UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

onsdag 6 december 2017

RELATIVISM contra "Min" SANNING Länk till ONENESS

Relativt kallt.


Min sanning. Och din sanning... Så kan man inte säga! Då tömmer vi själva ordet på sitt innehåll.
Åsikter och tyckanden är inte detsamma som "sanningen".

Sanningen har blivit relativ. Relativismen är den nya sanningen, där trosbekännelsen lyder:

- Var och en blir salig på sin tro! Med ett brustet halleluja...

Välkommen till ett inlägg som vill spräcka hål på vår tids svårighet att hantera frågan om det finns en absolut sanning.
Inspiration kommer från en av Sveriges bästa apologeter - försvarstalare - av kristen tro, min studentkamrat Stefan Gustavsson, som varit ansvarig för CREDO-Akademin i många år.

Hans bok heter "Kristen på goda grunder" med skarp intellektuell framtoning. Inget snömos, alltså...

Jag kommer också att låta dig ana konsekvenserna av detta via det österländska inflytandet från Oneness-rörelsen.

Jag tar min utgångspunkt i en av texterna som lästes nu på 1 Advent (det spelar ingen roll, texten är i högsta grad allmängiltig). Jesus ger en förklaring till varför han är här:

JAG HAR FÖTTS OCH KOMMIT HIT TILL VÄRLDEN FÖR DENNA ENDA SAK:
- ATT VITTNA FÖR SANNINGEN.
DEN SOM HÖR TILL SANNINGEN LYSSNAR TILL MIN RÖST. Johannes evangelium kap 18:37.

Plus eller minus?


Men vi orkar inte. Det finns så många röster. Vi lever i en pluralism där mångfalden övermäktigt väller över oss. Vad är rätt? Vad är fel?
Äh... det går nog bra med det mesta. Lite skit rensar magen. Och själen.

Okunskapen och lättjan griper omkring sig.

För att inte tala om rädslan. Om jag skulle hävda att Jesus är sann, då är ju de andra fel ute... Eller?
Det är fult att säga så. Och inte politiskt korrekt.
Även i kyrkan ska vi vara korrekta. Så vi kan väl säga att Jesus är lite grann sann, i alla fall?

Vad är det som har hänt?

Det är väl minusgrader då...


Stefan Gustavsson ger oss tre punkter (sid 151):

1. Den sociologiska utvecklingen visar att vi har gått från ett enhetssamhälle där kristendomen definierade tillvaron, till ett pluralistiskt samhälle där globaliseringen ger oss tillgång till kunskap om hela världen.

2. Det har skett en avgörande filosofisk utveckling. Upplysningstänkarna på 1700-talet satte människan som alltings mått.
Från början var man optimistisk men sedan insåg man människans begränsning. Det finns alltid mer kunskap att utvinna. Därmed blir all mänsklig kunskap relativ.

3. Även en avgörande teologisk utveckling har ägt rum. Fram till Upplysningen var alla överens om att Bibeln sågs som Guds ord till människan.
Idag ser allt fler Bibeln som människans ord om Gud. Utifrån det perspektivet finns det ingen anledning att ge Bibeln en särställning i sanningsfrågan.

Därför, menar Stefan Gustavsson, och jag med honom, måste vi ta relativismen på allvar.

Ärligt talat, jag kan inte ägna mitt liv åt något som är relativt... föränderligt och opålitligt.
Jag vill bygga mitt liv på det som är sant, hållbart och bärkraftigt ända in i evigheten!

Och det är skillnad på lättmjölk och grädde. Men det ser jag inte om jag står borta vid entrén...
Det är nödvändigt att ha rätt perspektiv när man bedömer en företeelse - inte för stor distans, men heller inte för nära.

Det gäller Jesus också. Det är ju honom det handlar om!
Det är inte lätt för oss som bor i Mellanmjölkens land att våga komma närmare...

Vet inte säkert...


Tillbaka till boken "Kristen på goda grunder". Nu ska vi kritisera relativismen!
Stefan skriver:

"Relativismen är emotionellt och socialt attraktiv eftersom den till synes löser spänningarna mellan motsatta uppfattningar och därför hjälper oss att leva harmoniskt med våra olikheter.
Men från ett intellektuellt perspektiv är den ytterst problematisk."

Här följer tre punkter av kritik mot relativismen (sid153):

1. Logiskt sett är satsen "allt är relativt" självmotsägande och självupplösande.

Om allt är relativt, finns det ju en sak som gäller överallt för alla människor, nämligen att allt är relativt... Men då är ju inte allt relativt!
Relativismen förnekar den absoluta sanningen genom att införa en ny sanning!

Allt är relativt är den absoluta sanningen....

2. Relativismen håller inte för sin egen kritik.

Ett av dess mest vanliga argument är att det är arrogant och intolerant att hävda en absolut sanning.
En vis människa måste ju inse sin begränsning och ha en ödmjuk hållning till andra uppfattningar.

Men relativismen ställer ju själv upp en absolut sanning då den hävdar att man kan inte veta om det finns en absolut sanning...

Hur kan man inte veta det??

Hur kan saften inte rinna ut?


Kommer du ihåg berättelsen om de fem blinda männen som fick känna på en elefant?
Alla kände på olika kroppsdelar och beskrev elefanten helt olika:
- skrovligt skinn, lång snabel, tunn svans, jättestora platta öron, benhårda betar...

Ingen hade helt rätt. Sanningen om elefanten var relativ...

Men exemplet har en allvarlig hake, skriver Stefan Gustavsson. Vem är egentligen den seende betraktaren som vet att helheten är en elefant, och inte bara ett ben eller betar?

De fem blinda männen är Moses, Buddha, Shiva, Jesus och Muhammed... alltså de fem stora världsreligionerna. Men vem är då betraktaren?
Jo, det är själva Relativismen!

Det är relativismen som ser helheten, och som bedömer de andra religionerna som bara relativt seende.
Man placerar alltså sig själv i den position som man förnekar att andra kan ha!!

Berättelsen, som ger sken av ödmjukhet, uppvisar istället stor arrogans.

Vad är en elefant?


Observera, skriver Stefan Gustavsson, att den kristna tron inte är en sanning som en människa tänkt ut!
Den är inte resultatet av att kristna människor tänkt klarare eller djupare än andra, eller sökt bättre och ihärdigare, nej! Kristen tro är helt och hållet en uppenbarelse från Gud.

Den kristne säger därför inte:
- Kom och titta på den absoluta sanning jag har formulerat...

Utan säger:
- Kom och titta på den absoluta sanning som har visat sig för mig, av Någon Annan.

Den kristne placerar sig alltså inte i någon position över andra.

Kom och sätt dig bredvid.


Nu till den tredje kritiken:

3. Relativismen gör inte rättvisa åt religionens anspråk. Istället brottar man ned dess absoluta anspråk och reducerar den till "ett ben på elefanten."

Relativismen är alltså en återvändsgränd. Gud kan inte både finnas... och inte finnas...
Guds existens är inte beroende av dig och vad du tycker... hur mycket TV-tablåerna än erbjuder program som "Min sanning".

2 plus 2 blir inte 5 hur mycket jag än hävdar det.

JESUS HAR KOMMIT FÖR ATT VITTNA OM SANNINGEN...


I kölvattnet av allt detta passar den österländska meditation in väldigt väl.
Där uppmanas man att låta tankar och känslor komma och gå, utan att värdera dem. Varför? Därför att allting är relativt!

Det innebär att den inre kompassen för vad som är rätt och fel alltmer suddas ut.
Jag får allt fler samtal från kvinnor som nu lämnar New Age och Yoga för att de upplever en baksida av detta falska ljus.

Ljuset är mörkt.


Jag klipper in ett stycke här från en blogg som har huvudet i himmelen och fötterna på jorden:

www.BibelFokus.se

"För många kan det vara förvånande att new age får så pass fritt och ogenerat utrymme i kristna församlingar som under konferensen Andlighet i en ny tid och konferensen Hel Människa, Hel Jord. Men detta är inget som skett helt plötsligt. Det är en noga planlagd strategi hos Föreningen Brobygge och & Dialog.
Det som de flesta inte känner till är att Brobygge och & Dialog ingår i en världsvid internationell och interreligiös enhetsrörelse, Oneness, som till sitt väsen faktiskt är antikristen, enligt Bibelns definition.

Oneness opererar genom att aktivera och förmedla andliga ”energier” som inte är Guds helige Ande. Det sker genom olika former för djupmeditation (kontemplation) med rötter i yoga och hinduism och Oneness blessing (= deeksha/diksha), dvs förmedling av ett ockult andedop genom handpåläggning. (Jfr:  Marie Ryd, en retreat i Indien via länken http://www.tidenstecken.se/bro0newage2.htm och programmet för Andlighet i en ny tid, där deeksha finns med!)

Dessa andliga upplevelser, som lätt förväxlas med biblisk pånyttfödelse och dop i den helige Ande, leder steg för steg för allt längre bort ifrån Jesus Kristus och klassisk kristendom.
Konsekvensen blir en mystik teologi, som de facto är hinduism i kristen förpackning.

Tydliga exempel på detta är de tre självbiografiska böcker som skrivits av styrelseledamoten och PR-ansvarig i Föreningen Brobygge & Dialog, Ingrid Krianon: Vi och alltet, Guds Närvaro i människan och Att upplysa jorden.

I böckerna beskriver Krianon sin egen andliga utveckling från 1989 till 2005 genom frigöring av kundalinikraften och budskap från guider i andevärlden. Böckerna marknadsförs av det nyandliga förlaget Vattumannen och säljs på Brobyggets konferenser.

Jfr följande länkar:
http://www.vattumannen.se/Product.aspx?ProdNo=74807
http://www.vattumannen.se/Product.aspx?ProdNo=63423&
http://www.kreaprenor.se/main.asp?g=10&r=255

Slut citat från www.BibelFokus.se

Ljuset är plus.


Relativismens poäng är inte avsaknaden av sanning, utan att vi inte kan veta vad som är sant, och därmed inte kan ta ställning.

Men Jesus själv ställer oerhört höga anspråk på vem han är!
* Guds son och ETT med Gud Fader.
* Världens frälsare
* Den som skall komma tillbaka vid tidens slut och upprätta allt.

Det gör varken Buddha eller Muhammed.

Buddhister vallfärdar till Buddhas grav för att hedra sin döde mästare.
Muslimer vallfärdare till Muhammeds grav för att hedra den döde profeten.
Men den kristne går inte till någon grav - för den är tom! - utan vi erkänner en levande herre! Jesus är uppstånden.

Vi stannar här.
Du får själv pröva sanningshalten. Testa Jesus. Kom närmare. Studera det Jesus säger.
Fråga dig vad det innebär för dig att levande Gud kommit oss mänskligt nära.

New Age säger att människan är gudomlig.
Old Age säger att människan är syndig.

Hur ser världen ut? Döm själv.

Absolut sanna hälsningar från Helene Sture Relativfelt,

- som är kristen på goda grunder,
- som inte kan se skillnad på lättmjölk och grädde, men däremot vet vad pestskråp är!

Pestskråp.

söndag 3 december 2017

1 ADVENT i MJÄLLBY

Mjällby välkomnar.


Fotbollsplanen var tom och tyst. Men i Mjällby kyrka var det desto mer folk!

Det är 1 advent och vi firar en av kyrkoårets största högtidsdagar, då även "vanligt folk" går till kyrkan. Ca 10 % jämfört med en vanligt söndag då det är 1% av Sveriges befolkning som kommer.
Men det är likväl fler än vad som går på fotbollsmatcher... Eller?

"Bered en väg för Herran", "Hosianna Davids son" och "Gå Sion din konung att möta" är fortfarande de sånger som håller ihop våra traditioner.

Desperata julmixrecovers på radion kommer och går, men de gamla psalmerna består.
Eller är det jag som börjar bli gammal?
Nej, jag är bara så trött på ytlighet och längtar så efter djup och allvar.

Håller ihop.
 

Spelar det någon roll att vi år efter år läser evangeliet om hur Jesus rider in i Jerusalem på en åsna?
Är det viktigt att få höra orden:

HERREN BEHÖVER DEM...

... om en mamma som var en åsna och hennes föl? Om Gud behöver dessa lastdjur, hur mycket mer behöver Han då inte dig och mig?!

Kan det kvitta om vi ännu en gång får höra den Gud sänder till oss är ödmjuk, och inte som de andra ledarna?

SE, DIN KONUNG KOMMER TILL DIG, ÖDMJUK OCH RIDANDE PÅ EN ÅSNA, PÅ ETT LASTDJURS FÖL.

Kommer han nu igen?
Läste ni inte samma text förra advent? Har ni inga andra berättelser?

Samma... om igen.


Presidenter kommer och går. Diktatorer tar makten, men blir avsatta. Militärledare mutar sig till makt men försvinner, med blod. Profeter säger sig tala å Guds vägnar men tystar dem som är emot honom.

Männen talar högt, syns och hörs, men försvinner sedan in i historiens dimma. För att aldrig mer komma tillbaka, utom i historieböckerna där de kanske blir en notis.

Men med Jesus är det annorlunda.

Han tog inte makten. Den var honom given. Av Gud själv.

Han mutade inte sig fram. Tvärt om så var hans motståndare mutade för att sprida falska rykten om honom.

Han tystade inte dem som hade annan uppfattning - han argumenterade som den mest lysande retoriker vi känner. Eller så gick han sin väg.

Han red inte in på någon vit häst, han kom inte i en lång limousin. Nej, det var en åsna som bar honom fram...

Jesus förkortade ingens liv. Tvärt om, han gav sitt eget liv.
Han tog ingen människas blod. Tvärt om, han gav sitt eget blod som insegel på det nya förbundet som Gud nu upprättade.

Tystar ingen.



Och - Jesus är den ende som kommer tillbaka! Gång på gång!
Inte i historieböckerna eller i vår tideräkning.

Jesus kommer tillbaka till oss i våra hjärtan.

För det är det evangeliet gör med oss! Den upprepande berättelsen påminner varje åhörare att det är så Gud gör med oss - kommer tillbaka, när vi har glömt honom.

Eller tappat bort vår själ.

Jesus kommer tillbaka!
 

På barnens dansshow i lördags sa presentatören "Benjamin Syrsa":

- Känner ni också att julstressen får en att tappa "musten"...? Tomten kommer inte heller i år, han har "säckat" ihop... våra krav tog "knäcken" på honom.

Leendet satt snett i mungipan.

Det yttre får så mycket uppmärksamhet att tomheten blir total när allt pynt är på plats.
Nu kan det hända... vad det nu är som ska hända...

Händ nu! Kom nu!

Step By Step 2017.


En som verkligen blev överraskad av Jesus var den danska journalisten Charlotte Rördt.
Hon var en vanlig "kulturkristen" som lät döpa sina barn men inte brydde sig särskilt mycket om själva kristendomen.
Till en dag då hon var på resa i Spanien:

"Hon var på en guidad tur i ett femhundra år gammalt kapell. Där inne i sakristian kände hon plötsligt hur hennes fötter blev som fastgjutna i stenplattorna.

- Efter några minuter kom jag till sans, men tillbaka hemma i Danmark såg jag en dag en ljusstråle i pannan och kände att det hade med Gud att göra.
Flera nätter vaknade jag av en dröm där en stämma kallade på mig från kapellet. Jag kände att jag var tvungen att åka tillbaka."

Några månader senare var Charlotte Rördt åter på plats i Ubeda i Spanien, och då visade sig Jesus  framför henne, i naturlig storlek.

Jesus i Mjällby.
 

- Det är starkare än en förälskelse. Helt omskakande. Hela mitt sätt att vara förändrades. Nu vet jag att Gud existerar, det är ingen tro, det är ett vetande. Jag lever med en absolut sanning och det påverkar hur jag ser på andra människor.

Tidningen Dagen berättar vidare om Charlotte hur hon försökte förstå vad hon hade varit med om.
Hon sökte i vetenskapen, hos präster och i det hinduiska kundalini.
Men där fanns inga svar.

- Efter mötet med Jesus hade jag många fysiska reaktioner. Jag tappade 20 kilo på två månader, hade skakningar i hela kroppen och såg hur ljusstrålar kom ut från mina händer.

- Jag var rädd att bli tokig och ville ta reda på vad som hände, men i nordisk, protestantisk tradition har vi ingen teologi för sådant här, säger journalisten Charlotte Rördt, och efterlyser samtal kring hur vi får ihop fysiskt andliga upplevelser med vår verklighet.

Läs hennes bok "Jag mötte Jesus" !

Samtala!


Det här är en underbar 1 Advents-berättelse! Precis så är det. Jesus kommer till oss.
Visserligen är det mycket ovanligt att det sker så fysiskt påtagligt, men Helig Ande rör vid oss alla då vi läser Bibelordet.

Kännetecknet är att vi blir berörda. En förändring sker.

Ingen av oss kan "hitta på" en varaktig sinnesstämning som förändrar hela livet. När glittret är nedplockat då ligger det där i lådan.

Men blicken från Jesus kvarstår. Hans ödmjukhet. Hans ständiga återkomst.

Ständig återkomst.



Så när vi tänder det första adventsljuset, då blir det som en landningsbana för Jesus, ljuset, att stanna kvar hos oss.

Men det gäller att ta tillvara på dagarna - i år förlorar vi en adventssöndag eftersom 4 Advent infaller på själva julafton.
Så skönt för kyrkans präster! Det är mycket nog att göra under storhelgerna.

Kanske frigörs tid för mer av själavård, i fall någon skulle ringa och säga att det kommer ljusstrålar ur händerna...

Vem av landets stora skara av prästkragar skulle kunna ta sig an ett sådant samtal?
Förlåt mig, men vi har ju så fullt upp av att diskutera ordvändningarna i kyrkohandboken, genus-analysera våra arbetsplatser och HBTQ-certifiera alla anställda så det är lätt att missa någon som har mött Jesus mitt i allt det här...


Landningsbana.
 

Men episteltexten tar oss i så fall i örat:

NI VET VAD TIDER LIDER; DET ÄR DAGS FÖR ER ATT VAKNA.
TY NU ÄR VÅR RÄDDNING NÄRMARE ÄN NÄR VI KOM TILL TRO.

NATTEN GÅR MOT SITT SLUT OCH DAGEN ÄR NÄRA.
LÅT OSS DÅ LÄGGA AV OSS MÖRKRETS GÄRNINGAR OCH TA PÅ LJUSETS RUSTNING... Romarbrevet kap 13:11

Är du vaken?
Eller sitter du kvar på fotbollsläktaren i Mjällby och undrar när matchen börjar?

I kyrkan är vi redan igång, i alla fall i Mjällby, där detta inlägg inspirerades av den duktiga och omtyckta komministern.

Ära vare Fadern och Sonen och den Helige Ande!


För övrigt fick jag frågan själv vid kyrkkaffet:
- Är du en religiös präst? Det verkar så. Alltså... att du tror på vad du läser.

Ja. Det är jag. Om det betyder att jag är troende. Men frågan gav mig obehag... För vad är motsatsen?

- Varför frågar du?
- Jo, för de andra verkar inte vara det... så mycket... tycker jag.

Har Rolf rätt?

Nu tänker jag tända ett ljus till. Jag firar nämligen 8 år som bloggare idag.
Åtta år i den digitala bloggosfären, men tappra försök att förklara en smula vad Bibeln kan betyda i vardagen i vår tid, för mig.

Jag har fått ros, ris, mer rosor och ett par omgångar ordentligt med styrk, men sedan ännu mer ros.
Och då var det inte åsnan som trampade på mig (eller var det det?) utan bruna kängor och uppviglande ateister.

Guds frid till er alla.

Ett nytt kyrkoår är inringt, med NÅD.

Helene Sture Åsnefelt,

- enveten bloggare och bibeltuggare,
- med tack till församlingen i Mjällby på slättlandet i Lister, som för övrigt har kvar den gamla gudstjänstordningen med de välkända liturgiska sångerna : )

... och tjäna Herren med glädje!

fredag 1 december 2017

JOYVOICE i Sölvesborg

JoyVocie körledare Katti Göransson.


Nu behöver jag fokusera om. Slappna av. Skratta lite. Och sjunga!

Under hösten har vi varit med i den nystartade kören JOY-VOICE här i Sölvesborg.
Det är en avknoppning från TV4's koncept "Körslaget" då vem som helst i en stad kunde anmäla sig till att träna in några roliga låtar, som sedan framfördes i en tävling.

Idén var så bra att en av körledarna, Hanna Rydman, tog detta koncept vidare utanför TV-kamerorna, utbildade fler körledare runt om i Sverige, som i sin tur i sin stad bjöd in allmänheten till att börja sjunga.

Från Körslaget till Sölvesborg.


Jag har sjungit i gospelkör och kyrkokör och lovsångsteam, och funnit mycket glädje i det, men JoyVoice körpedagogik är den bästa jag varit med om!

NOW I'VE HAD THE TIME OF MY LIFE
NO, I NEVER FELT THIS WAY BEFORE
YES I SWEAR, IT'S THE TRUTH
AND I OWE IT ALL TO YOU...

Vi står upp hela körövningen. Man kan inte sitta och sjunga med ben som stänger om blodflödet och lungor som inte får bälga sig fullt ut.

Stå upp! Jajamän!

Vi är indelade i tre stämmor; Sopran och baryton, Alt 1 och Alt 2.
- Ni får dela in er själva... Ni som är lite ljusare står här, ni som sjunger lite lägre står där... och ni andra i mitten. Och känns det inte bra, så byter ni...

Nämen, så slarvigt kan man väl inte göra det?
Nej, tvärtom så ger körledaren var och en ansvar för sin röst och att hitta sitt röstläge. Mycket bra!

Står upp! Sjunger ut.


I'VE BEEN WAITING FOR SO LONG
NOW I'VE FINALLY FOUND SOMEONE TO STAND BY ME
WE SAW THE WRITING ON THE WALL
AS WE FELT THE MAGICAL FANTASY.


Uppsjungningen börjar med att vi masserar varandra ryggar lite enkelt... Vilken syn! Över 80 körsångare står på led och bankar ryggbiff!
Det skapar kontakt, och omsorg. Och skratt!

Med förinspelad musik går vi igenom de olika stämmorna, bit för bit.
Ingen står still... det svänger ju!

NOW WITH PASSION IN OUR EYES
THERE'S NO WAY WE COULD DISGUISE IT SECRETLY
SO WE TAKE EACH OTHER'S HAND
'CAUSE WE SEEM TO UNDERSTAND THE URGENCY

JUST REMEMBER!

YOUR THE ONE THING I CAN'T GET ENOUGH OF...

Party!


- Sjung fyra och fyra! Ställ er mot varandra. Lyssna. Hjälp varandra att hitta tonerna.

Det här är sannerligen att öva sin musikalitet! Lyssna och känna. Inte läsa noter. Inte till den här typen av musik.

- Får vi ha textblad?
- Nja... jo, nu i början... men inte sen! Inte på flashmoben i Bromölla den 1 december! Då skall allt sitta utantill.

1 december... men det är ju idag!!

Flashmob... blixtsamling... Vi ska gå där mellan hyllorna på ICA Maxi och låtsas handla... tills musiken börjar i högtalarna - då!

Då börjar vi sjunga där vi står, bland frukt och bröd, mjölk och servetter och alla julpyntshysterisaker...

YEAH YEAH YEAH!!

TRIED TO MAKE IT LITTLE BY LITTLE
TRIDE TO MAKE IT BIT BY BIT ON MY OWN
I QUIT THE JOB, THE GREY BELIEVERS
ANOTHER TOWN WHERE I GET CLOSE TO THE BONE...

The Grey Believers...
 


Roxette's låt påminner mig om min arbetssituation... Nu får det vara slut på det!
Livet vänder. Kraften kommer åter. Och så gör även kärleken!

I'M GONNA GET DRESSED FOR SUCCESS
SHAPING ME UP FOR THE BIG TIME, BABY
GET DRESSED, FOR SUCCESS
SHAPING IT UP FOR YOUR LOVE
FOR YOUR LOVE, YEAH YEAH YEAH!

Jag har sjungit från tårna och upp genom knäna, höfterna och hjärtat.
Jag är inte rädd, ingen skakande blomma. Nej jag känner ditt hjärta och blåser bort damm från dina ögon:

AND IN THE DARK THINGS HAPPEN FASTER
I LOVE THE WAY YOU SWAY YOUR HIPS NEXT TO MINE.

I'M GONNA GET DRESSED FOR SUCCESS...

Ja! Med guldring på fingret!

Guld.
 

Varje måndagskväll i Folkets Hus har varit en enda jublande kärleksförklaring, först tveksamt, sedan allt mer och mer.

JoyVoice körpedagogik går också ut på att allt är på riktigt. Vi övar inte "inför något". Varje kväll är sig själv nog och vi är nöjda med det som sker.

Jag vet många körövningar med kyrkokören där ingenting var på riktigt... förrän på uppsjungningen. Allt var bara en träning... och det gjorde ont i min känsliga själ, för det man sjunger om i kyrkan berör min själ så djupt... och texten händer, på riktigt, varje gång man tar den i sin mun!
Det gjorde att övningskvällarna blev babbliga och ointressanta.

Förlåt mig, men då föredrar jag JoyVoice som har hittat rätt attityd - det händer här och nu. Och kan du inte vara med ikväll på Flashmobben så gör det inget, för varje kväll har ändå burit sitt innehåll och sin glädje.

Allt är på riktigt.


Dessa effektiva pop-låtar har också sitt budskap i texterna. T ex det här relationsbråket som ändå har en så positiv uppmaning:

Jag ställde till det ikväll, jag förlorade ännu ett gräl.
Jag försöker ordna till det, men sen börjar det om igen.
Jag faller och slår mig mot marken, men jag reser mig alltid upp igen för att se vad som ska hända härnäst...

I WON'T GIVE UP, NO I WON'T GIVE UPP
TILL I REACH THE END, AND THEN I'LL START AGAIN!

NO I WON'T LEAVE, I WANNA TRY EVERYTHING
I WANNA TRY EVEN THOUGH I COULD FAIL...

Se hur långt du faktiskt har kommit, du har fyllt ditt hjärta med kärlek.
Baby, du har gjort tillräckligt, ta ett djupt andetag...

Skål! Och grattis!


DON'T BEAT YOURSELF UP, DON'T NEED TO RUN SO FAST
SOMETIMES WE COME LAST BUT WE DID OUR BEST.

Slå inte på dig själv. Spring inte så fort.
Ibland kommer vi sist även om vi gjorde vårt bästa...

Jag torkade en torr tår i ögonvrån... och sjöng för full hals, i revansch, i protest, i en obändig livsvilja:

I WON'T GIVE UP, NO I WON'T GIVE UPP
TILL I REACH THE END, AND THEN I'LL START AGAIN!

NO I WON'T LEAVE, I WANNA TRY EVERYTHING
I WANNA TRY EVEN THOUGH I COULD FAIL...

Out of the light like a star...


Mitt liv har tagit slut så många gånger... men Gud har gett mig nåd efter nåd... och nytt liv efter varje trasigt avslut.
Ja, Gud har sänt människor i min väg som lyft mig igenom, som riktiga hjältar.
Till er dedicerar jag Charlotte Perellis låt "Hero":

EVERYTHING HAS A BEGINNING
EVERYTHING COMES TO AN END
TAKE IT OR LEAVE IT, YOU'DE BETTER BELIVE IT

OUT OF THE LIGHT LIKE A STAR, LIKE A HERO
LOVE WILL SURVIVE
TAKING A FIGHT IS THE LIFT OF A HERO
STAYING ALIVE!

HEROES CAN LIVE ON THEIR OWN
BUT HEROS NEVER DIE ALONE...


Ikväll skall 50 körsångare sjunga så korvarna krullar sig i charkuteridisken i Bromölla!
Ja, vi skall skråla så julgranskulorna börjar dansa och ostarna börjar svettas.

Det bästa är att du kan också anmäla dig till JoyVoice och sjunga med oss nästa termin. Gör det!

Sprider glädje och självförtroende.
 

Tack Katti Göransson och alla fina och roliga "körisar"!
Och tack min älskade fästman - nu har jag äntligen funnit någon som är stark nog att stå vid min sida!!

THIS IS A STORY OF LOVE AND COMAPSSION
ONLY HEROES CAN TELL...

Glada hälsningar i D-dur från ukulelespelande Alt 2

Helene Sture Joyfelt,

- som aldrig har spelat en så rytmiskt komplicerat låt som "Try Everything" där melodin går i baktakt och sången sjungs på synkoperna... och ukken kompar på jämna slag... kanske.

Men, det precis som livet - det går lite i baktakt och man tar sig fram mellan taktslagen.
Vi ses!


My Flying Wing!

torsdag 30 november 2017

JESUS OCH #meToo

Var sitter kontrollspaken?


Är det ögonen är det fel på? Eller hjärtat? Var sitter kontrollspaken för mannens centerparti?
Vad styr hans organ?
Allting börjar med en tanke, eller hur?

Nu väntar vi på att ni MÄN ska börja agera mot en mansroll som havererat.
Hur tänker du egentligen?!

Sexualiteten och aggressiviteten är människans starkaste drivkrafter.
I goda fall för att överleva. I onda fall, för att skada.

Tusentals kvinnor i olika yrkesgrupper vågar äntligen berätta om tafsande på offentliga platser och sexuella trakasserier och våldtäkter på sina arbetsplatser.

Tafsa inte. Släck staken.


Vi vet alla att detta har pågått länge, men tystnadskulturen har tvingat oss att tiga, för att inte förlora arbetet eller bli utsatt för ännu värre kränkningar.

Medan kvinnors vittnesbörd fortsätter växa i rasande fart under hashtaggarna #vardeljus, #tystiklassen, #larmetgår och så vidare, så diskuteras också nya strategier på varje ansvarstagande arbetsplats.

Mansrollen finns inbyggd i våra strukturer. Männen har fortfarande större delen av makten och sätter därmed agendan för vad som gäller.
Och kvinnan finns till för att mätta hans begär, bara det rätta tillfället uppenbarar sig. Eller så iscensätter han situationen utan att vänta.

Rör mig inte!


W W J D? What Would Jesus Do? Vad skulle Jesus göra? Vad gjorde han?

Det handlar om ögat, hjärtat och handen.

Jag söker mig till källan och läser i Bergspredikan om hur Jesus utgår från Moses lag, men skärper den. Jesus riktar sig till mannen, och säger:

- NI HAR HÖRT ATT DET BLEV SAGT: "DU SKALL INTE BRYTA ETT ÄKTENSKAP".
MEN JAG SÄGER ER:
- DEN SOM SER PÅ EN KVINNA MED ÅTRÅ HAR REDAN I SITT HJÄRTA BRUTIT HENNES ÄKTENSKAP.

OM DITT HÖGRA ÖGA FÖRLEDER DIG, SÅ RIV UT DET OCH KASTA DET IFRÅN DIG.
DET ÄR BÄTTRE FÖR DIG ATT EN DEL AV DIN KROPP GÅR FÖRLORAD ÄN ATT HELA KROPPEN KASTAS I HELVETET. Matteus kapitel 5:27-29

Släng ditt öga.


Det som är så anmärkningsvärt här är att Jesus lägger allt ansvar på mannen för hans sexualitet. Inte på kvinnan!

Eller som teologen Johan Melin skriver i DAGEN:

"Jesus löser inte problemet genom att  ta bort kvinnan från det offentliga rummet, eller genom att dölja henne under ett lager av kläder. Istället lägger han ansvaret på mannen att hantera sin sexuella drift." (29 nov 2017).

Det börjar med ögat.

Genom bara en anblick kan mannens sexualitet tända igång.

Jesus ber mannen tänka efter på vilket sätt han ser på kvinnan.
Åtrån tillhör det trofasta förhållandet i äktenskapet, men om mannen tar åtråns blick med sig ut, så är det hans lystnad som bryter hennes äktenskap.

Lusten tänder hans fantasier och väcker hans begär. Men det är fortfarande han själv som bär ansvaret och skall kontrollera sina impulser.

Kontrollera dina impulser.


Jag har pratat med mina muslimska vänner.
Det vet sannerligen att det är så! Jag vet ingen kärlekspoesi som är så het som den arabiska! Fantastiska sånger och texter!

Men vi har också pratat allvar.

- Varför måste kvinnan bära heltäckande kläder?
- Annars väcker hon mannens åtrå.
- Men kan han inte kontrollera sig då?
- Nej, vi är inte fostrade till det. Ansvaret ligger hos kvinnan i vår kultur. Förresten, är ni i västerlandet så mycket bättre själva?

Både ja och nej.

Vi har arbetat oss fram till en allt större självständighet för kvinnan där hon skall åtnjuta respekt.
Men bakom kulisserna, bokstavligt talat, sker det lika många övergrepp som det kan ske under skynket.
Mina vänner såg generade ut.

Respektera Blekingsflickan.


Mannen generellt, i alla tider, i alla kulturer, älskar att titta på en vacker kvinna och sedan ta henne.
Olikheterna ligger i hur vi bygger vår offentliga kultur kring den kvinnosynen.

Mina muslimska vänner vill täcka sina kvinnor för att de inte skall egga upp dem med sina kroppsformer. Själva vill de visa att de är "ärbara".
Medan vi västerländska kvinnor vill gå klädda precis som vi vill, och förbli fredade på gator och torg.

Men här krockar kulturerna och signalerna går fel.
Vi blir "lovligt byte" och får skylla oss själva.

Vem skall ändra sig?

Det blir fel.


Åter igen, Jesus uppmanar mannen att ta ansvar.

 Det är mannens ansvar att ta ansvar för sin sexualitet!! Inte kvinnans!

Jag älskar Jesus av många anledningar, men här är alltså en till:
- han säger inte att vi skall täcka oss eller lämna det offentliga rummet.

Vilket försvarstal!

Och någon ropar nu att "han var det förste feministen!"
Eller dubbelt korsfäst genom alla dessa övergrepp.

Dubbelt korsfäst.


Men hur har det kunnat spår ut så här i vår tid?

Den värsta ingången till sexuellt våld går via porr och droger.
Först får kvinnan betalt för att vara underlägsen. Sedan får hon betala för att överhuvudtaget vara med. Med sin kropp. Om hon överlever.

För många har övergreppen börjat i unga år. Missbruk har lett till maktlöshet.
Att anmäla till polisen är det inte tal om. Den slagna och utnyttjade kvinnan är alldeles för traumatiserad.
Skulle hon "ha turen" att komma in på ett behandlingshem, kan förövarna finnas också där. Eller i häktet.

Det värsta är att förövarna ofta finns bland män som tjejer och kvinnor har förtroende för.

Kriminalinspektör Simon Häggström säger i en intervju:

"De allra värst drabbade är kvinnor från t ex Nigeria och Rumänien som sitter fast på svenska lägenhetsbordeller. De lär inte fångas upp av uppropet #meToo, befarar han.

Vilket helvete en man kan skapa.
Så vida han inte vänder om och ställer sig på människans sida. På kvinnans sida.

Värre än vad vi tror.


Jesus fortsätter att hjälpa mannen se sig själv.

Sedan är det det här med händerna. Att inte kunna hålla dem i styr. Att tycka att en hand på låret är väl ingenting. Det har jag också fått, av en kollega. Jodå. Men det stannade där.

OCH OM DIN HÖGRA HAND FÖRLEDER DIG, SÅ HUGG AV DEN OCH KASTA DEN IFRÅN DIG.
DET ÄR BÄTTRE FÖR DIG ATT EN DEL AV DIN KROPP GÅR FÖRLORAD ÄN ATT HELA KROPPEN KOMMER TILL HELVETET. Matteus kapitel 5:30

Tänk så många enahandade män det borde finnas...


Var håller du dina händer?


Han frågade inte. Han tog på hennes bröst. Han frågade inte. Handen var under kjolen.
Varför skall han fråga?? Han är ju man!!
Och sen gör han vad han vill.

Men han agerar som satan själv. Från helvetet. Den skada mannens hand gör - utan att fråga - sätter ärr i själen och kroppen hos kvinnan. Hon minns, om hon orkar, resten av sitt liv. I alla fall minns kroppen...

Sexualiteten, som skulle vara god och alldeles underbar, har blivit perverterad. Det goda behovet har blivit det onda begäret.

Jesus ber dig du MAN att se och bryta med dina synder.
Var har du ditt öga? Var har du din hand?

Du kan läsa Romarbrevet kapitel 6 som en biktspegel:

TY LIKSOM NI GJORDE ERA LEMMAR TILL SLAVAR ÅT ORENHETEN OCH LAGLÖSHETEN OCH BLEV LAGLÖSA,
SKALL NI NU GÖRA DEM TILL SLAVAR ÅT RÄTTFÄRDIGHETEN
OCH BLI HELIGA. Rom 6:19

Sök rättfärdigheten.
 

Tyvärr finns övergreppen också i kyrkan, men kanske är hjälpen närmare här?

En man berättar hur han lyckades ta sig ur sitt sexmissbruk, och med hjälp av en bön i Bibeln ropade han:

"Jag arma människa, vem skall befria mig från denna dödens kropp?
Jesus, hjälp mig!
Jag inser att jag sårat och skadat så många kvinnor! Förlåt mig! Kan du förlåta mig över huvud taget?
Lämnad åt mig själv tjänar jag Dig Gud bara med mitt förnuft... och försöker vara laglydig, men faller dit, gång på gång.
Det är som om synden bor i min köttsliga natur..."

Vägen till mannens befrielse ur skulden går genom att först erkänna sina övergrepp, sedan be om förlåtelse, och gottgöra sina skador.
Därefter be Jesus rena kropp, själ och hjärta.

Och ögonens åtrå!

Den underbara kvinnan!


Paulus säger:

TY DE SOM LEVER EFTER KÖTTET HAR DESS SINNELAG,
MEN DE  SOM LEVER EFTER ANDEN, ÄR ANDLIGT SINNADE.

KÖTTETS SINNELAG BETYDER DÖD,
MEN ANDENS LIV OCH FRID. Romarbrevet kap 8:5


Vi kvinnor skall fortsätta berätta. Och ge skulden och skammen tillbaka dit där den hör hemma.
Under tiden skulle vi strejka... inte kärleksstrejka, men sexstrejka... i väntan på konkreta åtgärder.

Hm, vem kan vänta så länge, sa någon...

Jag skulle också önska att det vore möjligt att hjälpa bordellflickorna att göra sin röst hörda.
Vem kan ge dem en hashtagg? Vem fixar #lägenhetsbordellen åt dem?
Vem gråter deras tårar och skriker deras nöd?

Befria offret!!


Jag har blött ned tidningen varje morgon med vredens och förtvivlans tårar när jag läst alla vittnesmål om det sexuella övergreppshelvetet som män och era strukturer skapat.

Och kvinnan, som inte längre kunde lyfta upp huvudet, kröp i gruset, förtvivlad.
Men så fick hon syn på en vattenpöl med brunt vatten, där himmelens moln speglade sig.
Hon tog ett djupt andetag och tänkte:

- Så kom Gud till slut även till mig, den förkrossade och utnyttjade... När jag inte orkade mer, lät Han sin himmel speglas i det smutsigaste vatten... Det kan bara Gud göra.

Hennes fall på marken, fick henne att resa sig upp igen, tack vare Guds tecken i vattenpölen.
Hoppet tändes. Kampglöden kom tillbaka.

Himmelen i gruset.


Till sist.
Gud skapade mannen så underbart vacker, klok och stark!
Men vad har du gjort med din styrka?

Och kvinnan skapade Gud oändligt skön, det vackraste Han gjort, och gav henne förmågan att ge LIV.
Därför skall mannen ge henne, oss, all sin kärlek, all sin respekt och - i det ömsesidiga famntaget: all sin åtrå, in trofasthet. Amen.

Förtvivlade hälsningar, men med himmelens ljus i gruset.

Helene F Sturefelt,

- som fotograferade i Hoglands Park, Karlskrona.

Vi är många!



måndag 27 november 2017

VÅLDTÄKT del 2 - Domarboken kap 20-21

Efraims bergsbygd, Shiló.


Tystnaden låg tung över Efraims bergsbygd.
De karga bergskammarna var tyngda av skuld över det som hade skett.

Drevet hade gått. Männen hade skrikit och hotat, och kvinnan de fick utskickad till sig, våldtog de hela natten.

Vi befinner oss tretusen år tillbaka i tiden, mitt i den brutala händelsen i staden Giva i Efraim, Israel. Händelsen skildras i Domarbokens kapitel 18, 20 och 21.

Förra inlägget gav några viktiga nycklar till förståelse av Bibelns texter.
Det går inte att läsa med egna tidsglasögon, eller med för stort avstånd utan kunskap.

Läs förra inlägget innan du fortsätter läsa här.

Drevet hade gått.


Domarboken i Gamla Testamentet handlar om tiden innan Israel fick kungar som styrde landet.

PÅ DEN TIDEN FANNS DET INGEN KUNG I ISRAEL.
VAR OCH EN GJORDE VAD HAN SJÄLV FANN FÖR GOTT. Kap 21:25.

Bibeln skildrar hur Guds utvalda folk hela tiden avfaller från förbundet med Gud.
De går sina egna vägar. Fattar sina egna kortsiktiga beslut.

Den nya generationen som vuxit upp med ökentiden bakom sig, orkar inte stå emot trycket från omgivande folks avgudadyrkan. De glömmer Gud.

De orsakar sina egna problem och försätter sig själva i hopplösa konflikter.
Detta visar Bibelns berättelser gång på gång.

Ökentiden är bakom.


Nyckel nr 4:

Gud kan bara agera på människans egen nivå, precis som en förälder fostrar sitt barn allt efter ålder och förstånd.

Folket är inte särskilt moget vid denna tiden.

Men den röda tråden genom Domarboken är: "Åkalla mig i nöden, så vill jag hjälpa dig, säger Herren".

Var det någon som gjorde det då?

Jag hör inget.


Prästmannen, som offrade sin bihustru till de sexhungriga huliganerna, blev själv skändad genom det som hände henne.
Nu vill han hämnas på männen i Efraims bergsbygd och sammankallar de övriga elva stammarna. Själv är han levit och har ingen fast mark som sin.

Nu ska då hålla gemensamt rådslag vad som ska göras.

Hämnden och gottgörelsen är kollektiv.

Han har ställt till det, och han kommer ställa till det ännu värre.

ALLA ISRAELITER, FRÅN DAN I NORR TILL BEER SHEVA I SÖDER OCH FRÅN GILEAD DROG UT, OCH MENIGHETEN SAMLADES MANGRANNT INFÖR HERREN I MISPA.

HÖVDINGARNA FÖR FOLKET, ALLA ISRAELS STAMMAR, INFANN SIG NÄR GUDS FOLK KOM SAMMAN, 400 000 VÄPNADE MÄN TILL FOTS.

Han berättar vad som hänt, men han tar bort sin egen skuld - att han själv skickade ut henne till dem - och säger:

PÅ NATTEN ANGREP GIVAS INVÅNARE MIG OCH OMRIGNGADE HUSET.
MIG TÄNKE DE DÖDA, OCH MIN BIHUSTRU VÅLDTOG DE, SÅ ATT HON DOG.

DÅ TOG JAG MIN BIHUSTRU OCH STYCKADE HENNE OCH SÄNDE UT DELARNA TILL HELA ISRAELS OMRÅDE, EFTERSOM ETT SÅ AVSKYVÄRT NIDINGSDÅD HADE BEGÅTTS I ISRAEL.

ISRAELITER, NU ÄR NI ALLA SAMLADE HÄR. HÅLL RÅDSLAG OM SAKEN. Kap 20:5

Våldtagare.



Han erkänner inte att han lät sin kvinna bli en levande sköld för att han själv skulle klara livhanken.
Likväl är han upprörd.

Nu måste jag tänka.
Dels är den här prästmannen en förbaskad ynkrygg som låter detta ske. Han är i chock och agerar okänsligt där hon ligger livlös på hans tröskel.

Ännu värre är det när han kommer hem och hämtar en kniv och styckar den döda kvinnan.
Är inte detta likskändning?

Åter igen är det hopplöst att försöka förstå en gammal text utan bakgrundskunskap.

Med risk att ha fel prövar jag nu en tanke.

När Israels folk upprättade förbund, skulle ett djur offras, styckas och t ex läggas ut på marken för att de två parterna skulle passera där emellan. Om man bröt förbundet, skulle det gå motparten som det skett med tjuren.

När leviten styckar sin döda hustru och skickar ut hennes kroppsdelar till de övriga stammarna, kan man då se det som ett sätt att skapa ett starkare band mellan varandra, ett förbund?!

Glöm inte att vi befinner oss ca 1100 före Kristus...

Styckas. Offras.



FOLKET RESTE SIG SOM EN MAN OCH SADE:
- INGEN GÅR TILLBAKA!

VI GÅR TILL ANFALL MOT GIVA, MEN DRAR LOTT FÖRST.

ISRAELS STAMMAR SÄNDE UT FOLK TILL HELA BENJAMINS STAM FÖR ATT SÄGA:

- DET ÄR EN OGÄRNING DET SOM HAR SKETT HOS ER. LÄMNA UT SKURKARNA I GIVA SÅ ATT VI FÅR DÖDA DEM OCH UTROTA DET ONDA I ISRAEL.

MEN BENJAMINITERNA VÄGRADE ATT LYSSNA TILL SINA ISRAELISKA BRÖDER. Kap 20:8-13.

Dels vill leviten ha upprättelse för sin döda bihustrus våldsamma död.
Det har gått en tid och han har hunnit samla ihop sig. Nu har de alla en gemensam plan för hur de ska straffa sina bröder.

Varje handling har en konsekvens. Inget ses mellan fingrarna.

Sanning och konsekvens.


Men var är Gud i allt detta?

Vi läser ju trots allt Guds Ord och inget i dessa kapitel talar om Gud.
Varför är då denna råa text med?

Gud vill inte det onda. Men Gud styr inte heller människan. Gud har gett oss en fri vilja, på gott och ont.
Människan frågar inte efter Gud heller. Våldtäkten i Giva sker som en konsekvens av en rad olyckliga omständigheter, där människans rädsla orsakar en dominoeffekt av hemskheter.

Man kan också se det så här, att människans styrka och egenrättfärdighet står i vägen för att söka kontakt med Guds vilja.

Är Gud tyst?
Kanske för att ingen har tilltalat Honom...

Tyst. Men lyssnar.


Nyckel nr 5.

När Gud är tyst beror det på att ingen söker Guds vilja.
Guds tystnad kan också vara att Gud låter människan leva sitt liv själv - och ta dess konsekvenser.

Men, kan Guds tystnad också vara ett slags tigande, där Gud är misslynt stillatigande över vad vi åstadkommer?

Och återigen, när Bibeln återger denna händelse, inklusive Guds tystnad, så innebär det inte att Gud tycker allt är bra och att det är okej det som sker...

Detta bibeltolkningsdike är mycket vanligt att vi hamnar i.

En annan slags tystnad är den när vi trots allt ropar förtvivlat till Gud om hjälp, men inget händer...
Våra perspektiv är för små för att med förståndet fatta det ofattbara.

Förstår inte.


Vi vet inte vad som hade hänt kvinnan som blev våldtagen. Var detta en konsekvens av att hon hade blivit arg på sin man, eller rent av själv varit otrogen? Hur många lager av konsekvenser kan det finnas i en människas liv?

Ändå fick hon upprättelse efter sin död genom att gärningsmännens folk blev hämnade så till den milda grad att hela Benjamins stam höll på att utrotas.

Läs den krigiska listen i resten av kapitel 20.
Hur denna lilla spillra skulle upprättas är en annan historia, nästan lika snaskig som den förra. Men detta kapitel 21 får tala för sig själv.

Nu vill jag avrunda detta inlägg.

Jag har försökt närma mig texten på textens egna villkor, vilket är nästan omöjligt, men vårt sätt att tänka är inte alltid det bästa.

Den våldtagna kvinnan var ett offer. Hon var berövad sin egen vilja.
Dock bröt hon i början upp från det dåliga förhållandet och återvände hem till sin pappa - det var inte vanligt på den tiden!

I grunden var hon en stark kvinna.

Motståndskraftig.


Hennes livsöde är alltid ihågkommet. Hon är inte glömd. Den kränkning hon utsattes för har återberättats i många sekler.
Varför?

För att stå som en varnande flagga i vinden. För att det inte skall upprepas igen.
För att visa männens grymhet i alla tider?
För att påtala för oss alla att vi har ett ansvar för vad vi gör, män och kvinnor.

Men Domarbokens skildring går inte att använda i bibelslagsmål och säga:

- Se så grym GUD är!

Nej, det är människan som är grym. Det är människan som bär skulden, inte Gud.

Det är vi som har ansvaret, att använda vårt förstånd och vår känsla till allas bästa.

Och när vi förtvivlat ropar:
- Men varför låter Gud allt detta onda ske??

Så svarar Gud tillbaka:
- Varför låter NI det ske?

Det kanske är den allvarligaste frågan.

Gå in rätt genom dörren.


Vad gäller vår egen tid, hoppas jag att alla dessa tusentals vittnesbörd om övergrepp skall leda till polisanmälningar, med helig vrede!

Mina varmaste hälsningar till er alla, med Guds frid och försoning till slut, i allt som sker!

Helene F Sturefelt,

- teol.kand, V.D.M. och Israelresenär.

P.S. Min purjolök har inget personligt med berättelsen att göra. Han ställde upp som statist, anonymt. D.S.