UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

måndag 12 december 2016

UKULELE-JUL


Julefrid.


Hur många tomtar är det på loftet idag?

Har ni luvorna med er? Vilken våning är det?
Och hur kommer man in på det här stället egentligen?

UKKE FELLOWZ har varit ute på turné igen, julturné i Skåne... det vill säga 2 mil hemifrån, från Sölvesborg till Bromölla.

Vår orkester var inbjuden av Brogårdens äldreboende.


Brogården i Bromölla.


Det här är en högtidsstund även för oss, att få plocka fram jullåtarna och stämma upp våra fyrsträngade instrument.

- Hej tomtegubbar! Hur är det med Rudolf idag, han med röda mulen?
Känner du Lotta, min vän och hur många ljus brinner i Anders Petters stuga?

Vi rivstartade med ett julpotpurri så det svängde i tomteluvorna!

Det var väldigt varmt där uppe på fjärde våningen - de gamla har det varmt och skönt men vi var tvungna att skruva ned elementen för att inte smälta bort.


  Har du inte smält?


Repertoaren innehåller de gamla fina sångerna.

Jultiden är en känslig tid på året. Bakom våra masker trängs glada minnen med svåra besvikelser, tomhet och längtan.

Och sentimentaliteten måste få plats! Det går inte att förneka det som varit...

VAR GÅNG SKYMNINGEN STILLA SIG SÄNKER
MINA TANKAR TILL HEMMET DE GÅR.

OCH JAG LER FASTÄN HJÄRTAT DET GRÅTER
NÄR MOT KVÄLLEN JAG HEMLÄNGTAN FÅR...


Gammal rullar bort.




OCH NÄR LJUSEN SKALL TÄNDAS DÄR HEMMA
UTI DRÖMMEN JAG ÅTER ÄR DÄR.

HEMMETS LJUS KAN VÄL ALDRIG JAG GLÖMMA
TY DET MINNER OM DEN JAG HAR KÄR.

Jo... vi är ju på Hemmet... men det är inte Det hemmet vi tänker på.
När jag blundar ser jag Farmor och Farfars jul i Småland, med gran från de egna skogarna och gammeldags glitter.

Ibland får jag känslan att vi har gjort julen till ett musei-föremål.
Är julen bara tillbakablickande eller finns den i nutid också?

Varje tid är ju i skärningspunkten mellan gammalt och nytt.
Vad ska vi behålla? När ska vi hänga upp julgardinerna?

Och vad vill vi släppa, slippa? Måste vi äta lutfisk...?


Sitter och drömmer.


JAG ÄR GAMMAL OCH SITTER OCH DRÖMMER
OM MIN BARNDOM SOM SNABBT RANN FÖRBI.

FASTÄN ÅREN HAR GÅTT ÄN JAG GÖMMER
PÅ EN LÄNGTAN OCH VEK MELODI...

Allting har sin tid.

Minnas har sin tid och leva här och nu har sin.
Drömma sig bakåt har sin tid och längta framåt har sin.

Allt är som det ska.


Julvisor.


Nu växlar vi tempo! Mössens julafton!

Har du sett den pyttepyttelilla musbutiken i Malmö, där några killar har byggt en mini-butik, 1 x 2 dm i markhöjd, med små stolar, och parasoll - för mössen?!

Den passerade förbi i Facebook-flödet här om dagen. Roligt!

- När nätterna blir långa och kölden sätter in, tar Mamma Mus och samlar hela barnaskaran sin.
Hon visar dem på fällan: ni aktar er för den! Så får vi allesammans fira jul igen!

Ja, det tänker man inte på när man jagar möss på vinden, att det är en liten familjemedlem... hejsan hoppsan.

Och tänk om mänskobarnen kunde vara lika anspråkslösa vad gäller julklappar som musbarnen?

- Var unge får en julklapp - en liten, liten nöt. Den gnider dom med kolapapper så att den blir söt...
Från skafferiet tar dom en fläskbit eller två, och den får allesammans lov att lukta på...

Allt för många har det knapert denna tid på året. Insamlingar och diakoni går på högvarv för att försöka utjämna skillnaderna.

Medan vi smörjer kråset finns det andra som hade gjort vad som helst för att få lukta på en fläskbit... eller ana doften av en kola, hejsan hoppsan.


Sprita händerna... visst.



Det är politik i allt.
Men när vi är ute och spelar är det bara glada toner, förstås!

Jag kan dock inte låta bli att reflektera så här när jag kommit hem, i tacksamhet och bön för omvärlden.

LÅT MIG FÅ TÄNDA ETT LJUS
TÄNDA DET BARA FÖR DIG.

Nej, för oss allihop! protesterade vår ledare Kalle. Helt rätt. Alla är vi utvalda för att få se ljuset tändas i vårt eget mörker.

UTE GÅR NATTEN TILL RO
BYGGER EN GNISTRANDE BRO
FRAM TILL VÅRT FESTGLADA HUS...

... pimpade med lysande ljusslingor, kulörta ledlampor och blinkande tomtar på balkongen.

Och i Kiruna gick solen inte upp idag. Den orkade inte.
Kiruna-borna får vänta till januari.

Festglad våning.


Har du köpt julgran än? Det har inte jag.
Advent är advent.
Jul är jul.

Jag blandar inte ihop det, därtill har jag levt allt för länge i kyrkans gemenskap!
Vi kan väl ta en sak i taget?

Jag vet en god vän som tar in sin gran redan till Första Advent. Sen slänger hon ut den på juldagen.
Precis bak-och-fram.

Våra kristna traditioner bygger upp helgerna med förberedelsetid - högtid - och efterfirningstid.

Men här i Sverige har vi inte förmågan att vänta, så vi tar ut allt på -aftonen:
- julafton, påskafton, midsommarafton...

När det egentligen inte börjar förrän på - dagen:

"Tomorrow's Christmas Day! sjunger tomtenissen i Disneys jul, eller hur! Och lyfter på almanacksbladet och pekar på den 25:e.

Adventstid.


HÄR VA DÄ GRAN, HÄR VA DÄ GRAN,
DEN FINASTE I STAN TE DOPPAREDAN!
ENSOM HO STÅR, SISTA SOM GÅR, HONDRA HOGGDE JA I ÅR!

Nu behöver jag lite hemspråksundervisning känner jag...
Vi är flera i orkestern som inte kommer från Blekinge.

MI LELLA GRAN, SÅ GRÖN OCH FIN,
DU LUKTAR GOTT SOM TERPENTIN.
VELL INGEN HA DEK FÅR JA LA TA DEK, SOM RÖVAT BORT DEK UR SKOGEN DIN.


Uppe på våning fyra på Brogården i Bromölla stod en fin julgran. Men den var av plats... och doftande ingenting. Tråkigt.
Det är liksom det som är grejen! Doftsensationen. Näsan får sitt och livsandarna vaknar.


Ingen doft.


Vi är extra förtjusta i de gamla amerikanska jazz-schlagerlåtarna.
Nu kommer världens mest sålda jul-melodi; Bing Crosbys "White Christmas" med läckra ackord på ukulelen.

I'M DREAMING OF A WHITE CHRISTMAS...

Jodå, det var minusgrader i natt, och frosten satt i på svarta asfaltvägbanor även under förmiddagen.

Det är liksom en viktig poäng att den vita snön kommer nu och lyser upp mörkret. Den är ju vit, av en anledning...
Snön är Guds gåva till alla oss nordbor!

Men i Skåne bygger man snögubbar av lera...

Jag drömmer mardrömmar om en grå jul, där trätopparna inte alls gnistrar av rimfrost.

Grön jul. Rimfrost på taken.


Två äldre damer satt bredvid varandra i sina rullstolar. De höll varandra i händerna och de applåderade hjärtligt efter varje låt.

I sinnet var de plötsligt alldeles friska och pigga, och mindes hur de snodde runt på dansgolvet i både schottis och snoa!

Nere i soffan satt en man med tatuerade armar - förr var det bara sjömän som vågade sig på det.

- Minns ni Yngve Stoor? frågade Kalle.
- Ja! ropade den tatuerade mannen, Sjömansjul på Hawaii!

Jag vet inte om han själv hade varit till sjöss och nu sjöng med av egen erfarenhet, men här kommer ännu en sång med djupa känslosvall.


JAG EN ENSAM SJÖMAN ÄR,
  LÅNGT FRÅN SVENSKA KUSTENS SKÄR.
    SKALL JAG FIRA JULEN HÄR UPPÅ HAWAII.

HÄR FINNS INGEN SMYCKAD GRAN,
  INGEN SNÖ PÅ JULEDAN.
    OCH I SOLSKEN LIGGER BÅTEN HÄR VID KAJ.

DET ÄR JULKVÄLL HÄR OMBORD,
  MEN JAG LÄNGTAR HEM TILL NORD.
    DÄR DE KÄRA NU SAMLAS VID HELGDAGSDUKAT BORD.

    KLOCKOR RINGA, JULEFRIDEN IN
    KLANGEN BRINGAR RO I VARJE SINN.

Kärleksfull klang.



Det är något speciellt med kyrkklockornas klang.
Malmens tunga toner har pondus och kraft. De manar oss att komma till Guds hus och lyssna till Guds ord. I alla fall en gång om året.

Om även denna enda gång försvinner - ja, då har kommersen vunnit.
Anledningen är borta.
Kvar är familj och släkt - om man har någon...

Jag är så evigt tacksam för kyrkan! Där är julens centrum.
Familjens förväntningar får stå åt sidan. Så är det.

En ren tröja... ; )




Hörde vi en häst frusta?
Det är Blacken som står i stallet och äter hö, när selen lyfts ned och spänns för framför släden.

Damerna i orkestern, och våra tre män, gjorde sig redo för D-dur och jag greppade tag i bjällrorna.

VI SITTER UNDER FÄLLEN OCH SNÖN OMKRING OSS YR.
OCH INTE FÖRR'N TILL KVÄLLEN VI FÄRDEN HEMÅT STYR.
BJÄLLERKLANG...

Det är inte lika romantiskt att sätta sig i en kall Volvo-Saab till julottan...

Tänk om gammeldags romantik döljer julen för oss?

Julens budskap är lika fantastiskt oavsett om vi cyklar eller tar bussen till kyrkan.
Gud kommer oss nära i Jesusbarnet... vilken fantastisk händelse!

Min pappa har kvar lyktorna till den småländska släden. Kan man inte montera dem på bilen? Bara för en dag?

Ukulele-tomtar!


Nu är det dags att avsluta vår spelning på Brogården.
Solen lyste in på det trötta folket, födda anno 1930, men de höll takten så gått de kunde.

- Ja, sämre låtar kan man sova till, skojade Kalle.

Räven raskar över de tre små gummorna som skulle gå till marknaden uti Nora.
Jungfru, jungfru, jungfru - vad sjunger vi om? En oskuld? Ibland har jag lust att översätta de gamla texterna men blir så generad.

- Du tycker du är vacker och det tycker också vi!
Damerna i orkestern tycker inte om att sjunga .. ."men det tycker inte vi" så vi ändrar orden till det positiva.

Bomfalleralla nu går det så bra, för Andersson och Eriksson och Holmquist och jag...


Väktare.



Vilken friskvård detta är!

Både för oss som spelar och för dem som lyssnar. Jag tror medicineringen minskade idag med flera piller!

Tomtarna i fönstret vakade över oss, och långt där borta skymtade Ivösjön med sin förtrollade ö.

Kanhända det är där tomten bor...?

Mina smala ben.


De julrödaste hälsningar från Ukke Fellowz' sekreterare,

Helene Sture Tomtefelt,

- med tack till alla spelkompisar för en härlig termin tillsammans.
Ni är min gläjde!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar