UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

söndag 25 juni 2017

ESSÉERNA i QUMRAN, Joh Döparen fyller år


Grottorna i Qumran.


Ja, må du leva, Johannes Döparen, uti tvåtusensjutton år!

Det är din födelsedag idag. Den 24 juni står ditt namn i almanackan och du får odelat min uppmärksamhet en stund.

Midsommarens pessimister skojar bittert:

- Jaha, nu är det bara sex månader kvar till julafton...
- Nu går vi mot mörkare tider...

Så är det. Det är precis vad vi gör.
Johannes föddes ett halvår före Jesus. Idag. Hans far Sakarias utbrister i dagens evangelietext:

                          Anders Sjöberg undervisar i Qumran.


VÄLSIGNAD ÄR HERRE, ISRAELS GUD, SOM BESÖKER SITT FOLK OCH GER DET FRIHET!

... OCH DU, MITT BARN, SKALL KALLAS DEN HÖGSTES PROFET, TY DU SKALL GÅ FÖRE HERREN, OCH BANA VÄG FÖR HONOM.
Lukas 1:67-76.

Ur denna källa vill jag ösa mycket under de kommande inläggen.
Jag bildsätter med foton från resan till Israel i maj, där prästen Anders Sjöberg undervisade i de teologiska sambanden och Irén Kärrbrant i hisstoria och arkeologi.

Hemlighet. Irén Kärrbrant.


Vi vet inte mycket om den här pojkens uppväxt, mer än att han var avskild till Gud, "nasir", och att han vistades i öde trakter.

Kan det ha varit bland esséerna i Qumran?

Lukas avrundar nämligen Sakarias lovsång med en kort notis:

OCH POJKEN VÄXTE OCH BLEV STARK I ANDEN.
OCH HAN VISTADES I ÖDE TRAKTER TILL DEN DAG DÅ HAN SKULLE TRÄDA FRAM INFÖR ISRAEL. 
Lukas 1:80.

Öde trakt, väster om Döda havet.


Turistbussen lämnade Kalia Kibbutz och Döda havets västra strand och körde bara en kort bit uppåt, i de torra bergen, nära Engedi.

Ända sedan jag första gången fick höra upptäckten av Dödahavsrullarna i dessa grottor, har jag haft ett speciellt förhållande till denna plats och det som hänt här.

Nu var jag där... och stod på den grusiga backe där Johannes Döparen möjligen också kan ha stått.

Handskrifterna i krukorna.


Mellan gamla och nya testamentet - ca 200 f Kr till 60 e Kr, alltså under mackabéertiden - bodde här en grupp som kallades esséer.

Esséerna, eller essenerna, är en beteckning som betyder "heliga, rena" (snarare än fromma).
Denna grupp lämnade Jerusalem i protest mot korrupta präster.
Intet nytt under solen.

De källor som berättar om dessa män är dels hedniska källor såsom Josefos och Plinius d.ä. samt judiska källor såsom Filon av Alexandria.
Essérna har troligtvis varit något slags judiskt parti, vid sidan av fariséer och sadducéer, ca 4000 till antalet.

De verkar ha levt med en orientalisk-judisk religionsblandning, och det är ju alltid en känslig fråga, när man blandar...

Filmvisning om esséerna.


Celibat, enkelhet, strängt sabbatsfirande och skriftstudium var deras vardag.

Egendomsgemenskap och det speciella reningsbadet, Mikve, var deras kännetecken.
Först tvättade de sig noggrant med olivtvål, sedan klädde de sig i vita kläder och gick ned i vattenbassängen. Där bad de välsignelsebönen.

Där, på plats, har staten Israel byggt ett av sina många museer för att hålla de historiska rötterna levande.
Vi gick in, och i skumrasket kunde vi ana dessa rituella "badkar".

Jag tänker på hur vi själva gör efter en lång dag, hur viktigt det är att skölja av sig dagens intryck och helga sig själv åt nattens vila.

Där efter delade de måltidsgemenskapen under tystnad, i respekt.

Och när morgonen kom, lade de sig på golvet med armarna utåtsträckta, vända mot solen, och tackade och bad, berättade vår reseledare Irén Kärrbrant:

"Välsignad vare Du, Herre, som åter gett mig mitt liv efter nattens vila..."

Tänk när vattnet forsar fram här...


Så gjorde esséerna, och kanske även Johannes Döparen när han var här på besök.

Tillträde till denna ordern fick man efter 3 års novistjänst.
Vid invigningen fick man då del av den hemliga gnosis, kunskap, som de vårdade.

Det verkar som om Johannes Döparen hämtat starka intryck från esséerna, men att han avvek innan invigningen, och drog sig tillbaka till Jerusalem.

Jag känner att jag har starka drag av detta i mig...

Med min "gen-teologi" skulle det inte förvåna mig om jag har en förfadersfarfar tvåtusen åt tillbaka i tiden som varit med här...
Fast då måste han ha fått barn i smyg...

Förundran.


Det man vände sig emot var som sagt prästernas sekularisering i Jerusalem.

Grekiska influenser påverkade prästerskapet så pass att de ibland kunde lämna synagogan för att se idrottstävlingarna i "gymnasiet", där vackra, nakna män tävlade mot varandra.

Den hellenistiska kulturen lockade.

Idag är det den österländska yogakulturen som lockar till sekularisering i våra sammanhang, och ett allt bredare musikliv utan förkunnelse. Det ska jag återkomma till vid annat tillfälle.

Krukmakare.


Esséernas arbete var att tillverka keramikkrukor och att kopiera Skriften.

Vi fick se dessa kärl, som man funnit vid utgrävningar i Qumran.

Dels var det kärl till maten, där det var noga att skilja på kött och mjölk, som inte fick blandas.
Dels var det de stora krukorna som var till för bokrullarna.

Jag blev alldeles andäktig när jag såg ett av de låga borden för pergamentframställning och där de suttit och kopierat texterna...

Esséernas arbetsbänk.


Det gick till så att en föreläste sakta ur en skriftrulle medan några skrivare satt med varsitt pergamentskinn och skrev ned, ord för ord, från originalet.

När allt var kopierat, förseglades rullarna och lades i krukorna, för att säljas till synagogorna, som behövde nya när de gamla skriftrullarna slitits ut.

Kärleken och heligheten över dessa texter ingav en oerhörd respekt. Därför var noggrannheten otroligt viktig.

När forskare 1947 fick tillgång till dessa handskrifter blev man djupt imponerad över den samstämmighet texterna hade med de tidigare kända handskrifterna.

Modell av krukorna.


Men det fanns också ett annat sätt att "skriva bibeln" på. Man har funnit parafraser med ett återberättande av texterna, som skiljer sig från det strikta kopierandet.

Det har vi också i vår tid, t ex The Living Bible.

Esséerna skrev också egna bibelkommentarer, där de utlade framför allt profetböckerna, med tillämpning sin egen historiska situation.

Ja, i hela detta rika bibliotek i Qumran har man också funnit en typ av "sekt-skrifter" men de har ännu inte studerats så ingående att forskningen kan uttala sig om det.

Handskrift från Qumran.


Esséerna kallades ibland för "ljusets söner". I sina egna kommentarer till Skriften talar de om en kamp mellan "sanningens ande och fördärvets ande", men utan koppling till "Fadern".

Johannes Döparen var en sanningssägare.
Vi känner honom som en botpredikant, som inte drog sig för att kalla folket för "huggorms-yngel"..

- Omvänd er och gör bättring!

Han hade förmåga att sätta ord på det som var fel.

Jag kan tänka mig att det säkert kom från esséernas sätt att tänka, utifrån Sanningens Ande och Fördärvets Ande.

Hunger efter kunskap och sanning.


När Johannes kritiserade Herodes för att leva med sin broders hustru, så kastades han i fängelse.
I mörkret grubblade han över om Jesus verkligen var den Messias som skulle komma...

Han sände bud med sina anhängare, och fick till svar från Jesus själv:

- Hälsa Johannes vad ni ser; att blinda får sin syn och lama går!

Den hebreiska uppfattningen om "ljus" och "sanning" är nämligen inget abstrakt begrepp, som i grekisk filosofi, nej det handlar alltid om konkreta handlingar och gärningar!

Johannes hade ju vittnat om att Jesus är ljuset och sanningen, nu fick han det bekräftat, och med den vissheten dog han. Herodes tog hans huvud.

Hvita Briggens fängelse, Karlskrona.


Qumransekten hade dubbla Messias-förväntningar.

I esséernas skrifter "Florilegiet" och "Testimonierna" kan man läsa att de väntade dels en politisk Messias-konung av Davids ätt, dels en prästerlig Messias, den smorde.

Du som vill läsa djupare kan slå upp 5 Mosebok 18:18, där det talas om en Profet. Om de uppfattade det som en Messias eller bara en förelöpare, vet ingen.


Johannes kallas för Döparen. Jag läser om honom i Joh 3:22, ord som plötsligt blir levande för mig, som om jag läser dem för första gången...

SEDAN GICK JESUS OCH HANS LÄRJUNGAR TILL JUDEEN, OCH DÄR STANNADE HAN EN TID MED DEM OCH DÖPTE.

OCKSÅ JOHANNES DÖPTE; DET VAR I AINON NÄRA SALIM, DÄR DET VAR GOTT OM VATTEN, OCH FOLK KOM DIT OCH BLEV DÖPTA.

JOHANNES HADE NÄMLIGEN ÄNNU INTE SATTS I FÄNGELSE.

Fors från Hermons berg.


Sedan följer en mycket intressant diskussion, där vi kan ana esséernas verksamhet, dock utan att de nämns vid namn, och frågan om vem Jesus verkligen är:


ETT PAR AV JOHANNES LÄRJUNGAR KOM ATT DISKUTERA RENINGSBRUKEN MED NÅGRA JUDAR, OCH DE GICK TILL JOHANNES OCH SA:

- RABBI, HAN SOM VAR TILLSAMMANS MED DIG PÅ ANDRA SIDAN JORDAN, OCH SOM DU VITTNADE OM, HAN DÖPER NU SJÄLV, OCH ALLA KOMMER TILL HONOM...

JOHANNES SVARADE:

- INGEN FÅR NÅGOT SOM INTE GES HONOM FRÅN HIMLEN. NI KAN SJÄLVA VITTNA OM ATT JAG SADE; "JAG ÄR INTE MESSIAS, UTAN HAR BLIVIT UTSÄND ATT GÅ FRAMFÖR HONOM..."

HAN SKALL BLI STÖRRE OCH JAG BLI MINDRE.
Johannes evangelium kap 3:26-30

Dop i Jordanfloden.


Självinsikt. Med en identitet som bygger på Guds löften, precis så som hans pappa Sakarias sa i början.

Vi gick ut från museet i Qumran, ut i dagsljuset igen.
På andra sidan såg vi de berömda grottorna, där esséerna hade levt och där de hade sitt dyrbara bibliotek.

Vad hände sedan?

En jordbävning år 31 f.Kr förstörde mycket. Romarna förstörde ännu mer under den judiska rensningen år 66-70 e.Kr.

Det verkar vara så att esséerna hann gömma undan sina stora mängder av bokrullar uppe i klippgrottorna, vilket tyst vittnar om att de sedan troligen gått under efter det.

En tidigare använd begravningsplats med ca 1200 gravar har påträffats och nu är under utgrävning.

Utgrävningar.


Min kristna tro grundar sig inte på tyckande eller mina mer eller mindre djupsinniga åsikter.
Min tro är inget önsketänkande och inget påhitt.

Nej, hela det bibliska vittnesbördet vilar på att Gud själv har uppenbarat sig.

Skriften grundas på Guds löften, vad Gud har talat genom sina profeter och hur Gud har fört sitt folk genom de ena svårigheterna efter de andra, sekel efter sekel.

Det är detta som är så stort!

Och det är detta som är mitt syfte med att sitta här och skriva, att Du också ska få nycklar till förståelse, både till gamla och nya testamentet.

Helig skrift.


Jag slutar som jag började, med Sakarias lovsång:

VÄLSIGNAD ÄR HERREN ISRAELS GUD!
SOM BESÖKER SITT FOLK OCH GER DET FRIHET!


  "Gud, min Gud, Dig söker jag,
      min själ törstar efter Dig,
        min kropp längtar efter Dig,
   som ett kargt och uttorkat land.

   Då skådar jag Dig i helgedomen,
      jag ser Din makt och härlighet.

   Din nåd är mer värd än livet.
      Min tunga skall prisa Dig,
         ty Du kom till min hjälp,
   under Dina vingars skugga vilar jag". Amen.

Psaltaren 63. 



Innerliga bibelhälsningar till er alla i midsommartid,

Helene F Sturefelt, Israelresenär,

- som längtar efter en kyrka där våra hebreiska rötter är tydliga, att vi välsignar Israel och att vi tar Skriftstudiet på allvar, i bön och lovsång.

Källor: Lic guide Irén Kärrbrant och präst och Israelreseledare Anders Sjöberg,
           René Kieffer Nya Testamentets teologi sid 101.
           Birger Gerhardsson, Nytestamentlig  tidshistoria, sid 242.

fredag 23 juni 2017

MIDSOMMAR-NOJA


Nationalrätt, med symbolik...


Sitter du också här?

Är du inte tillsammans med dina släktingar? Du menar inte att du har smitit från midsommarfesten?!

Det har jag också.

Det vill säga, jag har valt att ägna kvällen åt mig själv och mitt stora behov av att reflektera över tillvaron.

Du får gärna dela en stund med mig.

Tillbehör till nationalrätten.


Vilket är värst - att ofrivilligt tvingas vara tillsammans med en massa folk, för att grupptrycket och familjetraditionen säger det?

Eller att ofrivilligt inte orka ta sig ut alls, där ensamheten är det enda alternativ som förmågan tillåter...? Oförmågan.

Allt som inte kommer från hjärtat brukar bli fel.

Men det är sällan vi har den där valfriheten som vi ofta hyllar.

Den som vill vara ifred, får inte det.
Den som vill komma ut, orkar inte.

Högtiderna är värst.

Och nu är det midsommar-noja.

Ringlekar.


Alla vill ju visa upp ett glatt yttre och ett väl fungerande socialt sammanhang.
Men då tänker jag vara en motvikt till det, dock inte på ett negativt sätt utan ett positivt.

Man ska inte sova längre om mornarna. Alltså gör jag det. Till 9.30! För att kroppen behöver få sova ut. Hjärnan likaså.

Att vara vaken länge är överskattat.

Och i dessa överljusa tider konstaterar sömnforskarna att det blir problem med serotoninhalten, som reglerar sovandet.
Dra för gardinerna och vira en blöt näsduk om ögonen - och sov!

Det blev ingen frukost. Det blev förmiddagsfike-brunch. Med jordgubbar till efterrätt. Så fel så fel, så gott så gott.

Så rätt, så halv.


Årets mest väderkänsliga dag får många bleksekulariserade svenska att knäppa händer i smyg, och be om sol... eller åtminstone uppehållsväder.

Meteorologerna har skrämt oss tidigt i veckan, att det blir regn till midsommar, så bönerna hade tid på sig att verka.

Allt regn stannade över Bergen i Norge. Där har det regnat en månad i sträck... och nu har vi kollektivt orsakat en mycket blöt Sankt Johann för norrmännen.

Listerlandets Istanbul.


Därför bestämde jag mig för att inte samåka, inte ta den bil vi fått låna, inte heller ta bussen utan helt enkelt cykla de 12 km till Hällevik.
För att det var uppehållsväder.

Så underbart att ensam glida genom Listerlandets bördighet!
Gulsparv och lärka var mina resekamrater och säden vajade milt i sommarbrisen.

Jag ljuger. Det var motvind, hela vägen!

Motvind.


Sommarfina midsommarmänniskor var samlade på den gröna gräsmattan vid Listerkyrkan, där midsommarstången var rest.

Igår fick barnbarnen se hur man majar och lövar en båtmast, och på så vis förvandlar den till ett högtidligare syfte.

I förskolans fotbollsmål stod det segervissa spelmanslaget, redo att leda ringlekarna kring stången.

VI ÄRO MUSIKANTER ALLT IFRÅN SÖLVESBORG...

VI KAN SPELA UKEUKELELE, VI KAN SPELA ELGITARR OCH dragspel, trumpet, gitarr och fiol, BOM FALLERALLA!

En del visor behöver uppdateras.

Glada musikanter.


Räven raskar över isen, eller simmar över fjärden, som jag tycker vi kunde sjunga i sommartid... är en intressant visa som håller gammalt hushållsarbete vid liv:

SÅ GÖRA VI NÄR VI SKURAR VÅRA GOLV... Hur många gör det i tider av golvmoppar och dammsugare?

SÅ GÖRA VI NÄR VI TVÄTTAR VÅRA KLÄDER... HÄNGA VÅRA KLÄDER, MANGLA VÅRA KLÄDER... Kära nån, det går tre dagar innan allt ligger rent i garderoben igen!
Så göra vi när vi torktumlar desamma....

Det bästa är lördagen och söndagen:

SÅ GÖRA VI NÄR TILL TORGET VI GÅ... och TILL KYRKAN VI GÅ....

Det är så vackert, arm i arm, genom för länge sedan svunna skogsmarker och ängar.

Nu beställer många matkassar via internet och kollar på TV-gudstjänster hemma i soffan.
Men det blir inga bra midsommarvisor av det.

Söndagens höjdpunkt.


Midsommarjulafton - det är samma mat och samma danslekar.

Vi äter sill och potatis tre gånger om året, även till påsk.

Varför?

För att det är tradition. Och då upprepas samma sak, om och om igen, för igenkänningens skull.

Den generation som är fostrad av reklamens ständiga nypåhitt, blir väldigt nervösa av detta.
Det måste vara förnyelse! Annars är det stagnation, dålig fantasi eller bara tråkigt.

Midsommar-noja.

Jag äter min matjesill med gräslök och potatis. Knäckebröd och en öl till det.
Vilsamt och skönt.

Imorgon är en annan dag, då kan vi skoja till det. Men inte idag!

Rädis-rosor.


Jag har glädjen att vara inbjuden som en del av Listerkyrkans Husband. Vi har det mycket klargörande namnet LKHB...

... med trummor, bas och keyboard, körsångare, elgitarrist, trumpetare och jag... som ibland kunde fylla i med ukulele, blockflöjt och munspel - med en tonart som nästan var rätt.

Den alldeles nybyggda utescenen invigdes idag, efter att projekterats för 42 år sedan... lika lång tid som Israels barn tvingades vandra i öknen.

Men alla måste invänta rätt tid.

Det som inte är uppfyllt i livet, har inte kommit till sina rätta förutsättningar än.

Och det som har tagit slut, behöver en värdig avslutning, och ett erkännande.

Ställer in rätt kanal.


På Listerlandet har det funnits många små missionshus i varenda by.
Med minskad befolkning och minskad kristen bekännelse tvingades det sista missionshuset ge upp nu - Betel i Nogersund.

Men det fina är att de skänkte sitt överskott till den samlande kraften i Listerkyrkan! Stort tack!

Och ännu starkare - Betel i Nogersund lät oss få ta över deras kors, som nu hängdes upp på väggen inne i utescenen.
Och husbandet spelade:

DET URGAMLA KORS....

Till vänster eller höger?


Plötsligt släppte midsommar-nojan.
Det blev ett nöje att få vara med och fira!

Fokus flyttades från de egna förväntningarna till något större.

Här i Norden får vi fira ljuset och livet och livskraftens höjdpunkt.

Och vi i kyrkan tackar Gud, vår Skapare, för En vänlig grönskas rika dräkt, som smyckat dal och säng. Äng, menar jag.


Midsommar är de vuxnas högtid, inte barnens. Jo... på sätt och vis. Många barn blir till i natt...

Förr var midsommar den största bröllopshögtiden. Den vanligaste födelsedagen i Sverige i slutet av mars/ början av april.

Nu är första helgen i augusti den vanligaste vigsellördagen, då semestrarna använts till att planera festligheterna och bruden är brun, brunare, brunast.

Söta sommarflickor!


Det känns som om midsommar kommer för tidigt... Det har just varit april, mentalt, och plötsligt är vi mitt i sommaren. Jag hänger inte med!

Det är nog därför augusti passar bättre för bröllop. Det känns mer midsommar á la 2000.

Sommaren varar väl till Heliga Birgittas brittsommardag den 7 oktober?

En rovfågel cirkulerade över vårt midsommarfirande och spanade över våra ringlekar. Bara små grodor, ingen sork att äta... Det var en Glada, med kluven stjärt. Den hälsade.

- Glad midsommar!

Vad liknar du?



När alla gått in för att dricka kaffe, stod jag ensam kvar och tittade på midsommarstången.

Vad liknar den egentligen?

Ett förvirrat blomsterprytt kors? En kamouflerad fallos-symbol?
Nej, inte alls!

Jag ser något mycket kvinnligt och mycket vackert...

Nu fattar jag !!


Midsommarstången är ju med sina ringar ett kvinnligt sköte!
Med blågula band kring ägglossningstrumpeten...

Vad har sommaren i sitt sköte?

En stång... och när man ska föda sitt barn nio månader senare, så går man sannerligen igenom sitt kors!!

Genom död till liv, känns det som. Allt faller på plats. Alla symbolerna är hemma!

Det är bara de små grodorna som är fel... den retsamma soldatvisan mellan fransmän och engelsmän. Men det tar vi en annan gång.

S(c)en-sommarkväll.


Tack för att du delade den här stunden med mig.
Vi har varit några stycken, över 100 säkert, som smitit från vad det nu kan vara.
Eller som hittade digitalt sällskap på distans.

Vad du än gör, gör det med hjärtat. Då håller du misslyckandet borta, och känslan av att vara fel försvinner.

Umgås med dig själv - helhjärtat.
Umgås med folk - helhjärtat.

Så gör Vår Herre - umgås med oss, helhjärtat. Amen!

Jag lever i min takt.


Svenska folkets böner om uppehåll räckte här hos oss till kl 17. Sen började regnet droppa.

Som tur var hade jag medvind och mestadels nedförsbacke hem. Jag blev bara halvblöt... för att en halvtimme senare lägga mig i badkaret - med varmt vatten!

De ljusaste hälsningar från en med midsommar-noja, som förändrades till midsommar-nöje!

Helene Sture Nojfelt,

- Noja. Nöje. Nöjd. Nya verbformer.


Ukulele-cyklist.

torsdag 22 juni 2017

KALLA PÅ JESUS - KONFIRMANDER

                                       Korstavlan i församlingshemmet.



Konfirmanderna i Sölvesborg är många!
Det känns som de flesta åttondeklassare går och läser här!

Församlingen har utvecklat en god tradition, att strax före midsommar bjuda in församlingsbor att samtala med ungdomarna.

Jag vill gärna berätta om mitt möte med tre härliga tonåringar.
Men jag delar bara det jag sa, inte deras tankar.

Följ med mig in i församlingshemmet mitt emot St Nicolai kyrka.

St Nicolai kyrka.


Vi var ca 12 vuxna utplacerade vid olika bord.
Färdiga frågor hjälpte oss i samtalet. Jag var klädd i mina bästa kläder - hårdrockströjan från 2013  - och snabbt kom samtalet in på Sweden Rock.

- Såg du Scorpion?!

- Nä, jag hade städat med hockeyklubben hela da'n och orkade inte... tyvärr...

Men dessa tyska hårdrockare var en av pusselbitarna till att muren i Berlin föll, berättade jag, det är musik som berör, som uppmuntrar till aktion - Winds of Change...

Bara pekfingret! "One way"- tecknet.


- Hur var det att var ung på din tid?

- Jobbigt. Men den första hårdrocken kom på 70-talet, och var förstås utdömd av de vuxna som "djävulens musik". Så är det alltid med det nya, i varje generation, och förr var det ju fiolen som var livsfarlig...
Men hårdrocken uttryckte de instängda känslorna för mig.

Det är svårt vara tonåring, man är varken barn eller vuxen. Man vet inte vem man är, kollar i horoskopen och undrar... Finns det ingen vettig vägledning?

Och den viktigaste frågan är ju vad är det för mening med MITT liv?

Man måste hitta något slags svar för det för att orka ta sig vidare.

Vad är meningen?!


Ärligt talat, alla tänker någon gång på självmord, eller hur? Man mår dåligt, bråkar med sina föräldrar och skolan är bara krävande...

Man söker gränserna och ibland även smärtan, för man måste få ut själens mörker på något sätt. Det är ingen hemlighet, sa jag, det är så för de allra flesta.

Man måste veta var gränsen för döden går.

Jag berättade hur jag som tonåring funderade på min flyktväg ut ur livet, bara för att ha en plan, liksom... Jag rymde hemifrån, en hel eftermiddag, och hade en fikakorg med mig, och funderade på om jag skulle dränka mig...

Då är det ju bra att ha fikat först... ha ha!

Självdistans. Humor mitt i det allvarliga. Sanningar med skratt och gråt i halsen.

Det blev inget av det. Jag sökte gränsen, och jag fann den. Jag gick hem igen.

Odränkt.


 Nästa fråga på pappret var:
- Tror du på Gud?

Ja, men inte i betydelsen att jag "gissar" att Gud finns, utan i betydelsen att jag lever i relation med Gud.

När jag var konfirmand hörde jag hur ledarna uttryckte sig när de bad till Gud. Det lät som om de pratade med någon... och det gjorde de!

Det var inte bara kravfyllda böner, utan mer av tacksamhet och lyssnande efter ledning i livet.
Så ville jag också lära mig att be!

Bön ur Psaltaren 32.


- Vad betydde konfirmationstiden för dig?

Väldigt mycket, svarade jag.
Det var inte alltid lätt att orka lyssna på lektionerna - även om jag förstod att det var viktigt det prästen sa - men när ungdomsledarna kom in och spelade gitarr och sjöng DÅ fattade jag vad det handlade om!

  Visst finns det somliga som tycker jag är konstig,
  Spelar ingen roll!
  De kommer jämt med sina dåliga skämt
  och kallar mig för torrboll...

  Men de får kalla mig praktiskt taget vad som helst,
  Jag vet i alla fall att jag är frälst, 
  Jag har ju Jesus, och det är nog, ja det är nog!

Tack Steve och Cissi på Kyrkans Gård på Dal i Skållerud för era underbara sånger och den tro ni gav mig! Tack till Gue också...

...och till prästen Bengt-Vilgot som bar mig på sina axlar när jag hade trampat på en tagg... och bad aftonbön med mig på expeditionen och visade mig hur viktig varje människa är!

Bibelkort, till minne.




Nu började frågorna närma sig de riktigt stora eller djupa nivåerna:

- Vad tror du händer efter döden?

Framför mig stod det en tom tallrik med spår efter en uppäten jordgubbstårta, och bredvid var några tomma små mjölkförpackningar till kaffet.

- Har någon av er sett en död människa? frågade jag dem först, för att få veta vilken erfarenhet de hade.

Det är som ett tomt skal, sa jag. Människans person och själ har lämnat kroppen. Ungefär som mjölken har lämnat den här lilla mjölkförpackningen!

Vi begraver den döda kroppen, sa jag och stoppade ned en tom mjölktuta i min tomma kaffekopp, och la fatet över. Punkt, slut?

Nej...

Vid yttersta tiden skall vi uppstå igen och kropp och själ blir återförenade. Ja, mjölken skall komma tillbaka i förpackningen, liksom...

Bilden var klar!

Efter döden...


Vi kom in på detta med återfödelse.

Nej, reinkarnation finns inte i kristendomen.
Det är en hinduistisk tanke som uttrycker en förbannelse; att människan själv måste sona alla sina synder, och det tar många, många liv... och är ett hopplöst företag...

Det är därför många kastlösa i Indien tar till sig innebörden i den kristna tron att Jesus har dött för våra synder - och försonat oss var och en!

Jesus upprättar varje människa. Du är unik! Och oändligt älskad.

Rädda oss!


Och känslan av att ha levt ett tidigare liv har en helt naturlig förklaring.

Jag kallar det för gen-teologi.

Du och jag är ju resultat av våra släktingars liv - mormorsmormors... och farfarsfarfar... Alla deras erfarenheter finns i våra gener som ett minne!

Det kan förklara varför vi har sådan känsla för vissa platser, eller är så rädda för vatten t ex; för att en förfader drunknade.
Eller varför vi är så intresserade av vissa saker därför att en anmoder var mycket duktig på det.

Att släktforska är ett mycket bättre sätt att lära känna sig själv på, än att fastna i hinduiska spekulationer, som dessutom gör dem själva så olyckliga.

Utforska.


Till sist:
- Kan du ge oss ett gott råd för livet?

Jag tänkte en stund, och svarade med all min känsla:

 - När du får det svårt i livet och har fastnat: Ropa då på Jesus!

Varför?

Därför att Jesus är den ende som har besegrat ondskan.

Det kan vara lätt att hamna i destruktiva tankar. Viss hårdrock - såsom black metal - dras till ondskan och leker med djävulen, vilket kan få svåra konsekvenser. Jag har mött en del... och vet hur illa det kan gå.

Bakom oss på väggen hängde en fin tavla av dramatiken på Golgata - korsfästelsen med de två rövarna på vardera sida om Jesus. Jag fortsatte:

Svärdet! Skada!


Om man tänker de värsta tankar och vill skada sig själv, eller skära sig av smärta...Då säger Jesus:
- Jag är slagen och sårad, för din skull.

Om man tänker; jag orkar inte leva... Då säger Jesus:
- Jag har dött i ditt ställe, för att du skall kunna leva!

Om man tänker; det onda håller på att ta mig! Då säger Jesus:
- Jag har besegrat mörkret och ondskan, du tillhör mig, älskade barn!
Min uppståndelse är tecknet på det.

Så mitt råd till er i livet är detta:

- Ropa på Jesus!

Jesus ger sitt liv för din och min skull.


Det blev ett mycket fint och viktigt samtal.

Att gå till konfirmationen är inte bara att få spegla sig själv, det är framför allt att få upptäcka den Gud som skapat oss, och som har en plan för oss var och en.

Därför bör församlingen vara mycket noga med vem den bjuder in till dessa samtal, så att det inte är oreflekterade tvivlare, som inte kan stötta och uppmuntra de unga.

Eller hur!

Jag hoppas få träffa er igen!
Det betydde mycket för mig också att få lyssna till era tankar, och dela med mig av min erfarenhet.

Stor kram till er alla! Och jag önskar er Guds FRID på er konfirmationsdag nästa lördag.

Många konfirmander!


När jag kom ut såg jag ett tomrum mot himlen...
Någonting fattades.

Det låg sågspån på marken... Åh nej!! Inte ett träd till fällt!!!

Sölvesborg mister det ena trädet efter det andra. Det räcker nu!

Jag vet att detta vackra träd hade några grenar som behövde beskäras, men inte mer.
Men jag fick höra att "experten" hade sagt att det var ruttet inifrån.

Vi gick närmare och tittade... Vad säger du?

Ruttet? Inte.


För mig är synen på träden kopplad till min mänskosyn, den som Jesus har lärt mig.
  
    VARJE GREN SOM INTE BÄR FRUKT
        DEN SKÄR HAN BORT,

     OCH VARJE GREN SOM BÄR FRUKT
        DEN ANSAR HAN. Joh 15:2.

Men han tar inte bort hela trädet!!

Om jag gör fel, arbetar Guds goda ande i mig så att jag kan se och bryta med mina synder. Men Gud tar inte bort hela mig!!

Dessa ord, från Johannes evangelium kapitel 15, är märkligt nog min konfirmations-prästs minnesord till mig...

Min historia. Heligt.


Jag hoppas att församlingen planterar ett nytt träd.
Och jag hoppas att alla ni konfirmander upptäcker att ni är grenar på den stam är som Jesus.

Utan kontakt med Honom, vissnar själens grenar.

Men med Jesus får vi grönska och bära mycket frukt, till glädje för varandra!

Lade du förresten märke till "one-way"-tecknet på Sweden Rock tröjan?
När man bara höjer ett pekfinger mot skyn - och inte gör bockhornstecknet - så betyder det One way to God - Jesus!

Det är mycket positivt.

Grönskande hälsningar från Helene F Sturefelt,

- som vill hålla samtalet levande. Hej!

Onödigt.