UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

fredag 23 december 2016

SAGOLIK JULKRUBBA Mumin som Vise Män


Sagolik krubba.


Det har sina risker och möjligheter att umgås med barnbarnen.

Vad händer om man ger dem fritt spelrum med juldekorationerna?
Finns det några vise män idag?
Och gör ett pedagogiskt julgransköp?

Jag har tagit paus från all politik och svarta nyheter och söker andra nivåer i livet...
Från barn och dårar kommer sanningen.

Det står skrivet att:

JAG SKALL GÖRA DE VISAS VISHET OM INTET
OCH DE FÖRSTÅNDIGAS FÖRSTÅND SKALL JAG UTPLÅNA.

1 Korinterbrevet kap 1:19 = Jesaja 29:14



Ateismens ljus.




En skola i Åmål lär ha sådan kristendomsfobi att de ändrat texten i julsångerna.
Det är jättefarligt och exkluderande om barnen sjunger som det står i den gamla sången "Nu tändas tusen juleljus".

Betlehem får inte nämnas, folk kan ta anstöt enligt direktiv från rektorn. Staden ligger ju i Israel...
Och Gud och Jesus får absolut inte nämnas, det är konfessionellt, så rödpennan strök och strök...

- DU STJÄRNA ÖVER ALLA OSS
O SPRID DITT MILDA LJUS...

- EN STRÅLE AV VÅRT KÄRLEKS LJUS
I ALLAS JULETID...

Detta rapporterar en pappa som var närvarande till tidningen Världen Idag.
- Horribelt, säger pastorn Peter Landälv i Kungsbergskyrkan, där samlingen hölls.

Barr-gurka.


Nåväl. Barnbarnen fick vara med och hugga gran i år, det vill säga träden var redan färdighuggna.
Skogsbonden från Arkelstorp hade radat upp dem på stativ utanför affären.

Vi skulle hitta en lång och smal gran, passande för små omständigheter.
Plötsligt var dotterdottern försvunnen... Julgranarnas grenar var så vida och och overallen mörk i färgen så vi såg henne inte!

- Här är jag!

Granen nätades.

- Titta nu hur den åker in i tunneln... och kommer ut...

- Momo, är det en gurka? frågade minstingen.

Skrattet bubblade i oss.
Det fortsatte bubbla när vi såg hur han sedan lekte med julgransfoten.

- Kulor, Momo!

Jag trodde han hade tagit fram julgranskulorna, men ack nej, han hade stoppat alla mina puttekulor i julgransfoten!

Julgransputtekulor.



Nu var det dags att sätta upp krubban. Jag tog fram kartongen med julkrubbans figurer. Papper, papper... Var är de?
Jo, längst ned... va? Där låg två torra saltdegslussebullar från fritids i mellanstadiet...

Mina fina olivträds-figurer gömmer sig vartannat år.
Men barnbarnen löste det på sitt vis.

I leksakslådan fanns musfamiljen, Muminfamiljen och en Star Wars-gubbe.

- Det blir bra!

2016 års julkrubba består av de mest sagolika figurer!

Josef och Maria är två handsydda möss med allvarlig min, ty de förstår nog det hedervärda uppdraget.
Undrar om de fått någon skinkbit att knapra på?

Om de kommer från Åmål är snarare så att mössen fått en bit kyckling att mumsa på...
Peter Landälv konstaterar att rödpennan gått fram på fler ställen i skolbarnens sånghäfte:

- Midnatt råder, tyst det är i husen... Gröt och skinka, lilla äppelbiten...
Sista raden hade fått en kryss över sig. För att inte stöta sig med muslimska barn?

Nej.

De som censurerar svensk jultradition är svenskfödda ateister, menar Åmåls-pastorn.
Dessa "humanister" förstår inte värdet i att ha en tro över huvud taget.


Det blir nog en gran, tror jag...


Tillbaka till barnbarnens kreativa julkrubba.

Jesusbarnet är en tjock jättebebis som inte alls vilar på halm och strå, utan på en skumgummimadrass under en liten plastpalm i stallet.

Palmerna är viktiga. Vi är trots allt i Mellanöstern och inte i kalla Norden.
Nåväl, några granar och en glittrig kotte får också plats.
Det är integration och sammansmältning.

Dadlar och pepparkakor.

Assimilation med socker som gemensam nämnare.

Palmer skall det vara.


Men hur ska vi göra med de vise männen? Här står ju hela Muminfamiljen uppradad...
Och de är fler än tre.
Men ingen vet hur många de vise männen var, bara att de hade tre gåvor med sig.
Troligen var en en större delegation som kom ridande från kungahusen i Österlandet.

Det är bara till att anpassa berättelsen och se hur det går...

Muminpappan står stolt i sin höga hatt och tittar på det gudomliga barnet.
Han är mäkta imponerad att han hamnade på en sådan fin tillställning.

Ofta är han lite teatralisk och storvulen. Ja, Muminpappan är högtidlig och blir gärna större än situationen kräver.

Fast frågan är om det kan bli större?

Jag bestämmer mig för att han är en värdig Vise Man. Alltså, han blir vice vise man...

Vice vise man.



Det är värre med Muminfröken.
Hon är ganska självupptagen och fixerad vid sitt utseende. Om hon fick önska, skulle hon vilja ha nya ögon...

Begärligt tittade hon på guldet som låg vid Jesu fötter.

- Så mycket smink man skulle kunna köpa för det... suckade hon, och lyfte på tassarna. Hon tyckte det var otäckt med smutsen och lukten i stallet.

Alla tonårstjejer är lite blåsta.
Men hormonerna mognar väl hos dig också.

Nej, tyvärr, du är ingen värdig Vis Man. Du har för korta ögonfransar.


Hur vis kan man vara?


Men det är Mumin-mamman!

Med sitt lugn och praktiska sinnelag har hon sett till att alla har fått något att äta, och att det är rent och fint där de är.

Hennes berömda handväska är inte bara kännetecknet på en riktig dam, framför allt är den bärare av livsviktiga detaljer för överlevnaden.

Naturligtvis var det Mumin-mamman som hade med så gåvorna i sin väska - guld, rökelse och myrra.

För säkerhets skull hade hon alternativ: en kålrot, en psalmbok och en tandborste.
För kropp, själ och ande.

I sanning en god Vis Man. Maninna. Kvinna.



Hemulen såg däremot ganska vilsekommen ut.

Han kallar sig för "samlare". Han samlar på allt möjligt. Särskilt frimärken.

Hemulen minns den dagen när hela hans frimärkssamling var komplett. Det var hemskt!

- Nu är jag ingen samlare längre! Nu är jag en ägare...

Tove Jansson vet att fylla sina figurer med sanningar.

Hemulen tittade sig omkring i stallet. Fanns det något att samla på här?
Inte.
Tyst och tråkigt var det också. Han tyckte bättre om klang och jubel och buller och bång!
Och sånt där med klokhet och vishet var inte hans del i livet.

I grund och botten var han ateist.

Hemulen fick syn på Snusmumriken.
- Hej och hallå där! Vart är du på väg?

Vilse i djul-djungeln...


Snusmumriken drog hatten djupare ned över ansiktet. Han ville vara ifred.

- Jag har just varit med herdarna, mumlade han.

Folksamlingar och märkvärdigheter passade inte honom. Han var för känslig för det. En högkänslig HSP'are.
Det var bättre att dra sig undan.

Under ytterst märkliga omständigheter råkade han hamna just i det ögonblicket då änglarna uppenbarade sig för herdarna på ängen.

- Vilken ljuvlighet!

Men det är ingen idé att berätta, tänkte han med finsk surmulenhet. Ingen skulle någonsin tro mig i alla fall.

Så är det.
Snusmumriken har rätt.
Kristendomen är en uppenbarad "religion". Den är inte ut-tänkt, inte uppfunnen och inte konstruerad.


TY EFTERSOM VÄRLDEN, OMGIVEN AV GUDS VISHET, INTE LÄRDE KÄNNA GUD GENOM VISHETEN,
BESLÖT GUD ATT DÅRSKAPEN I FÖRKUNNELSEN RÄDDA DEM SOM TROR.
1 Kor 1:21


Uppenbart.




Ja, det måste i sanning vara en dårskap av Gud att bli människa, tänkte Snusmumriken i hatten.
Det är att göra det svårt för sig...

Varför inte komma med stjärnraketer och glitterbomber? Det skulle imponera mycket mer på folk, tänkte han.

Men Gud är inte här för att imponera... utan för att älska oss tillbaka till gemenskapen med honom.

Därför valde Gud att börja längst ned, i det allra fattigaste, och så bli en av oss.

Snusmumriken funderade på det vackra i att änglarna först visade sig för de lägst stående herdarna, smutsiga och luktande.
De var de som först fick se Jesusbarnet.

Därefter kom de rika kungarna från Österlandet.

- Det ser ut som en Guds tanke, sade han högt för sig själv och tog en dadel att tugga på.
Han förstod inte hur självklar han var som Vis Man.

Jag gör så gott jag kan.



Lugnet avbröts av Lilla My som stod och hoppade jämfota.

- Vilken känslogegga detta är! utropade hon. Jag vill ha en klarare analys!

Varför fanns det inget rum till Josef och Maria i Betlehem? Det byggs för få lägenheter i världen!
Den heliga familjen kan väl inte leva bland djuren?

Lilla My hade ett starkt rättvisepatos. Hon var upprörd av de politiska orättvisorna.

- Jag slår vad om att de inte heller har kvinnlig rösträtt här!

Hon tittade strängt på musmamman, som spelade Maria.

- Man kan vara utvald ändå, pep musen och hoppades att hon svarat rätt, ty detta var utanför manus.

Sedan tittade Lilla My på muspappan.

- Och du då? sa hon till mus-Josef. Du måtte väl vara feminist som står vid en ung oskuldsfull kvinnas sida, ogift och allt!

Han längtade bara efter den där bortstrukna skinkbiten, och svarade inte så mycket. Bara en kort inanding:

- Schhhup.

Mus-Josef.


Lilla My suckade. Folk kan varken agitera eller föra ett vettigt apologetisk samtal, sa hon och fick syn på en anakronisk figur från framtiden.

- Och vem är du då? frågade hon anklagande den pyttelilla Star Wars-figuren.

- Jag kommer från de yttersta intergalaktiska rymdnebulosorna.

- Tala så man förstår! skrek hon, men lugnade sig strax.

Hon kom just på att den profetiska känsla hon i hemlighet närde visste att det skulle komma en Messiasgestalt från framtiden.

- Är det du? frågade hon snällare.

Den lille Yoda stod knappt synlig vid julkrubban. Han lät tystnaden tala och pekade med öronen mot Jesusbarnet.

- Det är han, viskade Yoda. Framtiden är här nu.


Star Peace.


- Momo, får vi leka med gurkans nät?

Jag rycktes tillbaka till 2016.

- Visst.

Granens strumpa klipptes i bitar och plötsligt fick jag en idé...
Julgransbelysningen var så skarp. Undrar vad som händer om man rullar ihop lite nät till en boll... ock sätter det över ljusen...

Vips! Änglahår!

Det är inte bara Ernst på TV4 som kan...

Rummet lystes upp av ett milt sken och alla leksaker ställde sig på knä runt krubban.

DU STJÄRNA ÖVER BETLEHEM
  O LÅT DITT MILDA LJUS
    FÅ LYSA IN MED HOPP OCH FRID
      I VARJE HEM OCH HUS.

I VARJE HJÄRTA ARMT OCH MÖRKT
  SÄND DU EN STRÅLE BLID
     EN STRÅLE AV GUDS KÄRLEKS LJUS
       I SIGNAD JULETID.

Tomteskägg? Nej. Änglahår. 


Så, alla bloggläsare och julförberedare, det får vara nog nu med att reducera kristendomen till ett allmänmänskligt humanist-firande.

Det är direkt historie-förfalskning!

Rädsla har aldrig fått människor att växa.

Den som vågar närma sig Jesus för att verkligen se vem han är, kommer att finna den största skatten av alla - Guds närvaro mitt ibland oss.

Det anade flera av Tove Janssons figurer.
Men världens visdom kommer aldrig att nå fram till den glädjen.

Den går genom hjärtat. Ditt och mitt.


De juligaste kristna hälsningar med hopp om vishet till oss alla,

HelErnst Sture Kirchstfelt, kyrkostege...

- som hellre producerar bloggtexten än rullar köttbullar och steker kål...
Eller vad säger du?


Historieförfalskning?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar