma tillbaka.

Blygheten är ett skydd. Tar du bort det, är det som att dra av kläderna.

Man får skapa nya strategier istället när man möter folk. Titta ned i affärens golv om man går och handlar.

Behovet att vara social finns inte längre.

Åh nej! Det går inte!


TOKER.

Nu är vi mitt i sjukskrivningen när den är som värst.

Kontrollen är tappad. Perspektiven likaså.

Vanmakten håller på att ta över, och man tror att man börjar bli tokig...

Nej, inte tror...vet!
- Jag håller på att bli galen!! Gaaalen!

Det här är en mycket svår period i livet. Man behöver allt stöd man kan få av familj och omgivning.

- Tyck om mig! Håll om mig. Älska mig trots allt.

Men försök inte säga någonting - du vet ju inte hur det är, och du lägger bara nya bördor på axlarna.

Man är snubblande nära att vilja droga ned sig... Livet är outhärdligt.
Hjärnan har krympt. Överbelastningen är total.

Jag heter Toker Galensson.

Toker vill slå, slå...


PROSIT.

Nu börjar immunsystemet att svikta.

Förkylningarna avlöser varandra. Värken kommer smygande.
Det går inte längre att hålla emot kroppens svagheter. Allt brister.

Prosit vill ha mediciner. Många piller. Allt på en gång. Man börjar bli desperat.

Den onda cirkeln är ett faktum.

Vaddå "gå ut i friska luften??" Jo, naturens lugn är läkande, men då måste du nog följa med mig.
Det går inte att ta initiativ längre.

Utslagningen är också ett faktum...

Här gäller det att både läkare, Försäkringskassa och Arbetsförmedling förstår allvaret i hur en utmattning kan ta livet ifrån en människa inifrån...

Prosit är bara förnamnet.

Immunförsvaret slut.


KLOKER.

Begär att få stödjande samtal. En professionell följeslagare är nödvändig.
Familj och vänner ska inte behöva lyssna mer. Bara krama om. Hårt!

En själavårdare, terapeut eller klok kurator - eller varför inte en välutbildad symbol-pedagog - kan visa vägen till ovärderliga insikter.

Varsamt måste ni hjälpa Snövit förstå vad som har hänt.
Hon måste komma i kontakt med sina känslor igen.

I den här fasen är ekonomin körd i botten och man har nästan förlorat allt.

Men hoppet finns att samtalsterapeuten kan ge de livsnödvändiga byggstenarna till ett annat sätt att leva.

Den mödosamma nyorienteringen tar mycket lång tid.
Snövit måste stanna hos dvärgarna länge.

Förmågan att reflektera kommer sakta tillbaka.

Kloker håller takten.



Och så äntligen: GLADER!

Jag är inte där än, men efter fem år börjar jag ana ljuset i tunneln...

Det är faktiskt möjligt att hitta tillbaka till livsglädjen. Det går att skratta igen.
Om det så bara är med hjälp av ett enkelt YouTube-klipp, där någon har för hala skor och inte kommer över parkeringsplatsen...

Fortfarande gäller det att ni inte frågar "Hur är det?" för då rämnar marken igen.
Den frågan tillhör bara läkaren och närmsta familjen.

Säg hellre:
- Roligt att se dig!

För det lyfter!

Sjung och dansa med Snövit! Hon behöver skratta och älska, äta och paddla kanot, åka skridskor och simma.

Och äta mycket ost och choklad.

Glader kan bli det nya efternamnet.

Jag fångade en chef idag...



Sagan om Snövit och de sju dvärgarna har en annan fortsättning och ett annat slut, men jag behövde låna en bit för att komma åt denna sanning.

Sju känslor och sju behov.

Behovet av att VILA är det genomgripande. Sjukskrivningen kan rädda livet.
Så är det för många med mig.

Varje människas levnadssaga innehåller kamp mot drakar och demoner. Vi kommer inte undan prövningarna, men behöver hjälpa varandra att hålla ut.

Jag är sju-skriven... skriven sju gånger med dessa sju känslor som åkt berg-och-dalbana med mig.

Sakta börjar det plana ut.

JAG FÅNGADE EN CHEF IDAG
   MEN CHEFEN GLED UR NÄVEN.
     FAST LIKA GLAD ÄR JAG FÖR DET
       MEN GLADAST ÄR NOG

ARBETSFÖRSÄKRINGSFÖRMEDLINGSKASSAN...

Och TACK till Karlshamns församling som tar emot mig och ger mig en plats där jag kan växa och börja fungera igen!


Dansa in i livet igen.


De vilsammaste hälsningar till er alla!

Helene Sture Snöfelt,

- alias Trötter Butterqvist, Blyger Förgätmigej, Toker Galensson och Kloker Gladblad,
- som enstämmigt säger till sist:

Förkrymp inte dig själv!

Du är inte så insnöad som du tror.


Det går över.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar